Etikettstress-och-utbrändhet
Läst 1346 ggr
tlover
2016-03-20, 22:13

Är orolig för min man

Jag börjar vara riktigt orolig för min man och jag vet inte vad jag ska göra.

Han har en hel del allvarliga symptom tex att hjärtat slår oregelbundet (har tex varit tvungen att fara in på akuten för att hjärtat slog så långsamt) och andra allvarliga problem. Även mindre allvarliga problem som tex känslighet mot koffein, sömnlöshet, trötthetsvärk i benen, huvudvärk osv.

Problemet är att han inte vill söka hjälp då han aldrig blivit tagen på allvar inom vården och han "vet vad problemet är".

Vad kan jag göra? Jag kommer nog inte kunna övertyga honom att söka vård så det är väl min egen ångest över hans situation jag måste ta tag i.

Vad vill du läsa om nästa månad? Rösta!
MelodyX
2016-03-20, 22:20
#1

Spontant undrar jag? Vad är problemet? Finns något i hans livssituation som han kan ändra utan att behöva gå till doktorn? Vad jobbar han med? Kan hans chef vara till hjälp och skicka honom till företagshälsovården? Sedan tycker jag nog akuten borde bli lite tuffare och be honom söka hjälp om han åkt in akut flera vändor. 

Jag förstår din oro, jag har en mamma som är exakt likadan men dock andra problem. Jag kan tycka att det är väldigt egoistiskt mot sina nära och kära att inte söka hjälp om man har problem. Ett besök på vårdcentraken kostar så litet, oavsett vad som kommer ut av det.

tlover
2016-03-20, 22:28
#2

Vad är problemet?

Stress och för mycket jobb

Finns något i hans livssituation som han kan ändra utan att behöva gå till doktorn?

Jo minska jobb och stress, vi kommer antagligen att flytta vilket skulle hjälpa men det kommer att ta några månader innan det går.

Han mediterar också dagligen (så gott som) men stressen gör ju så att han skippar ibland.

Vad jobbar han med?

Egen företagare så han är hans egen chef, då vår ekonomi är stressig/dålig så kommer han också att börja springvicka men då kan han inte sätta press på chefen om han vill ha jobb.

Tyvärr verkar ingen läkare bry sig alls och har aldrig gjort det. Men min man är också av den gamla sorten som inte klagar, ens för läkare så det hjälper ju inte(jag har aldrig sett honom gråta trots att vi varit ihop i över 11 år)

Vad vill du läsa om nästa månad? Rösta!
vendelay
2016-03-20, 22:30
#3

Det bästa är förstås om han går till doktorn. Du kan inte be att han gör det för din skull, för att du är rädd att bli ensam eller något liknande som kanske gör att han verkligen förstår hur farlig hans situation är och hur orolig du är?

Veganism Savvity (English) Vegan iFokus (svenska)
MelodyX
2016-03-20, 22:33
#4

Aha. Ja som egen företagare är det svårt att vara sjukskriven. Men meditation är bra att han gör. Tänker att yoga, träning, att ta en promenad mitt på dagen kan få en att slappna av? Eventuellt att han (men även du) kan få hjälp att hantera stresskänslorna med hjälp av psykolog, för det måste ju vara stressigt för dig också, det är det åtminstone för mig när det gäller mamma. Det är ju också så att det blir ljusare nu - kan det vara så att ljuset gör god verkan eller har det varit så länge att det inte spelar någon roll?

tlover
2016-03-20, 22:33
#5

#3 Jag har försökt. Det är väl den där gammeldagsa envisheten igen.

Han är själv inte rädd för att dö då det bara är en övergång så att påpeka hur farligt det är funkar inte riktigt lika bra som på andra.

Vad vill du läsa om nästa månad? Rösta!
tlover
2016-03-20, 22:37
#6

#4 Träning gör han, de dagar han orkar iallafall. Det är hans livs stora passion, förutom mig då. Lite gör det saken värre faktiskt då han inte kan göra nått halvdant.

Jag försöker själv meditera varje dag men jag har svårt för det än. Men förhoppningsvis blir det bättre.

Psykolog är inget för han och jag har tidigare gått men där vi bor nu är det för långt för att jag ska vinna på det (att transportera mig tar mycket energi för mig så den lilla fördelen jag fick av att gå till psykolog försvann med den långa vägen dit och hem).

Vad vill du läsa om nästa månad? Rösta!
MelodyX
2016-03-20, 22:40
#7

Hur skulle det fungera om DU tar kontakt med en familjeterapeut som kan tala om för honom att han måste ta hjälp - även för din skull? 

Usch, jag har inget riktigt att komma med känner jag, känner så väl igen situationen dock. Hoppas att ni kan flytta ganska snart så det blir lite lättare eller att han lägger ner stoltheten och faktiskt tar tag i det här i vården, innan det är försent.

tlover
2016-03-20, 22:42
#8

#7 Jag försökte faktiskt med det innan jag sa upp kontakten med psyk.

Det hjälper bara att veta att jag inte är ensam.

Jag önskar bara att det fanns något magiskt som skulle kunna funka till vi flyttar

Vad vill du läsa om nästa månad? Rösta!
OlgaMaria
2016-03-21, 07:42
#9

Det flesta får ändå inte väldigt oregelbundna hjärtslag enbart pga stress. Han borde ju utreda hjärtat så kan han kanske få medicin som hjälper.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus
Record
2016-03-21, 22:24
#10

Föreslår att du är doktorn som tar pulsen och kanske lyssnar på hjärtat när problemen kommer. Själv kan man inte känna pulsen. bör ligga omkring 80/min.

tlover
2016-03-22, 08:45
#11

#10 pulsen är antagligen lägre i vanliga fall för honom. Förr hade han kring 40 slag per minut om jag minns rätt (på samma nivå som en elitidrottare) nu när han är "otränad " så har han däremot 15-20 slag högre. Vi får nog ta och göra en vilopuls koll igen.

Vad vill du läsa om nästa månad? Rösta!
Maria
2016-03-22, 08:57
#12

#10 Visst kan man känna sin egen puls men det är oftast bättre om någon annan tar den.

/Maria
Record
2016-03-22, 11:37
#13

Maria, Alltid bättre om man är två om värdet! 😃

Inkanyezi
2016-03-24, 17:07
#14

Ja tlover, du är inte ensam, min fru har precis samma problem, eller kanske inte precis, men hon oroar sig för att jag inte sköter om den dengue jag hade med mig hem från Kuba. Hon envisas med att jag ska gå till vårdcentralen igen, trots att de egentligen inte kan göra någonting åt det, bara vänta på att det ska läka ut.

Din man kanske helt enkelt är mindre orolig än du, och han kanske rentav har förlikat sig med tanken på att livet ändå inte varar för evigt.

Jag hoppas ni kommer till en bra balans mellan era olika viljor och sätt att se på symptomen, som faktiskt är rätt allvarliga.

Upp till toppen