Annons:
Etikettmåste-skriva-av-mig
Läst 1435 ggr
[Blue_Lugia]
2016-12-19 20:29

Varför frågar läkare så mycket?

I dagens samhälle får man sällan träffa samma läkare, i alla fall inte i mitt landsting, utan det är en ny varje gång. Kan vara samma max två gånger i så fall. När väl den ena fått en bild av min situation, så måste jag börja om med samma historia med nästa vid ett annat besök. En del ställer frågor som jag känner är väldigt privata och det känns pressande och jobbigt att behöva svara på massa personliga frågor inför en vilt främmande människa, och jag är inte den som öppnar upp i första taget… Det kan börja med frågor om varför jag fått ett visst läkemedel utskrivet, till familjesituation, varför jag jobbar så lite, min diagnos jag har (inte fysisk alltså). Jag förstår att läkaren vill få en helhetsbild av hur situationen ser ut för mig, men en del går på så bryskt att jag tar illa vid mig. En läkare tyckte det var märkligt med en 26 åring vars föräldrar är bortgångna och typ "Ja men du är så ung än, så i din ålder brukar man ju ha dom kvar". Brukar? Om han bara visste hur många som inte har sina kvar. Men som sagt jag kan ju inte bara säga att jag inte vill svara på det, eller? Oftast svarar jag kort och pratar inte mer om saken, för jag tycker faktiskt inte dom har så mycket med det att göra.

Annons:
Honestyisdead
2016-12-19 20:31
#1

Beror ju på vad man är där för.  Har jag halsfluss hade jag också reagerat på massa frågor. Men är jag där för mitt psykiska mående förstår jag.

Maria
2016-12-19 20:34
#2

Varför de frågar så mycket är ju precis som du skriver att de vill ha en bild av dig. Det mesta står ju i journalen men det är ju alltid lättare med ett samtal.

Är dina besvär inte av fysisk natur så är det ju naturligt med en annan sorts frågor.

Självklart så ska du ju bara svara på det du vill.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

[Blue_Lugia]
2016-12-19 20:43
#3

#2 Jag var där pga att jag haft B12 och Folat tillskott, läkaren ville veta var,för jag tagit dom. Jag var där för att jag tyckte mig vilja veta om han tyckte det skulle fortsätta eller ej. Sen tyckte läkaren det var märkligt med en så ung kvinna som fått dessa utxskrivna, då förklarade jag att jag slarvar med matlagningen eftersom jag har så svårt att hålla det som en rutin. Då kom alla övriga frågor.

Maria
2016-12-19 20:48
#4

#3 Det är väl klart att han vill veta varför du tagit dem. Har du dessutom inte träffat läkaren tidigare så är ju sådana frågor helt naturligt.

När du förklarar att du slarvar såpass med mat på grund av dåliga rutiner så att du har fått brister så vore det ju rent oproffsigt att bara skriva ut mer medicin. Självklart så vill läkaren kanske komma åt problemet på ett annat sätt. Bättre mathållning kanske så att du slipper medicinera.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

[Blue_Lugia]
2016-12-19 21:33
#5

#4 Jag förstår det, men om det stannade vid kosthållningen så skulle det vara helt ok.

Maria
2016-12-19 21:58
#6

#5 Men dålig kosthållning har ju ofta någon orsak och jag skulle snarare säga att det är en bra läkare som inte bara skriver ut mediciner utan försöker få svar på varför det har blivit så här.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Annons:
[Blue_Lugia]
2016-12-19 22:12
#7

#5 Som jag skrev, jag avskyr matlagning och pga det blir rutinen lidande. Det försökte jag förklara också. Jag säger inte på något vis att läkaren var "dålig" men jag är oerhört mån om mitt privatliv och tvingas jag på svara på känsliga frågor blir det lätt så att det skapar stress inför ett eventuellt nytt läkarbesök i framtiden

Maria
2016-12-19 22:17
#8

#7 Du skrev att du hade svårt att hålla rutinen inte att du avskyr att laga mat. Då är det ju en annan sak men samtidigt såpass allvarligt att du har fått brister.

Försök att se det som så att det faktiskt är en bra läkare som visar ett intresse och inte bara slentrian.

Han eller hon sköter ju bara sitt jobb och det kan vara svårt att känna in på ett kortare möte hur någon annan känner inför frågor så det bästa är väl om du talar om att du tycker att det blir för privat.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

DesK
2016-12-20 07:00
#9

Precis som Maria säger, så är det ju en proffsig och omtänksam läkare som ställer många frågor som visar att hen verkligen vill hjälpa dig på alla sätt. Så ju noggrannare du svarar på frågorna desto bättre hjälp kan du få. Sedan vill jag säga, i all välmening, att det inte finns några piller i världen som kan ersätta bra mat. Alla behöver äta bra och vettig mat, för att må bra. Om du har svårt med rutiner och inte tycker om matlagning, så behöver du hjälp med det också. Numera finns det en hel del riktigt vettiga halv- och helfabrikat att ta till, när ork eller lust till matlagning inte finns.

