Jag försöker laga hälsosam mat, och har skaffat piller mot min PMS 

Lite svår fråga att svara på tycker jag.

Jättesvår fråga.

Hemma har vi alltid försökt äta hälsosamt. Vi stöttar varandra i vått och torrt så gott det går.

På jobbet försöker jag tänka på att verkeligen säga när jag tycker någon gör något bra och inte bara tänka. Så jag försöker att peppa folk runtomkring mig så gott det går.

Vissa biter det på bättre än andra

Det Är en svår fråga och jag är glad att det i alla fall är två som svarat hittills
Ändrade till och/eller psykiskt. Blev kanske lite för stort annars

Svåra frågor är spännande

Jag är hjälpsam, generös och lyssnar på de som har problemoch stödjer de som behöver det.

Jag brukar lyssna och svara. När vi skiljs så är den som inte mådde så bra ofta bra och glad inombords

Är också den som vill att alla ska ha det bra..och må bra. Lyssnar, försöker ge goda råd och bjuda på mej själv! Ibland räcker det med att bry sej om..

Stöttar och försöker ta hand om mina nära och kära. Ser till att ha bra mat och glädje runt oss.

Försöker också va rak och ärllig, säga vad jag tycker. Inte alltid bara snällt men i längden är det snällt det med.

Försöker väl behandla andra så som jag vill bli behandlad själv. Sedan kan inte påstå att jag alltid går runt och tänker på andras välbefinnande hela tiden.

Nja…. Jag anser själv att jag ofta tänker på andra och gör snälla saker, men mestadelen av tiden går nog åt till migsjälv måste jag erkänna.. Blir så att jag blir så uppe i hur JAG känner att jag glömmer bort hur andra kan känna. Men jag är snäll på det viset att jag inte försöker göra någon illa, jag tycker om att uppmuntra och överraska, jag gör tjänster och bryr mig om.

Vad glad jag blir av att läsa allt fint ni gör för andra

#8 Är det lite i stil med Är det sant, Är det snällt, Är det nödvändigt?

#9-#10 Härligt ärligt Ibland är det ju faktiskt så att man har fullt sjå med sig själv, och då måste det få vara så.

Jag drar en strikt gräns vid mig och min familj. För dem kan jag gå genom eld och vatten om så vore.

Jag har levt som anhörig till en psykiskt sjuk i många år, När min allra bästa vän åter fick ett skov i sin psykiska sjukdom orkade jag inte längre att vara den där omhuldande människan.

Jag kan låna ut mitt öra men där går nu för tiden gränsen så jag tror inte att människor tycker att jag är alltför snäll.