Hälsa iFokus

Hälsa

Etikettmåste-skriva-av-mig
Läst 4703 ggr
Lilo113
0

Ingen diagnos i sikte...

Min historia började ungefär vid årsskiftet då jag började känna mig konstigt yr och hade lite hjärtklappningar. Stressrelaterat sa de på sjukvårdsupplysningen och jag väntade ut mina symtom. Hjärtklappningarna försvann mycket riktigt och jag lärde mig att andas igenom dem. Yrseln däremot kom och gick ända fram till sommaren. Med yrsel menar jag korta "yrselanfall" där det känns som det gungar till liksom. De började komma nästan varje dag och jag pratade många gånger med vårdcentralen, men de tyckte jag skulle avvakta. Eftersom jag bara är 28 är det antagligen inget farligt sa de.

I juni upptäckte jag plötsligt att synen på höger öga var väldigt suddig. Skaffade nya glasögon men det hjälpte inte. Fick då äntligen tid på vårdcentralen. Läkaren bokade en magnetröntgen av hjärnan. Efter lite väntan fick jag också tid hos neurologen. Väl där så förklarades att jag hade förändringar i hjärnan i form av små inflammationer. Neurologiska tester gjordes, allt var normalt. Fick lämna ryggvätskeprov också och nu sitter jag och väntar på remisser till ögonläkaren samt en ny MR på både hjärna och helrygg.

Under tiden som allt detta jobbiga pågått så har jag varit sjukt orolig och nedstämd. Varit övertygad om flera gånger att jag antagligen har någon diagnos som gör att jag kommer dö inom snart. Är vanligtvis lite hypokondrisk så detta har ju inte gjort saken bättre direkt. "Hittar" symtom mest hela tiden.. Allt från bröstcancer till hudcancer. Vanligtvis cancer eftersom det är det jag är mest rädd för. Så nu sitter jag här. Liten, ensam och rädd. Någon som har lite råd och stöd i en situation som denna?

[WX5]
0
#1

Kramar.

Det är inte lätt att veta när läkarna inte hittar någon diagnos. Har själv svårt med mina smärtor som kommer och går men som ingen verkar hitta felet på.

Vad har du fått för behandling än så länge? Om det är inflammation så kanske du fått något antiinflammatoriskt.

Maria
0
#2

Det är bra att du blivit utredd såpass ingående som du faktiskt har blivit hittills.

Jag ska inte skrämma dig men jag har opererats för det man oftast fruktar värst när man gjort en MR och det är hjärntumör. Min var dessutom elakartad.

Detta var i januari i år och det har gått bra.

Hela tumören är borta och jag har gått på strålbehandling.Glad

Vad jag ville med detta är att en diagnos som är hemsk kan man ändå emellanåt göra någonting åt.

Hade du haft en tumör så hade de med alla säkerhet upptäckt denna på MR.

Nu ska du dessutom göra ny MR på hjärnan och helrygg. Det har jag också gjort ett antal gånger.

Likaså LP (lumbalpunktion)

Jag vet att det är hemskt att gå och vänta på besked och där fungerar vi alla olika.

Själv har jag e förmåga att koppla bort oron ganska bra.

Jag vill bara att du ska veta att de är oerhört duktiga nu för tiden och att de har tagit dig på stort allvar är positivt.

Önskar dig lycka till.

Hör gärna av dig hur det går för dig och dina funderingar.

/Maria

Lilo113
0
#3

Tack så jättemycket för svaren! Det hjälper verkligen när man går runt och vankar här hemma. För det första vill jag säga att jag inte fått någon behandling än, jag antar att de vill gå till botten med vad det kan vara som orsakar inflammationerna först. Och ja, det är positivt att de utreder noga… Men önskar de kunde utreda fortare också. ;)

Det känns skönt att veta att du överlevt en hjärntumör bumbleboo! Det måste ha varit så fruktansvärt för dig och din familj.. Kan inte ens föreställa mig att få ett sådant besked. Men jo, du har rätt. Om det hade varit en hjärntumör hade de nog redan sett den trots att mina första MR bilder var ganska dåliga. När jag frågade läkaren vad detta kan vara symtom på så nämnde han ändå tumörer och det är därför jag är så orolig att det ska sitta en tumör någonstans i kroppen på mig… Det måste vara helt fruktansvärt när kroppen blir ens fiende på det sättet!

Maria
0
#4

#3 En liten tröst är att alla tumörer är inte elakartade. Det finns en mängd tumörer som är godartade men kanske behöver opereras bort för att de sitter illa till.

Eller också låter man dem vara och övervakar utvecklingen.

/Maria

Lilo113
0
#5

Tänkte bara uppdatera tråden med att säga att jag har fått inte mindre än fyra läkarbesök inbokade nästa vecka… Som såklart är min första vecka på nya jobbet, men det är väl inte mycket att göra åt antar jag! Efter dem ska det förhoppningsvis inte bli mer undersökningar i alla fall. Då väntar bara resultatet… Får ont i magen bara jag tänker på det.