Tack för tipset!
Det är nog vettigt att se den serien.

Jag minns min mamma som berättade om när hon var barn i Majorna i Göteborg på 30-talet.

När någon dog i huset så la man den döde i "brygghuset" tvättstugan och man hände vita lakan för dörren och la granris på golvet. Där fick kroppen ligga tills den hämtades av "dödgubben"

Det var givetvis förbjudet för barnen att gå dit men som barn är så var det ju jättespännande att få se en "döing" så de sprang och tjuvtittade.

Hur många barn idag har sett en död människa? Om det inte är någon väldigt nära om ens då….

Idag är döden hemlig, klinisk, bakom stängda dörrar i ett samhälle där vi i övrigt är öppna om det mesta. Märkligt.

Det där är nog en serie som inte jag ska titta på - för mitt eget bästa. Jag har redan sån ångest för döden och att man inte vet vad som händer.

Jo, jag har faktiskt sett en död människa. Jag var t.o.m. med precis när han dog en långsam, plågsam cancerdöd. Det hade nog varit bäst om jag inte sett det, för det satte ännu mer myror i huvet på mig.

Jag har sett åtskilliga människor dö (genom jobbet) och var hos min mamma när hon dog och de allra flesta har dött bra medicinerade.

Min mamma hade cancer men hennes död var fridfull.

#3 eller så kan ångesten minska för att man tar itu med det jobbiga…..

har själv svår dödsångest i perioder och tänkte först att aldrig ska jag se den serien det kommer bara bli värre….men för mig så blev det faktiskt lite bättre 🙂 och jag tänker fortsätta se resten av serien oxå

#5 JA, lite KBT över det hela😉

Döden är givetvis fruktansvärd eller tvärtom… och vi alla har så olika erfarenheter och upplevelser av döden. Den är ju i allra högsta grad närvarande och något vi får leva med och det enda som är säkert är att vi alla kommer att dö.

Jag tror att vi gör oss själva en otjänst genom att göra döden så klinisk. Gömd bakom dörrar på sjukhus. Något man talar om i ytliga ordalag men kanske aldrig på djupet.

Jag tycker det var en bra start. Jag tycker det visar hur det är att jobba med döden och att det bara är "vanliga" människor med känslor som också tycker att det är jobbigt ibland.

Ne detta ska jag fortsätta se på. 🙂

Detta var verkligen ett bra och intressant program! Har alltid tänkt mycket på vad som händer efter döden, vad som händer med kroppen osv. Döden tycker jag är intressant, samtidigt som den förstås är sorglig och hemsk.

Döden i sig är ju en sak och den kan jag acceptera. Sjukdomar som leder dit är värre, men man får delta och försöka hjälpa den/de drabbade så gott man kan. 

Procedurerna efteråt har jag mest svårt med. Varför ha kyrkogårdar med stora stenar över kistor med kroppar som man grävt ner i jorden? Det känns inte alls bra med dessa samlingar av döda kroppar. Jag vill att min kropp blir uppeldad och utslängd som aska någonstans.

#9 för det har länge varit en tradition att ha ett ställe att ha att minnas sina anhöriga. Som en slags trygghet. Men förr var det fest när en person hade dött. Man bjöds på begravningskarameller och fick ett kort som tack för att man närvarat och även så tog man kort på avlidna. Kallas memento mori. Så döden var "finare" förr.

Ärligt talat så bryr jag mig inte om vad de gör med min kropp när jag väl är död.

Min mans bror dog nygligen och då var jag på min första borgerliga begravning. Hans önskan var att brännas och bli strödd i havet. Han var sjöman.

#11 Det lät trevligt, om du ursäktar uttrycket i samband med begravning.

Jag tycker om döden (om man nu kan uttrycka sig så). Jag funderade länge på att arbeta med döden på något vis, det finns något så oerhört fridfullt med det. Döden har aldrig skrämt mig, inte ens när jag förlorat nära och kära alldeles för tidigt. Hade gärna blivit patolog om utbildningen varit enklare. 

Det är så himla bra med en sådan här serie. Så väldigt många är distanserade till döden så till den grad att man inte kan hantera den alls. Och en del av det beror nog på att vi inte vet vad som händer med kroppen. Jag har följt en kvinna på Youtube ett tag som har en serie som heter Ask a Mortician som jag verkligen rekommenderar, hon är förvisso amerikan men principerna är väldigt lika våra.

Jag har sett flera döda. Och tidigare var jag lite orolig för den dag som mitt liv skulle ta slut. Men efter en händelse 2009 då jag var över på andra sidan en stund och upplevde något obeskrivligt vackert, och som efteråt förändrade mig som människa, så fruktar jag inte döden alls.

#13 fast patologen luras egentligen. Dom kollar mest på prover. Obduktioner gör dom otroligt sällan. Eftersom det är så få som obduceras av dom som dött naturligt. En rättsläkare gör fler obduktioner eftersom alla dödsfall som kommer till rätts obduceras. Så så ligger det till. :-) Vad du kan bli inom döden är obduktionstekniker/rättsmedicinsk assistent, begravningsentreprenör, kremationstekniker och jobba på kyrkogård. Ska absolut kolla ditt tips. :-)

Då jag är uppvuxen på ett Sanatorium med långvård och astmatiker under slutet av 1950-talet och under 1960-talet så är döden väldigt naturlig för mig. Min mor och hälften av de som bodde i byn arbetade där. Flera av dem var som hade tillfrisknat efter sin tbc.

Själv började jag arbeta där som sjukvårdsbiträde 1971, 17 år gammal efter en 1-årig utbildning.

Jag har varit med om att människor dött hastigt av astma-anfall och även av hjärtinfarkter. Men också att patienter som legat länge har somnat in stilla.

#15 Jo det vet jag, men det är det som är roligt ju 🙂 Jag tycker medicin är väldigt roligt, men utbildningen inkluderar mycket matematik (något jag är värdelös på).

Efter mycket om och men är det dock läraryrket som tagit sitt grepp om mig, så istället för döda personer så blir det nya människor, haha.

Hon har för övrigt en blogg också, som du kanske är intresserad av (om du inte hittat den än).

http://www.orderofthegooddeath.com/blog

Nu har jag tittat på första avsnittet - mot bättre vetande. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Det är ju liksom ingen som är ovetande om att man ska dö, eller vad som händer med kroppen då. Så det var ju inga nyheter för någon av oss.

Däremot tror jag att många försöker att skjuta bort tanken på döden så mycket de kan genom att fylla sina liv med mer eller mindre meningsfulla grejer och aktiviteter. För dem kanske det här kan vara en ögonöppnare.

vad tycker ni om Rädsla 2 - Liket?

Jag måste säga att det är modigt av programledaren att utsätta sig för detta, hon verkar ha otroligt svårt för döden och må dåligt av det.

Så eloge för att hon klarar att göra detta programmet. 🙂