![[SarahOhrn]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Panikångest, eller??
Jag vet helt ärligt inte om det är panikångest då det är lite konstigt, men jag är så fruktansvärt rädd för allt som har med sjukhus att göra och vågar inte boka en tid för att kolla upp allt. För det första är jag väldigt hypokondrisk, det är nästan sjukligt. Tänker dagligen på att dom "problem" jag har kanske är cancer, hjärtfel eller nåt annat hemskt.
Men såhär är det; Ibland får jag panikångestattacker, det vet jag, och då känns det verkligen att det är en panikångestattack, eller får jag det för att jag får svårt att andas? I alla fall, jag får dagligen jobbigt med andningen, att jag liksom måste tänka på att jag ska andas, dock väääldigt ofta om jag känner mig instängd (t ex i mitten på en bio och inte "kan" komma ut), när jag mår illa/har ont i magen eller när jag tänker på problem. Jag blir även tjock i halsen vissa av dessa gånger, börjar ibland frysa och kan liksom inte sitta still! Detta började för säkert 3 år sen, och har blivit lite värre sen dess men varit typ lika nu i nåt år. Förra året blev jag så rädd varje gång jag fick sån riktig panik att jag bara grät! Nu va det länge sen jag fick sån panik.. Kanske för att jag vant mig, vad vet jag. Och visst har jag ofta ont i magen och känner mig stressad pga ekonomi osv, såna "vanliga" problem, jag har inte speciellt mycket att göra mer än att gå i skolan men känner mig ändå alltid stressad och sitter och skakar med benen bar ajag sitter still såhär liksom. Ibland kommer det med andningen t ex i klassrummet och jag får panik, sen när jag kommer ut är det lugnt… Men ibland sitter det i trots att jag slutar tänka på det! Ibland försvinner det snabbt och ibland mer sällan. Men jag tänker nog på sjukdomar, problem o det med andningen större delen av dagen och det känns som att det va lääänge sen jag inte hade ont i magen! Så fort jag sitter och börjar må bra, så tänker jag att "men, jag brukar ju ha jobbigt med andningen", och då kommer det tillbaka! Såhär kände jag ju aldrig innan (när jag va yngre)…
Det har kommit sen jag fyllde 18 och flyttade långt från min familj! Vet inte om det har med det att göra.. Får även hjärtklappning när det är som värst och svettas… Och ibland kan jag få "normala" hjärtklappningar när jag väl slappnar av, som doktorerna säger är helt normalt det känns som det hoppar till. Det fick jag ofta förut, nu har jag fått det ett fåtal gånger och det är dom enstaka dagar jag har känt mig helt lugn och glad bara! Det med tjockt i halsen kommer inte lika ofta, men ibland gör det det och det gör ju saken extra jobbig! Jag började med LCHF-dieten ett tag, och tro det eller ej men mina andningsproblem minskade rejält, dock har jag slutat med den pga andra sämre biverkningar och att det va väldigt krångligt. Jag är överviktig och det kan ju ha med saken att göra, men tror inte att det är bara det! Men förhoppningsvis underlättar det när jag går ner i vikt… Men förstår inte heller det att jag mår oftare illa och oftare jobbigt att andas när jag äter vanlig kost, inte lågkolhydrat! Är det någon som vet symptomen på gluten? Har funderat på det, dock har ingen i min släkt nånsin haft/har det… Så jag tvivlar då det oftast går i släkten! Vi har inga som helst problem i släkten faktiskt förutom att min mormor har tjocka hjärtväggar pga stress och dålig kost/för lite träning, men hon har även varit väldigt sjuk i anorexia i tidigare år så jag tror att det kan spela in sen dess också! Dessutom har hon sömnapné men jag tror inte jag har det då jag är inte speciellt trött, inte mer än normalt :) Dock har jag varit väldigt trött o seg senaste veckan men det kan ju ha andra orsaker… Jag tycker också att om det vore en sjukdom borde det ju vara bra mycket värre vid det här laget! Det är exakt samma symptom och inte märkvärt sämre för varje år…. Hjälp, please! Ska söka hjälp hos doktorn, snart, men det är svårt att förklara allt detta också för jag har ju inget speciellt jag tror det är liksom.. Ska dom kolla både hjärta, lungor, olika blodprov, allt jag är orolig för kommer jag ju få bo där!
Jag tycker att du ska försöka få en samtalskontakt. Där du kan få prata av dig allt det här.
Tror att du kan ha mycket som kan behöva tas upp, det känns (men det kan va fel) som att du bär mycket inom dig. Att det läggs på hela tiden utan att få bearbetas.
