Läkarnas diagnos om inflammerat senfäste och muskel är inte kul. Då är det heller inte konstigt med smärta under lång tid. Vad man behöver är avlastning under läkningsprocessen och antiinflammatorisk medicin. Det är inte alla magar som tar skada av den medicinen. Du känner väl din mage bäst själv och vad den tål. Det finns antiinflammatorisk och smärtstillande salva, som kan vara ett alternativ. 

Har du provat att gå med krycka? Det bör vara ett bra sätt att avlasta benet, för visst behöver du fortsätta att röra på dig.

Hoppas det blir lite bättre snart och berätta vad ortopenden kommer fram till.

Att man inte ska äta antiinflammatoriska mediciner mer än 14 dagar är om man tar det utan att ha läkarordination. Har du en läkare bakom som ordinerat så har läkaren bedömt att du kan fortsätta med dom.

Sen tror jag på avlastning ett tag. Din kropp säger ifrån och då ska du ta det lite lugnt med att gå. Testa med krycka så får du se om det blir bättre.

Har du haft kontakt med nån sjukgymnast? Om inte så kan det va idé att höra om du kan få nån hjälp där.

#1

Tror du att det tar så lång tid med en inflammation. Jag trodde det gick över tidigare. Läkaren var mera fundersam över njurarna men jag hade bra värden så jag kunde fortsätta efter ett uppehåll på 4 dagar. 

Jag hade en krycka men jag klarade inte av det.

#2

Men om man måste äta dem i mera än en månad frågar jag mig om de verkligen hjälper.

Ang sjukgymnast så har jag skrivit om det ovan. Hon brydde sig inte så mycket om att det blivit värre. Jag försökte ringa henne men hon ringde inte tillbaka.

Att det kan ta mycket lång tid innan en inflammation läker ut, har jag upplevt själv. Min läkare var mycket bestämd med att jag skulle ta antiinflammatoriska tabletter tills inflammationen läkt ut. De skulle vara av kombityp, dvs smärtstillande också, för att jag skulle röra på mig.

Varför klarar du inte av att använda krycka? Det är väl en träningssak?

#4

Pga sjukdom har jag inte kraft nog i armarna.

#5 Det var otur. Kan rullator vara ett alternativ?

#6

Kanske. Jag ska se hur det är när jag träffa läkaren härnäst. 

Funderade över om det kunde vara tendit. Då är det en reumatolog jag ska till. Båda armbågarna är inflammerade på mig och har varit det i 5-6 år. Därför har jag ätit mycket inflammatoriska preparat.

Det enda som verkar fungera lite är Orudis 200 mg. Men inte ens det hjälper i längden. Som nu tex. Förra läkaren sa att tennisarmbåge läker ut av sig själv men att det kan ta upp till 2 år. Jag väntar fortfarande.

Är det tendinit (= seninflammation) du menar? Jag hittade bara lite text om det. 

http://www.ergomove.no/index.php?cat=seninflammation&lang=se&gclid=CID-3P2A0bsCFUFd3god7nAALw

#8 Ja jag skrev fel

Det krävs inget besök hos en reumatolog för en tendinit. Det kan antingen en ortoped hjälpa dig med kortisonspruta eller en VC-läkare eller en sjukgymnast med övningar.

#10

Konstigt att fyra olika läkare på VC inte har gjort det då.

De övningar jag fick av sjukgymnasten förvärrade smärtan så hon lät hälsa att jag inte skulle göra dem då. Hittills har inget hjälpt mina armbågar. Kortison har ingen nämnt överhuvudtaget på alla år.

Jag vet inte om det är rätt att vrålbelasta en inflammerad vadmuskel så som sjukgymnasten sa att jag skulle göra. 

En sjukgymnast masserade min ena armbåge en gång. Det gjorde jätteont och hon sa att det skulle det göra. Nästa dag var hela armbågen en enda stor blodutgjutelse. Det tog 14 dagar innan svullnaden och blåmärkena gav med sig. Men det hjälpte inte armbågen.

Men nu fick jag ju remiss till ortopeden som sagt.

#8

Tack för länken. Där står klart och tydligt att om det blir bestående så hjälper inte de antiinflammatoriska preparaten. Det är precis det jag upplever. Jag käkar piller som inte har någon effekt alls bara för att…

Jag är rädd för att vaden också blir kronisk eftersom mitt egentligen enda nöje är att promenera. Det är så jobbigt med  haltandet att jag är helt slut efter en liten stund.

Lika ont fortfarande. Fick besked att ortopeden har 9 veckors väntetid. Vården i ett nötskal. 

Haltar en 10-minuterspromenad på 20 minuter. Det är allt jag förmår. Sen är jag helt slut och genomsvettig.

Jag ska försöka få till en magnetröntgen eftersom jag tror att det är en stressfraktur i alla fall. 

Man kan väl inte göra något åt en sån annat än att låta den läka ut men med rätt diagnos slipper jag kanske höra av sjukgymnasten att anledningen till att jag har ont är att jag är fet och lat.

Nu har jag fått svaret från magnetröntgen. Läkaren på VC ringde och sa att han inte visste vad det betydde. Det stod i svaret att jag borde göra en datortomografi men han tyckte att jag skulle till en ortoped istället (!)

