Illamående är nästan det svåraste att få bukt med för det kan bero på så mycket. I vissa perioder lider jag oxå väldigt mycket av det. Det kan vara psykiskt, kan bero på någon infektion, problem med levern, något med magen eller huvudvärk och stelhet i nacken. Du kan ju be att få PRIMPERAN utskrivet och se om det hjälper. Lycka till!

okey, tack!

Eftersom du haft problemet så länge tycker jag du ska läkare igen.

När mår du illa? Efter måltid? Är det konstant illamående hela dagarna? Magsmärtan - var sitter den, hur länge har den pågått? Normala avföringar? Kissar du normalt? Kosten? Vätska?

När du ringer till vårdcentralen så berätta lite utifrån frågorna ovan, kan kanske var till någon hjälp. Var så specifik och detaljrik du kan. Ju mer information ju bättre.

Lycka till!!!

#3. Jag mår illa från att jag går upp på morgonen till att jag går och lägger mig, konstant illamående, kan vara mer ibland mindre. Men det finns alltid där!
Har gått till läkaren flera gånger med detta, det finns inte så mycket att göra. Får testa med Primperan som Betty föreslog, och se om det hjälper

tack!

Även jag mår illa så gott som dagligen. För mig hjälper det att äta extra fiberrikt, lugnar magen och då blir inte illamåendet så hemskt.

Men förstår att du tycker att det är jobbigt, det är det!

#5. Tack, ska testa! =)

Primperan är en nödlösning som inte hjälper själva grundproblemet.

Jag tycker absolut att man ska reda ut om möjligt "felet" och inte bara försöka dämpa illamåendet med piller som dessutom kan ge en del biverkningar.

Har själv ätit Primperan i omgångar när jag varit inlagd på neurologen men bara tillfälligt.

#7. Vad föreslår du då?

Jag förstår inte det här med "inte lönt att ta blodprover". De har ju kostat på dig en röntgen på huvudet så att kolla dina värden kan väl inte vara så märkvärdigt.

Du får helt enkelt stå på dig.

Inte alltid så lätt men inte ska du behöva gå omkring och må dåligt.

#9. Det är sant, ska prata med dem igen.

Ischiasnerven (på latin nervus ischiadicus) är kroppens längsta nerv. Den löper ut från ryggmärgen i nedre delen av ryggen, och går genom nedre delen av kroppen via lårets baksida och ner i foten. Ischiasnerven är tjock som ett lillfinger. Den sköter nervförbindelserna för nästan hela benets hud, musklerna på lårets baksida samt i underbenet och foten.

Vid diskbråck kan ischiasnervens rot bli hoptryckt, och ger då smärtkänslor ute i kroppen som kallas ischias. Ischias kommer smygande eller hastigt i ischiasnervens utbredningsområde i lår, underben samt i fot.

#11. Jag har en disk som ligger fel, det ser lite ut som diskbråck, men inte just så. Den buktar ut likadant bara. Kan det ha något med det att göra?

Kan du äta ordentligt? För man kan komma in i en ond cirkel med illamående som gör att man inte kan äta.

Det för då med sig att man blir matt, yr och mår jättedåligt.

Tycker också att du ska kontakta VC igen och kräva att du blir utredd för så här ska och kan du inte ha det.

Tveksam till om diskbråck skulle ge såna här besvär.

Var rädd om dig och sök läkare igen. Det är jobbigt men du måste komma ur detta.

Så hade jag det i somras, inte ont i magen, men mådde mycket illa och kunde knappt äta.

För mig var det att jag var sur, dvs. ahde lågt pH.värde så jag slutade nästan helt med läsk och tog bastabletter (basiska tabletter) nu mår jag mycket mycket bättre!

Sveriges läkare är konstiga, för mig osm var yr och illamående sa de "drick mycket och ät nyttigare" ja jag kan äta sallad, men jag mådde hur som helst illa!

#13. Hm, ibland. Försöker äta lite men ofta. Mår så lätt illa när jag äter, och äter jag för ofta mår jag med illa.. Ska kontakta VC igen!