En grej, skriv ihop! Särskrivningar skadar allvarligt din hälsa, missbruka inte mellanslagstangenten.

OlgaMaria
2016-12-20 10:18
#10

Det låter som att du behöver besöka vårdcentralen ganska ofta, och då tycker jag du borde få träffa samma läkare. Jag vet inte exakt hur man ska gå vidare men jag känner flera som har "sin" läkare på vårdcentralen och att de alltid besöker den. Själv har jag "min" läkare på sjukhuset och jag är så oerhört glad att jag får ha det, för numera behöver vi inte prata om allt. Han känner mig. 

Ringde ganska ofta 1177 när jag var yngre men orkar inte göra det längre och drar mig verkligen in i det sista från att söka vård (vid sidan om min hjärtläkare) just för att man tröttnar på att förklara tusen olika saker för personer som man ändå inte kommer träffa igen. När man ska söka akutvård ska man först förklara för personalen på 1177, sen för personalen i receptionen på akuten, sen för sjuksköterskan som tar emot på akuten, sen för läkaren (plus att det kan komma in fler personer under tiden som ställer frågor, trots att de kanske inte ens behöver veta något, men de frågar för att vara trevliga typ). Och alla i ledet är intresserade och engagerar sig, men i slutändan vill ju läkaren ändå höra allt från början, så det känns meningslöst att prata med alla, men man måste göra det för annars får man inte träffa läkaren. Sen älskar ju vissa personer att prata om sig själva och då är det kanske inte något problem, men inte konstigt att vissa blir enormt uttröttade av detta, ifall man behöver söka vård ofta.

Hursomhelst, ditt mål borde vara att hitta en läkare du kan träffa varje gång så att du slipper bli totalt uttröttad på vården. Är det någon läkare du träffat som känns bra för dig som också har en fast anställning på vårdcentralen (ibland är det ju inhyrda eller vikarier och de blir svåra att träffa igen) så be om att få boka ett besök hos den personen nästa gång. Kan dröja extra lång tid innan du får tid bara. Sen när du är där kan ni ju eventuellt boka in ett nytt besök efter en viss tid ifall det är saker som behöver följas upp. Säg som det är att du inte orkar träffa olika varje gång längre.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

[Blue_Lugia]
2016-12-20 10:44
#11

#9 Jag fann läkaren ganska stressad och snäsig, inte i det han sa, utan i kroppsspråk/tonfall. Men såklart har läkare annat att göra än att sitta och ställa frågor till en patient som knappt vet hur hon ska svara. Självklart tar mitt besök upp massa tid. Vissa läkare har sagt att jag kommer behöva ta B12 under många års tid, medan andra reagerar på att jag överhuvud taget tar dom, så självklart blir man förvirrad över dessa dubbla budskap. Kan jag försöka tänka till lite själv? Jo rimligtvis borde en bra kost ge mer än tabletter, men jag utgår alltid att läkaren vet vad han/hon pratar om, så när man hör si eller så kan det bli svårt. Jag kör alltför ofta med halvfabrikat så det är ju gått som det gått tyvärr… Jag kan hålla en god rutin med matlagning i max 2 veckor,. sen fallerar det. Det är något jag skäms för ska ni veta, och tyckte det var extremt genant att berätta för läkaren igår, då ju en "normal och frisk" vuxen ska kunna laga mat själv. Få samma läkare jämt är i stort sätt omöjligt då hela systemet består av stafettläkare som kommer och går titt som tätt.

Maria
2016-12-20 10:58
#12

#11 Du vet ju i så fall vad det beror på att du har B12-brist.

Du har ju vad jag förstått någon "pyskisk" diagnos och då handlar det ju oftast inte om snabba besök med provtagning och behandling utan det är en stor helhet som ska greppas.

Det är besvärligt att inte träffa samma läkare men du kanske kan byta VC.

Det finns många privata läkare som är anslutna till landstinget.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Aleya
2016-12-20 14:53
#13

Dom frågar saker efter ett speciellt schema. Hur man har det socialt, om man jobbar om man har familj osv. Tidigare problem och andra sjukdomar. Mediciner och sådant frågar dom om också. Jag ser det inte som nått konstigt men jag jobbar ju inom vården själv. Så du ska inte känna dig stött utan dom gör detta på rutin. Men du har rätt att säga om du föredrar någon läkare när du ska boka tid (om du nu ringer i god tid). Så vc är inte omöjliga. Tro mig. Sprungit hos min nu konstant i en månad. Och dom är trevliga och tillmötesgående så gott det går.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Annons:
idaalen
2016-12-21 10:24
#14

Läkare är precis som många andra människor allmänt nyfikna av sig om saker som inte alls angår dem. I ts fall kanske frågorna är befogade, det är svårt för mig att svara på men jag tycker inte de frågorna var så värst privata eller långt från ämnet.

Själv så var jag nyligen till vc för öronvärk och medan läkaren tittade i mitt öra började han fråga en massa om min familjesituation. Var jag sambo? Hur länge hade jag varit det? Hur många barn hade jag?

