Sjukdom

Min Struma

2016-04-20 02:28 #0 av: Jaguar_

Här sitter jag nu igen, hej på er! Jag är van vid detta insomnia... eller ja, så van man kan bli att leva med detta.

Jag tänkte skriva av mig lite eftersom jag gått igenom en del under det senaste halvåret och det har varit en riktig resa. Dock har man vant sig vid att inget i mitt liv går mot det bättre lyckade hållet. Det har alltid varit något, men man har iaf hittat tillbaka igen med lite tur.

Denna tråd kommer handla om hur min struma väcktes och hur man kommer släcka den. Jag antar jag kommer bli lite hysterisk mot slutändan, men även jag vet att detta är inte som cancer eller någon annan hemsk sjukdom som jag kommer dö av. Utan ett arv från min mors sida av släkten. Det är underbart med att ärva det mesta dåliga eller hur?

Min resa började på mitt jobb en dag när jag skulle lyfta en cykel nerpackad i en låda, som väger runt ca 17 kg, från andra våningen av stället. Detta har jag gjort många gånger på mitt jobb, men ja, man är ju inte förtjust i andra våningen eller när det blir så stressigt att man inte hinner hämta trucken utan försöker med all styrka dra ner skiten så man få bort den till datorn för utscanning så inte lastbilschaffisen blir arg av att vänta. Jag slet i denna cykel med händerna överhuvudet vickade jag den utåt och till slut släppte den så snabbt att jag böjde ryggen bakåt tillsammans med tyngden på mig. Jag kände då att oj där tog jag emot något i ryggen, men tänkte inte mer på detta och fortsatte kämpa med mitt jobb. 1 vecka senare gör jag samma sak och då känner jag i mig själv att detta var inte bra! Och då menar jag som i en bad vibb.

Nästa dag så har jag ont, eller ja, precis som blåmärken på två punkter på min rygg. De där pluttarna man har på ryggen i svanken ni vet. Men de syntes inga blåmärken. Det bara kändes så. Jag jobbade på. Nästa dag så hade jag som mensvärk över hela ländryggen och de där två blåmärkspunkterna var som bortblåst. Jag sprang runt med detta på jobbet i tron om att det kan vara min vecka på g. Min vecka kom 1 vecka efter och under hela perioden hade jag denna mensvärk i ryggen. Den fortsatte även efter att jag var klar med mina röda dagar. Jag har ju även p-stav så man tänkte liksom att kroppen håller på med något konstigt. För det kan det ju göra med p-stav. Samtidigt tänkt jag på de där 2 gångerna jag böjde ryggen bakåt med 17 kg som tryck ovanfrån. Ja, jag misstänkte något mer än vanlig mens här. Dock googlade man runt och läste att sjukvården inte vill att man hör av sig innan vissa symptom visar sig och att det är vanligt att ha just detta. Det är bara att vänta ut.

3 veckor senare kände jag att nej nu måste jag ringa. Detta ger inte med sig och jag är trött. Jag ringde och fick de svar jag trodde. Ingen tid men äta smärtlindring tills de släpper. Sagt och gjort jag tog Ibumetin och alvedon i 2 veckor. En chaufför tipsade om ett receptfritt läkemedel mot inflammation i ryggen som han åt. Jag köpte dessa. Det fungerade ju under helgen men när man var på jobbet igen så blev man värre och allt kom tillbaka. Jag ringde igen till sjukvården och då fick jag en tid senare den veckan. Man konstaterade då att det måste vara en rejäl irritation från musklerna som troligt är inflammerade.  Jag fick starkare piller mot detta.

Sen är det ju så att min kropp är speciell på ett icke roligt sätt. Jag får typ allt sällsynt allt näst sällsynt. Det mest sällsynta kom  i detta fallet. Insomnia. Så nu kunde jag inte sova mer. Jag var sjukskriven 1 vecka och pendlade mellan sjukskrivning kortvarigt och att jobba. Min första sjukskrivning på heltid 2 veckor var den 12 december 2015. Jag gick till sjukvårdens träning och lyckades aldrig träna då jag alltid hade så ont. I mellandagarna jobbade jag hela veckan men det var tungt. Jag märkte även då att jag hade börjat skaka mer i benen än normalt vid vissa tillfällen så som att gå ner för en simpel trappa.

2016 började jag med 1 dags jobb och visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag var så konstig och trött i kroppen. Andra dagen skulle vi inventera och jag satt i ståtrucken och visste inte vart jag skulle ta vägen. Min kropp orkade inte mer. Jag trillade nästan ur trucken 2 gånger och satte mig mycket på golvet för att vila. Mitt huvud var som att jag inte sovit på 36 timmar och min kropp var tömd på energi. Jag blev sjukskriven igen. Jag gick på undersökningar. Magnetröntgen av hela ryggen, huvud och leder i höften. De hittade inget. Jag är helt frisk. Fick dock reda på att jag har en svagt vriden kota mot höger i ryggraden i ländryggen, men att den är så svag att jag inte borde ha problem med den.

Jag började jobba 2 timmar om dagen och de sa jag ska försöka röra på mig igen. Gå till jobbet that is. Jag gjorde detta och jag kämpade mig fram och tillbaka från huset till jobbet och tillbaka. På jobbet fick jag en annan syssla som krävde lite mindre bära. Detta hjälpte vissa dagar, men vissa var jag helt förstörd. 2 veckors sjukskrivning följde och jag började känna mig normal den sista veckan. Jag har alltid velat gå vattengympa och de var ju prat om att jag måste träna mina muskler! Det var prat om att jag kanske måste byta jobb... men jag trivs ju så bra.

Jag bestämde mig att nu javlar! Jag köpte in mina två träningsbaddräkter. Ni när ag sitter här och skriver kan jag se dom hänga där. Till höger om mig. Jag känner alla känslor jag hade då och nu. Jag var så taggad.

Jag åkte till vattengympan och kämpade mig igenom ett 1 timmars pass. Det kändes toppen och jag vill göra det igen och igen. I duschen känner jag att min kropp börjar ge upp. Mitt huvud vill inte vara med mer. Det svartnar för mina ögon 3 gånger, men jag svimmar inte. Jag lyckas hålla mig kvar. Det är massor av människor som står och pratar runt om mig. Mina ben darrar och jag försöker vara normal som alla andra.

Jag kämpar mig in i bastun och tänker att det kanske bara är att sitta ner. Där inne känner jag inte lika mycket, men det kommer till slut ifatt mig. Jag tar mig ut och bort till mitt skåp. Öppnar och sätter mig med tyngd på bänken då jag inte ha nån kraft kvar. Jag vet att utanför dörren finns läsk. Om jag köper detta och dricker kan det hjälpa. Det tar 40 minuter för mig att få på mig kläderna och ta mig ut till kiosken. Darrande som ett asklöv i stormen beställer jag en cola. Det som innehåller mest socker! Jag sitter ner typ 3 meter bort och dricker som jag aldrig druckit förr. Klart jag hade svårt då jag mådde så dåligt. Kändes som jag skulle spy så många gånger.... men det hjälpte. Jag började få tillbaka mig själv. Jag vet inte hur länge jag satt där. Troligt 20 till 30 min. Jag tog mig till bilen och körde hem. Jag var sängliggande i 2 veckor efter detta pass.

Fort följer...

Anmäl
2016-04-20 09:53 #1 av: Jaguar_

God morgon alla! Då är man vaken igen efter en vanlig kass sömn.

Som jag skrev innan så blev jag så dålig av detta pass att jag var sängliggande och orkade inget. Det blev besök hos läkaren. Hos en specialist på ryggen som bara är i den stan jag bor typ  1 gång i månaden och 1 nytt besök på min doktors rum för en pratstund om vad vi trodde det kunde vara och hur vi skulle gå till väga.

Specialisten själv sa att det finns 2 sorters muskler till mig och att jag tyvärr var född med den sämre sorten. Det ante mig att jag inte skulle ha tur med detta eller. Dock fick jag inte ut något av detta besök då han inte heller hade en aning vad man skulle göra med mig. Jag har för mig att det var han som skickade min större remiss om röntgen in till stora sjukan.

Jag får tillägga att jag och min sambo började renovera hela huset 2 veckor innan allt detta hände mig. Vi har ett rum som är typ klart och beboeligt.  Vårat sovrum vi renoverade för 2 år sen. Och typ ett kök men stökigt. Min sambo kämpade ihop ett rum själv på övervåningen och jag försökte hjälpa till och vara till nytta. Men det slutade alltid med att jag satt på golvet och tittade på eller behövde gå och lägga mig. Ni kan ju tänka er att vår renovering stod still och vi hade ingen budget att ta in hjälp och vi känner inte många som kan hjälpa oss.

1 vecka innan jag ska in på denna röntgen så ska jag och min sambo till affären. Det är massor av snö ute och min sambo springer runt och försöker fixa bilen. När han väl är klar och ska hoppa in så halkar han och slår huvudet i bilen, vilket resulterar i en lätt hjärnskakning och sjukskrivning 1 vecka.  3 dagar innan jag ska in på röntgen märker han en svullnad på örat. Det blev värre under helgen. Jag föreslog akuten på söndagen men han vägrade. Vi skulle ju ändå in med mig imån. Så han tog sig igenom natten och nästa dag gick jag till röntgen och han till akuten.

Jag kom in snabbt till mitt och han verkade komma in snabbt till sitt. Jag fick hitta akuten och sitta och vänta. Han skulle sedan till öron näsa mun mottagningen. Så vi gick dit. Han försvann med en läkare och jag satt kvar på de hårda stolarna i väntrummet. Jag klarade inte av detta för länge och satte mig längre bort i korridoren där det stod 3 st mjukare stolar. Jag började må dåligt av att sitta här med så det slutade att jag satt på golvet längre bort och försökte underhålla mig själv med Stefan och Krister via mobilen. Jag mådde skit och ville helst bara lägga mig i fosterställning på golvet. Andra patienter som gick förbi stannade och frågade om jag var ok. Vad skulle jag säga? Jag sa bara ja och att jag väntade på någon. Till slut kändes det sådär att sitta där på golvet. Så jag gick utanför dörren till en bänk. Efter ett tag så messade sambon och undrade vart jag var. Han kom ut i korridoren och sa vi måste till en avdelning längre upp och att han kommer bli inlagd. Jag tänkte det att detta måste vara ruskigt allvarlig och hur ska jag ta mig hem när jag skakar så mycket som jag gör. När vi kom till avdelningen så fick han dropp och allt annat för att kunna bli inlagd, men han vägrade ligga kvar där. Det slutade med att jag fick skjutsa honom 3 gånger om dagen fram och tillbaka i 3 dagar för hans medicin han fick genom dropp. Vi spelade kort varje gång vi väntade och var där. Tydligt hade han fått ett herpesvirus som satt sig just i det örat och det var dödligt. Han kund alltså dött eftersom vi inte åkte till akuten på en gång när det börjat! Hur skulle man kunna veta detta? Men han överlevde som tur var och fick senare piller att äta istället för dropp. Han blev sjukskriven typ 2 veckor sen ytterligare en vecka hemma då det tog tid att återhämta sig. Under denna tid kunde ingen av oss göra något med renovering och det var ju förståeligt.

Jag själv testade ytterligare en gång att jobba 2 timmar om dagen och kämpa mig fram och tillbaka mellan jobb och hem. Vi har 2 gerbiler och en bur som måste fixas. Jag tog tag i detta men märkte snabbt att jag var så kass att det inte gick så bra. Jag lyckades till slut. Att ta ur spån och lägga i ny och ställa tillbaka alla grejer tog ca 2 timmar och resten av dagen var jag död.

Jag skulle till doktorn igen och prata sjukskrivning och hur jag mår. Jag bestämde mig för att blurra ut precis allt jag kände. Det togs nya blodprov. Jag var hemma och spelade ps3 dark souls 2 när min mobil ringde. Runt 6 tiden men hemligt nummer. Jag fann det skumt och funderade på att inte svara. Menar det är ju bara säkert tel. försäljare eller nått sånt skit right? Men ja, även sjukhus ringer med hemligt. Så jag var tvungen att svara. Det var min doktor som ringde långt efter arbetstid! Han sa att han ha kommit på vad jag lider av. Sen började han prata på... I spelet var jag inne hos en annan person, hos en boss och kunde inte riktigt bara sluta spela. Jag hörde hälften av vad min doktor sa. Lite av chocken kanske över vad han sa plus att jag var inne i spelet. När boss fighten var över så försökte jag koncentrera mig noga. Men även då hade jag svårt att ta in allt. Han sa att jag måste komma tillbaka till honom imån kl 3 så sa vi gå igenom de nya proverna tillsammans. När vi lagt på satt jag där i sängen ett tag. Jag var ensam hemma och min sambo var iväg på jobb. Sa han struma? Vad är struma?! Jag började googla.

Anmäl
2016-04-20 10:51 #2 av: Jaguar_

Denna struma kollade jag upp. Det enda jag riktigt uppfattade var ju att det handlade om sköldkörteln. Jag orkade inte läsa mer. Jag hörde av mig till en vän som bor längre bort på gatan och kollade om hon ville ha sällskap.  Jag kände väl att jag behövde det med. Så jag gick över till henne och skickade ett sms till min sambo att jag hade nyheter om min sjukdom. Han blev klart orolig och skickade typ 10 mess på bara några minuter. Kom på det sen att den kanske var ett dåligt sms att skriva. Så jag ringde upp han och berättade om  ordet jag nyss lärt mig existera. Struma.

Till saken hör den att min sambo är ruskigt snabb med att hitta svar på allt via nätet. Han förklarade en hel del och vad det fanns för botemedel. Vi kom fram till att jag måste vara hyper. Överaktiv. Min mamma ringde med så jag fick snabbt berätta för henne med om det hela och tt jag ringer imån efter besöket hos läkaren. Ville inte vara i telefon hela kvällen när jag frågat min vän om att vi ska umgås.

Nästa dag jobbade jag mina 2 timmar och sen gick jag till sjukan. Väl där öppnade han dörren och frågade om jag smält allt. Jag undrade för mig själv 'smält vad?' Det var ju inte så farligt, eller? Alla verkade ju så positiva. Varför skulle jag oroa mig? Så var det dags att gå igenom det nya blodprovet jag fick göra samma morgon. Han satt vid sin skärm och såg väldigt fundersam ut. Sen frågade han mig.... Ha du ätit något idag? Ja, det har jag... Jag åt vad vi åt till middag igår. Potatis gräddsås och köttbullar. Han vände skärmen åt mitt håll och jag låg tydligt på -1. Vilket betyder min kropp går på fettreserven. Som man enbart gör när man inte ha ätit något. Det var bara 1 timma mellan måltid och blodprov och ändå var det såhär. Det kändes lite som att han trodde att jag inte ätit alls.

Min ämnesomsättning låg på 27 när det ska vara normalt runt 17. Det var fler värden som var åt skogen och mycket rött. Sen fick jag beskedet att jag har struma med överfunktion. Han frågar om jag ha gått ner i vikt. Jag har ingen aning. Vi ha inte haft batteri i våg våg på 1 år. Men alla på jobbet ha sagt jag blivit smalare, men jag är ju van att folk säger jag är smal. Så jag har aldrig tagit åt mig detta. Det visade sig senare att jag gått från att väga runt 60 ner till 53. Jag har inte mycket till fett reserv så allt har tagit på mina muskler. Han skriver direkt mig som heltidssjukskriven och jag får order om att bara ligga i sängen och äta många gånger om dagen så jag inte går under 53 kg. Sagt och gjort, en remiss åker till sjukhuset och jag ligger till sängs i väntans tider. Gå upp för trappen är ett helvete så jag undviker att gå upp på övervåningen.

Alla mina symptomer:

  • hjärtklappning
  • viktnedgång
  • svettningar
  • oro i kroppen
  • förmaksflimmer
  • Depression
  • orkeslöshet
  • muskelförsvagningar
  • skakningar
  • trötthet samt insomnia

Jag hade säkert mer än detta och mer kommer följa inom den närmsta tiden då jag försämras. Det värsta var mina värmeutslag och att jag alltid var överhettad. Bara gå till toan som ligger utanför dörren till sovrummet och tillbaka var en pers. Jag gjorde helt enkelt minsta möjliga.

Min depression blev sämre då jag kände mig som en kloss i vardagen. Jag drog inte in pengar, jag kunde inte hjälpa till med renovering och jag kände att det var synd om min sambo som även han hade gått igenom en del detta året och fick nu allt på sina axlar. Jag tog minsta sak negativt. Då han en dag tog upp med mig att eftersom han gör hela jobbet så skulle han vilja ha något för att han gör just detta. Jag gick till toan och grät. Kände mig värre än någonsin. Någon som bara förstör och sinkar. Vi pratade senare på kvällen om detta. Klart att om han gör hela jobbet själv att han ska få något fint för att han gör det. Det är ju ändå ett helt hus. Men det slutade med att han aldrig hann göra något dp han reser så mycket i jobbet. Jag har tagit upp det innan och tjatade lite till på att vi måste ta in någon att göra jobbet. Vi blir aldrig klara annars. Det är ju en liten deadline på vår renovering då vi planera sälja huset när det är klart. Jag kommer inte bli frisk på länge. Och han kämpar med sitt jobb och sjukdom efter det ena och det andra. Det fungerar inte. Vi behöver hjälp!

Han satt och räknade på det och till slut fick vi tag på de som hjälpte bygga upp våran övervåning. Vi litar på dom och de gör ett bra jobb. Det tog tid innan de kunde börja dock för de hade massor av annat i vägen. Själv väntade jag på ett svar från Ryhov som kom senare den veckan. 3 veckor tills jag skulle in. 2 Dagar innan jag skulle fylla 30. Jisses tänkte jag då... om jag inte haft denna skiten skulle jag ha en karriär nu på jobbet och renoveringen skulle varit typ klar och massor av annat. Att få barn innan 30 var ju helt kört och även innan jag fyller 31. Allt skjuts framåt...

