Notera att jag skriver detta mest för att jag vill skriva av mig. Här är ett ställe där inga av mina vänner läser.

Var på ätstörningskliniken i onsdags. 45.5kg nu…

Jag har lovat Anna att kämpa mig upp till 55kg. Det har vi lovat varandra…. hon vill gå ner till 55kg. Jag är emot det, jag vill inte att hon ska banta eller så, jag älskar henne precis som hon är… Men vill hon det så gärna så får hon gå ner, jag kan ju inte hindra henne. Men jag ska se till att hon inte hamnar i samma problem som jag har.

Men iallafall. Har alltså gått upp ett kilo sen sist jag var där. Jag gillar inte att vara där, för alla pratar med mig som om jag vorde ett litet barn… Fast jag kanske är ett litet barn? Jag vet knappt vem jag är längre. Den spegelbild jag brukar se är den där tjocka fula ungen som förstör allt.

Min syster var med till ätstörningskliniken. Hon började gråta när hon berättade att det kändes som att jag hade tagit över familjen. Eftersom allt handlar om mig numera och inget om henne.

Det har jag också märkt. Min syster behöver mer uppmärksamhet.

Och det var därför jag ville begå självmord först. Jag såg vilken pest jag var för familjen, och fortfarande är. Jag vill fortfarande begå självmord och brottas med tanken varje dag.

Min iller. Cinkajou. Han däremot uppmuntrar mig till att leva. Om jag kunde skapa en fast relation med Anna också skulle livet vara underbart. Jag älskar verkligen henne.

Såg en film på youtube idag. En tjej med anorexia hade dött av hjärtproblem… Hon låg i badrummet… Tårarna började rinna. Jag får ofta hjärtklappning. Det är inte farligt. Men jag vet innerst inne, att om jag inte börjar ändra mina matvanor så kommer jag att sluta likadant. 45 kilo är mycket. Det vet jag, hur skulle jag annars se ut som jag gör i spegeln. 171cm lång. Och äckligt stora fötter. Känns som att det inte finns några fina skor alls till storlek 41. 15 år och storlek 41-42….

Förlåt om jag använder forumet mer eller mindre som en dagbok. Det är bara skönt att skriva av sig ibland, och veta att ingen i familjen och inga vänner läser…

Nu ska jag gå och äta. Sista måltiden för dagen. Jag mår redan illa bara av att tänka på mat. Men ska trycka i mig något…