#14. Ska kolla med läkarna om det. Något borde ju kunna hjälpa!

#15 Jag vet inte om läkarna kollar det, annars kan du köpa pH-pappe (minns ej vad det heter) som du slickar och kissar på (jag vet det låter äckligt) på morgnarna innan du ätit eller druckit något. Då får du svar på om du är försurad.

Försurning kan leda till många saker, migrän, illamående, huvudvärk osv osv.

#16. Ska kolla upp det! :) Tack!

Det bästa är om läkarna ordinerar prover för att kolla upp hur det ligger till med din syra-bas i kroppen.

Det kan va farligt att mixtra själv med detta.

Blodprov kan ge indikationer på hur det är och då får du behandling för det.

Risken är ju att det är nån sjukdom som ger obalans och då måste det utredas i så fall.

Så kontakta VC så det inte blir galet för dig.

har du kollat öronen? kristaller? Balansen sitter i öronen och detta kan påvärkas så man blir illamående….

Värt att kolla…

#18-19. Ska kolla upp det! :)

Jag har haft perioder med svårt illamående. Primperan funkar inte alls. jag har testat andra läkemedel också som inte funkar, inte ens en ny medicin som de egentligen ger till patienter som tar cellgifter för att de inte ska må illa. På mig hjälpte den inte ett smack.

Sen gick jag till en homeopat, det var mitt första försök där. Jag gillade henne inte alls och var skitarg när jag gick därifrån. Men, hennes homeopatmedel fungerade från första dagen!!!

(Jag har besökt andra homeopater vid andra tillfällen, men ingen som gjort mig så arg som den här…)

#21. Vad är en homeopat? Och vad gör dom?

Här kan du läsa om homeopati. Metoden är kontroversiell och anses av många inte kunna ge någon som helst effekt. Men jag och flera andra har upplevt tydliga effekter och blivit hjälpta med olika besvär, så då är det inte lika lätt att avfärda metoden. Tvärtom! Jag tycker fler borde prova homeopati - särskilt när de har lite "konstiga symtom" som läkare inte vet vad de ska ta sig till med.

Hej! Jag sökte runt lite på internet och hittade detta forum där du skrev och beskrev precis så som jag känner mig! Ett stäääändigt illamående hela tiden, mår illa innan man ska äta, under tiden  och ifrån att jag vaknar till jag somnar, vilket är otroligt jobbigt. Jag har haft detta sedan jag gick i femman vilket var ungefär 5 år sedan och jag har haft det sedan dess och nu efter fem år börjar det uppstå ganska många komplikationer.. Jag tänkte bara höra om du hittat något "botemedel" eller liknande eller något/några tips åt mig?
Svar skulle uppskattas något otroligt!
Mvh. Sara Birnbaum.

Email: birnbaumsara@hotmail.com

Jag har exakt samma problem som dig och jag tycker att det är skit jobbigt!

Jag har mått exakt så som dig och det har jag gjort sen i femman också och nu går jag i sjuan och har redan fått nog kom järna med tips

#26 Du borde höra med skolsköterskan eller be dina föräldrar att ta med dig till vårdcentralen.

Mm jag ska göra det.

Fy sjutton vad skönt att jag inte är ensam om det här trots allt. Har haft besvär sen sommaren 2010 och INGENTING hjälper. Har upptäckt att kolhydrater och mjölkprodukter gör problemen värre, så numera äter jag helt enligt LCHF vilket åtminstone gör besvären lite mindre. Trots detta lever jag med ett konstant illamående som gör att jag förut brukade äta en gång varannan, var tredje dag. Spelar ingen roll hur många läkare som säger "Fortsätt bara äta trots att du mår dåligt" för faktum kvarstår att de flesta av oss har jobb eller studier att sköta som inte direkt fungerar om man sitter och är på gränsen till att spy 24 timmar om dygnet. Jag HATAR att ingen läkare har kunnat klura ut vad det är för fel på mig, det gör mig vansinnig.

Hursomhelst. Nån som kommit på nåt bra på det här området eller har ni kvar besvären än?

