Vi måste … inte alls! I alla fall inte på långa vägar allt vi lägger på oss. Vem är det som ger oss alla måsten, om inte vi själva. Ingen har snart tid med något längre. Att umgås med våra nära och kära, till exempel. Att ringa någon utan egentlig anledning, bara bry oss om varandra, utan tanke på att tjäna något på det själv. Vem har bestämt att vi ska bli så här kyliga mot varandra, att vi ofta väljer bort det enkla mötet med våra medmänniskor? Jag vill påminna oss alla om att, är det någonting i tillvaron som är jämlikt så är det ”tiden” vi förfogar över. ALLA har vi tjugofyra timmar att fylla ut våra dygn med. Det finns INGET undantag, fast man ibland kan tro det. Vad är det då som blir fel? Att ingen har tid längre. Visst finns det några måsten, men det allra mesta är fråga om prioriteringar. Vad sätter vi främst? En hög lön kanske? så vi kan glänsa lite i fina villor och nya bilar. Bräcka av grannen. Om så är fallet, måste vi ju förmodligen jobba övertid om det går, eller knäcka lite extra vid sidan av för att det ska gå ihop. Och sjukskriva sig när man mår dåligt är inte att tänka på ens. Nä, det har man inte råd med. Man får faktiskt lov att bita ihop och vara stark och frisk. Vem bestämmer var man ska bo, hur dyr villa man ska köpa och vilken årsmodell på bilen man ska ha? Och vem avgör hur vi ska möblera våra hem, vart vi köper våra möbler, på avbetalning eller kontant o s v? Hur många kreditkort har vi i plånboken? och hur många smålån betalar vi av på varje månad? Det är ju VI………… VI… själva. Det är ju faktiskt VI, du och jag som avgör. Inte om vi ska bo, om vi ska leva, utan HUR. Och vad får det kosta mig? När vi köpte villan, bilen eller båten, räknade vi då med att båda skulle tjäna maxximalt, två fulla löner, för alltid? Att aldrig sjukdom eller arbetslöshet skulle kunna inträffa i vår familj? Planerade vi inte längre än så? Så korkade vi människor kan vara ibland. Ser inte längre än näsan räcker. Är det värt att slita ut sig själv totalt och kanske förlora mycket av de egentliga värdena i livet, genom att drunkna i den materiella välfärden? Välja bort det underbara och mest spännande som finns, att vårda om varandra och njuta av alla nya spännande möten med andra människor. Jag behöver i alla fall bli mer rädd om mig själv och mycket mer värdesätta det goda i livet. Kanske framför allt, värdesätta glädjen att varje morgon få uppleva ännu en dag.