Efter 4 år..
Jag har ett barn som mår jätte dåligt psykiskt och så har det varit i mer än 4 år.
Vi har varit på otaliga läkarundersökningar, varit på BUP:s avdelningar i 3 årstid 1-2gg/vecka även inlagd på deras specialavdelning med intensivträning.
Skolan har hjälpt till med hemundervisning sedan 8.e klass så grundbetygen till gymnasiet klarades.
Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om detta för det har varit jättejobbiga år med massor av oro.
Några veckor före jul var vi på en undersökning för en annan anledning, vi blev tillbaka kallad för nya prover för det var något värde som inte var ok. I onsdags var vi och träffade läkaren och de konstaterade att det var problem med sköldkörteln, att den producerade för lite hormoner, vilket kan ge alla dessa sympomer på depression, konsentrationssvårigheter samt ett flertal andra problem som nu "enkelt" kan lösas med medicinering, visserligen livslång men ändå.
Jag kan inte med ord beskriva vilken lättnad det är trots att mitt barn har en sjukdom och att det kommer att ta tid att komma tillbaka. Men det har kunnat gå många år till och det har kunnat förvärras utan att de har upptäckt vad som framkallar tillståndet som vårat barn befinner sig i.
Nu ser vi framåt våren och sommaren då vi kanske kan göra saker som vi inte har kunnat på flera år. Att vårat barn kan få vara tonåring och ha sina kompisar och bara ha roligt istället för att "vara instängt hemma" och inte klara av att gå ut.
Varför jag skriver detta är att jag kan tänka mig att många andra går och har struma och mår dåligt utan att veta om det. Det är tydligen ganska besvärligt för provsvaren kan variera från inom gränsvärdet till över/under gränsvärdet och symptomerna kan vara diffusa och varierande.
Så ni som mår psykisk dåligt be att de kollar dessa värden nästa gång ni går på läkarkoll om de inte redan har gjort det. Då kanske ni har en chans att må bättre fortare än att ta alla dessa antidepressiva medel.
Jag är ingen expert utan det var bara en tanke som dök upp. - Har mitt barn mått så dåligt pga denna sjukdom under flera år och det går att "bota" då är det säkert fler som gör det.
Det är i allafall värt att kolla tycker jag om man ändå ska ta prover.
Lycka till/Tatsu
Har dom aldrig tagit dessa prover tidigare? För visst måste dom väl gjort nån utredning även ang det fysiska måendet
Ha en bra dag! Mongu.
Värkdrabbad som kämpar att bli värkmästare över min kropp. För att kunna se ljust på livet!
De har tagit prover men har aldrig hittat något. Det enda som har varit lågt förut är järnvärdet har de sagt.
I övrigt har det mest varit samtal och försök till peppning utan resultat. Vi vet inte om detta kommer att göra någon drastisk förändring på en gång men ett steg i rätt riktning känns det som.
Så skönt det måste vara för ert barn att få veta att det "bara" är ett sådant fel och inte behöver känna sig så "misslyckad".
Jag har oxå problem med depression m.m. så jag vet hur dålig och misslyckad man känner sig även om man inte alls är misslyckad.
Håller både tummar och tår att h*n kommer att få ett bra tonårsliv!
Sara
![[SvenA]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Det finns säkert en massa mäniskor som har samma problem och jag tror att mörkertalet är nycket stort
Felet är att man inte tar allla de prover man borde göra och då missar man målet
Jag hoppas det går bra för er nu och att ert barn verkligen kommer att må bra framöver
Tycker också att det är konstigt att de missat ett sådant ändå ganska vanligt problem.
Så skönt ändå att allting förmodligen kommer att rätta till sig nu. Det är en mardröm när ens barn mår dåligt.
Bra att du skriver detta här. Du kanske ska lägga inlägget på andra sidor också. Ångestsjukdomar ex.
Lycka till…
/Maria
Starta ny diskussion