Djupa andetag, in genom näsan, spänn upp buken och andas ut genom munnen.

Jag är av naturen en väldigt ilsken individ, jag har alltid fått jobba på hur jag beteer mig och uppför mig. Därför behövs också aktiviteter och sysselsättningar där jag får bubbla av mig ordentligt. Förut var det kampsport, nu är det tungdlyftning. Det har även varit boxning och liknande.

Jag har inget att skylla på heller direkt, det har varit tillfällen då saker har frestat på så klart, men det är nog så krasst att jag är såhär som person. Har alltid varit, och lär nog så förbli även om jag tycker det verkar växa bort med åren.

Du behöver även kunna koppla bort din ilska vid vissa tillfällen, be att få gå undan och lugna ner dig. Ta inte diskussioner när du är arg, det kommer inget gott ur det. Samla dig och gör ett nytt försök att diskutera vid senare tillfälle.

Angående den där tjejen, försök ignorera henne helt enkelt. Ge henne inte uppmärksamhet om du tycker hon beteer sig illa, det är inte värt det. Ignorans biter bäst på de som jagar uppmärksamhet. 😉

Tack så mycket för svar, kan erkänna att även fast jag är en sångerska så är jag urusel på andningstekniker. Ska försöka ta djupa andetag när jag blir riktigt arg, och jag får nog ta upp boxningen igen.

Känner igen mig, jag var väääldigt arg under tonåren. När jag dock fick flyttat från allt och börja en kurs i medial utveckling så fick jag landat i mig själv och är nu mycket lugnare, har släppt mycket bakom mig och andas i mitt space. 

En kurs i självkänsla, självutveckling eller någonstans där du kan ha ditt vattenhål, meditera eller vad som helst är bra. Jag är dock lite tveksam till att det är bra att mata elden med att leva ut ilskan, i så fall så borde det vara i kombination med avslappning och "meditativa" övningar för att komma ur ilskan.

Din ilska är destruktiv. Den gör dig bara illa och hjälper dig inte alls i situationer.

Försök att börja träna dig att tänka positivt om människor. Varje gång du blir ilsk på någon så försök att tänka en positiv tanke om denne. Det kan vara vad som helst. Snygg tröja han/hon har idag.

När någon annan är arg på dig så finns egentligen inget bättre sätt att avväpna någon än att vara vänlig tillbaks. Då tappar de i allmänhet tråden….

Träning och åter träning tror jag är det enda som hjälper. Klarar du det inte själv så kanske du ska försöka träffa en annan psykolog.

Du går i skolan verkar det som. Vänd dig till kuratorn för vägledning.

Kanske borde du träffa både läkare och eventuellt psykolog, jag vet att det låter illa, men jag undrar om du inte saknar "glädjehormoner" i din kropp, det kan hjälpas åt, sådana tabletter är inte beroendeframkallande men du blir mer avslappnad och gladare. Jag tror faktiskt inte att du har en vanlig "tonårs-åkomma" med hemskt humör som kommer och går, det känns fel att inte utreda det så det inte hindrar dig att leva ett normalt liv i framtiden. Om du känner att du blir ibland så pass förbannad så du går i taket, då kan du kanske förr eller senare hamna i en situation då du inte längre kan hejda dig och gör någon illa. Vänta inte så länge.

Vad är "glädjehormoner"? Berätta mera, jag skulle vilja veta :-) Kanske nåt för mig?

"Kroppens eget glädjehormon oxytocin gör dig lycklig. Och du kan själv påverka att det bildas i din kropp. Tillåt dig bara att njuta.            

Kyssar, massage eller vänlig beröring.
När vi njuter utsöndras ”lyckohormonet” oxytocin som bildas i hypofysen och som också är en signalsubstans (ett ämne som förmedlar 
impulser mellan nervcellerna). Det förstärker känslan av välbefinnande. 
…gör oss lugna och avstressade.

Den mentala stress många lever i – dag efter dag, år efter år – tär på oss…
Kicki Lindberg"

Jag skulle bara fortsätta med att när man har levt i stressad miljö länge nog, kan det bli så att kroppen inte längre kan bilda oxytocin. Då får man mardrömmar på både natt och dag, och sådana mörka tankar som man har så svårt att bli av med för allt det negativa blir så verkligt. Då kan man äta piller som gör att ens stressnivå sänks och får allmän välbefinnande.

