Annons:
Etikettpsykisk-hälsa-ohälsa
Läst 1088 ggr
truedobrevic
7/8/16, 12:28 AM

Varför mår jag såhär?

Visste inte riktigt vilket forum som passade bäst så hoppas detta passar ändå. Den som läser allt och försöker hjälpa är guld värd. Är en 17 årig tjej och har under några månader nu inte mått så bra. Jag har blivit allt segare och fått mer ångest. I slutet av skolterminen sänkte jag mig i de flesta ämnena, både praktiska och teoretiska, pga mitt beteende. Jag blev snabbt trött och var hela tiden ofokuserad. Under APL:en (praktiken) på skolan så byggde vi en fågelvoljär och jag hjälpte knappt till. Jag blev så trött att jag mest bara satt och tittade på. Jag tänkte många dagar skolka helt från skolan för att jag inte orkade. Har fått mer ångest, har ångest nästan varje dag och det leder ofta till att jag börjar gråta. Ångest över framtiden, min vikt, mitt utseende, skolan. Ibland vet jag inte ens varför. Idag bröt jag ihop till exempel för att min hundvalp inte kissade när jag var ute med henne, jag grät i säkert 20 minuter. Min hundvalp som jag köpte för att jobba med och för att få mig må bättre. Jag har gått upp 20 kg sedan oktober och det tär så mycket på mitt självförtroende. Det här är andra sommaren som jag inte ens tar på mig en bikini. Har flera gånger försökt spy upp maten och försökt svälta mig själv, men det slutar alltid med att jag äter mat i ännu fler lass. Har tidigare skurit mig själv och fått panikattacker men det händer som tur är inte längre tack vare att jag lärde mig hantera det. Men ärren finns kvar och ger mig mer ångest. Har ingen bra relation med mina föräldrar, bråkar mycket med min bästa vän just nu, känner mig ful och hatad, överreagerar över allt, är ALLTID trött oavsett hur länge jag sover och jag gråter ofta. Vissa dagar kan jag må jättebra men sen vänder allt igen och det dåliga måendet kommer tillbaka. Kan någon hjälpa, vad beror detta på? Bör jag prata med någon? Eller är det vanligt tonårshumör?

Annons:
Fransu
7/8/16, 11:40 AM
#1

Jag tycker att du genast bör kontakta BUP eller vårdcentral. Kanske kan dina föräldrar hjälpa dig? Tror absolut att du behöver prata med någon. Att må som du gör är inget ovanligt, men man kan behöva hjälp med att komma ur det.

"Grief is like the ocean; it comes on waves ebbing and flowing. Sometimes the water is calm, and sometimes it is overwhelming. All we can do is learn to swim."

Upp till toppen
Annons: