En läkare berättade för mig en gång att det är bättre att vara underviktig en överviktig i alla fall. Utöver det vet jag inte så mycket!

Jag är väldigt överviktig. Och det tär på kroppen mycke. Så därför håller jag på för fullt att gå ner i vikt och hitta min normalvikt. Jag vill kunna leva ett långt och lyckligt liv. Tilläger även ett friskt liv

Jag har alltid varit smal, och o jag räknar ut mitt BMI så är jag underviktig. Och jag är livrädd för att gå upp i vikt. Ibland efter att jag har ätit tex. godis mår jag asdåligt och känner mig som världens fetaste person, och jag kan inte ställa mig framför en spegel och kolla på min kropp utan att täna "Fasen vad feta lår jag har. Och magen börjar oxå bli lite tjock….". Det tär kanske inte så mycket på min kropp, utan snarare på mitt psyke. :/

Vad som är orsakerna, riskerna eller liknande har jag ingen aning om.

#3: Låter som första steget mot en ätstörning när man dömmer sin kropp väldigt hårt och känner sig tjock fast du själv beskriver att du egentligen inte alls är det. För mig ringer lite varningsklockor men man vet kanske alltid bäst själv?

#3 Håller med Tina, har du pratat med någon om detta? Det är ju verkligen inte bra, och BMI ska man inte mäta om man är under 18år då det varierar så mycket under den åldern.

#4. och #5. Det hela började när mamma tvingade mig gå upp en massa i vikt för hon hotade med att ringa till Soss annars. Men än så länge funkar det bra, jag äter frukost, lunch (om än bara en macka ibland eftersom maten är äcklig) och oftast middag och ibland kvällsmat. Men det är ju bara det att efter att jag har ätit allt det får jag ibland ångest och vill bara gå och spy upp allt. Men det gör jag inte, då jag vet att det inte är bra. :) Så jag tycker jag har koll på mig i alla fall. Och jag är för lat för att orka idrotta även fast jag var lite av en träningsnarkoman förut 0:)

jag tror att det är mindre farligt att vara överviktig än underviktig.

Jag har varit överviktig, men väger nu 46 kg och är 154 cm. Vägde innan 72 kg vid ungefär samma längd. Jag är 16 år.

#8 Hur lyckades du gå ner så otroligt mycket?! :O

#9 - undrar jag också. :O

#8 Oxå nyfiken på hur du lyckades gå ner så himla mkt..

Jag är överviktigt och har varit det sedan gott och väl tio-årsåldern, är 35 nu. Har senaste året lyckats med att gå ner 14 kilo pga kostomläggning som passade mig bättre. Har lika mycket till att gå ner men det får ta den tid det tar

skulle ju tillägga att jag tror att båda två leder till ohälsa men att ha en stor över- resp. undervikt under en längre period skadar men på olika sätt.

tror inte överviktig är hälsosamt, har själv en hel del övervikt

Övervikt är ju absolut inte bra. Man lider på många olika sätt. Samma med undervikt!

Själv är jag, tycker jag själv liite överviktig. Och nu är jag inte sån som är PIN smal och säger jag är överviktg.

#15 Kajsa, jag har sett dig på bild och du är absolut inte överviktig!! :O

Jag har lite övervikt ca 13 kg. har kört de gamla traditionella medtoderna, men inte gått ned utan bara upp. Jag är inte stor i maten. Har som korseet lagt om kosten för ett år sedan,och gått ned 4 kg sedan i somras.

#16 Hihi, kanske inte ner ut som så på bilder (:

Jag tror att underviktiga mår bättre än överviktiga..kanske inte psykiskt men på ett fysiskt plan..man kan alltid börja att äta mer …men hur ska man göra om fettvalkarna väller ut ur byxorna…att banta är ju nästan tabu…

Mariana

man bantar inte, utan byter matvanor. För min del blev det LCHF. Och jag tänker äta så resten av livet.

Vad är LCHF.. ?

Low Carb High Fat-kost

Läs mer på Wikipedia.

Det är som allt annat, individuellt om det passar en eller inte. Vissa funkar det för och andra funkar det inte för.

Största boven tycker jag är

 kött och bönor..men ffa kött…och fisk

Mariana

Jag brukar tänka efter dessa ord;

Om en person är hälsosam eller ej & mår bra kroppsligt sett ser man inte utanpå grundat på om personen är överviktig eller ej.

En (måttligt) överviktig person kan alltså ändå må mkt bättre än en (måttligt) underviktig person

Jag tror tvärtom mot 24#…

Man kan ytligt sett vara smal och ändå har större fettmassa och en större fetma kring inre organ, än vad en rundare person har. Det beror ju helt på vad man äter ochhur man lever- en person som äter skräpmat och inte motionerar har antagligen sämre hälsa än en knubbig person som äter hälsosamt och tränar.

Precis vad jag menar #26 =)

#19 det finns de som äter mycket men som ändå är väldigt smala så det är inte så enkelt alltid att man bara kan börja äta mer…

#26 precis vad jag tänkte skriva:( snyft..

Jag är underviktig.. 166cm och väger 51kg.. och tycker det är jobbigt.. ser okej ut men jag försöker bygga en del muskler och det är jobbigt när man är "deffad" men det ses inte som ett problem i allmänhet..

jag har sjukt svårt med mat.. kan äta som vanligt.. frukost lunch middag kvällsmat.. har lyckats gå upp till 56 en gång! lycka!! och det var fint! problemet var att jag gjorde inget annat än åt tills jag blev mätt var tredje timma.. alltså tre-fyra middagar om dagen.. mat var inte längre gott och livet blev pest.. så nu sitter jag här.. pinnsmal igen:(

Annelie_h: på kolhydrater.ifokus finns det några som försöker gå upp i vikt, och en kille har lyckats gå upp mååånga kilon i vikt- inte fettvikt i första hand, utan muskler. Närmare 20 kg! Gå gärna in där och läs i gruppen " Vi som vill gå upp i vikt".

Om du vill öka muskelmassa så behöver du äta mycket fett och protein, om du vill öka i fettmassa så ökar du kolhydraterna genom bröd, pasta etc och äter gärna frukt före maten. En kombination med tyndgpunkten på muskleluppbyggnad kanske är att föredra?

tack för tipset! ska genast gå in där:)