Jag läste den och blev imponerad!

Att ett djur kan LUKTA sig till när cellerna börjar brytas ner?

Men det är kanske inte underligare än att en hund kan lukta sig till att en människa håller på att få ett ep-anfall.

Tänk om vi människor hade ett sådant luktsinne.

Men å andra sidan: om vi hade det, i kombination med vår högt utvecklade hjärna, då fick vi kanske aldrig en lugn stund och skulle stressas ihjäl!

Nej, jag skulle verkligen inte vilja ha den gåvan själv

Det finns ju vissa hundar man tränar för att lukta till sig cancer och det är också ganska imponerande.

Wow, fast är inte förvånad egentligen. Det påminner mig om min farbrors ena katt.

När min faster var gravid så låg katten alltid på hennes mage, men så en dag (ganska så nära intill förväntad förlossning) så fräste katten åt henne och försökte bitas och hus i helvete, ungefär så fort hon kom i närheten.

De skulle till sjukhuset den dagen (vet inte varför) men det var för att kontrollera barnet… då visade det sig att barnet dött under natten…

Katten talade inte alls med henne resten av den dagen.

Intressant artikel.

#3 Vilken historia Det var kanske kattens sätt att tala om att allt inte stod rätt till.

#3 Ja, vi tror det med, så när faster väntade en lillasyster så var hon ganska noga med hur katten betedde sig. Vad jag vet så var katten lugn hela tiden då. Lillasyster fyller tre i år, så katten "hade rätt" ännu en gång.

Min ena katt Moritz är inte särskilt fjäskig alls eller tycker om kroppskontakt men när jag var ganska sjuk för ett par år sedan så låg han bredvid mig i flera dagar. Efter jag blev bra igen så blev han som vanligt.

Tur att jag inte hade läst om katten Oscar då för då hade jag nog trott att jag var döende

Ja, det hade jag nog också trott, min katt gosar gärna när man är "normal" men är jag sjuk, eller pmsig så är hon likadan, är jag ledsen så flyr hon mig totalt… hon blir mest påverkad av mig, stackarn, fast att det bor tre till här hemma…

Min katt är också moder till den ovannämnda katten, så det ligger väl i släkten…

Djur överlag är väldigt känsliga för våran hälsa. Mina gerbiler reagerar liknande, jag ser direkt på dem att de känner av när jag är sjuk eller deppig. Trots att de "bara är små gnagare". Visst märker man inte lika tydligt som med hund/katt, men det finns där.

Undrar om människan var så känslig som djur är, innan hon började civilisera sig.

Min katt säger till mig när jag är inne i min egen värld och pratar med mig själv. Då jamar och burrar han åt migtills jag slutar för på något sätt vet han att jag måste lära mig att bryta det beteendet.

Om någon sett filmen Constantine så känner ni kanske igen Keanu Reeves replik om en katt som ska hjälpa honom att tillfälligt "besöka helvetet"…

Han säger om katten att den är "halfway there, anyway"…

Kanske har han rätt…