Hej! 

Måste närmast få skriva av mig och pratar gärna med människor i lite liknande sits som jag =)

Det är så att jag i många år haft ryggproblem av och till, har aldrig skadat den eller så, min kropp är helt enkelt svag… (före ryggen bråkade knäna och har opererat båda 2 gånger)

Jag har nu varit sjukskriven i 1år och 7mån, när ryggen blev riktigt illa då för 1år och 7mån sedan skickades jag för första gången på alla år på magnetröntgen. Där framgick det då att jag har 3 stora diskbråck i ländryggen… de buktar alla åt olika håll så någon "normal" diskbråcks-gymnastik har inte kommit på fråga eftersom alla de vanliga rörelserna hjälper ett diskbråck medan något annat förvärras…

1 av de 3 diskbråcken opererades i år i februari, de hoppades på att det skulle hjälpa mig då det var det diskbråcket jag hade mest problem och symptom av…

Efter operationen upplevde jag en härlig känsla, jag kände mina fötter mot marken på ett helt nytt sätt och jag var smärtfri!! Men detta varade dock endast 8 veckor, sedan blev jag plötsligt dålig igen om smärtan var starkare än någonsin :( Det akuta varade i ca 1mån och under den tiden togs en ny magnetbild och då hade inte operationen minskat den opererade disken som önskat, 1 var oförändrat och 1 hade blivit större… Jag fick starkare mediciner och mitt tillstånd blev sakta bättre… inte bra, men bättre… jag började fundera på deltids jobb någonstans och var glad över att ha smärtan under kontroll och klarade till och med av promenader på 1h!!! =)

Tyvärr varade inte lyckan så länge… I slutet av sommaren vaknade jag en morgon med grym smärta i ländryggen, detta lättade lite när jag kom ur sängen och fick medicin i mig men längs dagen ökade smärtorna och musklerna började krampa och jag såg ut som en korkskruv :( 

Jag åkte in akut och fick Lyrica utskrivet och muskelrelaxanta injektioner direkt i ryggen, kramperna släppte inte och jag fick en till omgång injektioner… då hjälpte det för en liten stund… Jag fick sedan remiss till magnetröntgen, igen… Och så skulle jag få träffa min ortoped… Jag var 4 dagar den veckan på injektioner…

Smärtorna blev bara värre, vi talar inte värk, vi talar verkligen smärta! Då åt jag 3st sirdalud 4mg, 2st pronaxen 500mg, 6st panacod och 2st lyrica 150mg PER DAG… Och smärtan var fortfarande outhärdlig…

När jag väl kom till ortopeden och skulle titta på nya magnetbilderna fick jag veta att allt var oförändrat, jag blev helt paff… Hur kunde inget ha ändra när jag blev så förbannat akut dålig så plötsligt?? Nåväl, jag fick remiss till undersökning av nervbanorna och böjröntgen (var på båda före operation)… Ortopeden sa till mig att om det framkommer märkvärdiga förändringar funderar vi på något kirurgiskt ingrepp…

Förra veckan var jag på nervbaneundersökningen och idag fick jag hem tiden till böjröntgen och samma dag tid till ortopeden…

Nu är jag nervös, allt känns skrämmande =( Min och sambons relation känns hotad pga att jag inte är mig själv längre, min mentala hälsa är i botten och jag mår skit med alla mediciner och smärtan :/ Ekonomin är förstås usel och det gör oss båda stressade… :(

Nu har jag i ca 1mån ätit oxynorm 5mg istället för panacod som inte längre hjälpte, tar fortfarande lyrica, pronaxen och sirdalud :/

Promenerar jag längre än 15 minuter tappar jag kontrollen över mina ben och bara stapplar och vinglar fram, känner inte mina ben… Jag orkar/kan inte sitta längre än 30min åt gången, stå på ställe räcker det gott och väl med 10min och ligger jag är det inte längre bra efter 2h… Ni kan kanske tänka er hur nätterna ser ut :(

Kan tillägga att jag är endast 23 år gammal och drömmer om att kunna få egna barn i framtiden :/ 

Att jobba är bara en dröm, såväl som att bli/vara gravid och allt annat… Jag är ung, jag borde ha hela livet framför mig och bygga upp min karriär just nu!! :(

Nu vill jag INTE ha kommentarer om diskbråck överlag eller hur dessa ska "motioneras" bort osv…

Ursäktar att detta blev så långt men behövde verkligen skriva av mig :( 

Om någon varit i liknande sits får ni gärna skriva, t.ex. hur förhållanden har klarat sig, ekonomi, tillbaka i arbetslivet osv??

Tar gärna emot råd om hur jag ska orka kämpa =)