När jag var yngre så gick jag i högklackat vid enstaka tillfällen. Nu skulle jag nog inte "fixa" det.
Jag har aldrig kunnat gå i höga klackar. Går som om jag gjort ner mig. En lätt hjulbent framåtlutat gång
Så det kan kvitta för min del. Jag har gett upp för länge sedan.
Nu skulle jag dessutom inte klara det för balansens skull.
/Maria
Sedan med tanke på min knäartros så funderar jag inte ens i "termer högklackat". Men skor jag älskar är träskor (även om jag inte gått i träskor på jag vet inte hur många år).
#3 Det fanns t,om platåträskor på 70-talet. Jag tror bestämt jag hade ett par svarta när jag tänker efter. De var lika höga fram som bak så det blev liksom inte högklackat utan bara högt.
/Maria
#4. Ja, nu när du nämner platåträskor så kommer jag ihåg det. Platåskor var ju nästan 70-tal i ett nötskal
.
Jag har skor med klackar ibland men vid speciella tillfällen som fester och kan även ha på "finare" kalas, alltså typ när någon fyller jämnt eller så och hela släkten samlas. Men då handlar det inte om 20 cm höga klackar utan modell lägre.
Jag brukar aldrig någonsin gå i högklackat. ^^
Mvh,
Moa
Sajtvärd på Eremitkräftor och Snäckor
Har aldrig testat att gå i högklackat. Är så rädd att stuka fötterna som jag gjort ett antal gånger. Sen är jag för plattfotad så jag skulle nog inte få på mig några trånga och smala skor/högklackat.
Ja, varje dag, ganska höga dessutom. Är medveten om att det inte är bra, men det är iprincip bara i högklackat jag trivs… 
Jag har också högklackat nästan jämt. Men jag är ju svensk arbetarklass, så jag har inte höga klackar inomhus. Hemma går jag i strumplästen, och på jobbet har jag fotriktiga sandaler. Så jag tror inte jag ligger i riskgruppen för barbiefötter… ;D
Mvh Lena
Sajtvärd på Cancer iFokus