Gluten kopierar det som jag hittade på Livsmedelsverkets sida ang. symtom om man har det:
"De vanligaste symtomen vid glutenintolerans hos barn är viktminskning och illaluktande, lösa avföringar. Oförklarlig trötthet och lågt blodvärde hos vuxna är andra karaktäristiska tecken vid obehandlad celiaki. Den bakomvarande orsaken till sjukdomen är inte helt klarlagd, men innefattar en immunologisk reaktion i tarmslemhinnan. I blodet påvisas typiska antikroppar. Celiaki växer inte bort, utan kräver livslång diet utan gluten."
Ha en bra dag! Mongu.
Värkdrabbad som kämpar att bli värkmästare över min kropp. För att kunna se ljust på livet!
Jag tror att du pekar på det största problemet själv i din inledning. Att du är hypokondrisk. Vilket i sig är en sjukdom. Du tillbringar mycket tid med att känna efter, som i sin tur leder till oro och ångest vilket är jättejobbigt.
Du kan beställa en tid och göra en mer allmän hälsokontroll där man tar olika blodprover ex. socker, blodvärde, kolesterol, salter, levervärden osv. Sedan brukar man lyssna på hjärta och lungor ev. göra ett EKG. Blåsa i en spirometer. Blodtryck, puls osv. Det ser lite olika ut på olika ställen.
Skriv ner alla dina frågor lika bra som du beskrev dem i ditt inlägg. Säkert behöver du som #1 skriver någon att prata med om allt detta också.
Lycka till…
/Maria
När jag hade panikångest vilket jag arbetat mig ifrån idag men när det inträffade blev jag avskärmad, alla runt omkring mig får robotröster, får svårt att andas, tror att jag ska dö och skakar. Det värsta var känslan av orealism. Tror att du ska ta kontakt med någon och sedan tänka på att just du skulle ha hjärtfel eller cancer kan hända men det är inte något du kommer på, oftast är de som tror de är sjuka friska och de som tror de är friska sjuka.
Sluta oroa dig, kolla dig även om det skrämmer dig och släpp sedan symptomen och allt vad det innebär.
Inlägget borttaget på grund av dublett
SvenA
Sajtvärd
sorry blev två :( hoppas sajtvärden kan ta bort det.
#3 precis så är det för mig när jag fick mina attacker. har inte haft någon på ett par månader nu men jag kan inte heller säga att jag är helt fri än, det lär nog ta sin lilla tid. Och just det där med orealism, allt är som i en blandning av dimma och dröm. Väldigt otäckt. Jagbrukar även få ett kraftigt tryck över bröstkorgen.
#0 Ta kontakt med din vårdcentral och be dem göra en ordentlig hälsoundersökning. Och känner du oro också är det inte heller fel att du kontaktar kuratorn på din vårdcentral. Då kan du prata av dig om preics allt som du tänker på och som händer runt dig. Jag gick till kuratorn med min panikångest. Jag har min familj som jag kan prata med, men jag kände att jag även ville gå till kuratorn just för att "avlasta" min familj. Jag visste att jag alltid kunde prata med dem, men ibland kände jag att de har egna "problem" och då ska de inte belastas med mina. Fördelen för mig och min panikångest är att min pappa och farfar har det och min faster har haft det. Så dem visste ju vad det innebär att leva med det vilket gjorde att de var ett stort stöd. Men i alla fall, hitta nån du kan prata med. Behöver ju inte vara kurator eller psykolog, uan vem som helst egentligen. Fördelen med kurator och psykolog är att de har tystnadsplikt så dem pratar ju inte med andra om det du pratar med dem om. På min vårdcentral så samarbetade kuratorn och psykologen så kuratorn informeade mig om att hon visar det vi pratade om för psykologen. För hade jag behövt komma i kontakt med någon när kuratorn var borta så var det psykologen, därför hade de samma information.
LYCKA TILL!!!!
Jag håller med #2, det låter som att du är hypokondrisk, och det skulle du kanske behöva söka någon form av samtalsterapi för. Men du skriver också att du är överviktigt, och att andningsproblemen minskade under LCHF-dieten, och man ska inte bortse från att fysiska och psykiska "problem" inte alltför sällan är sammankopplade. Se över din livsstil och levnadsvanor, och fundera över hur det påverkar dig. Är du stressad t.ex.? Men det är bra att du ska göra en ordentlig hälsoundersökning, där kan man ju få fram om det skulle vara några uppenbara fysiska problem, t.ex. dåliga blodvärden.
Lycka till!
Starta ny diskussion