Anmäl
2016-04-20 11:18 #3 av: Jaguar_

Det var dags! Min sambo var iväg i Helsingborg på jobb och jag åkte in själv till stora sjukhuset. Jag tog på mig kläder som täcker men som luftar mycket då jag blir lätt överhettad och dålig. Det var inge vidare väder och det var jag glad för. Jag klarade inte av att äta den morgonen heller så åkte ner på tom mage. När jag väl var där kom jag verkligen  i tid. Typ 40 min innan jag skulle in. Jag köpte en kall dricka och sedan virrade jag runt på sjukhuset och försökte hitta dit jag skulle medan jag höll på att dö av värmeutslag. Jag tog en hiss och en sköterska tyckte väl jag såg förvirrad ut och frågade vart jag skulle. Plan 4... Hm du är på plan 4 redan svarar hon. Ojsan. Sen får jag en vägbeskrivning. Jag tar mig dit jag ska och sätter mig i det lilla väntrummet. Jag snappar åt mig en tidning och försöker fläkta mig själv ut ur min svettsyndrom.

När jag väl blir inkallad 30 min senare är jag ganska ok. Vi börja prata om hur och när jag märkte mina symptomer. Hon visar mig sedan sin skärm med mitt senaste blodprov. Allt är bokstavligen rött! Något som ska vara 18 ligger på mindre än 0.001%, Datorn kan inte ens visa eller räkna på detta värde. T4 ligger på 27 och ska vara mellan 9-19...Mitt T3 är 15 och ska vara mellan 2,5-6.0. Inget stämmer och allt är upp åt väggarna. Hon tar min vikt som numera är 56.7kg. Jag ha lyckats gå upp igen på mina 5 vänteveckor yey. Och sen tar hon pulsen säg är mellan 120/90. Min kropp jobbar halvtid när den är i vilande läge och om jag gör mer så går % upp mer och mer. Hon fixar en pillerkur och berättar sedan om alla metoder som finns at åtgärda detta problem.

Med broms piller (detta har biverkningar och struman kan koma tillbaka år eller veckor senare iaf)

Jod med radioaktivt som dödar av sköldkörteln. (vägra denna då vi planerar barn)

Och sis:

Operation. Vilket hon starkt föreslår i mitt fall. (ta bort hela men risker finns så som att stämband kan bli skadade, bikörtlar kan ta skada och något mer kunde väl hända som jag inte minns just nu)

Det är verkligen inget val att ta här. Jag väljer klart operationen. En ny remiss flyger iväg till kirurgavdelningen och jag går inom apoteket för att hämta ut allt jag ska äta. Notan där slutar på runt 1000kr bara i pillerkur plus att jag köper en dosett. Enklare att hålla koll.

Anmäl
2016-04-20 11:43 #4 av: Jaguar_

2 veckor sedan.

Jag har troligt glömt en del under hela denna sjukdomstid, men tror jag fått med det mesta.

Pillerkuren har fungerat tills nu. Mina skakningar är inte så farliga. Känns mest när jag går ner för en trappa eller gör för mycket. Mitt hjärta klappar och flimrar till och från. Min sväljreflex fungerar typ som den ska igen. Jag är inte extremvarm längre. Jag har fortfarande insomnia och ibland extrem trötthet. Tål inte för varmt då blir jag dålig snabbt. Jag har fått ont i halsen där sköldkörteln sitter och uppåt jämns med sidorna så det känns svullet och som att ögonen ska ploppa ut ibland. Jag är lite från dag till dag vad jag klarar av att göra. Min balans är fortfarande helt rubbad och jag tappar ofta fästet, precis som man är full typ.

Förra veckan var mitt hjärta helt upp åt väggarna. Hela veckan var hemsk och jag sov hos en vän då min sambo inte var hemma utan i Tyskland. Jag vaknar av detta flimmer och man blir super orolig och det gör ju saken värre. Känner mig uppsvälld och vill gärna inte äta.

Denna veckan har jag inte mycket flimmer, men där emot har jag blivit ljuskänslig till tusen. Har ställt ner min skärm på minimum ljusstyrka. Även mobilen. Ligger just nu i ett rum med fördraget. Jag ser suddigt och känner mig trött i huvudet. Det är 3e morgonen jag vaknar upp med migrän som inte vill släppa. Jag sover dåligt som vanligt och som ni ser på första inlägget när det är postat så kan jag säga att jag inte somnade förrän 4 idag på morgonen.

Igår träffade jag min kirurg. Hon kollade pulsen och hjärtat som ligger runt 110. Hon gjorde ultraljud på min hals och konstaterade att den är extremt aktiv. För aktiv för att ha gått på piller så länge. Kanske har jag tagit levaxinet för tidigt. Men hon sa det att jag har en riktigt aggressiv ovanlig giftstruma och höll med om att det bästa för mig är operation. Ta bort hela helt enkelt. Jag är numera på väntelista. 4-6 veckor. Jag fick träffa narkosläkare med. Fylla i lite blanketter osv.

Jag är klart glad men totalt oroad då min kropp är så knäpp. Den tar ju inte bedövning och jag reagerar allt med att få de ovanligaste biverkningar av all medicin jag äter. Hur fungerar jag under narkos? Mina föräldrar och min ena syster har varit under narkos utan problem. Det borde inte vara någon fara. Men jag vet ju hur min dumma kropp är. Man ska aldrig läsa för mycket på nätet det vet jag... men det är även bra att läsa så man kan få en liten insikt om andras upplevelser. Narkosläkaren verkade störa sig på att jag läst bloggar om operationen. Men jag menade inget illa med att säga att jag läst på nätet och bloggar. Jag gör det enbart för att få en insyn och sen vet jag klart att läkarna vet bättre om hur det hela går till, men också vet jag att det är från person till person hur man reagerar.

Jag och min sambo lade in ett önskemål om när min operation ska ske. I början av juni. För i slutet av Maj ska vi på valpträff uppe i Gävle. Vi ska träffa varghundarna som ska paras och deras tidigare kull av valpar. Vi ska ju köpa 2 av dom. 2 tikar är planerade till hösten. Jag hoppas att jag är friskare och att renoveringen är klar tills dess. Det borde den ju vara. Men i vilket fall vill jag med på detta innan jag läggs under en kniv. Kirurgen sa att man inte ligger kvar länge på sjukan utan bara över dagen/natten. Men jag antar då att man ligger längre om inte man återhämtar sig snabbt nog. De måste ju testa ut levaxinet med så det stämmer. Det känns som jag kommer ha mycket kontakt i början med sjukvården ang detta. Det kan ju ta tid innan de hittar rätt dos till just mig.

Ang min sambo och hans problem. De tro han lider av en tarmsjukdom. Han ska göra ett prov till innan han ska in till sjukhuset. De vill vara helt säkra på sin sak innan de skickar remiss. Även han misstänker ha något strul med sin sköldkörtel eftersom han äter inte mycket, men går ändå inte ner utan upp. Jag tror han har underfunktionen. Antar att vi blir två i familjen som kommer äta levaxin. Men det får utredningen avgöra. Han ha just nu fått hem medel för en värre IBS än jag har för att se om det underlättar. Kanske jag ska ta den medicinen med sen? Men det får bli sen då jag ska bli fri från detta först.

Anmäl
2016-04-20 11:45 #5 av: Jaguar_

Här är mina piller och min dosett jag köpte. Gillar denna dosetten skarpt. Ser ut som en bok eller något när den är stängd. Cool Mitt levaxin finns inte med på denna bilden eftersom det var slut när jag hämtade ut allt första gången. Och de två första veckorna skulle jag bara ha dessa.

Väntar idag även samtal from Endokrinen om min sjukskrivning fram till operationen. Sen ska jag gå till jobbet och prata med dom om det hela spektaklet. Hoppas bara att mina solglasögon fungerar annars blir det inte kul med min ljuskänslighet >.<

Anmäl
2016-04-20 23:24 #6 av: Jaguar_

Jag väntade ju ett samtal idag från Ryhov angående min sjukskrivning mellan 13-14. Min läkare ringde inte. Dålig stil, men samtidigt så kan det ju vara så att hon hade mycket att göra och inte fick tid. Tänkte att jag ringer imån och klagar. Detta måste vara löst tills på fredag.

Sj så har min ljuskänslighet blivit lite bättre ikväll, men ser fortfarande stundvis suddigt. Och jag har känningar av en ny huvudvärk, men den har inte lyckats slå ut än. Mitt hjärta är ganska lugn och jag känner inte ens av att min puls är 110. Skumt men kanske jag är van. Jag känner mig inte uppblåst heller i magen och ha varit lite bättre med maten ikväll. Även sovit lite när min extrema trötthet slagit in.

Eftersom min läkare inte ringde kunde jag inte gå till jobbet idag och ta upp det jag vet hittills. Och jag har inte heller vågat ta 1 hel levaxin då min kirurg inte tyckte detta var bra. Jag har heller inte tagit min tablett för att lugna hjärtat då den ena säger vid behov och den andra tycker jag åtminstone ska ta morgon och kväll. Ja, jag hoppas att hon ringer imån så jag inte ligger efter i min behandling!

Det slog mig idag, när min sambo sa att jag kommer vara borta från jobbet ca 2 månader till att jag varit borta nu i ½ år. Det kändes så skumt att höra. Har det redan gått så lång tid sen min första sjukskrivning? Det är ju helt sjukt. Men det är sant. Jag undrar hur det kommer bli att gå tillbaka. Mitt jobb bygger ju om så mycket både i utseende och system. Jag är lite nervös över denna tanke. Och har jag kvar min plats sen innan? Eller ha de bytt ut mig mot någon bättre?

När jag kan gå till jobbet och prata med dom om framtiden och sjukskrivningen så kanske jag bör fråga om min plats finns kvar och om jag kommer bli upplärd av hon som varit där istället för mig i allt nytt som tillkommit. Jag vet bara man är borta två veckor på semester är allt ommöblerat och omgjort i datorn. Nu har ½ år gått.... Kommer jag ens känna igen mig? Det kommer bli förändringar med icke övertid för mig. Jag kommer få träna för att få tillbaka mina muskler och jag få inte bära tungt. Det kommer ta 5-6 månader innan jag känner mig normal efter operation och sedan ytterligare 6 månader innan kroppen kanske ställt in sig på normal igen. Och om de inte finner min dos av levaxin så kan jag vara dålig längre. Man få helt enkelt se och ta det som det kommer. Kan inte hänga upp mig på sådant. Jag är positiv till denna operation även om jag är rädd.

Anmäl
2016-04-21 10:20 #7 av: Jaguar_

Mornings!

Fint väder ute och vår värmepump fungerar igen! Så vi har varmt i huset. Good or bad? I would say between. Jag är ju än så länge känslig mot värme, men inte lika mycket som innan.Vi satte den på 30 plus nu i början men jag känner att jag kommer sänka denna idag >.<

Jag sov bättre inatt, men vaknade upp med en huvudvärk på ovansidan av vänster skalle. Rakt in/ner. Konstig. Jag tog en Ibumetin och an Alvedon mot detta och det har väl inte släppt än, men hoppas på snart annars får jag ta en Alvedon till. Nu sitter de mer ut över ena ögat igen. Min ljuskänslighet dundrade in när jag åt frukost. Vi har ju fullhöjdsfönster så det skiner in som satan i köket. Måste säga att kvällar är jätte jobbiga för mig. Min trötthet är extremt konstig. Pigg i själva ögat men numera känslig för ljus och snabba rörelser, trött och svidig runt ögat som bara vill att jag ska sova. Ett huvud som inte hänger med och en kropp som är rastlös. Det är ett under att man lyckas somna med detta.

Så idag bokade jag en ny tid så jag får reda på varför min doktor inte ringde igår. Ganska simpelt när de väl ringde upp och jag tog upp problemet. Personen jag pratade med var tydligt dagvild och sa till mig att vi har en tid imån. Imån var tydligt inte igår utan idag. Så idag ska hon ringa mellan 13-14. Gött när de löser sig!

Jobbet har hört av sig att de gärna vill att jag kommer när en blankett ska fyllas i så det är inplanerat efter att min doktor ringt.

Det känns fortfarande wierd och kul att säga MIN doktor. Tecken på att man blivit gammal och gaggig. Och kan med stolthet springa runt och säga min min min. Lite som när man var liten och ego som alla barn är :P

Aja jag ska lägga mig i ett mörkt rum (sovrummet som är det ända mörka rummet som existerar i detta hus) och vänta ut tiden. Måste hämta mina brillor från bilen och t adet tuffa beslutet om jag ska gå eller faktiskt ta bilen ner till jobbet. Det tar typ max 20 min att gå men med tanke på min känslighet för ljus kanske man vill de ska gå snabbare? Samtidigt vill jag testa hur mycket jag klarar av med att gå fram och tillbaka. Samtidigt är det sol ute så om jag går och kommer fram kommer jag ju vara en pöl av svett och yrsel. Hmmmm tuff choise.

Anmäl
2016-04-21 21:10 #8 av: Jaguar_

Vet att jag har ganska långa inlägg i början och har troligt missat skriva en del. En sak jag tror att jag glömt att nämna är att jag hade ingen sväljreflex ibland. Det är ganska läskigt. Man äter en god middag och så skickar man bak det för att svälja. För en med struma fungerar inte detta alltid. Du gör som du brukar och skjutsar bak maten. Du känner maten glida ner i halsen, men det går inte svälja. Inga muskler reagerar på dina försök och man får mer och mer panik över tanken att maten glider ner och sätter sig så man kvävs.

På mig gick det aldrig så långt. I en ren panik så tog jag ett glas med vatten och fick i mig en klunk som sedan fick mig att svälja. Inte mycket, bara lite vatten i fall att man inte lyckades. Men det lyckades alltid för mig och det är jag glad för. Numera efter denna tid av behandling så har jag inte haft för mycket problem med att svälja. Det kan komma, men inte lika ofta som varje dag eller 2 dar i veckan.

Idag har det gått rätt så bra hela dagen. Min medicin doktor ringde och vi pratade oss fram till min medicinering och hur den ska vara med hjälp av vad kirurgen sa till mig. I halv levaxin och lägga till 2 st tabletter per dag för hjärtats skull. Morgon och kväll. På måndag ska jag ta ett nytt blodprov och se om det är något skumt som hänt eller om jag gå mot rätt håll eller för rätt håll. Om jag inte tar nog med levaxin så kan jag gå under sträcket vilket leder till underfunktion. Bättre att jag är över sträcket fram till operationen. Jag fick 2 veckor heltids sjukskrivning och sen får vi se om vi ska testa 2 timmar om dagen. Vilket kirurgen avrådde mig från egentligen.

På jobbet gick det med bra. Trodde inte jag skulle bli där så länge som typ 2 timmar. Först träffade jag stor chefen och pratade om hur man skulle göra med min comeback. Jag vet ju själv hur ansträngande mitt jobb är och om jag kommer tillbaka och stämplar in ska jag ju klart jobba max fart som om jag vore frisk, men om jag där emot testkör och är heltidssjukskriven... Då är det lugnare och de har mer förståelse att det går långsamt och jag får sitta ner och inte få de jobbigaste ordrarna. Jag får helt klart ta upp detta om 2 veckor med min medicin doktor och hoppas att hon låter mig göra det sistnämnda. För jag vet jag aldrig kommer klara max styrka just nu.

(Ibland måste jag säga att jag tycker synd om de som är sjuka som jag eller på något sätt sjuka som gör att de inte klarar av att jobba och sen får en läkare framför sig som tittar på en med den där blicken. Blicken som liksom försöker se om man ljuger och bara är en lat jävel som vill vara hemma. De ställer frågor som är menade att ta reda på detta. Det gjorde en mot mig och fick reda på det sen av en kollega att just den frågan var en sådan. Man blev arg samtidigt vet jag att de kanske finns de där ute som lotsas. Men för min egen del blev man både arg och ledsen. Jag önskade mig aldrig denna sitsen. Om jag fick välja hade jag hellre jobbat och varit frisk. Och nu känns det mer som man är i det där utskickfacket som de bara väntar på att dra ut. De har alltid varit den där, men 25% kan du ju jobba? Det kan du ju jag skriver de och så får man hejda dom och förklara att det inte går. Om jag haft ett kontorsjobb hade de ju inte varit några problem, men det har jag inte. Jag är på golvet med tidspress och ordrar som ska plockas innan lastbilen kommer. Det blir övertid annars. Det blir negativt från kunder annars. Det är från lätta grejer till tunga grejer och allt ska gå snabbt.)

Jag satt med lönekvinnan och vi fyllde i en blankett som är en xtra försäkring på jobbet som täcker upp så man får en bra lön även om man är sjuk som jag är. Den efter det sprang jag in i olika personer och vissa ville man skulle stanna så de fick prata. Jag är klart piggare med så jag är glad att träffa alla och vara social efter allt ligga inne och bara äta hela tiden. Så man fick upp humöret efter detta och det goa vädret gjorde ju saken ännu bättre.

Härliga vårkänslor! Sommar på väg. Massa planer med framtiden. Ah, jag vill få igång min bil så jag få njuta av den i sommar. Bara lite. Jag et att renoveringen måste först och det kostar med bilen. Jag kanske få ge upp denna dröm i år, men jag hoppas ändå.

Anmäl
2016-04-22 14:26 #9 av: Jaguar_

Idag har det varit en bra dag! Jag har typ känt mig normal. Yey.

Ingen huvudvärk, men hade en försmak av en som försvann snabbt. Inte mycket problem med ögonen och de verkar numera hänga med på tv. Dock behåller jag nog mina skärmar på låg nivå i ljusstyrka. Bäst så.

Jag hade dock insomnia igår så jag somnade väl runt 3 tiden. Vaknade runt 8. Känns bra som sagt ändå! Glad

Anmäl
2016-05-05 12:17 #10 av: Jaguar_

Hej på er!

Har nästan glömt av min tråd helt med allt som händer i mitt liv. Jag gör väl framsteg när det gäller hur jag mår. Köpt in en pulsmätare för att kunna hålla bra koll på vad min kropp håller på med. Jag ligger oftast i vilande puls mellan 77-84. Ganska så högt fortfarande när en normal ligger på runt 60-70 i vilopuls. Så fort man gör något så går det snabbt upp. Och jag har mina konstiga stunder när det känns som allt bara bli tyst och obehagligt. När detta händer så rasar min puls snabbt ner till max 69 och sen går den upp till runt 80 igen. Jag har än så länge inte haft någon riktig rusning uppåt. Det är gött att ha denna pulsklockan så man kan få en ritning på vad som händer och varför. Bra köp och inte för dyr heller! Bikester heter företaget och pulsmätaren är modell Sigma 262kr med frakt.

