Sök hjälp för din skäck.

De kan säkert ge lugnande och brukar väl vara praxis, men om man har riktig fobi så kanske man inte får någon större effekt. Stress brukar ju försämra effekten av läkemedel, men man kan kanske börja behandla hemma dygnet innan. Men om det handlar om en akutoperation så finns ju inte det alternativet.

Men jag hade sökt hjälp hos någon terapeut eller likn. Ring din vårdcentral och fråga var du ska vända dig. Iaf prata med någon som kan förklara vilka alternativ du har om det skulle bli aktuellt.

Jag misstänker även att det kan skilja sig mellan sjukhusen, hur man hanterar sådana här rädslor. Så att lära sig hantera rädslan är nog det bästa alternativet.

Tack för era tips. Jag har planerat att söka hjälp. Problemet är att det är risk för att en operation kommer bli aktuell inom en nära framtid. Jag tror inte jag hinner bearbeta skräcken i tid. :-/

Det är därför jag funderar på en taktik för att lyckas genomföra en operation trots läkarskräck. Minns när jag var liten och opererade bort halsmandlarna. Såvitt jag minns så fick jag andas in en gas för att somna. Gör dem inte så längre?

Möjligheten finns säkert, men om alla sjukhus är villiga att göra det vet jag inte. De gånger jag opererats (2 gånger) så har jag sövts med injektioner, det enda jag fått i mask samtidigt är syrgas. Men jag tror nog att de har sina behandlingsplaner för de med läkarskräck osv, du är ju knappast ensam. Men om du är orolig så ta reda på i god tid hur de hanterar sådant, så slipper du den oron iaf.

Är det en operation som absolut måste göras? Jag förstår dig. Jag har haft en extremt traumatisk förlossning och hade efter det en väldig skräck för allt vad operationer, gynundersökningar och liknande heter. Något år efter behövde jag göra en underlivsoperation. Jag sa att enda chansen var med narkos och det lyssnade de faktiskt på. De sövde med både intravenöst sövningsmedel och narkosgas. Jag fattade det som att det är det vanliga sättet att söva på. Jag fick ett par omgångar lugnande medel men blev inte lugn av det. Jag har ögonsjukdomen gråstarr som endast kan behandlas med att operera. Min första tanke och vad jag sa till läkaren varatt jag ville bli sövd, att bli skuren i ögonen i vaket tillstånd var ingen trevlig tanke. Det var inga problem, problemet var bara att sövningskön är så lång så att jag hade blivit blind innan jag hade varit framme i kön. Nu var det ju så lång kö oavsett så jag hann bearbeta den skräcken och det var absolut inga problem när jag väl kom fram.