UNS kanske. Tycker det låter mest som anorexiahållet om du inte klarar av att kräkas..
Bra att du söker hjälp hos kuratorn :) Gjorde jag oxå.. och hos skolsköterskan. Ska dit o vägas igen snart, läskigt ;O
Dom kommer säga till dej att det är viktigt att äta för att det är kroppens energi.. osv..
Jag åt typ som du ett tag jag med, ett väldigt långt tag.
Orkade inte plugga, betygen sänktes i flera ämnen, orkade inte koncentrera mej eller vara speciellt social. MEN jag orkade att träna och dansa..  väldigt psykiskt det där :P

okej.
bra att du fick hjälp då. :) äsch, det går nog bra. ^^
mhm, jag hatar när man säger så. -.-'' men tack för varningen så jag vet. o känner igen det med skolan, fett jobbigt bara att se skolan…  haha okej det enda jag orkar är typ djuren å musiken, inget annat. =P   joo det är ju det…

Jo, när man känner så brukar det ju vara symptom på anorexia eller bulimi. Det är viktigt att man tar sig ur det så fort man bara kan så man inte fastnar i det. Jag var själv inne i en ond cirkel förut och åt varken frukost eller lunch, men middag kände jag mig tvingad att äta eftersom mina föräldrar satt ju där. Sedan gick jag direkt iväg och spydde 3-4 gånger.
Jag hade mått dåligt så länge innan och även efter. Men jag insåg att det är inte okej att misshandla min kropp som jag gör så efter bara 1-2 veckor slutade jag faktiskt spy efter maten. Då hade jag alltså knappt fått i mig något under all den här tiden och mådde väldigt dåligt. Fick bara i mig middagen, som jag senare spydde upp så mycket det gick. Gick ner ca 5kg första veckan. Sen vaknade jag till vilket jag är SÅ glad för.

Det kändes bra att jag tog mig ur just det så fort. Det är viktigt så man inte fastnar och hamnar djupare i skiten.

Det är aldrig okej att misshandla kroppen så som du gör nu.. Ta hand om dig istället!!

Jag såg att du bara var tolv år gammal, och måste bara få säga att du är ALLDELES för ung för att banta!! Just nu ser du tydligen inge problem med din ätvägran, men tro mig, din framtid blir extremt jobbig om du fortsätter att medvetet försöker få anorexia!
En sak som ni inte förstår när ni börjar, är att när ni väl slutat äta, går det inte att börja igen. Du kan inte tänka:
"äsch, när jag _gått ner tillräckligt i vikt kan jag käka igen. ",
_NEJ, det går **INTE!
**Din magsäck kommer krympa, och du kommer ha extremt tufft för att lyckas behålla den lilla mat du klarat att stoppa i dig.

Du kommer vara så trött och depremerad, att du får självmordstankar. Bara tanken på mat kommer få dig att springa till toaletten och spy.
Det här låter överdrivet, men som sagt, JAG har själv varit med om exakt samma sak, bortsett från att jag inte valde att gå ner i vikt. Anorexian kom i samband med en depression jag hade för 3 år sedan, och jag rehabiliterar fortfarande!!

Det är INTE lätt att ta sig ur.
Är du verkligen redo att offra ditt liv för att gå ner i vikt?
Det finns andra sätt. sporta, promenera, ät lite nyttigare mat,
MEN sluta inte äta helt!!

Det här är ingen order från mig till dig, utan en varning. Du vet inte vad du ger dig in på. Sluta genast och börja äta igen!!

Slutligen, som sagt, du är bara 12, din kropp är inte färdigutvecklad än. Om 3, 4 år kommer du vara både längre och kurvigare, och "baby-hullet" kommer försvinna automatiskt.

Är du verkligen villig att  ge dig in på det här för att förlora några kilon?

**MULLIG ÄR GULLIG!!
**