I övrigt tål jag numera värme bättre så jag kan bada men jag är väldigt rastlös. Kan liksom inte koppla av. Ingen huvudvärk men kan få migränliknande fall efter promenader.

Jag ska börja arbetsträna nästa vecka i två veckor och se hur det går. Ska träffa bossen på fredag och se vad han säger om saken. Hur allt ska gå till och vad jag ska göra och vara. Sen de två övriga veckorna fram till min operation blir det kanske heltids sjukskriven (dock har jag hört att försäkringskassan inte e glada att jag e hemma..konstigt att man inte kan vara hemma om man är dålig) men men... Allt bero på hur det går självklart. Det kan också bli att jag få stämpla in 2 timmar i två veckor om min träning går bra.

Jag har förresten fått operationstiden nu. 9e Maj. Är nervös till tusen, men det är ju det bästa framröstade sjukhuset. Jag har hört mycket gott och alla på sjukhuset har berättat att de gjort många struma operationen utan problem under eller efter. Så jag är positiv men kan inte riktigt hålla tillbaka mina panikkänslor. Ska be om lugnande när jag kommer in...

Anmäl
2016-05-08 09:52 #11 av: Jaguar_

Inatt ha verkligen min struma inte varit rolig alls! Ledsen Min insomnia har varit usch och hållit mig vaken hela natten fram till 5. Jag fick lite tid med sambons dotter eftersom hon var vaken med från halv 2 till halv 3.

Men mitt hjärta ha kört på mig som fan. Upp och ner hela tiden och det är obehagligt och läskigt. För tillfället pendlar den mellan 66- 75. Ibland även runt 80. Jag blev så rädd inatt att jag funderade på att ringa sjuknr. men samtidigt vet jag att dette hör till min sjukdom. de kan ju inte göra nått precis vad jag vet. Inatt var min puls hög.. låg mellan 75-93. Så lugnat ner mig har jag iaf.  Kände på pulsen flera gånger för att se om den är ojämn och 2 gånger tycker jag den var ojämn- men jag är inte säker. De säger jag ska höra av mig i fall det är så. Kanske måste höra av mig till något idag? Imån börjar jag ju jobba och är ensam hemma typ hela veckan.

Usch just nu är hjärtat i halsgropen och idag har jag även ont i sköldkörteln. One of those days. Ska fråga sambon vad han tycker vi ska göra eller om han kan känna att den är i obalans sen. Han är nog inte glad idag när jag väckt han så många gånger inatt med mitt springande och min rastlöshet i sängen bredvid honom. Han har ju så svårt att somna om...

Jag som tänkte klippa gräset idag. Kanske jag ska låta bli....

Anmäl
2016-05-08 20:11 #12 av: Jaguar_

Har varit hemma ett tag nu efter massa blodprov, massa prat och tester. Har sovit dåligt ett litet tag nu ikväll. Känner att det fortfarande inte är ok, men ibland är det lite mer ok. Oroar mig för imorgon och övrigt när jag inte jobbar då min kropp tydlig get tecken på att den inte sänder ut nytt blod lika bra som innan. Min huvudvärk jag får, ont i bröstet i mitten och längre ner vid revbenen tyder på att det påverkar mig starkt. Hjärtat hör inte alla signaler som skickas och skickar där med inte ut allt blod och de ligger kvar stillastående. Vilket är dåligt då det kan bli blodpropp av detta.

Jag tog EKG och vilopulsen just då var 66. Det är klar förbättring men det kutar upp och ned enligt pulsmätaren och hur jag själv känner det. De hade väl inte mycket att säga på akuten mer än att det hör till min sjukdom och jag måste vara försiktig nu när jag ska jobba 2 timmar. Lägga av så fort jag känner det inte fungerar.

Funderar även på om jag ska ringa in till min läkare som ger mediciner och fråga om jag ska mer levaxin eller inte. Kan ju vara så att jag behöver mer av den varan och det borde hon ju se efter alla nya prov som togs idag.... dock känner jag mig så onödig och tjatig när jag tänker detta. Så kanske jag inte ringer. Akuten ringde ju inte tillbaka så... kan ju inte vara något skumt med proverna.

Aja, första dagen imån. Börjar vid 9 - 11. Hoppas det går bra! Och att jag kan sova inatt Vilar huvudet i handen

Vet inte hur många där ute som finner denna tråd så hjälpsam eller spännande, men jag hoppas denna tråd kommer hjälpa någon att förstå sig själva om de lider av struma med överfunktion. Alla är vi olika och reagera olika. Men inte helt olika när det kommer till hur kroppen reagerar på sjukdomen.

Anmäl
2016-05-10 22:04 #13 av: Jaguar_

Idag har varit en jobbig dag på jobbet och hemma. Det är ett tryck över bröstet och man tycker man går på långsamt när man jobbar, men jag antar jag börjar kuta på när jag är inne i mitt plockande. Jag fick även 2 'hugg' i bröstet på hjärtats sida på slutet. Precis lite som att nu får du ge dig.

Undra om jag bara är ur form helt... eller om det är som doktorn på akuten sa. I alla fall så ringde jag in till Ryhov... De ska ringa mig imån vid 10.10... Typiskt när jag är på jobbet men jag tar den tid jag får... Sen får man väl hoppas att de ger mig en snabb tid till min medicin doktor. Får säkert vänta tills fredag. Funderade på om jag kanske ska äta något blodförtunnande för att minska risken som finns för blodpropp. Men de går ju inte om man är i närheten av operationen. Jag är oroligt för blodpropp... det är jag. Vill inte få en i lungan hjärtat eller hjärnan Oberörd Tänk om denna ansträngning jag gör nu 2 timmar om dagen kan ge ökad chans? Jag kanske oroar mig i onödan, men kanske man ska oroa sig i onödan när ens liv kan gå upp i rök av en propp...

Nu ikväll så blev jag supertrött med och hade min vanliga huvudvärk som de säger kommer från brist på syresatt blod...Jag lade mig för att sova och vaknade i chock av att min kropp inte andades alls. Då blir man liksom panikslagen och drar hastigt efter andan. Jag gjorde inte detta med öppen mun som jag brukar utan tog det genom näsan. Ingen tanke på detta utan märkte bara att jag fick ont i näsan mellan ögonen och upp över pannan. Som om det blivit ett tryck. För 30 min sen tog jag en huvudvärkstablett mot detta då det inte ger sig. Känner fortfarande lite just nu om jag andas in för snabbt.  Hatar när man vaknar plötsligt och märker att kroppen inte andas. Svårt att förklara hur det känns, men ja... kroppen glömmer och det är du som få tänka på att andas typ.

Har även ont i halsen idag och upp på sidorna. Mest ont i halsen faktiskt just där sköldkörteln är. Ingen känsla idag av utstående ögon iaf.

Pratade med min sambo nyss, som är nere i Helsingborg. Han ville jag skulle messa imån efter att han hört om min dag... Jag undrade varför och skämtade 'om jag lever imån menar du'...han svarar lite tyst , ja. Hm, klart att han blir orolig när jag är sådan här och han är långt ifrån. Jag är ju ensam hemma tills på torsdag.

Anmäl
2016-05-11 02:46 #14 av: Jaguar_

Fortfarande vaken och kan inte sova... Oberörd Det är lite som att man inte vågar somna. Kommer jag sluta andas igen? Kommer hjärtat hålla på så jag vaknar av det? De flimra lite när man ligger på mage. Det känns skumt när man ligger på rygg. På vänster sida känns det som man anstränger hjärtat och på höger har jag inte testat än. Ha kollat pulsen och den verkar väldigt mycket lägre än normalt. Jag är van vid 77- 86 vilande. Numera är det från 57 - 71. Känns skumt att vara nere på 50 när jag inte varit det på så länge, Man undrar ju om det hände något den där natten. Har ju varit konstig sen den.

Kan ju inte vara vaken hela natten. Har ju 2 timmars jobb idag... 9-11. Kan inte komma dit och vara supertrött. Yrar Ha tv igång som brukar fungera att somna till... men icke.

1 månad kvar... bara en månad till operation. Men en månad är mycket för en som är dålig... kommer ens operationen vara genomförbar?

Anmäl
2016-05-11 06:29 #15 av: Jaguar_

Yes fortfarande vaken..... Är så trött i ögonen men så fort man tänker sova eller lägger sig kommer de där obehagskänslorna... Fick messa lillbossen på jobbet och säga att jag inte kommer idag. Få vara hemma och vänta på samtalet från Ryhov. Suck!

Anmäl
2016-05-13 21:37 #16 av: Jaguar_

Jag har nu haft två bra dagar. Eller ja, typ två bra då jag kan sova normalt och inte tappa andan. Jag ringde ju till min medicin doktor i början av veckan då jag ville kolla med henne om mitt senaste prov, plus att diskutera hur det går med mitt träna jobba lite. Hon skulle kanske höra av sig nästa vecka. Denna var hon ledig och nästa skulle hon tydligen vara på akuten.

Ringde även kirurgavdelningen jag ska läggas in på för att höra om operationen och min situation är ok idag. Berättade om hur jag är och att jag hamnat på akuten. Dock tyckte hon jag pratade med att jag skulle ta detta viktiga direkt med den som ska operera mig. Så hon ska ringa mig på måndag mellan 13-15. Ska se vad hon säger om mitt hjärta och kropp vad den håller på med. Även ta upp min panik som kommer växa dagen innan och samma dag om jag kan få lugnande. Jag ha haft denna panik sen jag opererades inne i Halmstad för min svåra nageltrång.

--------Tillbakablick-----------------------------------------------------

Jag antar det var på sättet de gjorde det och hanterad situationen. Jag var tonårig och gått igenom 1 operation på vänster tå och 11 på min högra innan jag kom in för att göra en riktig operation där de skrapar på benet för att ta bort nageln helt så den inte växer tillbaka. Förs under operation 9 började de går utför då jag fick en som sköt in bedövning för långt så det kändes under tån. Efter det blev jag konstig på någe vis. Slutade känna i den tån helt enkelt efter att den varit bedövad. Behövde aldrig mer smärtlindring och det är man väl tacksam för. Sista på vårdcentralen var att dra bort hela nageln. Då hade jag rätt doktor. Det fungerade inte så in till Halmstad med mig.

Väl där inne var jag så nervös. Tror jag var runt 17 år. De hämtade in mig. Någon sköterska som var väldigt fåordig. Jag satte mig på operationsbordet där det skulle ske. Hon hade inte tid att tvätta av mitt ben upp till knät så det fick jag göra helt själv och så lämnade hon rummet. När jag satt där och tvättade mitt ben ända till knät tänkte jag klart mycket och paniken växte. Jag satt där och tvättade mitt ben, min fot och min tå för att de ska karva i den?! Själv! Det kändes som jag ville kuta ut ur rummet innan hon kom tillbaka. Men hon var tillbaka och en doktor var där plus en annan sjuksköterska som frågade om det var ok att en läkarstudent kunde vara med och kolla på. Minns inte nu om det var 1 eller 2 studenter men jag bara nickade. Sen började denna operation med de hemska två sprutorna på var sida av tån... Vilket jag hatar och de borde klart hjälpt normalt sett för att utföra denna operation. Men som sagt, jag ha genomfört detta många gånger och efter den 9e gången ha det inte funkat som de ska. Jag kände när de testade. De satte en spruta som skulle bedöva halva foten. De började utföra operationen och jag kände och började vid detta lagret få den panik som sedan fick mig att lipa mig igenom operationen i rädsla. De bedövade hela foten och när jag kände så tog de och bedövade från knät och ned. Jag kände hugg och klipp, men de genomförde allt. De kunde inte ge mig mer då maxdosen var nådd. Klar efter operation fick jag träffa pappa utanför och doktors meddelade att han skrivit ut starka tabletter för när bedövningen släpper kommer det göra ont. Sen innan han gick såg han helt bedrövad ut när han också sa att detta kan misslyckas och om du kommer tillbaka hit.. då söver jag dig. Sen försvann han. Svettig i pannan och troligtvis var jag inte världens roligaste eller enklaste patient den dagen. Morfintabletterna som jag fick tålde jag inte. Mamma kokade upp risgrynsgröt utan riset i men jag spydde upp allt jag fick i mig plus att hon fick komma hem med hemtjänsten för att få mig på toa. (jobbar på hemtjänsten då som nu). Slutade ta tabletterna mot smärta efter 3 omgångar då jag bara spydde och märkte då att jag inte kände någon smärta iaf i tån som de sa. Den somnade för sig själv till och från i 3 dagars tid och jag vickade  på den för att den skulle vakna. Lycklig att jag inte kände smärta och långt senare lycklig över att operationen fungerade.

Detta låter troligt inte farligt eller panikartat.. Vad vet jag? Men för mig, den blyga 17 åringen, rörde det upp mitt inre. Alla dessa personer i rummet. Alla ögon all smärta jag kände. Smärta som min kropp minns och gav en känsla av i 2 ½ års tid efteråt. Hugg och att jag kunde få ont så att jag fick sätta mig och bara hålla om tån med min hand för att det skulle sluta. Numera finns inga smärtsamma hugg kvar. Det var länge sedan jag kände något sådant.

Nu i dagens läge vet jag även mer om min kropp vilket få min längtan efter denna operation att ibland gå på högvarv i oro och panik. Jag vet inte vad jag har att vänta, men... Jag är en av de där som får de sällsyntaste av tabletter. Min kropp verkar inte förstå att bedövningsmedel är bra utan den utrotar detta lika snabbt som de skjuts in i min kropp. Maxdos bedövning och jag kan fort känna nålsticket. Min senaste p-stav tog över 1 timma att slänga in. Och jag kände allt.

Så min oro är mest nu, hur reagerar min kropp på narkosen jag kommer ligga i? Smärtlindringen de skjuter in samtidigt, kommer den att verka eller blir det som med bedövning som min kropp totalt ignorerar? Jag litar på min kirurg. Hon har gjort detta många gånger utan problem. Dock, ändå finns en tanke om jag kommer klara detta. Om min kropp kommer acceptera. 1 syster och två föräldrar ha varit under narkos och inget ha hänt med dom. De säger efter denna info att mitt kommer gå bra, men ingen av de som är i min familj ha en kropp som min. Som reagerar som den gör på medicin och annat.

Jag oroar och tänker troligt för mycket redan nu. Silly me right...

----------------------------------------------------------------------------------

i vilket fall.... Min arbetsträning går bra och jag gillar att vara social igen. Dock så om det går för snabbt så känner jag den där lätta 'fjädringen' i mitten av mitt bröst där pulsen är och även ett tryck över bröstet. Ibland huvudvärk och ibland mer som håll precis under revbenskanten mot mitten. Det är ansträngande. Även för muskler som har ätits och inte jobbat på 6 månader. I övrigt som jag skrev så gillar jag mitt jobb och hur jag jobbar. Dock nästa vecka ska jag testa stå i packen. Inte lika spännande. Mer stress, mindre vila och ett helt nytt system att lära mig. Plus massor av nya kunder jag inte vet ett skvatt om... Ska ju minst sagt bli spännande och ett rent fysiskt test och psykiskt om jag minns hur man gör.

Anmäl
2016-05-21 10:49 #17 av: Jaguar_

Har numera det väldigt lugn med min struma. Jag ha varit 'normal' i 3 dagar utan obehag och konstiga upp och ned gångar med pulsen. Otroligt härligt! Dock så har jag mer ont i halsen nu och ett tryck över bröstet, men på något sätt är detta bättre än att hjärtat håller på och kronglar.

Har inte hört av min med. doktor men har pratat med min kirurg. Hon berättade mer ingående om operationen och svarade på mina frågor. Jag kommer även nu få lugnande direkt när jag kommer innanför dörren då hon vet om min situation. Hon sa även att det att jag tappar andan har med min panik att göra och inte med sjukdomen. Jag känner mig lugn nu och ser fram emot att få detta överstökat. Bara 2½ vecka kvar! När jag skrev det så fick jag fjärilar i magen av oro. Men jag litar på min kirurg. Hon är bra och hon kommer även ha en till kirurg där inne i rummet som assisterar. Hon fixade även så att jag är heltidssjukskriven fram till operation men jag går fort och testjobbar 2 timmar om dagen vilket är gött. Jag har inte stått i packen och ha kommit överens med chefen att jag ska fokusera på att springa runt och plocka. Jag känner själv att detta är bättre för min egen del. Få upp kondis. Inte behöva bära tungt. Inte stressa vid en pack... Packen är nyttig men den får komma sen.

Mamma och min syster planera komma upp samma dag som jag är opererad på besökstiden. Hoppas jag är pigg nog att vara vaken och kan prata med dom när de kört långt. Är glad att de kommer men känner samtidigt att jag är dum som ber dom köra så långt för kanske så lite tid med mig när de klart kan komma senare när jag är piggare...

Jag har förberett en del med. Köpt hem den speciella tejpen, 2 st. Skulle även köpa hem smärtlindingstabletter i form av smält tabletter från alvedon. Det visar sig att de typ inte finns eller är iaf jättesvåra att få tag på på grund av problem med leverans osv. Det fanns 3 paket kvar i byn 15 min bort. Så jag körde dit i all hast och köpte alla 3. Jag kommer behöva det. Hoppas det räcker tills jag kan svälja hela tabletter igen. På vårat apotek mötte jag även en som gjort en struma operation för 2 år sen! Var kul att se och möta! Tyvärr så var jag dum nog och frågade inte så mycket för att jag blev stressad över tabletterna jag måste få tag i innan de säljs. Kunde ju frågat om hennes upplevelse! Hon verkade inte ha några problem och ärret såg man knappt. Såg det när hon sa hon haft operationen. an blir glad av att se att hon mådde bra och inte hade några problem efter operationen :)

Hmm ser även att jag behöver köpa hem mer levaxin! Det börja ta slut!

Anmäl
2016-05-25 09:37 #18 av: Jaguar_

Ja, då har man haft en av de där jobbiga nätterna igen. Jag ha inte varit på jobbet än denna veckan för mina 2 timmar. Känns kass, men vad ska man göra när man inte är bra. Ha känt mig konstigt bra sedan  i onsdags förra veckan. Ha inte haft några obehagskänslor, men däremot extremt trött och dåligt minne. Vilket få mig att tro att jag gått över i underfunktionen. Trötthet och dåligt minne finns inte på listan av överfunktionen... Har ofta ont i halsen nu med... Vilket är sådär ner de går upp mot halsen och man känner sig helt uppsvullen. Har aldrig gått så långt dock att jag känner att ögonen pluppar ut... Inte än iaf.

