Inte direkt, men tack för omtanken!:)

Jodå, jag mår bra. Igen, ska jag väl säga. Det tog sin tid att kravla sig upp efter deppsvackan pga 'Väggen'. Men nu kan jag äta igen, sömnen är bra och olustkänslan på morgnarna har försvunnit.

Och imorgon blir det Gö-te-borrrrg!

#1 Hoppas det inte är något illa

#2 Det låter bra

Mår sådär, men det är jag ju van vid. Värken går upp och ner för det mesta.

Men jag känner mig piggare än vad jag gjorde innan min ryggoperation i maj.

#4 Ja, man får vara glad för det lilla

Precis och hoppas på att det blir bättre för var dag.

Lider under tystnad!

Har i alla fall fått tid hos en hjärtspecialist nu!  Det går framåt! 

#7 Vad skönt att du har fått en tid

Visst har det varit en het sommar…men tack jag mår också bra!

#8 Visst, men jag fick lite hjälp med en snabbare tid, att bråka lönar sig inte, tvärtom!

#3 Det är rätt illa, men det blir bättre:)

#11 Då gäller det att hålla tummarna för dig så att det fortsätter på den vägen

Min Poymyalgia ville inte som jag ville, jag skulle minska till 15 mg prednisolon, men då kom eländet tillbaka så nu står jag på ruta ett med 20 mg i fyra veckor till.
Men jag mår trots allt bra nu. Heltidsjobb och långa resor tar den energi jag har…..

#13 Jobbigt. Hoppas att medicinen verkar som den ska så att du får din ork tillbaka

Själv har jag fått kallelsen till neurokirurgen. Det är första gången jag ska träffa en kirurg angående "tumörförändringen" i hjärnan som de kallar den numera Innan har jag ju bara haft kontakt med neurologen.

Den 14 September blir det av och jag undrar så vad det besöket ska leda till.

#14 Det låter som om det kan bli en operation om en kirurg är inblandad hmm. Men det är ju bara att vänta till den 14 september och se vad han har att säga.

Ja huga som livet kan bli, men jag känner ju äldre jag blir desto mer tål jag, men det har väl också sin gräns. Polymyalgian ger mig inte så stor oro, jag kan ju inte göra ett skvatt åt det mer än stoppa i mig mina tabletter och försöka göra det bästa av allt. Hjärtinfarkten och allt strul med den har liksom kommit i bakvattnet.

Livet har trots allt mycket gott att erbjuda…..

Jag brukar säga det klassiska att "Det är bara att bryta ihop och gå vidare"

För fyra år sedan ville de göra en biopsi (där man går in i hjärnan och tar ett prov för att veta vad det är) men jag ville avvakta.

Nu har "det" uppenbarligen vuxit så det är väl därför det är dags att prata med kirurgen.

Jag hoppas mest att han ska säga att det räcker med att göra magnetröntgen då och då för att följa upp och att det fortfarande går att avvakta

Hamnade in på sjukhus för… ja nu håller jag inte koll, men mer en en vecka sen om jag inte minns fel. Kunde inte andas. Hade något liknande med lunginflammation och hade hjälp med andningen av maskiner några dagar.

Nu är jag hemma (äntligen!). Går upp och ner. Mår helt okej just nu, även fast jag inte fortfarande kan andas som jag brukar.

Men psykiskt mår jag bra!

Därför jag varit extremt inaktiv nu, men ska försöka komma på spåret igen!

Det kommer snor, snor på min semesterdag