Livet känns svårt
Jag är 23 år gammal. Har aldrig haft ett jobb, har inga pengar och har inga vänner.
Jag har värk i kroppen som i bland verkligen får mig att överväga att avsluta mitt liv. För jag vet inte hur jag ska hantera smärtan.
Jag gråter mig till sömns, kan ligga vaken i många timmar och bara ligga och skaka för jag har så ont.
Ångesten greppar tag allt hårdare och suger ur all energi ur min kropp.
Jag har så många problem som jag inte ens vill prata om, jag skäms för mycket.
Problem som man inte borde ha som tjugotreåring.
Jag är rädd för vårdcentralen så jag skjuter upp allt som jag egentligen borde kolla upp. För jag är rädd för att bli lika illa bemött igen. Nu har jag massor med saker som jag borde och måste fixa, som jag inte gör. För att jag är så rädd för vårdcentralen.
Om man kan leva med minus på energikontot så vet jag hur det känns. För jag är så trött att jag måste vila efter vilan. Jag orkar inte stå upp mer än ett par minuter och jag kan inte gå några längre sträckor, och riktigt dåliga dagar kan jag inte ens sitta upp och måste jag gå på toa, får jag lägga mig på golvet och vila på vägen till toan.
Sen en dag vaknar jag upp och känner mig nästan normal igen, jag är pigg har energi och tusen saker att göra. Jag fortsätter i samma takt som innan och det funkar bra, fram tills att jag går rakt in i "väggen" vissa dagar är väggen långt bort och andra går jag in i den bara jag reser mig upp. Det är så svårt att leva när man inte vet vart väggarna sitter.
Med vänliga hälsningar Sara Modigh - En blogg om psykisk ohälsa, Multipel skleros och livet
Det låter som din psykiska ohälsa är värre än den fysiska värken om jag läser mellan raderna.
Bor du ensam? Har du någon stöd i vänner/anhöriga?
Har du kontakt med psykiatrin? Kan du inte ta upp med din läkare om värken?
Kan du inte ta och försöka göra ett besök på din vårdcentral en av de bra dagarna?
/Maria
Min psykiska ohälsa är jobbig, Men värken och tröttheten är värre. MEN, jag vågar inte kontakta vårdcentralen på grund av det psykiska. Då de är extremt kränkande och otrevliga där på grund av min ångest problematik. (allt är ångest och håller jag inte med är jag dum i huvudet som inte fattar att jag har ångest) Känner mig väldigt ovälkommen där, och det ger mig ångest, som tar den lilla energi jag har kvar.
Med vänliga hälsningar Sara Modigh - En blogg om psykisk ohälsa, Multipel skleros och livet
Man får byta vårdcentral, det är bara att fylla i en blankett ifall man inte trivs med den vårdcentralen som är närmast. M
#3 vet du om man kan har kvar sin kontakt på psykiatrin om man byter vårdcentral? För vill helst inte bryta den kontakten bara för att resten av vårdcentralen skyller alla mina problem på det psykiska.
Med vänliga hälsningar Sara Modigh - En blogg om psykisk ohälsa, Multipel skleros och livet
så vitt jag har förstått det så är psykiatrin avskild från vårdcentralerna (som ofta också har psykologer och kuratorer) så det borde gå att byta vårdcentral men ha kvar din kontakt på psykiatrin om det inte är en av vcs personal. om du har en kontakt på psykiatrin som du har förtroende för kan du kanske fråga den personen om det går att byta vc utan att avbryta den kontakten?
hade jag varit som du så hade jag också pratat med din kontakt på psykiatrin om dina fysiska problem. de kan vara psykosomatiska men det är de bättre kvalificerade att bedöma än en vanlig sjuksköterska/läkare/kurator på vc. om psykiatrin anser att dina fysiska besvär inte är psykosomatiska så kan de kanske ändå stötta dig i kontakten med annan sjukvårdspersonal eftersom du upplever det så jobbigt.
#5 Ja, okej. Då ska jag definitivt kolla upp möjligheterna att byta vårdcentral och möjligheten att eventuellt spärra alla journaler från psykiatrin.
Jag tror inte att mina fysiska symptom är psykosomatiska (vilket vårdcentralen påstod varje gång jag försökte söka hjälp) Jag har som tur är efter många om och men fått min diagnos och påbörjat en behandling.
Med vänliga hälsningar Sara Modigh - En blogg om psykisk ohälsa, Multipel skleros och livet
Du är inte ensam om detta! Hej! Mia heter jag är 43 år och bor i Ljungby, som ligger i Kronobergs län som ligger i landskapet Småland. Har aldrig haft några riktiga vänner att umgås med egentligen pga blyghet, funktionshinder och svårt att träffa nytt folk, utvecklingstörning, asperger, autism m.m. Mina intressen är musik, film, tv-serier, datorer, spel(dator), fotografera och hundar, träna, djur och natur, träffa nya vänner, IRL, Har djur m.m. Bor med min man och våra två barn på landet Vill gärna komma i kontakt med nån som kanske har liknande intressen. Om detta verkar intressant så skicka gärna i väg ett PM. Spelar ingen roll om du är kille eller tjej! Hoppas att ni hör av er! Med vänlig hälsning. Mia. E-mail: golda@home.se MINA SVAR:! Mall: golda@home.se Namn/smeknamn: Maria / Mia Kön: Kvinna Bor: Ljungby, Kronobergs län, Småland Ålder: 43 år Intressen: Träning, Promenader, Träffa nya vänner, Irl, Friskvård, Hundar, Vara ute m.m. Tränar: Allt möjligt som gör mig glad m.m. Övrigt: Har en bra dag och den kommer inte åter. Söker vänner i åldern: 35 - 100 år. JAG LEDER AV EN SVÅR DEPRESSION!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Starta ny diskussion