Sista perioden jag var illamående ganska länge var efter att jag opererat blindtarmen. Fick en infektion som visserligen läkte men illamåendet var kvar.

Till sist upptäcktes att jag hade blödande magsår. Jag var inlagd och blev uppvätskad och levde mer eller mindre på näringsdrycket en liten period.

Nu har det varit ganska bra en längre period.

#29 Har du gått ner mycket i vikt?

Har genomgått gastroskopip för 1½ år sedan och då hade jag inte ens magkatarr, syntes inte ett skvatt enligt läkaren, så det är nog inte det i mitt fall..

Tja, 10 kg ungefär, men då vägde jag bara 50kg till att börja med på mina 171 cm. Det r tillräckligt mycket vikt för att det ska märkas att jag förlorat det iallafall..

Jag har samma problem, mått illa i över ett halvår nu. Läkarna hittar ingenting. Är så illa att jag tagit ett sabbatsår från skolan.. Är rädd att aldrig bli bra, och att leva med konstant illamående är hemskt!

#32, vet precis hur det känns, var borta från jobbet typ ett år, och sitter här med samma skräck; tänk om det aldrig går över. Vet inte vad jag gör isåfall, hur har man ett normalt liv när man hela tiden tror att man ska spy.

Tyvärr är det många läkare som inte fattar hur jobbigt det är, åtmistone får jag jämt höra "men ät ändå, fastän du mår illa", och jag vet inte hur många gånger jag velat skrika åt dom att jag hoppas dom tar sina egna råd nästa gång dom har matförgiftning eller magsjuka. Är ju bara att äta, right? Bara att leva som vanligt va? Eller inte. Sjukt less på det här. Vaknade halv 5 imorse och mådde jätteilla, var vaken ungefär en timme innan jag somnade av utmattning, och nu har jag inte kunnat äta på hela dagen. Vad är det här för liv?!

Sorry gnället, men jag är helt vansinnigt frustrerad.

Det känns som det bara är jag i hela världen som mår så här men det är det inte och det är skönt. Jag har varit på vårdcentralen och tagit prover men har inte fått svar än,men jag tror inte dem hittar något men jag hoppas ju på det! ORKAR VERKLIGEN INTE MER! Dem trodde det var något psykiskt men jag vet själv att det är inte något psykiskt (tror inte det iallafall) jag kan inte göra alla saker som jag vill på grund av det! Det är så skönt att någon förstår mig. Varje dag mår jag illa…. -_- Ibland undrar jag hur länge jag ska må så här!?!?! Jag har gått ner en hel del i vikt sen jag gick i 3 och går nu i 7! Jag behöver kissa rätt ofta ibland även fast att jag knappt dricker något. Mitt liv har förändrats helt sen jag gick i 5 på grund av mitt illa mående :( Hoppas någon har något bra tips jag kan testa? :) Men jag provar tipsen när jag har fått reda på prov resultaten :) Ha det bra/fjärilen10 :)

Erkänn dem säger att man ska äta lite men ofta? Men det hjälper inte för dem vet inte hur jobbigt det är! :-)

EXAKT! "Ät mindre måltider." Det är som att folk tror att man inte redan i ren desperation har testat allt man kan komma på efter flera år av konstant illamående. I slutändan sa min läkare bara att det är IBS och att det inte finns något att göra åt saken.

Mm jag vet det är skit jobbigt! Det måste ju finnas något att göra åt saken för man kan inte gå runt och må illa hela livet, det skulle aldrig jag orka! Dem tar ju nästan bara blod prov och sånna små prov!

Testa med att lägga denna fråga på Mag & Tarmsjukdomar iFokus också.

Mm det kan jag göra

Jag har kommit på en grej som underlättar lite, nämligen att undvika de flesta kolhydraterna. Godis, pasta, ris, potatis, bröd, allt sånt. De enda kolhydraterna jag äter får jag i mig via frukt och grönsaker. Det gör vardagen lite, lite lättare. Har även insett att jag borde sluta äta ägg, iaf kokta. Jag hatar att tillaga kött så har alltid tänkt att kokt ägg är en bra proteinkälla, men tydligen bara till en viss gräns.