I förgår skulle jag ta mitt sista blodprov innan operationen. Dock när jag väl kom in så ställde sköterskan frågan om jag åt levaxin... Då gick det upp ett ljus för mig! FAN jag åt ju levaxin innan jag kom dit! Det får man ju inte göra... Så det var bara att lomma hem igen och planera in att ge lite blod nästa dag. Vilket jag gjorde och jag missade inte att inte äta min medicin innan. Så blodprov är taget! Hoppas de ringer snabbare än 1 vecka om jag ligger i underfunktion som jag misstänker. Jag sov hela natten ganska tidigt innan 00:00 till 8. Sen när jag kom hem efter provet åt jag 1 smörgås och min medicin och sen somnade jag fram till halv 2 på dagen. Mycket trött och konstigt trött.

Inatt dock har jag gått över till det där obehagliga med fladdrande hjärta. Sov kass med mardrömmar jag inte minns och vaknade med migrän. Ha precis tryckt i mig min medicin och 1 macka med lite rismjölk till. Får se om det hjälper och om jag kan sova lite till om en stund. Fortfarande trött.

Renoveringen som vi håller på med är mot det bättre klart... men långsamt på något annat vis. Det är så mycket som står i vägen överallt att man bara känner sig trött och stressad över vart man ska ställa allt för att komma vidare. Man kan inte lägga golv för det står grejer på det....Störigt. Man skulle kanske magasinera allt nästa gång så man slipper massa skit i vägen. Känns som det inte skulle varit skit i vägen om hela övervåningen varit klar så man kan inreda rummen där uppe. Men men jag ska försöka att inte tänka på det för mycket. Inte bra att stressa upp sig just nu. Då blir jag bara värre.

Fick tag i mitt levaxin med rätt styrka denna gången iaf!! Inte dyrt läkemedel alltså. 38 kr per burk. Man ska inte klaga dock eftersom jag ska leva på det resten av livet. Tyvärr var inte kvinnan där som hade opererats för 2 år sedan för struma. :( Synd... ville frågat henne lite om efterbehandlingen av smärta... om de pillrena hon sa hjälper eller inte. Min syster har ju skrämt upp mig leta att jag måste ha starkare och slåss för att få det. Lätt om man redan är opererad i halsen att gå på om rätt medicin? Hm nja... Känns lite som att jag får inviga min sambo att kolla på detta medan jag opereras eller något. Vet att de inte gillar att ge ut morfin dock då det är mycket beroendeframkallande. Kom även på något eftersom min syster snackade om illamående att jag blev ju helt groggy en gång och bara spydde hela tiden av sådana där starka tabletter. Måste ta upp med läkarna att jag måste ha något mot illamående. Kan ju inte ligga och spy hela dagen efter en operation i halsen >.< Tror de kommer behålla mig längre om detta sker dock.

Min sambo har även en bli som ska levereras runt de datumet som jag ska opereras typiskt nog. Han sålde en och ska köpa en. Så den som är såld ska levereras någonstans runt det datumet med. Det är en fråga om han ens kommer vara i Jönköping när jag är på operationsbordet.  Det känns rätt att säga till han att hämta bilen när jag är där inne. Jag märker ju ändå inget och han får inte hälsa på förrän mellan 15-19. Dock om det händer något är det ju inte bra om han är på väg ner till Helsingborg. Sen får jag väl säga det art även om inte jag märker något så är vetskapen att han är nära lugnande än att han är många mil bort i Skåne. Sen samtidigt känns det lite ego att klaga på det. Jag märker ju som sagt inget ändå. Och bilen måste ju hämtas. Tåls att tänkas på. Om han inte hämtar den den 9e...så måste han hämta innan den 11e. Då blir man ju själv under typ en hel dag fast hemma utan uppsikt. Det kan också vara så om vi ha tur att den är klar den 8e. Om den 8e kan jag ju hänga med och hämta. Hoppas på den 8e!

Anmäl
2016-05-27 16:03 #19 av: Jaguar_

Åh vad härligt sommarväder vi har! Regna/dåligt väder och sen sol någon annan dag hela tiden. Man är väl glad att det inte är så varmt när man är som man är. Dock känns det som att jag blivit sämre. Fast inte tillbaka på hyper utan på under istället.

Jag har ofta ont i magen och känner mig svullen, är supertrött och sover hela tiden typ och är seg i övrigt. Märker att jag sträcker musklerna mer än normalt (Det där när man råkar sträcka nacken och man sträcker en muskel sådär gött>.<) Så kan jag få det i hela kroppen när som när jag rör på mig eller sträcker mig efter något. Aldrig haft så lätt som jag har nu att göra just detta och det är inte kul. Och att jag sover hela tiden och det inte hjälper inte alls mot min trötthet. Min kropp värker precis som jag har feber känsla idag. Har fortfarande ont i halsen om vart annat och trycket över bröstet lättar inte vid ansträngning. Får lätt migrän lite när som men det kan också gå över av sig självt som att stanna kvar och hålla i sig i timmar. Dåligt minne och tappar ofta vad jag ska säga, vilket är förvirrande när någon tittar på dig och förvänta sig att du ska fortsätta din mening. Och själv så är man helt blank på vad man var på väg med det hela talet. Börjar även bli yr mer nu än vad jag varit innan.

Är hungrig och samtidigt inte på grund av att jag få ont i magen och känner mig så uppsvälld. Läste på om det hela och vad jag kommit fram till tycker min kropp tydligt att jag inte producerar tillräckligt med hormon och därav har jag symptom av detta. Tog blodprov i tisdags och hoppades på att de skulle ringt denna veckan men det är ju fördröjning innan de skickas och tas emot mellan sjukhusen. Så de fick nog mina prover kanske igår eller idag. Så nästa vecka på måndag ska jag nog ringa och se hur mina prover ligger till och ta upp att jag inte är så där jättepigg. Dock är det ju bara 2 veckor kvar tills jag ska opereras så det känns samtidigt som. wtf jag går igenom det, men om det är någon symptom som kan riskera operationen är det ju bäst att man tar upp det iaf än att inte säga något alls.

Fick ringa kirurgen igår då jag kom på att jag inte fått någon info om hur jag ska göra med mina tabletter jag tar på morgon och kväll. Kvällen innan tar jag ju men jag får ju inte äta efter kl 01 och efter kl 05 får jag inte dricka. Man måste ju äta och dricka när man tar tabletterna så. Men hon jag pratade med sa att jag skulle ta med dosetten och fråga dom på avdelningen så får de bestämma. Vet ju att jag iaf kommer få lugnande när jag kommer innanför dörren och då får jag ju i mig vatten iaf om det inte är så att de kör det genom handen där se sätter mitt dropp m m.

Aja, vila vila idag, men det är mycket att göra.... Tänker på renoveringen som ligger efter som fan. Jag känner mig som en kloss :( Får väl ta i sedan och försöka göra något. Typ packa ner köket eftersom de ska rivas innan nästa vecka då vårat nya kök kommer. Bara att ta i!

Anmäl
2016-06-05 23:19 #20 av: Jaguar_

Nu är det bara 3 dagar kvar tills operationen sker! Just för tillfället så är jag lugn och ser fram emot händelsen... men ibland är jag helt i panik inombords och ha till och med börjat att gråta lite när som. Bara en gång dock eftersom jag har så pass självkontroll ändå att jag kan hålla tillbaka. Men typ minsta lilla ändring i vardagen så blir man nervös.

Just nu så försöker jag planera in alla frågor som jag måste ta upp... Eller ja krav eller vad man nu kallar det innan operation och jag har för ont för att säga allt. Behöver verkligen illamåendepiller. Och så tror jag jag behöver något för tarmarnas funktion (som hos mig redan är helt störd pga IBS) men jag läste på om det jag kommer få gå på i smärtlindring och den kan tydligen göra så att man får helt stopp i tarmarna eller slöare och lättare att få förstoppning... Hm, jag ha ju redan detta så jag måste ha något som hjälper mig!
Sen är det lite annat man vill fråga klart, men ja det är mer om vad man inte får äta osv. Äter ju t ex Betakaroten under sommarmånaderna vanligtvis, men ha inte kunnat detta nu då då jag varit rädd att de kanske skulle påverka struman. Men dessa vill jag ju äta eftersom de hjälper mig mycket. Detta är väl något man få ta med dietisten som jag ska ringa vårdcentralen om på tisdag (antar de inte har öppet imån heller). Måste ställa mig i kö i vilket fall för detta.

Övrig med min hälsa. Mja jag ha väl legat stadigt på som förra inlägget. Dock är jag skum med maten och ha lätt ont i magen och är uppblåst. Inge kul alls. Jag ha slutat ta den tablett som kan orsaka magsmärta. Den som hindrar hjärtat från att slå för snabbt vill säga. Ska se om detta hjälper de sista dagarna. Kanske dumt att ta bort nu kan man tycka om de skulle hända något... men faktiskt ha de sagt att jag ska ta den vid behov så jag antar det är ok.

Min IBS är åt väggarna och helt körd... Mår inte alls bra i kroppen just nu och det kanske är dom som är skulden till att jag mår som jag mår. Att de inte alls jobbar som de ska... Få väl fråga om detta med, men ska även säga till på vårdcentralen att jag vill gå vidare med denna utredning och om jag kan få någon medicin för det. Min sambo har ju något som verkar fungera bra på honom. Kanske skulle jag med köra på denna? Minns inte vad den heter just nu. Något på I och som man helst ska äta på morgonen med fil. Typ små gummikulor eller nått. Hoppas bara jag kommer ihåg detta på tisdag.

Aja jag ska väl fortsätta med vad jag håller på med och försöka att fortsätta att inte tänka på vad som händer på torsdag.

Anmäl
2016-06-09 01:00 #21 av: Jaguar_

Nu är det 6 timmar kvar tills min operation börjar...

Jag somnade innan 00 idag, men vaknade av att mitt halsont kom in i drömmen. Drömmen handlade om att de sövde mig och började operera. Stunden senare så hörde jag röster och var dåsig. Någon sjuksköterska pratade om att hon skulle lägga om mitt operationssår och jag blev lite sådär inställd till att någon skulle där och pilla och se det. Hon pratade med någon jämte mig. Bad han att gå hem då besökstiden var över. Tror jag kollade upp  i verkligheten och somnade om igen. Det var mörkt. Natt eller sen kväll när jag återgick till drömmen sekunden senare. Jag blev ledsen för att jag ha sovit hela dagen om missat min mammas besök. Och hon åkte ju så långt för att besöka mig och jag känner mig så taskig. Och så smärtan från halsen tränger in igen och i drömmen förstår jag att jag behöver kanske snart värktabletter... När jag öppnar ögonen är det svårt att förstå att det var en dröm. Jag trodde jag var på sjukhuset nattetid och faktiskt missat besöken...

Ja, jag antar detta är normalt. Jag sitter här supertrött just nu och för varm för att sova. Det känns lite som att min sköldkörtel vet. Jag ha inte haft ont på länge, men det startade under dagen. Jag vet att sådant kommer lite hipp som happ. Det finns inget som triggar det, det bara är så...

Hur känner jag inför dessa väntans 6 timmar varav 4 av dom är min sovtid innan jag måste upp och duscha igen? Ganska lugn, fast antar jag inte är det då jag hade den där drömmen? Jag tänker det.... om jag inte sover nu så får jag ju iaf sova jävligt mycket sedan. Så, antar man kan se det som en win? Jag har förberett mig lite med. Packat väskan förutom hygienartiklar. Jag laddar mobilen och ha sagt till min sambo att hålla den på 100% så jag (om jag inte är så nerdrogad) har chansen att köra lite spel på den eller lyssna på poddar från p3 morgonpasset. Tror jag är covered för typ 2 dagar på ett sjukhus. Om man ens får använda mobilen, men tror att jag får det. Såg andra där inne som använde mobilen. Jag har lurar med mig så ingen annan kommer störas. Det underlättar. Dock antar jag att jag kommer sova mycket och det kommer kollas sår och pillas och ha sig för att se att jag mår bra.

Jag ser fram emot detta ska ni veta. Tänk att få bli "normal". Kunna träna utan att vara ett nervvrak på branten till döden. Ser fram emot min vattengympa... Dock undrar jag hur länge jag måste vänta innan jag kan börja. Ska väl gå hos sjukgymnast med klart innan. För ryggens skull. Aja, nä jag önskar väl mig själv lycka till och hoppas det går bra då! :P

Ha det fint alla och håll någon tumme för mig! :)

Anmäl
2016-06-12 13:18 #22 av: Jaguar_

Ja, idag... 3 dagar senare efter operationen fick jag lov att komma hem några timmar innan jag ska tillbaka igen. Blir troligt utskriven imorgon.

Eftersom jag varit inlagt och bortkopplad från nätet har jag inte kunnat uppdatera min tråd dagligen. Så jag går bara igenom minnen från de gångna dagarna lite snabbt i detta inlägg.

Morgonen när jag skulle in var förväntansfull och man såg fram emot det hela även om man var nervös. Väl där inne fick man prata lite innan man skulle rulla till operationen. Fick min lugnande tablett som jag antar aldrig riktigt hann att verka på mig då jag inte fick den på en gång.

När man fått sängen och allt så var det bara att byta om och hoppa ner. Åka ner via hiss till operationssalen och min sambo var med under halva hissresan innan han var tvungen att lämna min sida. Det var kö av sängar inne på operationen den morgonen. Jag var nr 5. De hämtade in rätt så snabbt och ja, allt gick ganska så snabbt och alla var trevliga och pratade på. De berättade att de kommer sätta katet  under operationen och de gjorde det helt enkelt väldigt bekvämt för mig. Jag fick ju höra av andra innan om att de kommer säga till innan de söver att man ska räkna ner och sånt... men det har jag inget minne av att de gjorde. Jag vaknade senare med ett sista minne av taket i operationssalen och människorna som gick runt omkring mig, pratandes och fixande med allt så allt ska vara i sin ordning.

Dock vaknade jag av att jag inte kunde andas. Det var väldigt svårt att få luft och vips hade jag 5 pers runt om mig. Jag fick kortison. Jag fick andas in något i en mask vilket jag tyckte var jättejobbigt för det blev tyngre att andas med masken över ansiktet. De kallade på någon specialist med kamera som skulle gå ner via näsan och kolla i halsen om jag var svullen. Det hände en hel del. Jag såg klockan hela tiden och innan denna specialist var där så hade de gått 40 min. De pratades bedövningsmedel för näsan men någon tyckte inte det behövdes....och ärligt, jag brydde mig inte, Jag fick ingen luft! Jag ville bara att de skulle fixa det så de fick ner kameran och såg att mitt högra stämband var 'förlamat' och låg i vägen. Jag var ytterst lite svullen.

Jag låg kvar på uppvaket från 12 till halv 10 på kvällen på grund av mina komplikationer. Mamma och min syster hade rest en bra bit för ingen trodde det skulle bli såhär. (normalt ligger man ju bara kvar en stund på uppvaket innan man åker till sin avdelning där besökstiden är 15-19). De fick tillämpa en ny regel vid besök så mina nära kunde komma in en och en och hälsa på mig där jag låg. En kort stund var. Tror alla fick en kvart var med mig innan de fick gå.

Jag var fastande hela dagen med dropp och genom natten. Nästa dag fick jag testa dricka och äta. Dricka gick sådär. Jag kan inte hosta upp normalt längre och sätter i halsen mer och mer. Det fungerar typ med yoggi enbart. Kunde inte andas bra dagen efter heller och inte prata vidare mycket.

Dag två så fick jag en hel del stickningar i armar och ben. Vilket tyder på kalkbrist! Jag ha fått i mig så mycket kalk denna dagen... 6 st bruskalk, 4 alfaalfa tabletter och 5 glas mjölk. Detta hjälpte mitt dåliga värde från lågt till typ lite bättre.

Idag, dag 3, fortfarande inlagd så har jag fått trycka i mig 2 glas mjölk, 2 alfaalfa och 3-4 st kalkbrus. Just nu är jag typ stabil men inte helt. De håller på att reda ut hur mycket kalk min kropp vill suga åt sig så de kan ge mig tabletter för några veckor framåt.

Min struma har ju pågått länge och varit aggressiv. Nu när min överaktiva sköldkörtel är borta så behöver mitt skelett så mycket mer än vad mina bikörtlar kan producera och därav har jag problem. Det är meningen sen att det ska slätas ut mer och mer med tiden så att jag slipper kalktabletterna helt.

Mitt högra stämband verkar repa sig sakta. Jag kan andas någorlunda normalt idag, men vid ansträngning blir det tungt. Orka inte prata för långa meningar och klart är jag mycket trött. Just nu vill jag bara sova, men på nått sätt vill man njuta av att vara hemma och inte sova bort tiden.

Mamma kommer imån igen och hjälper mig hem då sambon är på jobb i Helsingborg.

Och nu tänker jag inte uppdatera mer idag. Orkar inte och vill bara vila och njuta av den korta frihet jag har.

Anmäl
2016-06-16 00:55 #23 av: [H1Z1]

I augusti är det 3 år sedan jag opererade bort stor del av min sköldkörtel och jag hade Giftstruma. Hade en rad symtom men hjärtat och tröttheten samt humöret var värst ^^' 
Mina bisköldkörtlar åkte dock med så producerar inget kalcium alls så får leva på såklart levaxin men också på kalcium och D-vitamin livet ut. Jag valde operation för garanterat få bort min giftstruma men på efter kontrollen visade sig det att ja hade struma igen.. kunde knappt tro det.. då hade de sparat en bit som jag fick struma på bara några få veckor efter operationen.. så besviken jag är :( 
:) Intressant och höra för det är så få som har just hög ämnesomsättning.
Även om du tar kalcium domnar/somnar dina händer lätt också? Trots att dosen är i schack? 

Anmäl
2016-06-16 12:50 #24 av: Jaguar_

Nu har jag varit hemma i snart 4 dagar. Jag sköter min medicinering själv och försöker fortfarande komma underfund med hur jag ska dosera och när. Kalcium får man inte ta samtidigt som Levaxin då de hämmar upptaget av Levaxinet. Det måste vara 2-3 timmar mellan tagen. Så jag börjar oftast min morgon med kalciumbrus och alfaalfa. Jag försöker hålla koll på tiden och få in en rytm att runt halv 10-10 så ska jag ta Levaxin (men klart detta beror på när jag vaknar). Jag sover oftast dåligt och ha konstiga drömmar. Vaknar oftast innan 8 varje dag på ett sätt som inte är allt för spännande. Svårt att andas.

