Du behöver hjälp och det snarast. Du har en ätstörning och du måste få riktig hjälp att ta dig ur den.

Tycker du ska prata med dina föräldrar om det och be dom hjälpa dig att söka vård. 

Om du har svårt att ta det med dina föräldrar så prata med skolsköterskan så kan hon hjälpa dig. Eller om du har nån annan vuxen du känner förtroende för så prata med dom.

Du är inne på en farlig väg och det är bra om du kan bryta det nu innan det går längre. 

Så snälla prata med nån vuxen du känner kan lyssna på dig.

Ok men har sagt till min skolsköterska att jag inte är nöjd med mig själv men tycker du jag ska berätta allt som jag har skrivit här? Får bara fråga om det fortsätter så här tror du att det är stor chans att man får anorexia?

Visst är det bra att berätta precis samma saker för skolsköterskan, som du har berättat här. Då får du förhoppningsvis bättre råd och hjälp av henne i fortsättningen.
Det var bra att du gjorde det där Anorexia-testet på Google. Där fick du ett mått, som visar att du väger för lite. Ge dig själv beröm när du lyckas gå upp, om det så bara är några hekto. Efter ett tag går det säkert lite bättre.

Du har fått väldigt bra svar redan.

Prata med skolsköterskan och försök att prata med dina föräldrar för du behöver hjälp innan det går för långt.

Anorexia är en farlig sjukdom. Anorexia är en dödlig sjukdom och påverkar hela din kropp.

När jag gick i skolan så hade jag en skolkompis som dog. På den tiden visste jag inte ens vad för sjukdom det handlade om mer än att hon var mycket mager och att hon inte åt ordentligt. Numera så känner de flesta till sjukdomen.

Du ska inte väga dig dagligen. Du är i en ålder då du SKA gå upp i vikt för du är inte färdigväxt. Din kropp är inte vuxen och du kan göra den enormt illa genom att inte äta ordentligt. Din mens kan bli helt rubbad och utebli, dina tänder kan skadas med mycket mera.

Du kan även ställa frågor inne på Ätstörningar iFokus.

Ok men jag har en skolläkare också som jobbar på vårdcentralen och är ibland på skolan ska jag säga detta till han och se vad han tycker? Är det stor risk att jag har fått anorexia eller är jag bara på väg in i den sjukdomen eller vad man ska säga?

#6 Anorexia är en komplex sjukdom och det är svårt att avväga när man är sjuk eller när man är på väg att bli sjuk.

Du ligger i alla fall i riskzoonen.

Det är en jättebra idé att tala med din skolläkare och det är väldigt bra att du skriver om det så här för det visar att du har insikt.

Var rädd om dig.🙂

Ok tack ska försökta bättra mig men det är jätte svårt att göra det på egen hand. Igår så gjorde sökte jag på symtom på anorexia och det var 16 olika symtomer och jag svara ja på 13 st och nej på 3 så det kan ju vara ett tecken. Jag pratar med både skolsköterska,kurator,skolläkare och ska få en psykolog men ingen av dem vet om detta. Tack dsm :)

Du kommer göra dig själv en jättestor tjänst om du berättar för dem.

Aa det lönar sig väl i slut ändan :)

Ja jag tycker du ska berätta precis så som du skrivit här. Hur är det med dina föräldrar? Känner du att du kan prata med dom om detta? 

Tror det är viktigt att du är ärlig och talar om precis hur du känner och mår för detta är nåt du behöver stöd i.

Mina föräldrar skulle nog förstå men jag tror inte att dem skulle ta det på så stort allvar. Min mamma blir väldigt lätt ledsen och då blir jag också det :)

Då får din mamma bli ledsen. Du är hennes dotter och jag lovar dig att hon uppskattar om du vänder dig till henne.

Ok tack :)

Tycker också du ska prata med dina föräldrar. Det är inget att vara rädd för eller tänka att hon skulle bli ledsen för du är deras dotter och nu behöver du hjälp.

Din mamma blir nog mer ledsen om du inte berättar för henne hur du mår.

Ok ska säga det! :)

#12 Visst kan en mamma bli ledsen när man berättar om ett problem man har. Det visar ju att hon verkligen bryr sig och har medkänsla.
Min erfarenhet är att man då får hjälp och stöd. Hjälpen kommer kanske inte precis som man hade väntat sig, utan på ett annat bra sätt.

Jag berättade det för min skolsköterska men hon var inte så rädd över att jag skulle få det hon var mer rädd för att jag inte hade haft min mens på 4 månader. Hon sa att jag ska ju få psykolog så det kommer nog att försvinna.

Att mensen inte kommer är ett tecken på att du kan vara på väg in i en anorexia.

