Känner du efter lite extra?
Nu när hösten är här så kommer lössen och magsjukorna som ett paket på posten.
Hör du till dom som känner att det börjar klia i skalpen så fort någon nämner löss eller att du läser om det.
Känner du hur det börjar köra i magen när någon berättar att deras systers, kompis barns, kompis har mått illa under natten?
Tyvärr så har jag inga tips att komma med, men det vore roligt att se om det är fler än jag som börjar klia och må illa så fort det är prat om nånting sånt här 
Nej faktiskt inte.
Sedan har jag varit förskonad från löss. När sonen var liten så var det heller aldrig något på förskolan eller skolan.
Jag är lite mer rädd för magsjuka då jag haft det rejält några gånger.
/Maria
![[Asta]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Såvitt avser löss så kliar det bara jag hör talas om dem. När jag gick i femte klass gick det löss på skolan och jag lyckades få det. Minns fortfarande skräcken!!!
Och har jag varit i skogen känner jag fästingar överallt.
Känner efter är väl lite att ta i men som till exempel om man jobbar på en förskola och något barn i gungan plötsligt spyr. Då är min första tanke i alla fall "Hoppas barnet spydde på grund av illamående av farten och inte sjukdom". Samtidigt måste man ta hand om barnet.
Jag både kliar och känner magen då det pratas.
Ja, jag blir riktigt orolig, nervös, kallsvettig, magont illamående, hjärtklappning, iaf när det är tal om magsjukor.
Löss så börjar det klia, men jag får inga kallsvettningar eller så. Men så har jag ju kräkfobi också…
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else
Det enda som kan få det att börja klia på mig är när jag ser fästingar krypa på hunden ;) Har fått hennes oinbjudna gäster överskickade på mig några gånger 
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Inte alls! Inlevelseförmåga och medkännande är lovvärdiga egenskaper, men det verkar lite bakvänt att flytta fokus från den drabbade till sig själv.
#7 Ja, man gör ju inte det frivilligt :P
Ja, när det gäller magsjuka mår jag väldigt illa. Som sagt inget man styr och jag tycker inte mindre synd om den som har/har haft för det.
//Maria
Everything will be okay in the end, if it´s not okay it´s not the end.
#9 Och jag blir nästan elak mot de som har det. 
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
O ja, jag behöver bara höra talas om någon som har magsjuka så börjar jag må illa. Det är säkert 15 år sen jag hade det, om inte mer… men fortfarande blir det så :)
Starta ny diskussion