Händer det enbart i en och samma bil, bör du kolla upp att det inte läcker in något från motorn som inte är bra att andas in.

#1 Nä det hände i min förra också. Och som sagt, enbart då jag typ är nervös över att köra vilse eftersom att jag inte kan vägarna.

#1 Okej. Har du provat att köra med GPS? För får du panikattacker enbart då så kan ju något sådant enkelt lösa problemet och du slipper knöla med behandlingar. 🙂

tycker det låter som panikångestattacker…

använder du gps eller nåt annat när du kör där du inte hittar? det kan ju vara en god idé att innan du åker kollar igenom ordentligt sträckan du ska köra så du vet vilken väg du ska köra det kanske minskar stressen 

att öppna fönstret borde du väl kunna göra så du får in lite frisk luft och känns det för jobbigt så stanna bilen på lämpligt ställe o gå en liten sväng 

och fastän det är jobbigt så är mitt råd att du ändå försöker utsätta dig för detta emellanåt börjar du undvika situationer där du kan få panikångestattacker så känns det bra en stund men i långa loppet så blir det värre och risken är att du undviker mer o mer saker för att slippa ångesten och det blir en ond cirkel

och slutligen börjar ångesten ta över för mycket och bli väldigt jobbig så sök vård

#3 och #4 Jag provade faktiskt med GPS för första gången igår i och med att det var den längsta sträckan jag skulle köra helt själv och aldrig varit på det stället förr. Men det verkade inte fungera. Kan vara så att jag inte litade fullt ut på den då den inte varit uppdaterad på ett tag men destinationen fanns i alla fall. (blev inte bättre av att de hunnit bygga en ny väg sedan förra uppdateringen och att det just nu höll på att byggas om en annan väg så GPS tanten tjatade hela tiden om att vända :P)

Jag har suttit i 3 veckor och kollat hur vägen såg ut. Jag visste nästen precis hur jag skulle köra då det bara var att följa väg 24 till väg 21 för att sedan köra på E22. Det enda problemet var väl egentligen bara att hitta inne i den lilla staden/byn.

Fönstret körde jag med nere hela vägen så idag sitter jag med ont i käkarna haha.

Jag har alltid, sedan jag var lite, varit väldigt blyg och rädd för nya grejor. Svårt med att möta nya människor, svårt med nya situationer och ändrade planer osv osv. Jag har alltid velat ha allting planerat långt i förväg så att jag ska hinna vänja mig vid saker och ting. Jag vill helst köra förbi vägen jag ska svänga in på en gång för att verkligen vara säker på att det var just den vägen jag skulle in på. Jag måste veta saker säkert. Jag måste faktiskt få säga att jag blivit bättre på det. För ett år sedan så hade jag ALDRIG vågat köra till Blekinge själv. Aldrig aldrig. Men det senaste året så har jag tvingat mig själv att prova nya saker och det blir absolut bättre. Numera skulle jag t.ex. faktiskt kunna överväga att ringa ett samtal till någon okänd utan större påprackningar. Så detta kommer jag fortsätta med. Att utsätta mig för sådant jag inte vill egentligen :)

Frågan är bara hur jag ska göra för att slippa paniken? Tycker ändå att jag var väl förberedd igår :(

Låter som mild panikångest. Försök andas i fyrkant om du vill kan du ladda ner en app som heter relax lite som hjälper dig med andningen så kan du ha på det i bakrunden när du kör.

#6 Andas i fyrkant?

Man kan tänka sig att man drar ett finger längs kanten av en kvadrat. När man drar fingret på första sidan andas man in, när man drar fingret på andra sidan håller man andan, när man drar fingret på den tredje andas man ut och på den fjärde håller man utandningen.

#8 Tack, det ska jag prova nästa gång (y) :)

Jag tycker också att det låter som panikångest med hyperventilation och då börjar man till slut få stickningar och domningar i armar och ben och man kan t.om krampa lätt.

Bara det att du i tre veckor kollat hur vägen ser ut säger en del om stressmomentet för dig.

Jag tycker du är jättestark som utmanar dig själv.

http://www.1177.se/Vastra-Gotaland/Stall-en-anonym-fraga/Fragor/Vad-ar-hyperventilation/

#10 Ja jag försöker verkligen. Visst är det jobbigt och helst vill jag inte alls. Men det senaste året har jag fått skärpa till mig. Jag har alltid kunnat vända mig till mamma då saker och ting känts jobbiga. T.ex. ringa samtal till ditten och datten. Jag har totalvägrat vilket slutat med att mamma gjort det. Nu är hon jättesjuk och jag vill inte belasta henne med mina problem så nu har jag gett mig fan på att jag klarar allt själv. Det kommer gå. Det räcker ju med att jag gör sakerna en gång så känns det genast bättre tills nästa gång. Som när jag skulle köra hem igen. Det gick ju jättemycket bättre.

Läste länken och det där med papperspåse är ju ganska smart. Det ska jag försöka ha liggande i bilen (y)