Gråter hela tiden
Jag mår inte speciellt bra just nu, har både fysiska och mentala symptom.
Men just överkänsligheten är extrem. Jag börjar gråta av minsta lilla sak och ofta leder det till mindre panikattacker som sedan lämnar mig med migrän :/
Detta händer ungefär en gång om dagen.
Det kan triggas av typ vad som helst, tex när någon höjer rösten det minsta. Börjar storböla.
Igår skulle vi på resturang och pappa bad mig gå och ta ett bord så att vi fick en bra plats, jag kände att det blev jobbigt att gå själv då jag även är väldigt feg, pappa sa då att någon annan kunde hinna ta platsen om jag inte gick NU. Det blev alldeles för stressigt och jag fick total panik, fick ställa mig på parkeringsplatsen och försöka göra lugnande andningsövingar.
Sedan mådde jag jättedåligt över att det var mitt fel att platserna blev tagna och jag kände mig sååå skyldig och som en jobbig belastning som inte klarar något. Började förstås gråta ännu mer.
Vad jag har kommit fram till själv är att det är typ prestationsångest? Och att jag ser allt som en prestation.
Någon som känner igen sig i detta och har lite tips? Alternativt bara någon att bolla tankar med?
Thanks
Jag hade exakt likadant när jag var yngre (jag är 23år nu). Jag har borderline och socialfobi, jag fick ångest över allt och grät för så små saker och fick panik medans jag grät så jag ibland tappade minnet totalt.
Jag började när jag var 7-10år att vägra gå in till fik och dylikt om jag såg för mycket folk utanför eller för mycket bilar på parkeringen för jag klarade inte av det.
Det enda jag kan säga är att jag försökt arbeta på det och kämpat i flera år med olika mediciner och även utan.
Det går inteöver snabbt elle rlätt och i vissa perioder kommer det alltid vara värre, men det kan bli bättre.
![[Klave]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Låter som panikångest. Sedan är panikångest nästan alltid ett symptom på något annat. Har du någon psykolog kontakt?
Jag gråter av allt när jag är stressad, har utmattningssyndrom. När det var som värst så räckte det med att tänka på att ringa ett samtal, gå till affären eller ens ta en promenad med hunden för att jag skulle börja gråta.
Nu vet jag inte vad dina andra symtom är men det låter som att det skulle vara bra att få prata med en psykolog om det här för att reda ut vad det beror på, för så här ska du inte behöva ha det.
Tell someone you love them today, because life is short. But yell it at them in German, because life is also terrifying and confusing.
Går hos en läkare nu och lämnar prover för att reda ut alla symtom, är dock väldigt tveksam till psykologer då mina tidigare psykologkontakter inte hjälpt något alls.
Starta ny diskussion