Var hos min doktor idag på vårdcentralen som har hjälpt mig ända sedan starten av min sjukskrivning. Han är ruskigt bra och jag hoppas han blir kvar här hos oss. Jag gick dit btw. Det var underbart och vädret är helt perfekt! Dock har jag problem med andning under ansträngning så som vid promenader. Så det gick mindre bra och jag fick ont i halsen.

Väl där så berättar han att han läst på innan han hämtat in mig och kommenterade att 'detta gick ju inte helt smärtfritt'. Min operation då. Jag fick ju som sagt komplikationer som jag lider av idag. Lider inte så jag ha ont, men det är klart jobbigt. Läkarna på Ryhov skrev att det var svårt att se och att nerverna går genom sköldkörteln och på mig var det väldigt tajt och svårt att avgöra vart det började och slutade. Mitt strul är då att de kom troligtvis åt nerven till höger stämband så den domna bort och har inte vaknat än - därav andningsproblem och heshet. Detta ger också ont i halsen (känns som ett litet svidande sår i höjd med där sköldkörteln satt innan) när man pratar för mycket. Och så har min kropp blivit hyper på att vilja ha mycket kalcium. I övrigt ser allt bra ut. Jag har inga smärtor och hade knappt detta under hela tiden. Jag ansåg mest att alvedonen de kom med var onödig att ens ta.

Idag så gick vi mer igenom lite med mina läkemedel och såklart, min IBS. Mina tarmar är numera på utredning. Alla prover är tagna (blodmässigt) och de övriga proverna ska in så fort som möjligt. Jag hoppas jag kan lämna in allt imån så jag få mindre väntetid. Så länge så fick jag Inolaxol utskriven som är mot IBS. Hoppas och tror starkt på att detta kommer hjälpa mig då min äldre syster har IBS och går på detta och säger att det hjälper henne bra. Inolaxol är typ pyttesmå gummikulor och ska helst ätas med fil då de sväller i kontakt med vätska. Och man får vara rätt så snabb med att äta när de väl ha kontakt med vätska. Känns skönt att få detta med mina tarmar utrett och efter detta så blir det dietist besök. Dock tar det troligt 1 månad innan jag får alla svar jag behöver av denna utredning.

Tillbaka till struman (som nu är ett minne blått i mitt fall) så pratade vi om min styrka som ligger på 125. Han trodde att jag troligt kommer vara runt detta när månaden har gått och de ska räkna ut hur mycket jag ska ha. Kanske 115? Om det nu finns. Ska på återbesök den 12 nästa månad.

Jag fick en väldigt konstig känsla sen när jag hade lämnat doktorn och skulle gå till labbet för att provtagningar. Mitt nr kom och jag gick in. Då säger han där inne att de trodde först att jag glömt ta lapp då de sett mig sitta ute i väntrummet och sedan skrattade han lite och sa 'Jag fast du är ju så van nu att du har dina rutiner'. Hm, ja... Stammis kan man säga att jag är och kommer vara resten av livet. De känner mig. Det kändes så konstigt. Har jag varit där så mycket att de vet om mig på detta sätt. Lagt mig på minnet. Men ja, det har jag nog när jag tänker efter. Kul på något sätt.

Ok, vidare på mitt besök på vårdcentralen. Skaffa tid till omläggning och checkning av min hals. Ska dit på Tisdag nästa vecka och fixa detta. Gött!

Och så vidare till apoteket och få min medicin och lite annat smått och gott. Denna veckan hade de ju ett bra erbjudande man inte får missa! Handla varor för 200 och får 25% rabatt! Taget! Jag plockade på mig följande: Fotkräm, något nytt lakritsgodis sweet och en salty, Kan-jang, tungskrapa. Och utanför detta min meds. Allt skulle gå på runt 400kr, men med rabatt och en värdecheck på 50kr så slutade notan på 200kr.

Dock min promenad hem var mindre rolig. Jag kände av min svåra andning. Det var tungt. Migränliknande huvudvärk började blossa upp och när man var hemma var man helt slut, trött i kroppen, svårt att andas och migrän. Fixade mat, rismjölk, Levaxin, 2 st tuggalvedon och lade mig i sängen. Klockan var då nära 12. Lite väl lång tid att vänta med att ta Levaxinet tror jag. Så alvedon och levaxinet tog bort min huvudvärk på mindre än 15 minuter. Sådan skön lättnad och nu är det precis som det aldrig hänt. (Levaxin håller i sig 24 timmar men tynar sakta ut medan timmarna går).

Ja, idag snart ska jag upp till gerbilerna och gosa lite. Ska väl vila lite till iaf innan jag gör något. Ställa i ordning allt jag fått hem. Blir så lätt stökigt annars.

Anmäl
2016-06-16 13:08 #25 av: Jaguar_

#23 Hej! Och kul du hittade min tråd! Skrattar

Ah trötthet och humör, uff ja. Jag märkte inte av mitt humör men min sambo fick det på sig och har inte varit för lycklig alltid.

Ajdå att bikörtlarna åkte med i det hela. Var det bestämt att de skulle det eller råkade det bara hända i processen? Tråkig som 17 att hålla på med kalciumtabletter och Levaxintabletter (eller ja det tycker jag iaf). Men det är tur att det finns ersättning så man inte går under.

Att det blossat upp igen ställer jag ju mig frågan varför de valde att inte ta bort hela. Om man har hyper så är det väldigt stor risk att det kommer tillbaka vilken metod man än gör som inte har att göra med att man tar bort hela. Mina läkare var helt eniga att ta bort hela på grund av just detta (och att min giftstruma var så pass aggressiv). Jag trodde ju att jag skulle få bråka för att få min operation för man hade hört att många fått bråka om just detta, men för mig var det inga problem. Om inte jag föreslagit att operera bort hela hade de inte gått med på något annat än just detta jag genomfört. Jag blir orolig för din skull. Att behöva gå igenom allt igen bara för att de inte tagit rätt beslut. Eller kanske det var så att ni alla tyckte detta var det bästa? Som sagt, jag lider med dig och hoppas att det sista är bortopererat med eller har du kvar den?

Och ja, de flesta får underfunktion och alla som haft detta i min släkt har haft under. Bara jag som fött överfunktion. Yey? :P

Ja, jag har aldrig kommit till att jag domnat bort. Däremot enorma stickningar innan de fick bukt med det. Numera känner jag stickningar som kan växa sig värre om jag inte tar mitt bruskalk snabbt. Jag har ju bara alfaalfa 0.5 morgon och kväll 1 tablett. Brus ska vara morgon och kväll men även vid behov. Jag har väl som mest tagit 4 brus på hemmafronten. Sen dricker jag mycket rismjölk så jag får i mig lite där med. Mestadels har jag stickningar i händer och armar upp till armbågarna (speciellt den vänstra). Om det blir sämre så går det till fötter och ben upp till knäna. Har även känt skumt i bröstet 2 gånger. Lite som att det surrar, men det brukar inte hålla i sig länge eller ofta. Det är väldigt obehagligt med dessa stickningar. Tog nya Kalcium prover idag så vi får se om de ringer och ändrar något.

Anmäl
2016-06-16 13:15 #26 av: Jaguar_

Liten bild på hur jag är omplåstrad. Detta bandage sitter där 10-15 dagar efter operation och håller helt tätt så infektionsrisken inte blir stor. Kan säga att tejpen kliar satan. Man får hindra sig själv att inte klia sönder halsen. Lipar

Anmäl
2016-06-17 16:06 #27 av: Jaguar_

Idag ringde Kirurgen och gick igenom mina prover från igår. Det ser topp ut! Kalkvärdet ligger numera på 1.17 (Ska vara runt 1.18-1.2 något). Så nu slipper jag dricka bruskalk, dock ska jag fortsätta med alfaalfa tills vi ses om 3 veckor då han sa det ska trappas ner så jag slipper dom helt. Skönt!

Känner energi i kroppen idag och är glad! Dock ont i halsen. Har ansträngt mig för mycket. Ska nog ta alvedon och se om det kan hjälpa lite. Tur man inte pratat så mycket idag iaf men det lilla jag pratar gör en del i alla fall eftersom jag ansträngt mig för mycket de andra dagarna.

I helgen ska vi till min sambos föräldrar. Han pappa hör dålig och brukar ibland ha problem att höra vad jag säger i normala fall.... Jag undrar hur det ska gå denna gången då jag är så hes och inte kan höja rösten. Tror sambon få tolka eller nått Lipar

Anmäl
2016-06-20 07:47 #28 av: Jaguar_

Igår var riktigt taskigt dåligt när det kom till min andning. Jag ansträngde mig för mycket under morgonkvisten och hamnade i en situation där jag bara kunde andas till hälften och jag antar i ren panik började gråta. Stackars sambo som inte vet vad han ska göra i dessa tillfällen. Under hela dagen igår så var minsta lilla efter detta ett helvete och tog lång tid att ta upp sig från. Bara lyfta runt lite böcker i min studio fick en att bli helt wierd med andningen. Antar jag fortfarande inte kan ut och promenera normalt heller. Ska väl gå en liten runda idag. Imån ska jag promenera bort till vårdcentralen så där får jag auto en liten runda.... På tal om vårdcentralen tror jag att jag råkat ut för samma sak som för några månader sedan. Suck! urinvägsinfektion som inte slår ut men är där.... Få lämna prov imån på morgonen och hoppas jag få samma tabletter som förra gången. Varför?! Jag kan ju inte ens svälja normala tabletter... Allt ska alltid komma på samma gång för att göra allt värre. Man borde vara van vid detta lagret...

Anmäl
2016-06-22 21:03 #29 av: Jaguar_

Idag har inte hänt så mycket. Det positiva som har hänt idag är att Logoped mottagningen ringde och fått ett återbud så jag har numera tid på måndag runt 12 och ska träffa en expert. Hoppas de kollar ner i halsen på stämbandet för att se hur det går med läkningen. Så ska jag ju klar lära mig prata rätt tror jag så jag läker bättre.

Det är väldigt jobbigt att prata. Det funkar i början men sen går det bara utför. Till sist dör rösten ut. Om jag inte lägger ner pratandet så blir jag torr och smulig i halsen. Får lite ont med på slutet som ett öppet sår i höjd med där de varit och grejat. Samt då andningsproblem då högra stämbandet hänger ner mer och mer ju tröttare den blir. Kan säga det blir en luuuuuugn midsommar för mig! Sväljningsavdelningen hos mig? Mja mycket vikarier som inte vet hur det sköts med de kämpar på och jag sväljer bättre var dag. Numera har jag lärt mig hur man "hostar" upp de som kommer fel. Hosta på riktigt går ju inte än precis... Mina nysningar låter som lille skutt i Bamse och det gör ont Lipar

Annat som inte har med min struma att göra:

Fick svar på mina prover idag om min utredning av min IBS. Normal människa ligger på max 50. (tror detta var infektion eller nått, minns inte vad hon sa nu såhär flera timmar senare efter samtalet). Jag låg på 88 och hon sa att tarmexperter reagerar när det är 300 typ. Så, men hon skulle skicka in en remiss så får vi se. Min Inolaxol jag tar mot min IBS för tillfället fungerar toppen! Extremt toppen måste jag säga och lite för bra. Kanske jag ska testa minska dosen till varannan dag?

OCH det är ju sommar så jag lade undan min sittkudde jag har i bilen. Borde inte behöva den nu för att skydda mig mot ovälkommen kyla som leder till tråkigheter. Men visst, urinvägsinfektion har jag numera med och idag hämtade jag ut tabletter mot detta. YEY! Det var lite mulet en dag när jag körde till affären och hem igen sammanlagt 4 min....Tydligen behövs mitt sittkudde på sommaren också! Tur man har dosett! Kämpar

Anmäl
2016-06-28 13:09 #30 av: Jaguar_

Ja, då har jag varit hos logopeden. Det gav många känslor och tankar om livet typ. Hon ville inte göra mycket med mig denna gången. Vi pratade mest om hur jag känner mig när jag pratar och sånt. Hur jag och min sambo upplever min framgång i att bli bättre. Hon skickade en remiss in till öron näsa hals (som gick ner med kamera i halsen när jag vaknade efter operationen) så kanske de ska gå ner och kolla igen om ca 1½-2 månader. Se om de kan se en förbättring eller om det är likt som innan eller om jag blivit sämre. Hon tyckte det var en bra idé att göra för att vara helt säker och att hålla bättre koll.

Anledningen till att det gav en tankar och känslor var att hon sa att det ligger inom en gräns. 6 månader. Om man inte blir bättre under denna tiden så får man leva med det.... Och det känns för jävla pissigt att höra. Jag tar klart inte ut något i förskott men det finns en chans att jag kommer förbli såhär under resten av mitt liv och det är skrämmande. Jag kan ju inte göra något! Jag ville ju bara bli normal och kunna träna och vara som alla andra utan att vara död i 3 veckor efteråt... Nu kan jag inte ens gå snabbt utan att låta som ett astmaanfall... eller upp och ner för trappen inne i huset.... Eller prata samtidigt som man går lugnt eller prata och stå still utan att känna att det snörper åt i halsen. Rösten är hes och man kan inte prata långa meningar. Om man pratar för länge så dör rösten ut och man blir snustorr i halsen och får ont. Det kommer bli jobbigt om mitt liv består av detta. Ingen vattengympa som jag sett fram emot så mycket...

Men som jag skrev... jag försöker att inte ta till mig för mycket och vara positiv. Klart att man känner stress och panik över det hon sa, men jag kan ju bli bra eller bättre. Det är det jag hoppas på! Det har ju bara gått 3 veckor än sen operationen. Redan 3 veckor. Sjukt! Pratade precis men en kollega och hon känner en som råkade ut för, ja, typ samma som jag. Hon sa att hon blev iaf bättre inom de 6 månaderna men inte helt bra. Låter ju en aning positivt iaf. Hoppas jag har turen med mig!

Postar en bild på vad jag pysslade med i väntrummet till logopeden Skämtar Jag kan säga den gav mig 100% koncentration och nöje. Detta ska jag köpa till mina barn istället för skärmar och sån skit! Hahaha.

Och jag kan tillägga att idag är jag superdupertrött. Började igår med denna konstiga trötthet. Hade huvudvärk när jag vakande med som vägrar gå över. Tror det har med levaxinet att göra och vänjningen vid det helt enkelt. Ska nog ta mig en tupplur snart för det går inte hålla ögonen öppna för länge till kan jag säga.

Anmäl
2016-06-28 13:18 #31 av: Jaguar_

Ja, just det.. Samtidigt som jag satt där i väntrummet så ringde vårdcentralen och sa de fått svar från experterna på tarmar. Det är IBS och ingen vidare utredning kommer starta. Så jag kör väl vidare på min Inolaxol och njuter av mer problemfritt liv.

Dessutom är jag fri från urinvägsinfektionen! Tummen upp Tabletterna tog snabbt denna gången så jag hann inte lida så länge som tur var!

Att utredningen av min IBS är klar gör att jag snart kan få remiss till dietisten så fort min doktor har kommit tillbaka från semestern. Härligt! Hoppas bara att jag får komma till dietisten och att de inte krånglar.

Anmäl
2016-06-28 16:14 #32 av: Jaguar_

Lade om mitt sår idag och tycker det ser riktigt bra ut. De kom lite blod på bomullstussen, men inte så farligt. Nu är jag tejpad igen men passade på att visa hur det ser ut 3 veckor efter operationen. Glad

Anmäl
2016-06-28 19:16 #33 av: Corgitok

Tur att det går bra!

Anmäl
2016-06-29 09:12 #34 av: Jaguar_

#33 Ja, läkningen av såret går ju bra iaf Glad Blir nog ett fint ärr... Resten med röst och andning får man se med hur det blir. Har inte heller testat att få rätt dos av medicin (levaxin) än. Går fortfarande på 125 vilket de höjer till  i 4 veckor efter operation. Så om en vecka kanske jag har rätt Levaxinmängd. Hoppas de slår rätt mängd på en gång! Tyst

Anmäl
2016-07-10 11:28 #35 av: Jaguar_

Nu är det snart dags för efter kontroll! Oj redan 1 månad sen jag lades under kniven haha sjukt! På tisdag ska jag in så får vi se om de vill jag ska jobba heltid eller halvtid eller 25%. Alla tjatar på mig att jag inte ska ha heltid eller halvtid så.. Ska väl föreslå en vecka med 25% iaf.

Jag är ju inte helt ok. Ansträngning med att gå är mildrar men jobbigt ibland om det blir för snabb gång. (eller om man gör något mer än går..typ bär 1 rismjölk i näven) stor ansträngning! :P

Bära något är rent av skit! Halsen drar igen sig på mindre än en minut sen låter man som värsta astmaanfallet som håller på att kvävas och klart kommer tårarna för man blir så panikslagen. Den är jättetungt och skrämmande.

Jag har biverkningar av att jag äter levaxin. Har tagit prover och det visade ju att jag har lite för hög dos. De inne på kirurgen tyckte de inte var så farligt och eftersom jag är så nära efterkontroll så vill de inte ändra något förrän jag varit inne.

Mina biverkningar av för hög dos av levaxin:

1. huvudvärk (molnande som inte släpper med hjälp av piller)

2. fryser (lite feberfrossa över det hela men ja allt är kallt!)

3. Feberkänsla (så jäkla varm!)

4. Hjärtflimmer (lite som när man hade kvar giftstruman)

5. Inte någon vidare hunger (yrsel och illamående)

6. Typ hunger (ett sughål i magen när man samtidigt inte vill ha något att äta)

7. Trötthet

8. Sömnlöshet/svårt att sova (slåss för att hålla sig sovande samtidigt som man är supertrött)

Ja, det är nog allt jag kan komma ihåg just nu iaf. Imorgon ska jag ta nya prover inför besöket. Hoppas jag slipper kalktabletterna!

Anmäl
2016-07-16 10:59 #36 av: Jaguar_

Svält mode! Ja, det var vad skärmen visade. Jag har/hade en hög dos levaxin som nu ska fixas. Så nu äter jag 125 en dag och andra dagen 100. När jag äter 125 så, ja, då är jag som jag skrev i förra inlägget och när jag har 100 så är jag bra men trött. Men jag ska testa lite och om 3 veckor tar jag nya prover. Eller ja, två nu. Man sänkte även kalktablettdosen från att ta 2 per dag till  per dag. Skönt!