Jag tolkade frågorna först som allmänt "småprat" men när han hörde hur många år jag varit sambo och fortfarande barnlös så frågade han en hel del om det. Hur kunde det komma sig? Kunde vi inte få barn? Jo men vi vill inte sa jag. Och han bara gapade. Vad var orsaken till det? Var det något jag led av att vara barnlös? Osv

Till slut blev jag så less så jag frågade honom om han trodde öronvärken kommit pga att jag valt bort barn? Kunde jag fått öronvärken som något slags "straff" för att jag inte lät ett litet barn komma till världen frågade jag honom.

Först då fattade han vinken och bytte ämne till mitt öra.

[Blue_Lugia]
2016-12-21 12:52
#15

#14 Själv tyckte jag frågan om mina föräldrar var oerhört privat. Dom flesta brukar gapa också när dom får veta hur det står till.

Aleya
2016-12-21 12:56
#16

#15 må vara privat men det är sådant som dom måste fråga om.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

[Blue_Lugia]
2016-12-21 16:40
#17

Skulle tråden kunna låsas? Känner inte att jag kommer någon vart i denna disskussion…

[Devya]
2016-12-23 07:34
#18

#17 Nu menar jag inte att låta elak men det går sällan såsom man vill i trådar. Om man inte är beredd på det ena och det andra då man skriver i forum borde man inte alls skriva. Det gäller liksom att välja mellan antingen skriver man eller så gör man det inte. 

Sen angående läkare som ställer frågor. Visst, det finns ju såklart de som går över gränsen men personligen har jag endast träffat på de som är absolut inte intresserad av att veta något om en. 

Jag hade vid ett skede en stor kal fläck i bakhuvudet och hade skrivit en lista på vad orsakerna kunde bero på. Läkaren var inte alls intresserad och skrattade mest åt min lista. Hon ville bara ta tester och när testerna inte visade något så lät hon det vara. Så min erfarenhet är att läkarna inte alls engagerar sig överhuvudtaget så jag går sällan dit om det inte är för att få ett sjukintyg. Jag vet inte hur jag skulle reagera om de gjorde tvärtom och visade ett överdrivet intresse.

[Blue_Lugia]
2016-12-23 08:49
#19

Jag tar bort tråden från "Mina inlägg" för jag känner mig som sagt färdig med detta…

DesK
2016-12-23 09:42
#20

Nu ska jag berätta något personligt. När jag var 10 år råkade jag ut för en mycket konstig öroninflammation, som höll på att kosta mig livet. (För den som vill veta mer om just den händelsen, så har jag skrivit om det inne på Hörselskadade) Efter den traumatiska händelsen blev jag ordentligt rädd för läkare, vilket bl a gjorde att jag vägrade att prata med läkare. När jag senare i tonåren skulle få p-piller, så fick jag göra en hälsodeklaration och där skrev jag in att min mor eventuellt kunde vara diabetiker, men att jag inte var säker på detta. 20 år senare blev jag gravid med min äldsta dotter. När jag kom till MVC, så hade de tagit fram mina gamla journaler, därför att jag bad om det. Så jag fick träffa en läkare där som förklarade att eftersom jag var diabetiker krävdes speciell mödravård. Jag och min man förklarade att jag inte är diabetiker, vilket läkaren bestämt hävdade. Efter en del trassel och provtagning löste det hela sig och jag fick den gamla journalen korrigerad. Detta hade säkert kunnat lösa sig betydligt tidigare om jag hade varit mer kommunikativ med de läkare jag mötte. Misstag inom vården sker ju, men de går oftast att rätta till, förutsatt att man svarar ordentligt på deras frågor.

En grej, skriv ihop! Särskrivningar skadar allvarligt din hälsa, missbruka inte mellanslagstangenten.

Annons:
Maria
2016-12-23 09:47
#21

#20 Absolut. Visste sker det missförstånd och det var väl att det löste sig.

Kommunikation är väldigt viktigt. Därför är det bra att man numera på många håll kan läsa sina journaler via nätet. Då kan sådan rättas till ganska snabbt.

Ibland kan något litet obetydligt komma fram i ett samtal som kan ha betydelse för både vård och framtid. Något man kanske inte ens har tänkt på.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Aleya
2016-12-23 11:04
#22

#20 mycket bra skrivet. Och visst kanske det inte är kul att heller säga allt om och om igen. Men man måste vara tydlig för sin egna skull. Det kan rädda ens liv vissa gånger.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Maria
2016-12-24 10:07
#23

Vår familj har gått hos samma husläkare sedan den första reformen någon gång på 90-talet. Det är fantastiskt att träffa samma läkare år ut och år in.

Trots det så måste hon gå tillbaka i journaler när det gäller vissa saker för hon har ju mängder med patienter och kan knappast hålla allt i minnet. Hon måste även fråga en massa och ibland så svarar hon "-Ja just det, det kommer jag ihåg" men inte alltid såklart.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Upp till toppen
Annons: