Ja, det stämmer. Jag kan inte mekanismerna helt, men så mycket vet jag att smärtan kan etsa sig fast i musklerna som då blir "vana" vid att inta försvarsläge, dvs. krampa och dra ihop sig, när kroppen märker av att man utför rörelser som kan hota den gamla skadan.

Och det kan bli en felkoppling i hjärnan precis som du säger. Jag undrar om det möjligen har med stressnivån att göra, att långvarig smärta kan leda till förhöjda cortisolnivåer vilket påverkar hjärnan.

Jo, precis som du säger så skulle det tydligen fastna på hjärnan och trotts att smärtan upphört så skulle hjärnan skicka signaler om att man har ont.

Dumma kropp att ställa till problem =P

Men man kan lura hjärnan igen. Genom att sätta igång träning som aktiverar musklerna och hjärnan på sätt som den inte är van.

#3 Mjo… Akupunktur sade dom på radion..

Jag tror man brukar kalla det för kroppens "smärtminne".

Jag tror också som Bergspuman att vad man ska göra är att "luras tillbaks" som att bryta mönster.

#3 Bergspumans förslag fungerar.
Sedan man blivit något bättre efter en behandling och bör kunna träna, är det bäst att skrota de gamla träningsmetoderna. Starta ny träning efter någon ny metod. Då kan man få fart på muskulaturen igen och bli friskare och starkare.

Om jag fattar er rätt, så menar ni att om jag blir botad från en krämpa (t.ex ryggont, muskelvärk) eller att den läker ut själv, så har jag ont ändå??

Jepp, för evighet

Det är nog snarare när man har dragits med smärta i åratal och kroppen så att säga vant sig som man benämner det "smärtminne"

Din smärta kanske rentav är borta men hjärnan sänder ut felaktiga signaler så att du upplever dig ha lika ont som tidigare och diagnostiseras som kroniker.

Detta är mig veterligen bara i början av forskningsstadiet men en spännande hypotes.

Säger som Stefan Sauk brukade göra i en gammal TV serie:

"Jag är skeptisk!"

Det är nyttigt att vara skeptisk

Det stämmer med att vi får ett "smärtminne". När man har gått med smärta under en längre tid så finns detta kvar.

När vi har detta "smärtminne" så behövs inte mycket för att det ska triggas igång. Man har det ständigt men när smärtan blir kanske bara lite värre tolkar detta minne det som mycket värre.

Har själv gått med knävärk sen ca 12 år och mina smärtsignaler har blivit helt knasiga.

Av detta som borde varit lätt att bota så blev det istället betydligt mera värk.

Som "plåster på såren" fick jag också en fibromyalgi Ibland är kroppen bara så snäll så snäll

Smärtminne!!! Okej.Jag kan ju inte sätta mig in i hur någon annan känner o upplever smärta..

Men jag har jobbat med mycket tunga saker o faktiskt haft tur o inte ha värk heller…

utan jag blev sjuk bara så.Med att jag blev förlamad i ett ben…

O kom då till sjukgymnast som meddelade att jag hade ont i ryggen-vilket jag inte hade haft. JO!!hade jobbat på ett sätt för att undvika smärtan så den musklen hade försvunnit..O jag hade inte kännt något.

O vad vill jag säga med detta.

att vi upplever smärtor så olika..O är man van vid något så tror man att det är så..Men man kan nog ha många stunder som man inte känner värken-Men dom stunderna tänker man inte på.

Så som en som har fått någon kroppsdel amputerad.Har så ont eller det kliar på det som inte finns…

#12 Håller med dig, alla upplever vi smärtan på olika sätt och för olika saker. Synd bara att inte läkare fattar det, utan dom ska jämt tala om för en vart man har ont och hur ont man har =/

# 12 För min egen del så är det inte några långa stunder som jag är smärtfri. Utan lever med smärta dygnet runt.

Har gjort så i ca 12 år.

Tyvärr så reagerar dessutom kroppen så att det triggar igång fortare när man levt med smärta länge. Detta pga smärtminne.