Jag fick även remiss till Logopeden och öron, näsa, hals mottagningen så att det ska skyndas på. Funderar på hur det kan kännas att få en kamera in genom näsan nu när man är medveten än när jag vaknade upp och hade svårt att andas och inte brydde mig mycket om vad de stoppade ner i min näsa haha. Men det ska nog gå bra!

Ha även ytterligare en remiss till den sistnämnda mottagningen då jag gått med nått konstigt sår inne i munnen i kinden. Det kom under behandlingen mot min giftstruma så de kan inte utesluta att det kan vara mediciner som gjort detta. Jag har ju haft det över 2 månader, kanske till och med 3. Tänkte inte mycket på det i början... och som alltid tänker man att det går över. Det har gått upp och ner med hur det har yttrat sig så ibland har man glömt man haft det. Och sen har man känt det att va fan... barnsligt att dra upp detta när giftstruman är i fokus och den värre symptomen jag har. Dum tanke klart. Får se när jag får tiden till detta men hoppas snart och att jag får något som kan bota det. Det senaste två dagarna så har det varit ont ont. Lite som när man har bitit sig själv i kinden, fast p åde området jag har det är det totalt omöjligt att bita sig själv :P Hoppas det inte är något allvarligt iaf. Ska försöka att inte google för mycket på det. Vilket jag dumt nog redan gjort lite och skrämt upp mig själv. Suck!

Ha en underbar helg!

Anmäl
2016-07-19 15:21 #37 av: Jaguar_

Igår var sista dagen på en hemsk överdos av levaxin! Partajar Värsta dagen någonsin i mitt liv! Kände ju av att den var hög (125) redan i lördags, men det var inte så farligt och det kunde ju helt enkelt vara så att jag hade en dålig dag med migrän för det var så det yttrade sig. Dum som man är tror man på denna tanke men iaf bestämde jag mig för att ringa till Kirurgen på måndagen. Söndagen gick bra då jag hade 100 i dos och jag gick ut och plockade bär och kokade hemmagjord vinbärsbelé svart och röd. Ge två burkar till mamma när hon fyller nu i början av nästa månad. Glad

Måndagen då jag skulle ringa tog jag 125 igen och fick inte tag på min kontaktperson. Ringde då kirurgens vanliga telefon och fick tiden 13:20. Mmm några timmar iväg... Man känner när levaxinet börjar verka när man har överdos. Man känner zombie-mode kicka igång i huvudet och man blir trött och hänger inte med, vilket sedan följs av an smygande huvudvärk som aldrig går över vad du än gör! Och den förbli antingen smygande eller stigande smygande under hela dagen. Värktabletter fungerar inte! Man är lite smått yr och illamående men ändå har man lite hunger kvar... Vilket inte är så kul när man har just dessa symptomer och det såklart förvärras om man inte äter och stilla hungern.

De ringde 13:20 och alla doktorer är typ på semester!? Sommar är inte kul om man behöver hjälp pronto... De hade två andra doktorer inne som hon skulle rådgöra med och återkomma. Återkom vid, ja, runt 16-17 tiden. Jag ska sluta äta 125 och enbart gå på 100. Gött! Men jag mår fortfarande så kass!!!

Trötthet, illamående, yrsel, ont i huvudet, flimmer, ser suddig... Ja det är dessa grejer man får om man har en aning för hög dos. Det är bara att vänta ut skiten tills levaxinet börja bli svagare. Det är en olidlig väntan... väldigt lång och fruktansvärd och det går i vågor hur illa det är och hur lite bättre det kan vara under tiden. Man kan säga att det tar timmar. Jag tog min dos runt 9 på morgonen och runt 00 på natten började jag bli bra och då somnade jag.

Det är gött när det släpper iaf... Jag vet inte om 100 är bra heller till mig för jag är lite slö och trött och det är man om man får för låg. Kanske jag ska ha 115? Får se vad proverna visar om 2 veckor från nästa vecka. Jag kan ligga på 100 bara jag inte får den där överdosen igen! Usch... dock ja, jag skulle vilja vara piggare i huvudet och hänga med bättre.

Läst runt lite och vet att det finns ett naturligt 'levaxin' som är bättre (ej syntetiskt) och utan biverkningar. Det heter Armour Thyroid. Det finns tyvärr inte många som skriver ut denna i Sverige, vad jag hört är det 2 st som kan. De flesta ha fått vända sig till Finland för att få denna medicin. Tyvärr igen! Så tar inte denna doktor mot patienter mer... Troligt gått i pension. Oberörd Men jag ska höra med min kirurg om hon vet något om detta och min doktor på vårdcentralen med. Skulle gärna vilja vara mer naturlig och må bättre. Glad att man lever och inte ha giftstruma mer är man klart! Dock att veta att det finns något bättre än levaxin där ute gör ju en benägen att vilja veta mycket mer om ämnet och testa det. Läste en blogg av en kvinna som levt på levaxin i 20 år och haft alla möjliga problem och vad hon skrev aldrig riktigt haft glöden längre. Plus att det var något med hennes hälsenor som inte ville läka. Sen åkte hon till Finland och fick detta naturliga medel istället och nu har hon en sådan energi och livsgnista att hennes make är avundsjuk. Hennes hälsenor har läkt och hon kan dansa igen. Helt otroligt! Tumme upp till denna dam! Glad att hon fått livet åter Tummen upp

Här är en sida som har massor av olika bloggar och information om ämnet:

http://enstaka.blogspot.se/2013/07/2-ar-med-armour-thyroid.html

Jag kan inget mer än säga att jag önskar att jag kunde få detta med...

Anmäl
2016-07-19 15:23 #38 av: Jaguar_

Får tillägga att jag har fått tid till sjukan den 25e...antar att det inte är kameran de ska köra ner i halsen på mig denna gång utan kolla det som jag har i munnen på kinderna. Galen Jag hoppas att det inte är något allvarligare än typ svamp eller något som går att bota smidigt.

Anmäl
2016-07-22 09:56 #39 av: Jaguar_

Var inne igår på undersökning. De körde ner kameran genom näsan för att kolla på stämbanden och det är klart en aning obehagligt. Hade dock varit värre om det gått genom munnen Lipar Mitt högra stämband är fortfarande förlamat och rörde sig så lite att det knappt var märkbart. 4 months to go... Frågade min vän om just detta då hon fick samma när hon opererade sig. Hennes blev normalt efter 1 år.... men sedan lade hon till att hennes var inte like dåligt som mitt... Yey? Haha. Men men vi får se och hoppas på det bästa de kommande månaderna och om hennes fixade till sig efter 1 år och inte 6 månader ger det ju lite hopp om att min kanske ska vakna efter 6 månader med om man har tur. Doktorn tog även upp att de vill inte gå in kirurgiskt eftersom det är för tidigt, men det fanns en operation som kunde underlätta rörligheten. Men som sagt det är för tidigt nu. Vet inte om jag vill göra något sådan men om det garanterar att jag kan andas och pratar mer normalt så, ja, kanske.

Kirurgen ska ringa idag med om proverna igår. Se om min levaxinnivå är helt åt skogen eller inte. Får inte glömma att ta upp med honom om den naturliga medicinen och att jag vill ha den istället!

Det övriga jag gjorde där inne har skapat en ny remiss. De tog prover på kinden, alltså bedövar och klipper av en bit.... Det är bra att de jobbar snabbt där inne så man inte har en chans att springa för livet när man hör vad de ska göra med en! Skrattar

Anmäl
2016-07-23 10:44 #40 av: Jaguar_

Kirurgen ringde igår, bara att jag ha varit för upptagen med annat för att skriva. Det var tyvärr inte min kirurg då min är på semester 1 vecka till. Man känner alltid lite sådär när det är en annan samt så var det svårt att höra allt han sa plus att han inte verkade förstå allt jag sa. En utländsk kirurg, men jag litar på att alla vet vad de gör där inne då detta är ganska så viktigt.

Iaf så sa han eftersom jag har huvudvärk så är de oroade och han trodde att det var så att min kropp inte riktigt tål något i levaxinet så han bytte ut mitt levaxin mot något som man knappt kan uttala! Galen Euthyrox... Klart nu när jag skriver det låter det enklare... Haha.

Jag glömde fråga en viktig grej så blev stressad. Då jag jobbat fram levaxinet till kl 12 (skulle försöka ha det på kvällen istället för morgonen) så kommer det nya lappa över den gamlas effekt och skulle då ge mig för mycket effekt då jag bara ska ha 100. Det nya ska man ta på fastande mage 30 min före frukost... Kan ju inte krubba mitt första krubb halv 1 på dagen hehe.

Så jag ringde till kirurgen och fick tid på måndag morgon. Inte vad jag ville så jag ska se om det går att avbeställa den tiden så de slipper ringa eftersom... Jag sen kom på att jag kan ringa vårdcentralen och jag fick tag i dom som tur var då det var så sent på dagen. Och hon sa det inte var några problem att lappa över, men att jag kan känna att det är för mycket effekt så som lite hjärtflimmer, lite oro i kroppen. Har inte känt något än men vaknade rätt så sent idag så är ganska nära slutskedet på levaxinets effekt. (Levaxin samt andra som har samma funktion med hormon varar 24 timmar).

Så idag blir det spännande med den ny för att se hur min kropp reagerar på denna! Hoppas på positivt!

Det känns lite som att man har problem ändå i sitt huvud med levaxin. Minnet sviker en aning, man skriver ett meddelande och så skriver man något annat än tänkt. Andra ord ersätter de som man ska skriva så att säga... Det känns skumt. Jag känner mig gammal! Precis som om jag vore 80 och inte har helt koll på vad min hand och min hjärna egentligen gör. Det är en sjuk känsla när man tänker jag ska skriva idag och handen skriver imån sen läser man detta och bara.... Va?! Vad står det... Skrev jag det precis??Oberörd Sjukt konstig känsla.

Anmäl
2016-07-31 11:14 #41 av: Jaguar_

Dåså!!! Då har jag gått på mitt nya Euthyrox och det fungerar perfekt! Än så länge i alla fall. Gjorde ett kalkblodprov i fredags så får väl se om de ringer och säger att jag kan sluta med kalken eller inte. Fick brev om min telefontid med kirurgen, dock inte förrän den 15e. Trodde det var tidigare eftersom jag fick ta provet den 29e.

Skillnaden på Levaxin och Euthyrox då. Ja, med Levaxin så var jag aldrig hundra i kroppen. Spiritwise. Jag var alltid mer slö och trött än pigg. Huvudvärken. Ont i magen lätt och lite till. Och man kände när pillret kickade in. Man gled in i zombiland i hjärnan. När man väl kände det första tecknet på att kroppen tagit upp ämnet så tog det bara 20 min sen var man helt på Levaxinet. Det var kanske 1 till 1½ timme efter man tagit sin dos.

Med Euthyrox så känner man inget sådant alls. Det rullar på och man känner sig normal. Man är vanligt pigg. Inte superpigg, men inte slö iaf. Hjärnan hänger med igen och man minns mer. Huvudvärk har jag haft men om det berott på tabletten vet jag inte. Jag tror inte det. Jag sov för hårt de två nätter jag hade konstig huvudvärk så.... och om det är något kommer det synas på mina prover.

Jag har även testat att gå med tunga kassar. Typ 4 mjölk och lite annat inte tungt i från affären och hem och mellan bilen och köket. Promenaden tar 10-15 min och då kändes det att det tjocknade till lite i halsen. Mellan bil och kök är det ok. Så jag börjar gå åt rätt håll med min andning och hoppas på att snart vara på vattengympa, men ska ge det 1 månad till. Så i september kommer jag nog testa att börja med vattengympa 1-2 ggr i veckan. OCH jag och sambon har börjat gå promenader på kvällarna samt gå till affären istället för att ta bilen (om man ska handla lite). Har även ett nytt jobb på g som är mindre fysiskt. Ska på intevju på tisdag och ska isf börja på torsdag, heltid. Känns klart lite att släppa ett fast jobb, men det är mer rätt för min hälsa att ta ett mindre fysiskt och ett jobb jag tror på att jag kommer vilja ha kvar länge än det jag har nu.

Jag tar en bild senare idag och lägger in! Så får ni se hur mitt ärr ser ut ca 2 månader efter operation. Att bero på det så har man ju märkt att min hud är känslig för plåsterlim och sådant. Blir helt förstörd och det gör svinont att dra bort. Till och med sådant de sätter i armvecket efter de tagit prov gör grymt ont att dra bort bara efter 20 min eller mindre. Det är så kul att vara känslig :P . Så igår fick jag köpa in en scarf. Få ha den när jag ska ut i soligt väder. Jag som aldrig använt scarf i hela mitt liv! Känns konstigt, men helt klart bättre än att använda plåster och få ont och irriterad känslig hud! Skämtar

Anmäl
2016-07-31 21:44 #42 av: Jaguar_

Ca 2 månader efter operationen.

Anmäl
2016-08-01 09:46 #43 av: Ary

Trevligt att höra att du mår mer normalt. :)

Jättefint ärr också! Kommer knappt synas när det bleknat lite till. 

Anmäl
2016-08-02 10:14 #44 av: Jaguar_

#43 Tack! Ja, att det börjar gå mot rätt håll känns toppen Glad Visst ibland fjädrar hjärtat lite, men det kan ha med inställning till tabletter som spökar och det händer inte för ofta. Jag har sett andras ärr och det brukar ju vara så att om de inte säger något så märker man inte att de har ett ärr där. Fast ja, just nu så ser jag sådant ändå även om de inte säger något. Det blir nog auto att man kollar haha

--------------------------------------------------------------------------------------------

Min logoped ringde igår och undrade om jag ville ha hjälp med mitt tal. Jag avböjde detta erbjudande dock då jag känner att jag kommit långt på egen hand och det tyckte hon med att jag hade gjort. Dock sa hon att jag knackade med rösten med vissa ord, men det kan också varit så att det var för att jag var tvungen att kuta från vardagsrummet till de rummet mobilen låg i för att hinna svara. Jag blir ju sämre av ansträngning. (Typisk grej. Lämnar man mobilen så ringer det alltid! Lipar) Hon undrade om jag alltid haft det knackande ljudet. Hmmm nej? Hmmm Ja? Nej, men hur ska jag veta det? Jag är inte expert haha. Iaf så fick jag hennes nummer så jag kan ringa när som och börja träna teknik om jag märker att det inte fungerar nu när man ska tillbaka in i jobblivet igen.  Men som jag sa till henne, jag vill ge mig själv lite mer tid. Jag vet att det inte är mitt högra stämbands förtjänst att jag låter bättre eftersom den är helt stillastående, så om jag har så bra teknik på egen hand utan att tänka på det så kanske jag även kan göra det bättre på egen hand utan att behöva kuta till Ryhov. Vill inte springa iväg titt som tätt från nya jobbet heller. Känns inte som det skulle se så värst bra ut.

Och nu så jag gå och äta frukost, äntligen! Jag får verkligen gå upp i tid om jag vill äta frukost innan jobbet eftersom jag måste vänta innan jag får äta Galen

Anmäl
2016-08-25 19:08 #45 av: Jaguar_

Oj vad tiden flyger fram! Nu är hösten typ här och om 4 månader ska jag in och få en kamera i halsen. Jag känner dock att det inte ha hänt något där och att den är helt stilla. Jag hoppas varje dag att de ska komma igång eftersom inte jag kan komma igång ordentligt annars med min träning annars. Man kämpar ju mot sig själv liksom.

I förra helgen åkte vi till Sthlm och hämtade hem en varghund. Hon skulle varit eller ja, blivit våran från början, men paret som tittade på henne före oss tog henne. Och nu behövde hon omplaceras. Nice för oss! Så nu har vi en CsV hemma och det kan jag säga hjälper en att komma ut och gå mycket. Tycker att jag blivit bättre iaf, men visst... Backar är jobbiga, men jag låter åtminstone inte riktigt lika illa som innan.

Mitt nya jobb går bra så länge jag inte bär tungt vilket jag inte gör. Så allt fungerar och känns topp! Ska bara vattengympan funka med nästa vecka :P och så blir det klart en sorts valpkurs där man få testa på olika saker med sin valp. Vår varghund är dock lite över 1 år men klart en valp än. Så ang denna kurs så blir det nog bara vattengympa 2 ggr i veckan och inte 3. Men ja, det är kanske bra att starta sakta.

Ang Sthlms resan... Ibland så händer det att halsen bara inte fungera eller att man sväljer.. dåligt? Jag vet själv inte vad som händer när det händer, men oftast kan jag typ hosta upp det jag svalt fel numera. Dock inte denna gången när jag satt i bilen. Tog en liten klunk av läsk och det lade sig som en hinna i halsen. Jag fick ingen luft alls och kunde inte ens hosta. Auto lutade jag mig framåt och jag kände mig som en vattenkanna. Den ran ut och det kändes som jag spydde ut den lilla cola just druckit.  Det var inte ens en hel mun. Knappt en halv mun. Att så lite kan göra så mycket. Min sambo hann knappt reagera...Vi var mitt i sthlms trafiken. Från hans sida såg det ut som jag spydde sa han. Jag var livrädd att äta och dricka i 2 timmar efteråt. Jag fick slänga all mat vi köpt och den jävla läsken jag förknippade med kvävning och bara mådde illa av att se.

Under denna körning så åt jag inte mycket heller och det kan jag säga gav ett sådant bakslag att det tog 1½dag att återhämta sig från. Jag var så trött, orkeslös, zombie i skallen och illamående. Hade ingen hunger och om jag fick hunger fick man vara snabb att tugga i sig något litet innan man blev dålig igen. Nä, jag ska säga som så... ÄT MAT om ni blivit opererade för detta. Skippa aldrig mer mat under en dag. Fruktansvärda timmar. Det var som om jag hade struman igen och i mitt värsta tillstånd. Jag tror att mina diet drinks hjälpte mig upp på fötter igen. Vet de innehåller en massa man behöver så drämde i mig 3 sådana under tiden jag väntade på att bli normal igen.

Jag har även tagit bort ett av mina piller, d-vitaminen. Se om jag kan klara mig utan den. Så ska ta ett prov snart på detta och se hur det går med min kropp. Dock äter jag Mitt val kvinna istället och det fungerar bra. Sen har jag nog inte ändrat så mycket där.

