Jag har många gånger känt likadant. Det enda jag kan säga är att det blir bättre om man jobbar på det.

Du borde söka hjälp! Inget blir bättre av att du startar massa trådar här på iFokus. Du behöver professionell hjälp!

Som #2 sa. Du måste skaffa riktigt hjälp. Inte här.

Det hjälper tro mig. Livet kanske verkar botten men man känner sig som en superhjälte när man klarat det.

Hur gammal är du?

Jag är 16

Hmm ja det är den åldern då livet känns totalt meningslöst. Har haft en jäkla uppväxt själv. Men tro mig söker du hjälp eller pratar mer med vuxna kommer det att lätta lite på axlarna. Verkar kanske skumt men jag fick en tid när jag var 17 hos en riktigt psykolog. Berättade hela min livshistoria och fick en kram. Kändes som om jag hade fötts om på nytt. Att någon förstod hur jag hade det. Tog såklart många år av undersökningar och samtal innan jag kände att livet är bra. Livet kommer alltid ha motgångar. Jag har det själv lite nu. Men jag känner fortfarande att berätta för någon hur det ligger till hjälper.

Samt så uppmuntrar min sambo mig genom att dra ut mig på saker på helgerna. Att belöna sig själv för att man överlevt en vecka till :)

Så snälla sök hjälp. Ta inte den enkla vägen ut. Visa alla att du är en kraft att räkna med! :)

Du är 16 nu så om du lever tills du blir 80 så har du inte ens levt en fjärdedel av ditt liv. Du har inte ens levt på egen hand än. Du har inte stått på egna ben, varit självansvarig och haft ett EGET liv utan att lita sig på andra. Du har inte haft ett eget jobb med egen inkomst där du kan äta vad du vill och ansvarar för dig själv. Tro mig, detta är värt att vänta på.

Din hjärna är sjuk just nu, depression är en sjukdom. Och när man är sjuk så tar man hjälp av proffs som kan hjälpa dig. Kolla om det finns nån ungdomsmottagning i närheten som kan hänvisa dig till någon som är bra, för du behöver hjälp att bli frisk.

Är du inte det minsta nyfiken på vem "den rätte" är och vem du en dag kommer gifta dig med och ha barn med? Är inte den nyfikenheten värd att kämpa för? 

Din hjärna är inte fullvuxen förrän du är 25 år och i tonåren växer känslocentrat och är stor anledning till varför känslor svallar åt alla håll och kanter. Därför kan jag med personlig garanti lova dig - det blir bättre! 

Jag har stirrat in i livets avgrund och funderat på att hoppa, men jag gav mig sjutton på att allt som hänt mig skulle inte stjäla mitt liv ifrån mig. MITT liv! Mina upplevelser. Dom som varit elaka och de saker som hänt mig var inte värt mitt liv. Mitt liv är värt så jädra mycket mer än så. 

Tro mig, det är värt att kämpa! Och det är ingen skam i att söka läkarvård när man är sjuk. Depression är en sjukdom. 

Kram på dig. 🌺

Jag har varit där själv så jag vet att det är jobbigt men att man kan ta sig ur det så sök hjälp, vågar du inte först söka hjälp i vården ta kontakt med nån (vuxen) du litar på som kan hjälpa dig.

Och som #3 sa så känner man sig som en superhjälte då man klarat sig igenom det.

Jag tvivlar på att den rätte finns, dessutom om han nu finns så kommer han ändå dra med det faktum att jag inte kan få barn, jag kan inte få barn Bara genom adoption

#9 jag kan antagligen inte heller få barn (fast än så länge är det bara ett antagligen) men kan vi inte få det så kommer vi försöka med adoption och/eller fosterbarn annars blir det en ökning av djurantaler här hemma.

Men även om det är jobbigt så finns det andra glädjeämnen i livet också.

10/ jag är helt 200 % säker pp jag inte kan få barn,

#11 det där om att inte vara säker det var bara om mig men du nämde ju ett sett själv, adoption

12 - ja precis /…

+Man måste inte få barn man kan ha ett underbart liv ändå.

Aldrig velat ha barn och nu är jag för gammal. Finns många män som inte vill ha barn med. Jag och min sambo träffades när vi var äldre och han har inga barn heller men vi har ett underbart liv ihop ändå. Träffade inte den rätte förrän jag var 41 men det är OK man kan vänta tills allt känns rätt, finns inga rätt och fel. Ofta när man är tonåring tror man att livet måste vara på ett visst sätt man ska få ett bra jobb, träffa drömprinsen, skaffa villa och barn innan man är 30 och leva lyckliga resten av livet. Och när livet inte blir så vilket det inte blir för de flesta så känner man sig misslyckad och får lätt depressioner så släpp det där och lev ditt liv på ditt sätt du måste inte leva upp till nån fantasi norm, utan du kan ha ditt eget liv som bara är din ensak ingen annans.

#14 vill man ha barn är det jobbigt att inte kunna få 😕

#13 jag och min man kom på en sak då vi åkte in till läkaren idag, man kan ju vara stödfamilj också (jag har ofta tänkt på fosterbarn eftersom att ha eller va fosterbarn är ganska vanligt bakåt i min släkt)

Vem i allsin dar har ett underbart liv när man är 16 år? Då håller man på och förbereder sin framtid genom att frigöra sig från sina föräldrar, bilda sig egna uppfattningar om än det ena och det andra samt utbilda sig så att man ska kunna få ett arbete och flytta hemifrån när man blir vuxen.
Det är verkligen inte läge att grubbla på om man kommer att bilda par med någon och hur det blir med barn e dyl. Livet är fullt av överraskningar, så chansen är stor att det blir mycket bättre än man trodde under tonåren.

