![[postmortum91]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Vad är ni räddast för?
Hej, tänkte kolla era rädslor. Jag har alltid haft en stor rädsla för att få cancer, detta blev inte bättre när min mamma insjuknade och dog mer dag för dag framför ögonen på mig. Jag är nog lika rädd att på sjögrens syndrom också, fast jag tänker inte lika mycket på det eftersom det inte är lika utbrett och vanligt.
Jag har redan dödsångest och känner rädslan för att jag kommer dö och att jag inte kan göra NÅGONTING åt det, även om det gäller om 80 år. Det spelar ingen roll. Därför tror jag cancer är en sån stor skräck hos mig. Jag kände igen mammas dödsångest hon hade när hon låg döende, hennes panik påminde om den jag har, även fast jag inte är döende. Jag kan faktiskt säga att jag förstod hur hennes rädsla kändes, jag tror verkligen jag känner den slags rädsla för döden som en person som vet att de kommer dö inom en snar framtid kan ha. Så därför, är jag så rädd för att få en anledning till att förstärka min största rädsla, döden. Att invänta den och veta att man ingenting kan göra, man dör bara mer och mer för varje dag och känner hur livet tas bort från en.
Jag är också jätterädd för att få cancer :( Vet inte riktigt varför, men rädslan bara finns där liksom…
Spruca
Ja så är det för mig också. Så fort jag får någon förändring på kroppen, om det gör ont eller vad som helst så dyker cancer upp i huvudet. Även om jag är orolig och lite hypokondriker av mig så är det sällan jag faktiskt går och undersöker mig, jag googlar hellre på det :P
Risken är när man googlar att man hittar en väldigt massa symtom som stämmer på en själv och fantasin kan skena iväg.
Hypokondri är i sig en sjukdom som är ganska svår att leva med.
Personligen känner jag mig inte särskilt rädd för något. Cancer har jag haft (har) Den kan komma tillbaka när som helst.
Jag är allra mest rädd för att det ska hända mina nära och kära någonting.
/Maria
Jag är inte så värst rädd allmänt, bara vissa situationer tex höjder (men inte så att jag undviker höjder) hög fart m.m.
Förr var jag rädd för hästar tex men jag har stannat en större fjordning som sprungit i full art mot mig så jag vet inte om man kan kalla mig rädd för det heller.
Då har jag ju däremot endel funktionshinder både sociala och sån som ger värk så man lär sig att möta sina rädslor om man måste kämpa för varje dag istället
l'm back
Jag är med i "cancergruppen", eftersom det jag är mest orolig för är att min mans cancer ska komma tillbaka.
Hatar cancer och älskar vårlökar.
Jag är också livrädd för att bada i sjöar och hav. Får så himla mycket ångest om jag trillar i eller är långt ute på en brygga. Är typ rädd att det ska komma något sjömonster och käka upp mig xD Jag förstår verkligen inte människor som surfar ( jag syftar på surfing på havsvågor inte på internet ) och sådana som är djuphavsdykare… Aaaargh, ryser av bara tanken!!
Spruca
Tänker inte så värst mycket på sånt så därför är jag nog inte så rädd för nåt speciellt heller, inte när det handlar om mig själv i alla fall.
Men det jag är mest rädd för är att förlora dom som står mig nära, vill inte ens tänka på det för kan verkligen inte tänka mig mitt liv utan dom, vill aldrig vara med om det!
#6 Hur är det med broar då? Min vän hatar att stå på broar som är ovanför vatten, han tycker det är skitläskigt.
8 # Har lättare för broar eftersom de är längre bort ifrån vattnet :)
Spruca
att va i ekonomiskt trångmål är en annan sorts obehaglig verklighet som jag nog tror alla hamnat i nån gång.
och ja cancer och då kroppen slutar fungera som den gör normalt sett gjort.
demens kan va jobbigt och ledsamt.
ja egentligen alla typer av mer allvarligare sjukdomar som är obotliga enligt läkarvetenskapen ska man nog va tacksam att man inte råkar ut för.
och ja de är ingen hit om nån nära som man trivs med skulle bli obotligt sjuk eller så.
varifrån kom egentligen "ljuset"
som väckte liv i alla varelser på jorden och att hjärtat började slå och vi kunde andas och skratta
Starta ny diskussion