Ska till käkspecialisten den 16 sep och hämta ut min bettskena jag ska ha när jag sover. Tydligen har jag varit under sådan stress under sjukdomstiden att jag lagt på mig en ovana som har lett till en irritation/inflammation i kinden. Suger väl in kinderna när jag sover och biter på dom. Så jag har fått utskrivet bedövningsmedel ifa det blir värre och så hoppas de på att bettskenan ska hjälpa mig lägga av med det där.

Anmäl
2016-09-17 20:04 #46 av: Ary

Jag hade satt klocka, tagit Levaxin och sedan sovit lite till. SkämtarSkrattar Varför gå upp-

Anmäl
2016-09-18 16:53 #47 av: Jaguar_

#46 Om jag tagit Levaxin så kan jag lova dig att jag inte skulle sova utan ligga med sprängande huvudvärk eftersom jag inte tål Levaxin Skämtar Och jag går upp direkt när klockan ringer...Snooza leder bara till mer trötthet och seg dag....för min del då. Och jag har hittat hur jag ska lägga min tid bäst. Då vi har en varghund som behöver promenad sker detta under mina 30 min jag inte får äta. Sen går jag till jobbet, vilket tar ca 20 min och då äter jag en bar. Sen är det frukost vid kvart i 10 på jobbet.

Hur går det för mig kan man fråga sig? Mjo, sådär kan man svara på denna fråga. Hade en helvetesvecka förra veckan. Var inget spännande alls. Har mycket mer yrsel när jag kommer in i mina sämre moments. Haft mycket hjärtflimmer så man funderade ju på om det kan ha att göra med att jag börja bli anti Euthyroxen med. Fick typ inte tag i kirurgmottagningen förrän senare under veckan och då tyckte de att jag skulle prata med min kirurg med den symptom jag beskrev. Jag blir rätt orkeslös och deppig om jag t ex äter normalt, men rör på mig för mycket eller glömmer en måltid. Det fungerar inte alls. Min kirurg sas att hon skulle ringa mig tisdag, onsdag eller torsdag... Hörde inget på hela veckan. Under förra veckan hade jag stora problem även med min IBS och mens på g. Så det var mycket på en gång. I helgen nu har jag varit bättre. Klart orkeslösheten har jag känt av ibland.

Och min röst låter normal enligt alla andra, men antar att mitt högra stämband fortfarande inte fungerar då jag har problem med att andas. Kan inte påstå att detta går framåt och mitt livskvalité jag hoppades på att ha finns inte när det gäller träning eller vardag... Har fortfarande inte lyckats ta mig till vattengympan och detta stressar mig. Jag vill träna mina muskler men det går ju inte :( Bär jag tungt så snörper halsen igen och jag ha svårt att andas... Kör jag kondition så snörper halsen igen och jag har svårt att andas... Vi har numera en varghund vi går ute med mycket. 3 gånger om dagen går vi med henne. Det går bra om det inte kommer backe eller något ansträngande. Så kondition tror jag att jag har fått upp ändå även om min hals inte är med på noterna... önskar mest att jag hade mer rör att andas med så jag slapp låta som värsta astmaanfallet! Det är inte kul alls att inte få luft och ibland inte kunna svälja... och ibland sätta i halsen och kan inte få luft för att få till en hostning. Nä, jag hoppas att min kirurg kommer ringa nästa vecka så jag kan snacka med henne. Inte för att hon kan göra något åt min andning eller så... mer förklara eller rätta till varför jag blir så orkeslös och ge lite tips och trix kanske.... men om hon inte ringer hade jag tydligen en tel tid med henne den 26 denna månaden...antar jag inte är en så brådis patient så jag kan väl vänta... Finns ju de som är värre än mig så att säga.

Denna veckan som kommer ska jag ta vattengympa i alla fall. Har en gammal arbetskollega med mig med så om det händer något hoppas jag på att hon kanske ser vad som händer och kan hjälpa mig. Samt att jag tycker det är förbannat kul att ha någon med sig som man känner när man tränar :) Det ger en lite mer power.

Har varit tillbaka hos käkspecialisterna i måndags för att hämta ut min... Tror det heter... bettskena? som jag ska ha på natten då jag ha varit så stressad under min sjukdomsperiod och efter, att jag utvecklat något som har skapat en större irritation i min mun . Läkaren sa det är som om jag skulle ha eksem på huden fast man kan få det i munnen. Så denna bettskena förstör min nattliga sömn MYCKET just nu även om den i långa loppet när jag vant mig vid att ha den kommer hjälpa mig att bli frisk. Den ger mig dock mycket dålig sömn, huvudvärk och dregel...Så dregelfilt i självaste början är viktigt att ha! :P Min medicin mot detta ska jag ta i 6 veckor (och hoppas att det hjälper) innan återbesök. Har en kortison jag ska ha i munnen i 5 min...sen en mot svamp. Svampmedlet behöver jag bara ta de två första veckorna som jag förstod det... Aja good luck me!

Anmäl
2016-10-08 15:12 #48 av: Jaguar_

Nu har det gått ett tag och jag tänkte uppdatera tråden lite. Det har ju inte hänt fruktansvärt mycket. Jag tål fortfarande min medicin vilket jag hurrar för. Jag har varit 2 gånger på vattengympa. Första gången gick jättebra. Andra gången gick bra men var väldigt skakig och konstig efteråt. Har börjat återhämta mig idag. Var där i torsdags. Var ett ganska intensivt pass mot det första. Tänkte hela tiden på om jag ska köra 3 gånger i veckan eller bara 2... men två kanske räcker då jag reagerade som jag gjorde med skakande muskler och seg skalle. Aja där får jag känna efter, men vill gärna komma närmre mitt mål att få upp mina muskler.

Har sviter från ländryggen där jag har den vridna kotan just nu. Hjälpte min sambo att bära något tungt och ja, det håller i sig. 1 vecka senare... Jobbigt att känna det. Just nu i slutskedet så känns det lite som två kotor som ligger mot varandra och skaver. Det gör inte superont, men det känns fel och känns lite besvärat. Ska köra med tensen sen tror jag.

Har mycket yrsel just nu så är inne i en sådan period tyvärr. Reagerar mycket på varmt klimat. Känner då av hjärtat ibland.

Bettskenan fungerar topp och jag sover jättebra. Medicinen jag tar mot min, så kallade eksem inne i munnen, verkar ju fungera iaf. Jag har 3 veckor kvar på min behandling så om det fortsätter så här så kan nog jag vara frisk från det inom den tiden. Hoppas! Kommer nog fortsätta med bettskena efter avslutad behandling.

Glömde även ringa logopeden i Fredags! Visste det var något mer jag skulle göra... Ett samtal till som skulle ringas. Har ju aldrig tid att ringa dit om inte på en fredag då jag slutar tidigare. Det är ju inte jättebråttom tror jag. Kan ju prata som innan.

Ska ta en bild med på mitt ärr så ni får se hur det ser ut i dagsläget... men ja kanske ska ta det på 6 månader sen operationen dagen istället.

Mitt möte med öron,näsa, hals mottagningen närmar sig. I november ska jag in och ner med en kamera och kolla om mitt stämband rör sig eller inte. Beroende på resultatet av detta så ska jag in till kirurgmottagningen och diskutera min framtid. Om mitt högra stämband fortfarande inte rör på sig så finns det en annan operation för att underlätta. Då jag har problem med att bära tungt (både pga muskler och stämband) och inte får nog med luft vid dessa tillfällen... samt sväljningsproblem. Jag har det inte ofta, men det kommer och går. Plötsliga anfall som gör att man sätter i halsen och då inte får luft för att hosta upp igen. Jag gillar inte att äta själv utan att ha någon omkring mig i fall att detta händer. Det är med panik man äter helt ensam. Inte riktigt rätt att känna detta, men vad jag hört av andra som opererat sig... Så har de samma problem.

Frågan är då.. Hur går denna operation till och vad gör man? Biverkningar? Vad jag förstått så går man in och underlättar rörligheten för stämbandet som är förlamat... Eller ja, flyttar på det en aning. Det andra stämbandet kommer börja kompensera mer och mer. Mer än såhär vet jag inte... Jag är inte ens säker på om jag vill göra den. Tror även att det måste gå 1 år innan detta sker.

Anmäl
2016-11-13 09:26 #49 av: Jaguar_

En liten uppdatering...

Skriver inte så mycket här inne eftersom, ja, det händer inte extremt mycket nu efter operationen mer än återhämtning.

Jag har fortfarande problem med att andas vid ansträngande tillfällen... Gå upp för en backe, springa, går för fort, vargen drar i kopplet, bära tunga grejer, jag pratar för mycket osv. Får andnöd som det så fint heter, men jag återhämtar mig ganska så bra och snabbt iaf beroende på vilken ansträngning som orsakade det.

På jobbet känner jag av hjärtflimmer. Detta fick jag förklaring på nu när jag var hos min kirurg att jag har kanske en aning för hög dos, men hon ville inte ändra något än. Hon vill veta hur det ser ut i min hals först. Fick även sätta in min tablett 'ägget'. D-vitamin då mitt kalciumvärde åker upp och ned och hit och dit. Sticker och har sig i händerna mest. Så jag ska ta blodprov i vecka 47 innan tel tid med kirurgen så de ser jag håller mig mer stadig. Har även Kalcium brus i nödens hetta om jag fortfarande känner stickningar.

Min balans har jag inte tänkt mycket på men... Jag har dålig balans sen sjukdomen. Stå på ett ben i duschen eller på jobbet så trillar jag dig som ett fyllo. Fast jag trillar inte på marken än iaf, men jag vinglar som ett fyllo. Lite pinigt när man står i simhallsduschen och försöker desperat tvätta av mitt ben och trillar in i grannens dusch. Detta sa min kirurg är en tränings fråga. Jag måste träna upp mitt balanssinne igen. Den träning jag fick var enkel. När jag borta tänderna ska jag stå på ett ben. Om detta är för lätt ska jag även blunda. Har icke testat detta än men ska idag!

Väntar fortfarande på att få komma in till öron näsa hals avdelningen för att kolla ner i halsen och se hur det ser ut... Lite störigt att jag fortfarande inte fått tid!

Jag ska in till käkkirurgspecialisten med denna veckan som kommer. Har fortfarande symptom i munnen så det blir nog en omgång till med gel och allt för att få bort det. Det roliga här är att min mamma har gått med samma sak i sin mun i 1½ år. Jag fick henne att sticka in till öron näsa hals där hon bor och kolla upp om hon har samma som jag. Till min tro så hade hon exakt samma som jag! Hon går nu på samma kur som jag gick på. (Det är ca 2-3% av befolkningen som kan få detta - typ eksem i munnen istllet för på huden som de flesta normala människor får). Hennes läkare sa även att folk runt hennes ålder  kan få detta...... Jaha? Och vad säger det om mig som är 30 år yngre och fått detta? Haha känner mig hedrad och speciell :P

Jag lovade en bild med på hur mitt ärr ser ut idag 6 månader efter operationen. Denna bild postar jag under dagen.

Anmäl
2016-11-18 21:08 #50 av: Jaguar_

Mitt senare idag är verkligen lång tid efter utsatt tid... Så här kommer en bild på mitt 6 månader efter operationen! Enjoy! Mamma tyckte det såg stort ut... och själv tyckte jag det såg bättre ut nu. Mama took me down on earth fast with a comment; Oj! Det är ju stort. Det blir nog bättre sen... Cool

Anmäl
2016-12-10 19:41 #51 av: Jaguar_

Då var det dags att uppdatera.

Jag är typ frisk från min struma kan man ju säga eftersom den är bortplockad. Nu, som ni alla vet som läst min historia, har jag mer problem med efterföljderna av operationen.

Jag var inne för en stund sen på öron, näsa hals och skulle kolla ner i halsen och se om det skett någon förbättring. Tyvärr så rör inte mitt högra stämband sig alls. Det är totalt förlamat vad det verkar som när de tittar på det med enkla redskap. Doktorn som tittade tog in en till doktor för att, ja, kolla så han sa rätt och vad an kan göra.

Den andra doktorn sa han har helt rätt. Han sa även att detta inte ska opereras för att rättas till för då mister jag mitt andra stämband med. Jag andas alltså med 50% av halsen, resten är täckt av mitt förlamade stämband. Han sa även något sm oroar mig för han förklarade inte fullt ut vad den innebar... Men... Han sa att när jag blir äldre kan jag få problem vid in och ut andning. Då kan det hända att man får ett baksug och allt smälls ihop. Jag funderar själv på vad detta innebär. För mig, och så han pratade om det, lät det som att detta baksug kommer orsaka att jag inte kommer få luft. Att jag kommer kvävas om det inte öppnar sig igen. Låter som en lovande framtid... Jag kommer en dag kvävas pga ett baksug som slår ihop mitt friska stämband med mitt förlamade...

Jag fick en tid om 3 månader till specialister som ska gå ner med en kamera och filma medan jag pratar och gör ljud. Denna kamera sänder filmen till en dator och den kommer studeras noga om det finns någon form av aktivitet i stämbandet, Om det finns aktivitet finns det hopp om att något är på g och att den kan återhämta sig.. Om inte, ja.. Då blir mitt öde att förbli som jag är och gå till mötes något som man inte vill... Men jag ska fråga när jag är där vad han menade. Tror undersökningen sker i Linköping. Det skulle finnas en logoped med på plats under det hela. Jag har även fått en remiss till logoped på Ryhov.

Så, idag har varit en dålig dag för min andning. Det känns som om jag varit fetare i halsen under hela dagen. Svårt att andas. Ansträngt. Usch, bara att gå runt blir ett så kallat läte sm man har ett astmaanfall. Slem som lägger sig på den sidan jag kan andas med, vilket gör att jag får ingen luft att knappt hosta bort det med. Glömde även fråga min kirurg hur det går om jag spyr. Jag är en aning oroad över denna vinterkräksjuka. Ska nog ringa in till mottagningen och kolla med dom om jag ska ta spruta för detta eller om de tror jag är ok när jag spyr. Jag är livrädd kan jag säga.

Ska även testa mina lungor på måndag den 12e. Det ska man göra innan undersökningen i mars. De vill ha koll på allt som har med min andning att göra och jag antar att om jag har för svaga lungor att jag får träna upp dom. Tror även att jag kommer få hem träning för mitt stackars ensamma stämband. Annars kommer den bli utsliten.

Ja, såhär kan det gå... Det verkar dock som jag är ganska ensam med att ha fått sådana starka besvär. De flesta återhämtar sig efter några veckor eller 6 månader...

Just det... Jag har troligt någon allergisk reaktion av mina kalktabletter... Så fick hämta ut några andra tabletter som är samma men blandade på annat sätt som kan fungera istället. Hm... Det är precis som min kropp är lite sådär skeptisk och sedan blir mer tolerant att jag äter pillrena men sen bara slå back ut och gå ouu uuurrk åhnajjj va ä detta?! Detta vill ja inte ha juuuueeeeee!! och så får jag en allergisk reaktion... Fungerar lite som min IBS. Man hittar något som fungerar och kör på det i en månad eller i några omgångar och det fungerar alltid.. Sen tar man det igen när man har problem och kroppen bara HA fan mig lurar du inte igen din korkade jäkel... Här ska vara problem inte lösningar! Haha. Älskar min kropp!

Anmäl
2017-02-14 16:12 #52 av: Jaguar_

Ja, just det. Här var jag ju och skrev Cool

Uppdateringar om mig och min fantastiska kropp!

Mitt lungtest gick bra. Jag ligger på 90 i kapacitet (normalt 80-110) och min kropp sket blanka fan i att de gav mig astmamedicin som tydligen ska vidga rören. Jag hade ingen förändring eller sämre. Mycket väntat... och hade strul med min röst i 3 dagar efteråt då man skulle blåsa så hårt man kunde i nått rör... Vilket inte är bra för en som har ett förlamat stämband över halva röret.

Kalktabletter 'äggen' som jag kallar dom har jag fortfarande problem med. Ena dagen har jag massor av små röda pluppar på magen och andra dagen kanske jag har kvar 3 av dom... och de kliar numera. Tror jag måste ta upp detta. Tror inte min kropp gillar detta alls.

Fick ett 'anfall' på jobbet av andnöd. Varit dålig och haft problem att andas i typ 5 dar. Råkade gå upp för en trappa och bam så fick jag panik då det blev så tajt att få luft. Stackars mina kollegor. De visste inte vad de skulle göra. Fick sedan efter 'anfallet' förklara att det går inte hjälpa mig mer än att ta det lugnt och vänta tills jag är klar.

Nyheter?

Kalkbrist!!!! Ja, även om min dos av kalk är ökad så kommer jag inte över mållinjen vilket är 1.18-1.32 där man normalt ska ligga. Jag håller mig oftast mellan 1.15-1.17 och de lägsta är verkligen dåligt för mig. Har precis tagit mig ur en stickade situation. Hela benen upp till höften började sticka konstant. Även i armar och händer. Stickande i höften var rätt så läskigt. Då jag har problem med nedre delen av ryggen så måste man utesluta att det inte var något i kläm.. så denna dag blev det sjukgymnast för att avgöra vad min rygg håller på med... Tydligen har jag låst mig i höger höft och detta smärtar ut i vänster höft. Inne på 4e veckan nu med detta huggande problem. Blir knäpp! Tog iaf blodprover efter detta besök. Sov i 2 timmar innan tandläkarbesök... Sov 1 timma innan det var att gå tillbaka till doktorn igen och höra mitt resultat. Fick då kommentaren... Ja, jag ser här att du har varit hos oss väldigt många gånger. Fick denna kommentaren som en ganska försiktig instickare.. Kände mig lite som en person som hittar på sjukdomar bara för att gå till doktorn.... Ingen kul känsla. Men jag är tydligt superkänslig för vart mitt kalkvärde ligger så det var bara att reda ut den själv medan man var hos läkaren och jag föreslog själv att jag skulle smälla i mig massor av kalkbrus. Nu, 5 dagar senare, är jag typ utan stickningar. Ska dricka en xtra kalk till idag och kanske imorgon. Min kropp verkar behöva det. Man är väldigt trött av detta och sover mycket. Känner jag behöver sova nu, men måste ut med vargen en runda innan.