Värmekuddar mot magen och varma drycker (inte kaffe dock, det är starkt) underlättar också lite. Blir det riktigt akut så tuggar jag åksjuketuggummin. Jag vet inte om dom faktiskt funkar eller om det är placebo, men.. det spelar ju mindre roll för min del :P

Håller med er om det där med läkarna. Dom tror det är så enkelt men det är inte speciellt roligt att leva med att må illa hela tiden, som ni säger. Det förstör nästan hela ens liv, man kan inte göra allt det man brukde göra innan det här.

Förstår inte heller hur man bara en dag kan börja må illa och sedan sitter det där, och försvinner inte.

Sen är man riktigt rädd för att det inte ska försvinna heller..

# 41 Det kanske räcker om du skriver svaren i en tråd. Nu har du skrivit nästan exakt likadant i flera trådar.

Är 18 år och lider också av detta oförklarliga illamående och jag har dessutom diagnostiserats med emetofobi (spyfobi) vilket har lett till att jag inte klarar någonting längre. Har haft detta konstanta illamående i över 5 månader nu och det blir bara värre. Har inte spytt än, men senaste veckan har jag börjat hulka när jag försöker tvinga mig att äta fast jag mår illa. Jag klarar inte att vara i rum/platser där jag inte kan spy obemärkt. Jag måste alltid vara nära en toalett när jag försöker äta och klarar bara av att äta hemma. Alltså kan jag inte vara hemma hos kompisar eller min pojkvän. Kan inte heller åka bil med andra förutom mina föräldrar då jag är livrädd att spy i bilen eller att jag ska behöva be dom stanna för att jag ska spy. Är så rädd för vad andra skull tycka om jag spydde. Känns som att alla skulle bli äcklade och hata mig.

Detta håller på att förstöra mitt och min pojkväns förhållande. Han finns där och stöttar mig och säger att det inte är någon fara, men jag märker att det tär på honom. Vill inte förlora honom, men vill samtidigt inte plåga honom.

Är det någon som kommit ur sitt illamående? Hur gjorde ni och hur lång tid tog det? Kan ni leva normalt idag? Behöver lite hopp!

#43 I ditt fall så är det nog inte illamåendet som är det största problemet utan snarare kräkfobin som gör att du blir rädd och illamående och känner efter mer än normalt. Det blir som en ond spiral.

En fobi går att få bukt med och jag tycker absolut att du ska söka hjälp för detta då det påverkar hela ditt liv.

#43

Jag lider också av emetofobi, men det är rätt svårt att få hjälp mot det. Det finns i vissa kommuner tillgång till KBT där man gradvis utsätts för sin fobi för att vänja sig, men jag har inte läst om nån som haft bra resultat med den metoden. Tyvärr är väl just emetofobi lite halvsvårt att hantera eftersom det inte finns någon som tycker att det känns okej att spy, det är ett sjukdomstillstånd som hjärnan varnar för, hos vissa av oss är den reflexen bara onaturligt stark.

I mitt fall hade jag inte såhär kraftig fobi innan jag började må dåligt, så trots konstant risk för att spy så har fobin bara blivit värre.

Jag tror att det bästa man kan göra är dels att inse att det med största sannolikhet är en psykisk faktor bakom illamåendet, när man inser att det inte är magsjuka eller matallergi så är det lättare att lära sig fokusera på något annat. Jag kan i värsta fall börja prata med mig själv för att hålla hjärnan aktiv med annat än tanken "shit jag mår illa jag kommer spy vad ska jag göra skit skit skit".

Sen skulle jag (mot alla läkares rekommendation) föreslå att du inte äter när du mår illa. Ät istället när du mår lite bättre, på så vis kommer du förhoppningsvis inte börja förknippa mat direkt med illamående, det är ett väldigt enkelt sätt att skapa en form av ätstörning där du utvecklar fobi mot maten istället. Maten gör dig inte dålig.