Ändå är jag tålig, anser dels jag själv men även flera av mina läkare.

Sen är inte smärtan lika för oss alla det som jag lägger som en trea på en tiogradig skala kanske nån annan lägger som en tia osv.

Smärta är hur vi upplever det och där är vi inte lika.

Under alla år så har läkarna fattat att vi upplever smärta på olika sätt. Faktiskt har inte nån talat om för mig vart eller hur ont jag har.

Sen finns många sätt att tackla smärta, vad som passar mig passar inte dig osv.

Vad som däremot är viktigt (tror jag) är att vi tar till oss och accepterar att smärtan finns. Däremot menar jag inte att jag har accepterat att jag har smärta men jag måste ändå acceptera att den finns med mig som en följeslagare.

Annars skulle jag aldrig orka leva med den.

mongu..Dessa rader tycker jag är så tänkvärda..

"""Vad som däremot är viktigt (tror jag) är att vi tar till oss och accepterar att smärtan finns. Däremot menar jag inte att jag har accepterat att jag har smärta men jag måste ändå acceptera att den finns med mig som en följeslagare.

Annars skulle jag aldrig orka leva med den""

_____________________________________________________________

Så bra skrivit..Tycker jag.

#15 Ja, mycket tänkvärda ord, håller med!

#15 stämmer fint på oss alla med någon sorts kronisk smärta.

En kollega frågade mig en gång" Får du aldrig nog av alla dina problem och smärtor?". Allt jag kunde svara var att man vänjer sig. Jag "märker knappt" att jag har ont längre, om inte smärtan intensifieras.

Numera har jag ju huvudvärk och ont i min vänstra sida hela tiden mer eller mindre.

Men det var för några veckor sedan jag vaknade en dag och kände att något "var fel". Jag var uppe en stund och upptäckte att jag inte hade ont någonstans. Konstig känsla

#18 i know that feeling

Jag ser fram emot att bli smärtfri. Det är ju gott hopp om detta för min del men jag tänker på alla andra som har kroniskt ont

För mig är det kört, jag är stelopererad i ryggen och en totalt förstörd rygg om man ser till muskler(och annat…). MEN jag är ännu ung och glad och positiv och det hjälper mera än smärtstillande fortfarande. Men kronisk smärta har jag helt enkelt lärt mig att leva med.

dock finns det dem som har mycket ondare än mig och jag lider med dem

#21 Att ha ett postivit sinnelag betyder mycket.

Jag är övertygad om att jag själv är ett lysande exempel på detta

Vissa dagar blir jag så ledsen och trött men jag är glad för det mesta och jag börjar faktiskt välkomna operationen som jag varit så rädd för.

#22 jag är väldigt positiv när det kommer till sjukdomar då jag haft min lilla beskärda del. Jag litar på svenska sjukvården till 95% (har haft en  läkare som sabbade mitt liv men han har fixat min grannes höft så jäkla bra (ursäkta svärordet)).

Dessutom lider jag av Psorisasis som blir bättre med ett stressfritt och positivt tänkande. Och så kanske jag bara är en sådan människa som ser det bra i det mesta…

Det finns alltid de som har det värre, brukar jag tänka!

#24 och det stämmer ju, vi ska vara glada över att vi bor i norden trots alla problem

Mycket och ofta har allt någon gång eller till viss del med inställningen att göra. Hoppas ni fattade det där.

Men allt har till viss del med inställning att göra.

Har man inställningen att man ska vara sjuk och ha ont, ha det då för f*n! (skämt å sido).

Men har man den inställningen att man ska bli frisk och inte ska ha ont brukar det oftast lindra lite. Hjärnan är duktig och förstärker varennda liten signal vi ger den!

# 26 Visst är det bra att va positiv men det hjälper faktiskt inte helt ut.

Däremot att som jag skrev tidigare lära sig att acceptera sin smärta är ett måste. För att orka med att leva med den.

#27 "någon gång eller till viss del", så det skrev jag absolut inte ;) Men det hjälper en bit på vägen.

Ja, självklart måste man acceptera den, annars blir det mycket jobbigt.