När man retar sig på andra med mördartankar, är nog ett tecken på att man behöver hjälp.  Men de som har mindre besvär, kan bara ändra dem mest stressande faktorerna i sitt liv och återhämta sig utan svårighet.

Finns det alltså oxytocin i tablettform? Är det något som förskrivs av läkare?

Nu vet jag inte om det är något som motsvarar oxytocin, men en läkare kan säkert svara på det.

Jag kan nog säga rakt av att jag knappt har några "glädjehormoner" kvar i mig, det enda stället som inte gör mig arg är mitt hem och mina syskons hem, men skolan gör mig arg för att det är så mycket folk där och jag är en sån person som helst drar mig undan när det blir för mycket folk - eftersom det gör mig arg och irriterad -. Jag har egentligen ingen fristad, förutom mitt rum och en stor vattenpark några kilometer ifrån mig. 

Jag ogillar psykologer för dom frågar samma sak hela tiden - det gör mig också förbannad och när folk gräver för djupt i min historik och mina känslor. Den senaste psykologen jag hade var den enda jag faktiskt gillade för innan jag gick till henne så skrev jag alltid ett mail till henne om vad som hade hänt med mig, på så sätt grävde hon inte för djupt. 

Nu är det så att vi ska säkert flytta ut på landet eftersom det är vad min mamma (utbildad pedagog och undersköterska) tror är bäst för mig så att jag får slappna av lite mer och inte vara runt folk hela tiden förutom när jag är i skolan. Vi har även pratat om att skaffa en katt när vi flyttar så jag har någon att gosa med och ta hand om, vilket jag har hört kan hjälpa mig med min depression. 

Så nu väntar vi på svar från nuvarande husägaren, och jag hoppas innerligen att vi får huset för jag vill liksom bort från stan ett tag. Som en uppdatering kan jag säga att min ilska har minskat en aning eftersom jag tittat på väldigt många ASMR videos på YouTube, vilket har hjälpt mig att slappna av med omedelbar effekt. 

Så vi får se hur det blir, håll tummar och tår att vi får huset!

Har du varit hos läkare och frågat om DE har något att hjälpa dig med? Du kan ju inte leva i depression, att vara arg hela tiden, det gör också den fysiska kroppen illa så du får kroppsliga besvär, snälla gör något för din egen skull. Jag önskar dig lycka till, önskar att jag själv kunde hjälpa mer, men jag har tyvärr inte kunskapen, bara att jag var sönderstressad själv en gång i tiden som satte sina fysiska spår i min kropp. Så var rädd om dig, våga be om hjälp vad du än tycker om läkare o psykologer, säg precis vad du känner om de ställer dumma frågor. Tyvärr får man ingen hjälp från himlen, bara av dem som känner till hur kroppen fungerar. Leta upp en ordentlig läkare, leta så länge det behövs om du är missnöjd. Men finn dig inte i eländet.

fick ett tips att stanna i känslan…….lite annorlunda mot att reagera på känslan….

primalskrik terapi fanns på 70 talet

dalai lama menar att ilska och hat alltid är dåligt….

men alla känslor kanske är "bra"

våga vara rädd och våga stanna i nedstämdheten……

så kan den klinga av…..

vet ej om detta hjälpte men värt ett försök skriva

Castiel!

Snälla testa en sak. Du kanske slår ifrån dig nu och säger direkt : Nej fy fan aldrig i livet!     Men……..ge det en chans ändå! : ))

Rollspel. För 1 hel dag. Från du vaknar tills du lägger dig. 

Du skapar dig ett alter ego. En annan version av dig själv. Nu är du den explosiva tjejen med vilda hetsiga tankar och känslor. Ditt alter-ego blir motsatsen. Den leende , positiva "jag önskar alla kärlek och glädje" - tjejen.

Snälla testa för 1 dag!!!! Men gå all-in. Så fort du kommer på dig själv med en hetsig tanke den dagen så tänker du över den med en " ja just det…bara superduperglada tankar" och fortsätter med ditt alter ego för 1 dag. 

Du kanske har en vän som också kan ha ett alter-ego med bara positivitet samma dag som du. Gå all-in som sagt.

Dagen efter det när du vaknar igen så känn efter. Du kommer känna dig lättare. Luftigare.