En annan grej jag lärt mig är att när jag är illamående, fundera lite på exakt var illamåendet sitter, och om det verkligen är illamående. Som bumbleboo skriver så tenderar vi fobiker att känna efter extra noga, vilket gör att tarmrörelser, hunger samt mättnadskänsla (som alla ligger rätt nära illamående) kan trigga en idé om att man mår illa, och sen börjar man stressa pga fobin och sen mår man verkligen illa för att man stressar upp sig och sen blir det en ond cirkel.

Jag vet att låter som antingen en psykolog eller en knäppskalle nu, men jag har lärt mig ett par trick för att kunna leva med den här skiten i flera år.. Behöver du nån att prata med som förstår så finns jag här :)

Åh sicken gammal tråd! 

Kan ju berätta att illamåendet fortsätter, och har sedan 2-3år sedan tillkommit magkrämpor. Fick utskrivet antidepressiv medicin, för just då var jag i ett dåligt förhållande osv.

Har sedan haft det stressigt i skolan, och sedan stressigt när jag jobbade utomlands. Det resulterade i ett akut besök på sjukhuset när jag kom hem, och ja. Undersökningarna fortsätter!

Magen blir bättre, ju mindre kolhydrater jag äter, ju mindre mejeriprodukter jag äter, mindre kryddor, alkohol osv. Så ska testas för IBS tror jag väl är meningen!

Kämpa på!

Hejsan! 
Jag har samma problem och undrar om du fått bukt med problemet?? Du sade för många månader sedan att "testas för IBS tror jag väl är meningen!"

Tacksam för svar!! Det här problemet tror jag många har och svaret på det skulle rädda många plågsamma år!!

Jag tycker själv det blir bättre om jag äter regelbundet utspritt 5-6 ggr per dag. Har testat allt från mag-reflux-hjärnbalans-medicin mot illamående och inget har funkat!

Allting startade en kväll i oktober 2012 då jag drack för mycket och fick en rejäl baksmälla som fortfarande nu i 2014 inte lagt sig. Usch. Tack o hej - förväntansfull på svar!

Vänliga hälsningar-
=Micke=

PS. Med problem så menar jag ett konstant illamående.

Jag hade oxå detta problem under en längre tid och prövade det mesta. Men så fick jag ett tips från en arbetskollega som fungerade och det var att börja tillskott av mineraler. 

Både magnesium, krom, zink och natrium ger illamående när man har brist på dem. Många går runt med mineralbrist utan att veta om det.

När kroppen utsätts för stress av olika slag så förbrukas mer mineraler än vanligt och då är det lätt att få brist.

Jag testade att dricka ett glas Berocca varje morgon och det fungerade för mig. Det finns även en billigare variant på ÖoB som heter B-forte som innehåller i stort sätt samma sak.

Värt att kolla upp hos läkaren är hur sköldkörteln mår. Den kan nämligen hamna i någon slags obalans och då ge illamående. Det sa iaf min husläkare när jag sökte hjälp för mitt illamående. 

(Dock blev det aldrig några prover gjorda för min del pga. min läkarskräck och när Berocca fungerade så avslutade jag kontakten med läkaren.)

#48

Tack för tipset! ska testa berocca! 😃

Och sköldkörteln väntar jag med att kolla. Ska träffa min läkare snart för ett långt samtal om detta.

Hejsan allihopa. Har fått bot på mitt illamående!!

Kolla upp CVS (cyclic vomiting syndrome) och fråga din läkare efter SAROTEN. (amitriptylin)

Detta kan vara botemedlet för många och kan rädda extremt många liv. SKICKA VIDARE 

Jag har fått mitt liv tillbaka. :DDDDDDDDDDDDDDDDDD

PS.
OBS OBS OBS OBS
Det är nödvändigtvis inte CVS. Kan vara något annat.Jag har ej fått diagnosen men saroten funkar. Har inte mått illa nästan hela 2014. Men forsätt forska och ge inte upp. CVS eller inte, meddela mig om ni snarast fixar ert problem (konstant illamående) eller kommer på den "riktiga orsaken" om det nu finns någon förutom CVS-sjukdomen)

 Tack och hej.