Enorm saknad av ens gamla psykolog!
I sommras fick jag en psykolog för första gången i mitt liv vilket var nervöst men självklart väldigt skönt. När jag kom in i hennes lilla rum och vi började prata så kände jag redan då att det är något speciellt med henne som jag fastna för. Jag litade på henne till 100% och kände mig bekväm, mådde så otroligt bra när jag var där. Det tråkiga var ju att vi aldrig kom vidare i behandlingen, vi stod kvar på ruta 1 hela tiden. Inne i terapi rummet så gick det jätte bra men så fort jag kom hem så gick det inte. Detta slutade med att jag blev skickad till BUP ist vilket jag inte var sugen på. Men jag har tatt mig mod och gått dit ändå. Jag är sjukt ledsen för fick aldrig chansen att säga ett riktigt hejdå & tack för hjälpen och allt sånt. Psykologen & mamma pratade i telefon och bestämde att de skickar en remiss till BUP och så lägger vi ner denna behandlingen här hos mig. Jag hörde ju att dem bestämde det och jag sprang genast upp på rummet och grät, rev sönder pappret med den nya tiden som det inte blev nåt av. För mig kändes det ungefär som att bli av med en nära vän, riktigt jobbigt faktiskt! Så fort jag tänker på henne så fylls mina ögon med tårar. Det går inte en ända dag utan att jag tänker på henne, sitter på lektionerna och nästan bryter ihop efter en sån enorm saknad. Vad ska jag göra? Vet inte vilka tider hon jobbar och när hon kan, vågar inte skriva brev för det verkar bara som att det skulle vara pinsamt. Gör allt för att få träffa henne igen!
Men du får nog försöka att acceptera att du och psykologen inte kom vidare i det som var tänkt. Det var säkert så att du bedömdes för svårt sjuk för att gå till den psykologen och istället behöver hjälp från BUP.
Det är inte riktigt sunt att få ett sånt förhållande till en behandlare, särskilt som du bara träffat personen vid något enda tillfälle.
Ge BUP en ärlig chans istället. För om du slutar att tänka på den andra så är jag övertygad om att det kommer att hjälpa dig.
En behandlare ska och bör man inte ha ett så personligt förhållningssätt till. Det ska va en patient och behandlarroll i mötet för att fungera bäst.
Du verkar låsa dig fast vid många detaljer och det är säkert en del i vad du behöver hjälp med.
Så försök att ta till dig det som du och din "nya" psykolog jobbar med. Man måste gå in 100% för att det ska ge resultat.
Ha en bra dag! Mongu.
Värkdrabbad som kämpar att bli värkmästare över min kropp. För att kunna se ljust på livet!
Vi hade faktiskt inte så personligt förhhållande med varandra. Jag själv tycker att det blir lättare för patient att bli behandlad när man känner sig bekväm med sin psykolog. Vad menar du med att jag låser mig fast i många detaljer? Jag fattar det här som att man inte ska ha ett bra förhållande till sin psykolog för då går behandlingen sämre, det är konstgt att jag saknar min gamla psykolog.
Starta ny diskussion