Då var det kört igen...
Klev lite konstigt med vänster fot imorse. Inte första gången. Inte lyckades jag parera i tid heller. Som tur är så:
- Vet jag exakt hur jag klev, dvs "vek ihop den" för mycket på en hög trottoarkant.
- Jag har inga problem att gå på den mer än att det är obehagligt att böja vid fotleden nu.
Vet också att inget är brutet. Det är bara mjukdelarna som fått sig en törn och svullnaden är liten ändå tack vare okej parering åtminstone…
Så nu blir det hem efter jobbet och plocka fram fotledsstödet, ta det lugnt resten av kvällen samt ha sjukgymnasten ord i tankarna för att ta så normala steg som går (övningar jag fick när skulle lära mig sluta halta efter brutna tån). Samt köra lite lagom stretching för att hålla fotleden mjuk så att säga.
Krya på dig!
/Désirée
#1: Tack!
Som tur är känner man sin kropp rätt bra så det blir nog snart bra igen med en lagom kombo av träning och vila. Samt att inte ge sig på att springa ett maraton inom de närmaste dagarna… 😉
Och kanske lite kyla som hjälp!
Kyla är säkert jättebra 😊
/Désirée
Hoppas att det går över snabbt.
/Maria
Kom på att jag nog ska prova med kryckor nu i början. Går annars mer eller mindre som att foten vore stelopererad. Vilket kanske inte är så konstigt I detta skede…
Efter några minuters provpromme fram och tillbaka i rummet med kryckorna blev rörelserna så pass mjuka att den "stelopererade" gången försvann till en stor del.
Fick idén efter sjukgymnasten som sa typ att om du behöver kryckor/krycka som hjälp för att kunna genomföra rörelsen så gör det. Och det hjälpte ju sist.
Så ska nog köra på gångrörelserna först och lägga på mer belastning vart eftersom. Så får foten den vila den behöver ändå. 🙂
Dag 2 och har lokaliserat ömheten till området kring den yttre fotknölen och "vänster mitt på". Så det är inte särskilt stor del av fotleden som protesterar egentligen.
Kan också gå normalt på foten, i alla fall nu på morgonen när den ännu inte svullnat upp. Hoppas det sistnämnda inte sker heller! Visst tappas gången ibland och jag börjar halta, men då stannar jag upp och "startar om" samarbetet mellan hjärnan och muskelminnet eller hur man ska förklara. Så kommer man oftast in rätt igen. Nu ska bara antalet omstarter bli allt färre tills den rätta gången kommer helt naturligt.
Vill minnas jag inte lyckats gå normalt så pass snabbt efter nån stukning förut. Men det kan ju också varit för att de varit värre. Det får vara osagt.
#6 Härligt att foten är så mycket bättre 😊 Jag stukade ofta fötterna som ung och fick då hoppa på kryckor. Numera stukar jag fötterna då och då, men brukar bara bli lite blå och öm och tvingar mig att gå normalt. Tror att mina fotleder är så uttänjda att det inte blir så illa längre.
/Désirée
Starta ny diskussion