Min sjukskrivning!
Är ny här på hälsa, det verkar vara en trevlig sajt!
här tänker jag berätta om vad som hände när jag fick min lunginflammation,rätt så mycket att läsa, men kom gärna med tips och råd om ni känner igen er, har varit med om något liknande, eller bara vill berätta om dina erfarenheter av olika slag.
Det började en skön vårdag slutet av april och det var varmt i luften, familjen var samlad för en första grillning för året. Vi åt gott och drack gott, på kvällen var dags för en vårdags städning, det var fortfarande skönt i luften. För att bli av med allt skräp som vi hade krattat upp från trädgården gjorde vi upp en eld i ett oljefat, och inte ont anandes så fortsatte jag att elda upp skräp långt in på kvällskvisten, och det var då jag kände att det börjar bli kallt (jag stod i kortarmad t-shirt) dagarna gick. Jag kände allt mera att det var en förkylning på gång, men bet ihop, när hostan blev mera ihållande (värst nattetid) så var jag tvungen att ringa till min läkare, jag fick en tid den 14 maj, hon konstaterade snabbt att sänkan var hög (78) jag hade fått en akut infektion i nedre luftvägarna, en rejäl lunginflammation, hostan var ihärdig, jag hostade så jag nästan spydde.
Hon konstaterade också att jag hade ett mycket högt blodtryck, så hon satte genast in både penicillin och blodtryckstabletter, nu kunde man lugnt påpeka att man inte är varken någon viking, ej heller någon ungdom. Jag mådde verkligen pyton, ömsom hostade jag, ömsom hade jag feber och var andfådd och trött. Efter 14 dagars sjukskrivning kom jag tillbaka till läkaren som påstod att lungorna var bra, vilket jag med facit i handen vet var fel.
Ett par veckor senare var det dags igen för ett läkarbesök, hon konstaterade att besvären var oförändrade och rekommenderade fortsatt vila, jag hankade mej fram så gott det gick.
En tid därefter gjordes en spirometri undersökning, de skulle kolla min lungkapacitet, den låg långt under medelvärdet, jag var helt slutkörd efter denna krävande undersökning, på läkarundersökningen en tid efteråt fick jag också en remis till lungröntgen, som visade att jag hade vätska i vänstra lungan, blodtrycket visade 190/100. alla mina krämpor var oförändrade.
Läkaren har under den här tiden försökt få ner blodtrycket, hon frågade gång på gång: har du tagit dina tabletter? Vilket jag naturligtvis hade. Mitt blodtryck är fortfarande upp och ner, skall snart få en dosa i 24 timmar som skall spela in mitt blodtryck, hoppas de kommer fram till en bra lösning, det är oerhört jobbigt att må så här dåligt, alla mediciner behöver verkligen justeras så jag slipper springa på toan hela nätterna, de är alla vattendrivande, att få sin behövliga sömn är ju mycket viktigt.
Har också fått fylla i ett frågeformulär som handlar om min sjukskrivning, har varit sjukskriven i 5 månader vid det här laget, frågorna handlar om vilka besvär jag har, hur min vardag ser ut och vad jag skall göra i framtiden, men även frågor som tydligen skall spåra om mina besvär är psykiska, men de är enbart kroppsliga även om det är psykiskt jobbigt att vara sjuk, det värsta är att man under hela sjukdomstiden känner att läkaren nonchalerar endel saker, min trötthet är en sak, att jag har så många vätskedrivande mediciner en annan, hur skall man kunna krya på sej om man aldrig känner sej riktigt utsövd? hela ens liv, och vardag påverkas negativt.
Mvh Per
Välkommen hit!
Verkar vara ett kämpigt liv du har, låter inte ett dugg kul.
Hoppas att det blir bättre så småningom!
/Amanda, medarbetare
Tack Amanda!
Ja man får hoppas att det löser sej snart, men nu börjar min läkare prata om habilitering tillbaka till arbete, då jag inte ens är pigg och orkar med det som är hemma i min vardag
det är inte lätt att vara sjuk då man tydligen skall behöva försvara sej, och argumentera så man blir galen snart
och stressad av allt snack, man känner sej totalt överkörd av folk som tror att de vet bättre än jag hur jag själv mår!
Skönt att avreagera sej!
Ha en bra helg allehopa!
Mvh Per
All är välkommen att bli en av oss på epilepsi, här kan du diskutera det mesta inte bara sjukdomar.
Hej per50.
Fybubblan vad jobbigt du har! Jag håller helt med dig, man blir bara totalt överkörd och tillplattad i vården. Man tas inte på allvar, inte lyssnar de, klarar de inte hitta diagnos drar de gärna till med depression.
Men vem tusan blir inte deprimerad av bemötandet man får, och det man lider av!! Särsklt när de inte seriöst utreder!Och sen skicka iväg oss sjuka att jobba, det är så absurt
. Vem vill ha en sjuk person i sitt företag?? Låt oss vara och ha en chans att bli "friska" nog att joba först! Är det inte bättre att ge den stackars undomen jobben i 1:a hand, sen kan de peta in oss sjuka där vi duger.
Usch och fy
.
Ta hand om dig nu….
När jag läser här så inser jag att jag tydligen haft tur med mina kontakter med sjukvården.
Senast då hjärtat inte ville slå självt (akut pacemaker-op) och efter tillfrisknandet där kom en blodpropp i axeln som tog sin tid.
Bara trevligt bemötande överallt av läkare som verkligen gjorde allt för att jag skulle må bra.
Fick t.o.m.begära själv att få börja arbeta, med hårda krav från läkare att höra av mig vid minsta problem.
Så jag hoppas "turen" vänder för dig Per och att du kommer i gång igen.
// Anders...f.d. 890-3 .....och fortfarande batteridriven!
#4, #5 Tack för all uppmuntran, jag börjar känna mej lite bättre. Men min epilepsi samt höga blodtryck kommer jag nog få ha hela livet.