Jag ska försöka fatta mig kort då det är en väldigt lång historia bakom min dåliga relation till min syster och mamma som jag bor under samma tak med. 

Jag har länge varit stressad/deprimerad och haft ångest för att vi tre kommunicerar så ofantligt dåligt, jag har försökt hundratals gånger gett ett ärligt försök till att prata och försöka komma till en lösning(min syster är ofantligt konflikträdd och min mamma är mogen som en 5 åring, håller för öronen och 'lalalal'ar när hon blir motbevisad bla.).

Under några dagar så har jag upplevt att det är tungt att andas djupt, precis som om det tar stopp. Jag gäspar jätteofta 1/3 av gäspen så kan jag gäspa 'helt' de andra 2/3 känns som om gäspen avbryts mitt i för att det går inte att ta ett stort andetag helt enkelt. 

Jag tränar ofta, 5-6 dagar i veckan, ibland sju, styrketräning på gymmet, kondition ofta i form av intervallträning hemma. Dvs jag har inte dålig kondition.

Skriver här för att kanske lyckas hitta någon med liknande problem eller som kanske kan ha en aning om vad det rör sig om? Jag är rädd för att söka hjälp inom vården för jag är rädd att bli avfärdad och bara bli utskriven deprissionspiller eller något, det löser fortfarande inte mitt problem här hemma med familjen. Kan nämna att min morfar gick bort i mitten av januari, han var min bästa vän och 'höll ihop' oss tre och såg förbi min systers falskhet och stod på min sida helt enkelt. Eftersom min mamma var beroende av honom till viss del så hade hon respekt mot honom = han var min skyddsängel när hon och min syster gaddade ihop sig mot mig. Hans bortgång har tagit hårt på mig och det har gjort att jag måste stå upp mot min mamma själv, och som sagt, vi kommer aldrig till en lösning för när diskussionen tar en vändning som inte hon kan vinna så lämnar hon alltid rummet och säger att hon inte vill prata med mig mer. 

Jag har föreslagit familjeterapi men då ifrågasätter hon mig precis som om jag tror att jag menar att vi är mentalt efterblivna hela högen(hon tog väldigt illa vid sig). Jag hade flyttat hemifrån om jag hade kunnat, min pojkvän ser äntligen ut till att kanske få jobb inom en snar framtid och då kommer vi sticka snabbt som attan. 

Som tidigare nämnt, någon som känner igen sig eller vet vad det kan vara? Uppskattar all hjälp, känns som jag ska bli ett mentalt vrak över situationen här hemma snart.