I korthet så har jag ett intensivt benmärgsödem på drygt en decimeter samt utbredd svullnad i mjukdelarna vilket kan vara ett förstadium till stressfraktur. Dessutom något som kan vara en godartad tumör. Därav datortomografin för att kunna fastställa det.

Tillståndet lär vara väldigt smärtsamt (you tell me) och en eventuell tumör måste opereras.

Jag ställde även sjukgymnasten till svars för att hon inte ringt upp när jag skadade mig av hennes behandling. Hon gick igenom sina journalanteckningar med mig och det visade sig att hon bara skrivit in det jag kunde göra. Stå på tå och på häl tex och inte det jag själv sa att jag kan inte gå och inte stödja på benet. Det känns som om man slår genom smalbenet med ett svärd. Det hade hon inte brytt sig om alls. Inte konstigt att hon tyckte jag var frisk då. Att det ska vara så svårt att lyssna på vad man säger. 

Tur att jag lyssnade lite på vad jag själv kände och slutade med de pillren som läkarna svamlade om att jag skulle äta när de gissade på än det ena och än det andra för att bli av med mig. Inflammerat senfäste och vandrande muskelinflammation, sånt sk*tsnack.

Bra också att jag lyckade tjata mig till en remiss till ortopeden själv tidigare så behöver jag inte vänta så länge. Jag ringde ortopedmottagningen för att fråga vad remissvaret betydde. Sköterskan sa att min husläkare borde berättat det men han sa ju i telefonen att han inte visste vad det var. Du ska få träffa en kunnig och kompetent läkare här sa hon.

Usch vilken jobbig historia. Man önskar också att du kunde få bra råd från husläkaren hur du ska bete dig nu fram tills du får träffa ortopeden. Jag tycker det låter som att du ska vara försiktig med ditt ben. Kan inte vara bra att belasta det där? Vad tror du?

Det tre första läkarna sa att det var bara att belasta på, precis som sjukkgymnasten. Den fjärde var lite mera försiktig och sa att jag skulle försöka vara i vila. 

Med facit i hand borde jag inte ha gått och belastat på benet. Är det en tumör påverkas inte den men det gör väldigt ont.

Nej ev. tumör lär inte påverkas av belastning. Det jag tänker på är benmärgsödemet och svullnaden. Tror att det bästa för det är vila! Alla de som sa att du skulle fortsätta belasta kände ju inte till detta.

Nu börjar vi få ordning på mitt ben.

Det var alltså en stressfraktur 10 cm lång som nästan var genomgående. Nu har jag träffat en bra ortoped som tyckte att vi skulle kolla bentätheten så idag var jag på VC och träffade en otroligt engagerad AT läkare som dessutom vill remittera till en riktig smärtklinik där de kan hjälpa mig med medicinering och annat mot mitt generella smärtsyndrom.

Dessutom remitterade ortopeden mig till magnetröntgen av ländryggen som jag har så ont i att jag är tvungen att ligga ner på eftermiddagarna då det värker som värst. Skönt att se vad det är. (jag tror jag vet) När det började sa min förre läkare att det var bra för då kunde han skriva något nytt i intygen till FK. Det ville FK att man skulle göra. Men det var aldrig tal om att ta reda på varför jag fått ont eller hjälpa mig mot smärtan. 

Sen skulle ortopeden också hjälpa mig med bröstryggen axlar och mina armbågar som gör så ont. Jag har inte kunna lyfta en liter mjölk på flera år. 

Som läkaren på VC mycket riktigt sa har jag sedan 89 själv medicinerat och sökt olika terapeuter på egen hand. Jag har lagt ut 100 000-tals kronor på olika behandlingar för att lindra smärtan. Ingen läkare har tagit ansvar för det. Han noterad också att jag inte fått diagnos på stressfrakturen förrän efter nästan 3 månader!

Helt otroligt att träffa en sån läkare. Det skulle jag gjort när mina problem började så hade jag kanske inte blivit så sjuk. Jag är helt ställd och förvånad. Två läkare som lyssnar och vet vad de gör och verkligen vill hjälpa mig. 

Min förre läkare vägrade mig smärtklinik. Jag gick till slut till kuratorn som gick till honom och bad honom om en remiss till smärtkliniken men  han sa nej. Däremot ville han skicka mig till psyk.

Vandrande muskelinflammation, vilket BS. Att de inte skäms. jag skickade dessutom ett brev till akutmottagningen där jag skrev hur jag blivit bemött och bifogade både magnetröntgen och datortomografi svaren. Här har ni facit, skrev jag. Hoppas de drar lärdom av det.

Åh, hoppas verkligen att du ska kunna få bra hjälp nu! Låter som att det är något generellt problem i kroppen de inte satt diagnos på ännu? Det måste ju finnas en förklaring till den här smärtan du har. 

Hoppas du orkar kämpa vidare!

Tack. Det känns som om jag är i goda händer nu 🙂

Jag har diagnoser men det är hjälpen jag saknar. Sen är det ju inte säkert att diagnoserna är korrekta.