Kroppen ställer in sig på svält och sparar på allt som går att spara på.

Aa men hon sa att eftersom att jag ska få en psykolog så är det nog inget att oroa sig för. Men jag ska ha psykolog för mitt illa mående jag har haft sen 5:an.

Jättebra att du ska få träffa en psykolog, berätta för denne precis hur du tänker om vikt och rädslan att gå upp i vikt.
Jag tänker en del på det du nämner om att du väger dig varje dag… Jag vägde mig flera gånger om dagen och var mer fixerad vid siffran som visades än om jag faktiskt "såg tjock ut". Mitt bästa tips är - Släng ut vågen, omedelbart! Det är inte siffrorna på vågen som avgör om din kropp är OK.
Hoppas att det känns bra för dig att prata med psykologen, kram på dig!

Jag vet att du redan fått många svar, men nu tänker jag säga det JAG ville få höra när jag hade samma problem

Det minsta lilla du äter än ändå BRA att du äter, och det är så otroligt bra att du vill ha hjälp! Du är väldigt mogen, och bara genom att inse att du har problem har du klarat det värsta!

Lycka till och när du är på andra sidan så vet jag att du kommer att vara lycklig för det mesta! :D

#21 aa den där vågen ställer till en hel del problem ibland. #22 tack aa jag får väl hoppas jag bli lyckligare när allt är över. :D

#23

Blir du inte det blir jag nog förvånad! Haha, man mår sååå mycket bättre när man slipper ha de där negativa tankarna i bakhuvudet. De tar så otroligt mycket energi utan att man märker det!

#24 haha erkänn det gör verkligen det. :D

Får bara fråga kan man få anorexia även om man inte går ner i vikt? Jag går ju inte upp men jag försöker ju att banta. Fast jag har gått ner jätte många kilo sen jag var 11 år (13 år nu) jag tänker så här att mitt illa mående startade ju min ätstörning så jag funderar på om den kan ha gått så lång att det har gått över till anorexia. Kan det vara så? Eller har jag helt fel. :)

Du kan utveckla en ätstörning av att banta ja. Du är så ung så du ska överhuvudtaget inte banta eller ens tänka på det. 

Din kropp är inte färdigutvecklad och den behöver all näring den kan få. Det kan om det vill sig illa leda till problem i framtiden. Många tjejer får problem med att mensen antingen inte kommer igång eller att det slutar komma så snälla du sluta mixtra med din kropp.

Försök att va nöjd med hur du ser ut och försök att lära dig tycka om din kropp som den är.

Men det känns som att typ ingen bryr sig om jag gör det eller inte. :( Jag vill väga mellan 35-45 kg och vara smal.

Tro mig, folk bryr sig! Undermedvetet har du stängt av möjligheten att förstå det bara! De bryr sig jätte mycket! Det finns INGEN som vill se någon man tycker om må dåligt!

35 kg är ett stort NEJ! såvida du inte är typ 1:20, så NEJ. Din kropp mår förmodligen dåligt som det ÄR, hjälp den genom att få lite näring nu istället! 

Vad tycker du är godast i hela världen att äta? ÄT DET. Och var inte rädd för att berätta för folk som känner till din ätstörning vad du ätit. Säg att du åt den där kakan! Tro mig, de kommer bli så glada! Och om dina föräldrar är något lika mina kommer du få ALL mat du vill ha typ, för de är glada att du äter (tro mig, det är härligt att få kakor när vi handlar och sånt, hehe)

Ditt sätt att se på dig själv och din kropp och vikt talar för att du har en ätstörning. Sen kan man aldrig sitta och säga via ett forum vad det är du har men det är inte OK att väga 35 - 40 kg om man inte är extremt kort.

Du är inne på farliga vägar och måste se till att få hjälp.

Säger återigen att Prata med dina föräldrar! Det är viktigt!

Aa jag vet att det är bra att prata med sina föräldrar med dem fattar inte själva grejen eller vad man ska säga. Min skolsköterska vet om detta men hon är ju inte äns rädd för att jag ska få anorexia så det känns som att det inte spelar någon roll då om jag bantar eller inte. Och mamma o pappa vet inte äns om att jag vill de. Jag tycker jag väger totalt för mycket! Vikt: 49 kg :( Läng: 161 cm Vill väga: mellan 35-45 kg vet inte riktigt exakt Vill fortfarande vara 161 cm lång.

#31 35-45 kg är på tok för lite när man är 161 cm lång! Till och med 49 kg kan vara i underkant, så du ska absolut inte banta! Det är bättre att du försöker träna och äta bra mat och sluta tänka på din vikt.