15 - Precis, jag vill verkligen ha barn Vill inte vara ensamstående heller, + mycket svårare få adoptera när man är själv.,,. Tvivlar på att kärlek finns därute för mig

#17 det tvivlade jag också men jag har hittat min rätta och det kan du också (träffade han då jag var 17 så du har ju ett år på dig 😉nej på allvar har du lång tid på dig bara du inte gör nått dumt nu när du mår dåligt)

och då har jag ändå ett socialt funktionshinder och massa andra brister som talar emot att jag skulle ha "klarat" det.

Det finns hur mycket folk där ute som helst och alla killar har olika smak på tjejer. Tro mig, du kommer hitta nån liksinnig. 🌺

Jo det finns nog någon för alla men det är bra inte ha för bråttom det är många som tar första bästa för att de är rädda för att vara ensam och det kan bli väldigt fel. +Man förändrar sig väldigt mycket under perioden 15-30år det som känns rätt vid 16år kan kännas väldigt fel vid 25 de flesta människor formas till den de kommer bli under denna period., jag hade nog valt en annan typ av man vid 20 än den man jag har nu och vet jag behöver ha för att må bra, det har tagit tid lära känna sig själv och veta vad man behöver för att det ska fungera under väldigt många år. Jag är definitivt inte samma person nu, som jag var då jag var 25.

+Det är rätt bra testa på att bo ensam och se att man kan klara sig själv det är en styrka man har med sig i framtiden. +Man kan aldrig gardera sig från att bli ensamstående, min syrra trodde hon träffat rätt och skaffade ett barn med honom nu är hon ensamstående med ett barn, hon hade dock styrkan i att ha bott själv tidigare och visste hon kunde klara sig själv och det var då lättare för henne att bryta upp med någon som visade sig inte vara någe bra varken för henne eller hennes son.

En av mina största rädslor i livet är att jag tror jag kommer dö helt ensam med 11 katter

Det gäller att skapa en ny inställning till livet. Ser man negativt på allt kommer allt vara negativt. Unna dig saker. Försök nå mål och beröm dig oavsett om du lyckas eller inte. För du gjorde något iallafall och det är det som räknas. Livet är inte hopplöst. Det finns så mycket. Världen är enorm. Herregud vi är 7 snart 8 miljarder på jorden! Du kommer möta många livsvänner och garanterat kärleken om du bara satsar hårt. Kärleken kommer aldrig trilla ner i famnen på en om man inte letar. Hade jag inte tagit initiativet att träffa min sambo för cirka 2 år sen hade vi kanske aldrig blivit ihop. Men jag satsa och det började riktigt dåligt men efter en tid löste vi det och är lyckliga idag.

Vi människor är otroligt envisa och starka när vi väl ger oss f*n på det :)

jag förstår PRECIS hur du har det! kanske inte mått dåligt av samma anledningar men har mått piss.

när jag va 16 (23 nu) var jag mobbad i skolan, självkänslan va i botten, föräldrar som pratade skit om varandra, knappt nån kontakt me morsan, ingen uppmärksamhet från farsan, dåliga betyg, va i vägen för folk och kände mej bara ful. skolkade mest hela tiden. varför skulle jag gå i skolan om jag ändå var mobbad och fick dåliga betyg? fick diagnosen depression på bup. dock va psykologen väääldigt konstig. tyckte inte det va nån idé att försöka va glad- man blev ju ändå ledsen senare. självmord var den enda lösningen.

men sköt upp det några år. jag har alltid velat bli frisör. tänkte "jag väntar med självmord tills jag blivit frisör och motbevisat folk som inte tror att jag klarar det (bl.a farsan). SEN ska jag ta livet av mej!!" ville ju inte dö och samtidigt va misslyckad på precis alla områden i livet.

höll ut till gymnasiet och hade faktiskt riktigt roligt! jag? roligt? hur kunde det vara möjligt? mobbarna gick i andra skolor, jag fick lära mej ett yrke som jag älskade och blev faktiskt lycklig. fick t.om en kompis. trodde aldrig att det skulle gå. såna människor som jag hade ju ingen rätt att må bra och ha det roligt. men det hade jag ändå.

vid 23 års ålder är jag så glad att jag inte tog livet av mej. alla problemen har gjort mej till bättre medmänniska. jag förstår hur folk har det som mår skitpissråtta och bara vill dö eftersom jag har varit där själv. jag har varit i kenya och pluggat. pratat ut med mina föräldrar. pratat med en psykolog (t.om fått lugnande preparat eftersom jag mådde så dåligt).

pojkvän och barn är inget jag tänker på längre. man blir inte lycklig bara av att ha en pojkvän. det måste kännas rätt (du är väl snart trött på att höra det). man måste också må bra själv för att kunna vara en bra partner.

hoppas att du har nåt att leva för. djur? sport? musik? pyssel? kläder? jag menar, om du tar livet av dej så kommer du ju aldrig få chansen att få göra den där saken som du tycker om. eller bara få motbevisa folk som tycker saker. ge dom en smäll på käften! visa dom att du faktiskt kan vara bra! gör man nåt man tycker om så gör man det bra. 

skicka MASSOR av kramar!!!! hoppas verkligen att du tar hjälp och försöker komma på varför du mår så pissigt och allt bara känns helt käpprätt åt skogen. det gjorde jag och kan faktiskt vara glad idag. vågar vara glad! kramkramkram!