Psykisk hälsa/ohälsa

Socialfobi

2017-09-28 11:11 #0 av: Klaaraa

Hejsan!

Jag är en tjej som fyller 16 år i november. Ända sedan jag var liten och började i skolan har jag haft problem med att jag har varit väldigt blyg, men det senaste halvåret/året har det blivit mycket värre.

Värst är det i skolan. Just nu har jag en mapp där alla papper till alla ämnen är samlade för att jag ska slippa gå till mitt skåp, som jag tycker är obehagligt. Och jag låser ofta in mig på skoltoaletterna för att det är den ända platsen där jag känner mig trygg och där ingen kan kolla på mig. 

 Men det värsta platsen är helt klart skolmatsalen. Jag känner mig så himla utsatt när man ska ta mat och sedan hitta ett passande bord. Vissa gånger har jag blivit jättesnurrig (känns som att jag ska svimma) för att jag blir så stressad. Och när vi väl ska äta skakar jag ibland så mycket att jag har svårt att träffa munnen med gaffeln/skeden, det känns då som om folk tittar på mig och tycker att jag är konstig.

Jag tycker att jag får många blickar vilket jag tycker är obehagligt. Mina kompisar vill gärna sitta i soffan som är i "centrum", men jag känner mig så himla utsatt där att jag istället sätter mig i ett ledigt grupprum eller  någonstans ns där jag inte syns.

Detta leder ju då till att jag inte hänger med mina kompisar lika mycket och jag känner att jag blir mer och mer nedstämd. Mina betyg blir ju inte häller bättre när jag tycker det är obehagligt med gruppdiskussioner och att prata på lektioner. Om jag blir tvungen att prata engelska på engelskalektionerna har det hänt att jag börjar gråta (såklart tyst och jag döljer mitt ansikte) för att jag är så nervös. Då känns det också som om jag ska svimma. 

Jag tycker att detta är väldigt jobbigt och undrar hur jag ska komma vidare? 

Finns det något sätt att "bota" socialfobin?

Anmäl
2017-09-28 11:16 #1 av: Maria

Kan du inte börja med att ta kontakt med skolsköterskan?

/Maria

 

Anmäl
2017-09-28 13:02 #2 av: Anne.K

Jag har själv socialfobi och har haft sen jag var kanske 14 år (är idag 30 år). Så jag känner såååå väl igen hur du beskriver hur du har det på skolan. Men på min tid så hörde man aldrig (iaf. inte där jag bodde) talas om socialfobi/social ångest. Så det vifftades alltid undan som att jag bara var extremt blyg. Så jag fick ju aldrig den hjälp jag hade behövt.

Så mitt råd till dig är att komma i kontakt med skolsystern till att börja med eventuellt eller om du tar kontakt med VC (vilket som känns bäst för dig). Och be om att få hjälp. Jag kan varmt rekommendera KBT (kognitiv beteende terapi). Det är skitjobbigt att utföra då det går ut på att man ska möta sina rädslor, men det hjälper. :) Bara göra det i sin egen takt. Jag har själv blivit mycket bättre med KBT, men är inte ännu helt fri från mina besvär. Det är en lång process att bli fri från ångest. Man kanske aldrig blir fri helt, men man kan bli hjälpt iaf såpass mycket att man kan leva det liv man vill utan att den sociala ångesten styr ens liv. 

Jag önskar dig lycka till! Och jag hoppas att du verkligen får rätt hjälp. 


 Föredetta: Registrerad uppfödare av Gerbiler: Myomorpha - Gerbiluppfödning

Anmäl
2017-09-28 18:39 #3 av: Klaaraa

#1 #2 Tack så mycket för svar! 

#2 Jo, nästa vecka ska vi på hälsobesök hos skolsköterskan och tänkte att jag kanske kan ta upp det då? Fast att våga gå till skolsköterskan och låta en okänd person fråga ut mig är ju en stor utmaning. Då är ju jag verkligen i centrum. Men jag ska försöka så gått jag kan :) 

Jag hoppas verkligen att jag kan få bra hjälp då detta verkligen stör min vardag. Idag åt jag inte ens mat i skolan för att jag känner mig så utsatt. Och går jag förbi personer som tittar på mig är det nästan som om jag glömmer bort att andas. Då blir jag helt varm i ansiktet och yr. 

Tråkigt att inte du fick den hjälpen du behövde. Måste ha varit jättejobbigt! :( Men jag ska absolut försöka att ta upp detta med skolsköterskan!

Anmäl
2017-09-29 07:58 #4 av: Anne.K

#3 Förstår din rädsla till fullo. Har du någon på skolan som du känner dig trygg med som kanske kan följa med dig till skolskötserskan som stöd när du ska söka hjälp för din social ångest? 

I början när jag sökte hjälp för mina besvär på vårdcentralen så tog jag med mig min sambo som stöd, vilket underlättade för mig att känna mig trygg med den okända läkaren jag träffade. Så om du har någon person i skolan som du känner dig trygg med, så ta med denne. Annars kanske du kan be om hjälp från dina föräldrar att följa med? 

 Föredetta: Registrerad uppfödare av Gerbiler: Myomorpha - Gerbiluppfödning

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.