(Jag pendlade i många år mellan 47 och 49 kg och är 160 cm lång och då ansågs jag som mycket smal, närmast mager)

# 31 Det är farliga tankar du har att det inte spelar nån roll om du bantar eller inte. 

Det du säger om din skolsköterska får mig att tro att hon inte riktigt förstått hur du mår och hur du känner. Har du berättat allt för henne? Om det är så att hon vet allt så tycker jag att du ska prata med dina föräldrar och be dom hjälpa dig att söka vård på annat håll.

För du behöver vård för att komma över dina tankar som inte är sunda.

När jag gick i 8:an så hade jag en klasskamrat som var mycket nära att dö för att hon fick för sig att banta. Hon var ungefär i din längd och normalviktig. Det var otroligt nära att hon inte klarade sig.

Så jag säger igen Tala med dina föräldrar! NU!

Som förälder kan man inte gissa sig till hur ens barn mår i alla lägen.

Mamma vet om detta men hon sa att vi kan ta det med läkaren när jag ska dit den 23 maj. Men egentligen ska jag dit för mitt illamående. Skolsköterskan var ju inte rädd bara för att jag ska få psykolog. Men jag ska ju få psykolog för mitt illamående och inte den här anorexiasaken..

Antagligen hänger illamåendet ihop med anorexian, så du behöver prata med någon som verkligen kan sånt här, en psykolog med specialkompetens på ätstörningar.

Det är inte konstigt om du mår illa om du äter för dåligt. Allt hänger ihop.

När du går till läkaren så ska ju helheten av hur du mår komma fram. Är det en bra läkaren så ställs frågan hur du mår och då ska du ju inte enbart säga att du mår illa utan du måste ta med hela biten.

Vad du och din mamma bör göra är att be om remiss till en ätstörningsenhet alternativt till BUP så du får bra hjälp. Du måste få hjälp för du är inne på en farlig väg.

Ok för jag har börjat fundera på om illamåendet kunde höra ihop med anorexian, men så kan det nog vara. Ska prata med min skolsköterska om det en gång till och prata med min läkare om det också för han vet inget av detta, han vet bara om mitt illamående. Min läkare har frågat flera gånger om jag är nöjd med mig själv och då har jag sagt att jag är det för det har jag varit men sen i April så förändrades ju jag totalt.

#31 Det är livsfarligt om du skull väga så lite! 
Min sambos lillasyster som är 155 cm ca ska inte ens väga under 40-45 kilo helst.

Jag har lätt för illamående trots att jag äter ganska bra.
Kan beror på olika saker. Men du bör kolla upp det.

Ok men min hjärna har inte riktigt fattat det.

#39 Du måste försöka tänka om, och prata med någon kunnig på det osv 🙂

#39 det är bland annat det som du behöver professionell hjälp med!

Aa men jag tar detta med läkaren när jag ska dit den 23 maj.

Nu har min skolsköterska gjort så att några av mina lärare ska kolla så jag äter lunch i skolan! -_- Men hon tycker att det här med anorexian inte är något att vara rädd för bara för att jag ändå ska få psykolog!

#43 Det är mycket bra att gå till en bra psykolog, få prata ut, diskutera mm. Det är bara bra 🙂

Aa fast jag kommer ju vara där och prata om mitt illamående. :D

# 45 Men snälla du ditt illamående hänger ju ihop med att du inte äter osv. Det är en del av det hela.

Man kan inte särskilja saker på det sättet utan ska man ha ut nåt av att prata med nån psykolog eller vem det nu är så är det jätteviktigt att man berättar precis som det är.

Du ska inte utelämna nåt utan det är hur hela du mår. Inte enbart att du mår illa. 

Däremot blir jag lite rädd när din skolsköterska säger så angående anorexia. Att det inte är så farligt för att du ska få prata med en psykolog, det räcker inte utan du behöver ha med alla runt dig.

Din familj, kompisar, lärare, skolsköterska m.m.  Det är en viktig del att du har ett bra nätverk runt dig som strävar åt samma håll.

Aa tack det var bra skrivet!

Nu har jag varit hos läkaren. Jag berätta lite om mina anorexiatankar o att min mens är lite hoppande. Han sa att han var orolig över att jag inte äter speciellt mycket o att mensen är hoppande. Han sa att jag får min psykolog till hösten och så länge ska jag gå med jämna mellanrum till skolsköterskan för att väga o mäta. Han sa att jag hade en ätstörning i huvudet men jag tar det som han menar psykiskt. Jag ska väga mig efter sommarlovet o har jag gått ner i vikt så ligger jag nog inte så bra till.

Du är på rätt väg. Nu ska du se att det kommer bli bättre! Försök ta in det läkare och psykologer säger, även om det är svårt! 

Vi tror på dig! :D

Tack det värmde!