Jag tycker du tar kontakt med en psykolog så ni kan kolla upp det där. Menar inte på att du har schizofreni, utan det kan ju lika gärna vara att du behöver lära dig att hantera ilska.

Men om det bara var att Hantera ilska, borde jag inte då minnas hurdan "hon" är? Det ända jag vet om "henne" är det min kompis har berättat

Det låter som dissociation, det är inte samma sak som schizofreni men det kan vara förekommande vid schizofreni. 

När man har en dissociativ identitetsstörning så förekommer det i regel alltid fler en två personligheter. Detta är ett mycket ovanligt tillstånd. 

Man kan dock fortfarande ha problem med dissociation utan att  ha själva identitetsstörningen. Det är oftast ett sett för hjärnan att hantera mycket jobbiga situationer på. Det kan bero på trauma och liknande saker. Det är vanligt att man har minnesluckor under tiden man dissocierar. Man kan bli hjälpt utav att gå i terapi och bearbeta vad man har varit med om. Har man PTSD så är det inte helt ovanligt att man dissocierar som resultat oavsett om man klyver sig i olika personligheter eller ej.

Jag rekommenderar dig att kontakta en psykolog så att de kan utreda varför du "klyver dig"

Är det någon som har tips hur man kan övertala en förälder att få gå till Psykolog eller liknande?

Jag har länge velat kolla upp mig själv för jag anser att jag utsätter mig själv och min omgivning för fara, om det är så illa som min kompis säger, Men mamma och pappa anser att En psykolog inte kan hjälpa mig och att jag bara inbillar mig.

Gå via skolans kurator eller skolsköterska, så klart du ska få hjälp.

Jag är 21 och går på folkhögskola, Kuratorn går jag till en gång i Veckan redan, Men känner inte att jag kan lita på henne så där får vi inte så mycket gjort, och sjuksköterskan är bara där en gång i månaden å då brukar hon ha fullt upp

så dina föräldrar har aldrig stött på denna sida/person?

Du skall absolut kunna få prata med någon om det, oavsett vad dina föräldrar tror. Du kan ju ringa till din vårdcentral och be att få prata med någon där.

#7 jag vet inte minns inte ens när "hon" har tittat fram, men dom borde ha gjort det, jag vet att en gång som jag inte minns, DÄr jag var riktigt elak med min lillebror, inte bara vanliga syskongnabb, och det borde ha varit "hon" som tittat Fram men de anser att det inte är nån fara

#8 Får ringa vårdcentralen imorgon.

Om det är nån som vill veta vad som har hänt som folk har berättat för mig har hänt, får ni gärna Skicka PM för vill inte berätta om sånna saker så öppet..

Dina föräldrars åsikter är totalt oviktiga i frågan. Ring vårdcentralen eller umo :-)

Jaa, får ringa imorn underskoltid, se om jag kan få bukt med det hela. för att utsätta mina vänner för fara är inget jag vill göra älskar mina nära och kära, nu när jag vet hur eller vad jag ska ta opp med

Det låter som en bra idé. Lycka till :)

Det kan vara så att du har traumarelaterad dissociation, det låter väldigt mycket som det, det förkortas även DID det som verkar stämma i ditt fall när man har en eller flera personligheter som kan bete sig som en annan utan att man är speciellt medveten om det. Har träffat en tjej som hade det så, hon hade dessutom flera delpersonligheter.

Det finns ett forum på nätet med inriktning på sådant här som heter wedidit.se

Du kan ju kolla in där, läsa och disskutera och se om du känner igen dig!

Dock så tror jag inte jag har varit med om något Trauma :o Fast vet ju inte vad som riktigt ingår i ett Trauma, Ingår Fysisk och Psykisk mobbning i tio år inom Kategorin  "Trauma" För det är väl Egentligen det värsta jag vart med om, har det bra hemma, och sådär har det även bra nu.

Trauma kan vara på många olika sätt och självklart kan det vara väldigt traumatiskt att vara utsatt för fysisk och psykisk mobbing under så lång tid som du.

Det är inte heller alltid säkert att man förstår hur vissa saker har påverkat en väldigt negativt eller ens kommer i håg att man har varit med om vissa trauman. Man kan ha blivit traumatiserad redan som bebis eller i väldigt tidig ålder.

Jag har själv traumarelaterad dissociation och komplex ptsd som jag har levt med sen jag var liten utan att förstå mig på det själv, tack vara min psykoterapeut som jag har gått hos länge har jag fått reda på och kunskap om detta.

Dock har jag inte DID, det vill säga en eller flera personligheter som jag knappt vet om , som gör saker utan min vetskap eller får minnesluckor av och liknande som dig, det är ovanligare.

Kanske, jag själv har Nyligen fått REda på henne, eller om henne kanske man ska säga, eller nyligen och nyligen ett år sen kanske? Nr min kompis berättade för mig att hon var livrädd för mig vid vissa tillfällen, och jag fattade ju såklart ingenting och frågade henne om detta, Och det var en del otrevliga saker jag fick höra om mig själv, vilket fick mig att börja fråga min föräldrar om dom har märk att jag vara annorlunda nån gång, varav dom sa att jag vart på otroligt dåligt humör till och från, och de är gånger jag inte ens minns att jag har gjort eller sagt

Det låter i alla fall som det, det är ju inte normalt att ha någon del så som man inte har koll på eller inte minns vad den har gjort, måste vara väldigt obehagligt för dig.

Oavsett vad detta är eller beror på så förtjänar du ju hjälp och stöd för att slippa ha det så här.

Mjo, det hoppas jag med, och tack

Så lite så! Lycka till verkligen!🌺

Uppdatering, jag har övertalat min mor att jag verkligen skulle behöva nån att prata med angånde detta, så hon ska hjälpa mig att Hitta en BRA Psykolog som jag kan snacka med speciellt eftersom jag har så svårt att ta steget själv då det känns "Pinsamt"

Jättebra att din mamma skall hjälpa dig att hitta en psykolog! Inte skall du behöva tycka det är pinsamt, psykisk ohälsa är mycket vanligare en av de flesta tror. Det viktiga är att du får hjälp att må så bra som möjligt :) Och för psykologen behöver du absolut inte skämmas, de har hört det mesta förut.

Jättebra! vad skönt att hon tar dig på allvar nu, Lycka till verkligen!🙂

Att gå till en psykolog låter som en bra ide att göra. Min känsla är att dina personligheter som både sur och glad har liksom blivit åtskilda i dig. Liksom att din personlighetsdrag inte samverkar ihop riktigt i hjärnan. Vissa gånger kan jag själv vara lite sur och andra gånger glad men jag behöver ju liksom alla mina personlighetsdrag samlade i mitt huvud för annars fungerar man ju inte som hel människa om man säger så.

Mina tankar om det som den hobby psykolog man är.

Men se det som ett steg framåt att du är medveten om dina problem det är liksom alltid steg 1 för bättre psykiskhälsa🙂