Jag umgås bara med nära och kära. Har blivit så sviken och bränd av "vänner" och "kompisar" genom åren att jag inte vill ha med folk att göra mer än nödvändigt. Släpper aldrig mer nån inpå livet.

Kan "prata" med folk på nätet, men ser dem inte heller som "vänner" eller "kompisar ".

Kan ibland sakna någon att kunna prata och skoja med .

Jag umgås med min familj, arbetskamrater, grannar och vänner. Är nöjd med min sociala del här i livet. Min allra bästa vän har jag känt sen vi gick i andra klass tillsammans. Nu bor vi på samma gata och träffas nästan varje dag. Hon har blivit som en syster för mej…

Sen har jag ju alla inne på fokus, härliga vänner och kul att skapa nya kontakter, även om man inte träffas i verkligheten!

Har många vänner, några bästa vänner, men umgås mest med familjen.

Är mer för internet och tele.

Umgås mest med familj och en liten krets av vänner. Har också blivit rejält sviken av så kallade vänner i och med att jag är sjuk.

I såna lägen får man reda på vilka som är riktiga vänner och vilka som inte är det.

Har inget stort nätverk som vissa andra verkar ha, men jag har fyra nära väninnor som är dem jag träffar mest och har närmast och tätast kontakt med. Så finns det lite ytligare vänner, bekanta, släktingar och familj och så min särbo. Jag är nöjd. Har nog inte tid och ork att underhålla ett stort umgänge så som jag jobbar.