Har ett besök inplanerat hos logopeden

Samt hos öron,näsa, hals för att gå ner med kamera och kolla läget med specialister och logoped närvarande.

Har även en tel. tid med min kirurg.

Min balans är ibland lite out off control, men det är ju typ normalt att jag trillar till lite då och då.

Positivt!

Jag tror mitt stämband har vaknat?! OMN! Första tecknet kom för 4 dagar sedan. Jag har börjat känna kall luft på höger sida av halsen längst upp. Har inte kunnat detta innan! Samt att jag kan gå upp för en backe och inte kvävas! Jag hoppas och önskar innerligt att detta är sant och att jag kan få bli normal (well, så gott det går att bli normal i min situation).

Anmäl
2017-02-16 09:08 #53 av: Tant Grön

Håller tummarna för dig. 

Anmäl
2017-02-18 21:24 #54 av: Jaguar_

#53 Tack! Kär Jag hoppas och hoppas!

Anmäl
2017-03-01 07:49 #55 av: Jaguar_

Logopedbesöket gick bra! Jag är numera uppsatt på väntelista för ett resonansrör. Tyckte detta verkade vara ett bra val att göra då mitt ensamma stämband verkligen har fått kämpa järnet för att jag ska kunna prata normalt i över ett halvår. Får se när jag få ta mig in där och börja den behandlingen.

Tel tiden med min kirurg gick som jag hoppats på. En lösning till problemet förhoppningsvis. Mina stickningar och brist på kalk. Då jag reagera på den första tabletten (Alfacalcidolum) med att jag fick mycket hudutslag så byttes denna till Alfacalcidol Orifarm - Vilket resulterade i ibland inga utslag, ibland massor av utslag, i bland lite utslag och senare utslag som kliar. Så min kirurg föreslog att jag skulle ta allergitabletter för att dämpa vad jag nu är allergisk mot i dessa tabletter ELLER få de sista alternativet. Jag kände lite här att jag vill inte lägga till allergitabletter till min lista av piller jag pillar i mig. Så jag valde att testa det sista alternativet, Rocaltrol. Istället för att ta 2 tabletter = 0,50 mg, så tar jag numera 5 st tabletter = 1,25 mg.  Plus brus vid behov. (När man läser biverkningar på den nya var jag mer sugen på att testa allergitabletter :P) Men men jag har ätit de nya i 1½ vecka nu. Vad jag vet har jag inga biverkningar än... Dock så har jag börjat på lätt stickningar i händer/armar och fötter/ben igen. Väldigt lätt att få stickningar. Jag funderar på att ringa in och höra med dom om de ska vara så eller om jag ska låta det passera. Det kan ju vara så att min kropp suger åt sig som fan nu när den äntligen efter över ett halvår får mer av vad den behöver och försöker använda det för att bygga på sig? Jag känner mig sådär för att ringa in då mina senaste inringningar har gått sådär och sen den där kommentaren så man låter som en som bara hittar på saker för att få uppmärksamhet. Men de har klart sagt till mig många gånger att ringa om det är något... men det tar ändå emot. Just nu känns det som att jag kommer ringa i onödan och de kommer svara vad jag redan tror själv. Kroppen suger åt sig en massa i början ta mer brus när du känner av det, typ. Stickningarna är ju inte konstanta.... och jag ska snart in igen och kolla i halsen och tre dagar efter det så ska min kirurg ringa igen. Så jag ska nog ge det till dess ändå... Om det inte blir konstant för då är ju något fel.

Har fått goda nyheter på jobbet (som jag varit hyrrekryterad hos i ett halvår nu) och jag går över i fast anställning hos dom! Äntligen lite tur i livet! Trivs skitbra (dock kan inte njuta fullt ut kroppsligt då jag fortfarande känner av min ländrygg och funderar starkt på att gå till någon som få knäcka till den så den låser upp sig). Denna fastanställning leder troligt till att jag ska köpa min sommarbil och det piggar med upp i vardagen! Varit utan sommarbil så länge nu. Det ska bli en Scirocco R!

Vi ska även komma ut mer och röra oss, jag och sambon. Vi har ju en varghund (Tjeckoslovakisk varghund, CsV) och snart ska det komma hem en till till oss. Så då har vi två vargar och sysselsätta oss med. Yey! Och vi har sagt det att vi ska börja springa när det bli bättre väder. Jag kan ju typ detta då det verkar som att mitt stämband flyttat på sig och jag kan typ andas bättre än innan så lite jogging skulle nog inte skada. Plus vattengympa/simning. Fick ju hem min vattentäta mp3/fm spelare för nån vecka sen. Underbart att simma fram och tillbaka och kunna lyssna på musik.

Övrig front, i hemmet händer det lite. Vi har tagit in snickare för att fixa resten av huset och utegården för vargarna. Nu saknas typ bara golv till hela huset sen har jag min studio! Kan äntligen börja måla och säga till biblioteket att jag är redo för utställning! Har ju fått skjuta på det pga sjukdom och brist på studio.

Aja, nu ska jag röra på mig och gå ut med vargen! Sen blir det hänga lite tvätt och hm äta. Ringa till a-kassa då jag måste byta till handel sen blir det att jobba kvällspasset!

Anmäl
2017-03-25 23:04 #56 av: Jaguar_

Så där ja!

Jag har ju gått och haft problem med ländryggen och gick till min naprapat för att få loss låsningen i min höft som orsakar detta problem. Han är mycket bra på sitt jobb och wow så bra på vad jag lider av! Otroligt! Han sa en massa bra grejer jag ska tänka på och saker jag undrar varför inte kirurgen har tagit upp och testat innan. Det får en att fundera lite.

För det första så tog vi upp vad jag är opererad för och att jag har problem med kalken. Sedan IBSn. Han tror i grund och botten min IBS är orsaken till att jag inte tar upp medicinen, och ja jag är medveten om att min IBS troligt har varit så här längre än dessa månader. Han sa saker som fick en att rysa vad som kunde hända om min kropp helt plötsligt säger ifrån om att mina tarmar läcker ut. Detta kunde leda till att min kropp går emot sig själv och bildar problem så som diabetes m m. Så han föreslog att äta glutenfritt! (Jag har nu varit glutenfri i snart 3 veckor - stolt och mår skitbra!) Dock märker man begränsningar och hur mycket man får pussla för att man ska kunna äta samma som alla andra.

Jag äter även magnesium som ska hjälpa kroppen att ta upp kalcium (vilket faktiskt verkar fungera! yey!) Har inte så mycket stickningar längre.... och bara för att jag skriver detta kommer jag säkert få mig en stöt av stickningar snart :P

Jag äter även en annan tablett som ska hjälpa min kropp att återbygga nervsystemet - b-vitamin och Tiamin. (finns andra vitaminer i denna tablett med men dessa två är de viktiga). Eftersom jag såg att det ryckte lite när jag gjorde vissa ljud (ryckte i stämbandet som är förlamat då) så vill man gärna, mer än gärna, hjälpa kroppen att fortsätta bygga upp och återhämta sig. Jag hoppas att med denna tablett göra denna process snabbare och smidigare. Som alla vet, nervsystemet är segt och tar tid på sig att bygga upp sig efter en skada. En knuff i rätt riktning kan vara svaret. Hoppas!

Så jag är numera mjölkfri (typ så mycket det går), glutenfri och beroende av piller för att leva normalt! Weeeeey!

Anmäl
2017-03-31 05:36 #57 av: Jaguar_

Ja, då har jag varit kass  i tre dagar och inte vetat varför.... men idag kanske jag vet!

För någon dag sen hade jag svårt att fokusera ögonen på något, det blev på något sätt en bild framför mig som inte var klar. Det är svårt att beskriva detta seende. Det är lite som du haft ögonen i kors för länge och sedan försöker fokusera på något precis framför dig. Ögonen vill inte och känns bångstyriga. Sen så ser och känns blicken (det du ser) overkligt och du måste anstränga dig mycket. Ingen märker detta som tur är. För övrigt var det såhär när jag var mitt i min sjukdom. Kan vara kroppen som spela spratt.

Nån dag senare fick jag en konstig huvudvärk. Mer yrsel är huvudvärk faktiskt, men huvudvärken var där. Jag fick tag på en tablett och det tog hela 2 till 3 timmar innan jag typ var normal.

Igår så fick jag tyst migrän och innan dess så tänkte jag precis på tyst migrän precis som jag visste att det skulle komma. Jag hade precis startat ett jobb som kräver min syn och kunde inte avbryta. Så medan solen lyste in och bländade mig och jag försökte hålla koll på en timer så kämpade jag med att hålla handen framför ögonen och lugna ner mig så det skulle sluta. Ringde sedan killen då jag inte hade värktablett med mig. Han kom typ 30 min senare. Då hade jag lyckats få bort tysta migränen men satt då med huvudvärk istället... Vilket tog 2 timmar innan det gav sig. Senare på kvällen kände jag en vilande huvudvärk vid ena ögat och tog en tablett innan läggdags.

IDAG! Känner jag huvudvärk och inte helt kry... Tur det är fredag... Men känner också att jag har lite ont i halsen och lite i näsan.. Min sambo har varit förkyld hela veckan och jag har hört min mamma och syster har legat i det med... Så... Jag är troligt förkyld? Hoppas jag klarar mig igenom dagen! Mycket att göra.

Ska nu dricka varm sojamjölk med oboy och honung.....och ta tablett!!!! Kommer alla mina förkylningar te sig såhär så vill jag inte mer haha. Är smått halvyr hela tiden med...Jag är inte så ofta förkyld kan jag säga, eller sjuk. Det är typ onormalt! :P

Anmäl
2017-04-01 09:52 #58 av: Jaguar_

Ja, idag fick jag avstyra min mamma från att komma hit och fira mig (fyllde år igår). Jag är för kass i kroppen. Igår var det riktigt läskigt. Var så trött. Hos frissan somnade jag nästan sittandes i stolen medan hon klippte. Fick kämpa för att hålla mig vaken. På vägen hem tyckte min sambo jag var knappt kontaktbar och när jag skulle gå från bilen till huset ville mina ben bara vika sig. Så trött var jag. Helt borta, men var ändå tvungen att ta ut våra två vargar på promenad. sen efter det sov jag i 1½ timme. Var inte helt ok efter detta.

Idag. Förkyld. Ont i leder. Lite ont i halsen. Lite borta i huvudet och trött. Yr. Illamående.  Ja, jag har hört att denna sjukan ter sig såhär så jag är nog inte annorlunda än någon annan... men det är verkligen ingen normal förkylning. Har troligt feber med för tillfället.

Blir en lugn helg med mycket vila. Ska försöka någon dag att lägga upp en bild på min hals och mitt ärr så ni får se hur det ser ut numera. Jag tycker knappt det syns. Härligt :) Inte för att man tänker på det så mycket. Det är ju inte i mitt synfält ;)

Anmäl
2017-05-31 17:15 #59 av: Jaguar_

Då har man inte skrivit på ett tag, men jag lever än! Lipar

Har under en lång period bara jobbat och tagit mina tabletter som jag ska, dock så hände något förr fredagen då jag hade samtal med min kirurg. Jag fick svaret att jag numera (även om jag har ökad dos) ligger på 1.14 med min kalk.... Innan låg jag ju iaf mellan 1.15 till 1.17 (Normalt 1.18 till 1.34). Jag är en aning deppad över detta då jag hoppats på att ha åtminstone 1.18 nu med ökad dos. Jag märker ju det själv på min kropp att den inte orkar laga om jag stukar något... Stukade handleden för över 1 månad sedan och har fortfarande problem och känner av det. Hade samma med axlarna innan då min kropp sa ifrån den första gången och bara det tog ju ett bra tag innan jag blev normal.... Så min kirurg ökade dosen till 1 till tablett. Sen koms det fram till att vi ska dela upp medicinen då det är så mycket medicin på en gång på kvällen (hatar att svälja tabletter med). Så det skulle underlättas med 3 på morgonen och 3 på kvällen istället för 5 st på kvällen. Sagt och gjort, jag tänkte först att jag skulle börja med det nya på måndagen, men ändrade mig och började redan på lördagen. När jag vaknade på söndagen hade jag typ migrän och var extremt ovanligt illamående. Jag tänkte att jag hade sovit hårt och att det varit varmt i rummet. Då kan man ju vakna med huvudvärk. Jag tog därför Ibumetin och Alvedon och somnade igen. Ovanligt trött med den morgonen. Jag var typ normal vid 13-14 tiden och dagen var som vanligt.

Dock måndagen. USCH! Migrän och huvudvärk, illamående, yrsel, kissnödig som fan även om jag inte dricker något, trött, ingen matlust alls och urinvägsinfektion!?! (Glömde säkert några symptomer här men det är dessa jag minns mest). Jag kollade biverkningarna på tabletten... Yes, jag har fått en mix av vanliga så som ovanlig effekter. Jag kontaktar jobbet och säger jag inte kan komma. Jag ringer till kirurgavdelningen.... Knappa in personnummer... och mobilnummer.... så ringer vi dig vid 8.30... Klockan var då 6.10.

De ringer vid tiden de säger och konstatera att jag har troligt rätt och att jag ska få en tel tid till min kirurg som kan mer om saken. Först tänkte de ge mig en tel tid dagen efter! Då fick jag ju panik! Sen såg hon en lucka då jag protesterade mot detta så min kirurg ska ringa mig under eftermiddagen. Det brukar betyda mellan 12 till 15. Vi lägger på och jag minns, fan, glömde höra om jag ens får ta huvudvärkstablett!!! Men jag tänker, hon ringer ju snart igen och jag måste få tag i vårdcentralen ang urinvägsinfektionen.  Ringer och yey per.nr och tel igen så ringer vi upp vid 11.10..... Jag väntar.

Den som ringer upp är helt klart den sura tanten som alltid tjabbar emot det man säger och ser ner på en. Jag säger de jag vet och att jag behöver mina tabletter mot detta... Säger vilka tabletter som fungerar på mig (då jag är så känslig för medicin får man hålla reda på sådant själv för det skrivs inte alltid in en ens journal). Hennes kommentar var, Har du letat runt på internet och kommit fram till att du har detta............. Eh?! Jag fick läsa up den javla bipacksedeln för att få henne att fatta. Det var motsträvigt men hon gav sig och jag kunde hämta mitt recept efter 17... dock med kommentaren att de kanske ringer om något är oklart innan detta recept blir godkänt. De ringde aldrig... men jag lyckades aldrig hämta mitt recept då jag var så dålig.

Låg i soffan ihopkurad i ett hörn, låg på toagolvet och mådde piss och i sängen i några vändor. Min kirurg ringde inte förrän 17.30!!!! Dock jag förstår att hon har mycket att göra med hennes yrke. Jag började typ gråta när jag såg hemligt nummer på min display och hade svårt att hålla ett samtal med henne. Men hon kom fram till att jag ska ta min vanliga dos som vanligt. Får inte sluta tvärt. Att det kva antingen vara uppdelningen av medicinens intag eller mängden som gjorde att jag blev så dålig. De vet inte. Men hon sa att jag verkligen behöver medicinen så hon vill testa lägga till 1 tablett igen längre fram och ingen uppdelning. Jag bävar för detta kan jag säga.... Vill inte bli sån igen. Jag frågade om huvudvärkstabletten och jag fick ta. Efter samtalet tog jag mig till köket och tog en tablett... Sen gick jag böjt in till sängen igen. Jag sov av och till som jag vred mig med denna huvudvärk och illamående. Tabletten tog typ 2 timmar innan jag blev normal igen, runt 21 tiden. Jag fick då tvinga i mig själv lite mat och mina tabletter... Att äta de där tabletterna som orsakat alla dessa biverkningar tog verkligen emot... men jag måste. Så jag tog dom och mådde skit.

Jag blev normal i huvudet och kropp först i lördags. Ät tillbaka å jobbet och ja, äter mina piller och fått tillägg med en kalktuggtablett som jag gillar mycket. Bättre än min bruskalk.

Över till mer nutida ärenden!

Imorgon ska jag in på min ett års kontroll av min hals! Dock har jag inga höga förhoppningar att något alls har hänt sedan sist... Jag är ansträngd i halsen denna veckan. Har svårt att hålla ett längre samtal utan måste pausa mer än vad jag brukar för återhämtning. Det är lite som värk på den sidan med som är förlamad. Jag kan inte gå uppför en backe utan att ja gå mot kvävning och få kämpa en aning för att andas. Det är ansträngt så att säga. Men jag ska försöka komma ihåg att skriva upp frågor till imorgon. Typ vad den där doktorn menade med baksug som kommer göra att mina stämband slår ihop och fastnar.... Låter inge vidare för min framtid... Samt vad kan man göra nu när det gått ett år. Vet att jag ska in till någon och prata..Men men nu måste jag till affären och skaffa hem lite mat!

Ha det fint så länge!

Anmäl
2017-06-05 22:57 #60 av: Jaguar_

Det var inte dit jag skulle som jag trodde haha. Jag är uppskriven på resonansrör så det var dit jag fick gå. Fick lite övningar och försöker hålla det, men det är svårt! 10 gånger om dagen och jag lyckas kanske göra max 7 eller 8... Eller mindre. Dåligt. Jag måste skärpa mig. Tydligen ha jag lyckats få in rätt teknik så de är nöjda där inne. Det känns i halsen att jag gör något jag inte är van vid. Ansträngd och så. Men det fungerar så jag är nöjd och hoppas på resultat. Ska lära mig 4-5 ords meningar genom att prata med diafragman istället för halsen. Hm säger jag haha. Vi får hoppas jag fattar detta :D

Jag har 1 vecka på mig tills jag ska in igen och kolla.

Tror jag ska in och kolla halsen denna veckan men jag glömde ringa idag och har inte fått någon lapp. Ändå såg hon som hjälper mig med rösten (glömt vad de heter nu igen >.<) att jag har en tid denna veckan... Grr panik! Jaklar postnord...... Få se om jag lyckas ringa imån.

Anmäl
2017-06-13 20:16 #62 av: Jaguar_

YES och PostNord har lyckats igen!

Fick brev igår.... från Ryhov att jag ska ta blodprov VECKA 23!!!! Eh? Ja, det var ju förra veckan det ja, toppen! Tack! Ska kuta dit imorgon och fixa detta blodprov... Dessa brev får man minst 1 vecka innan du ska ta provet.... Suck!

Angående min träning med mitt resonansröret, har ju gått sådär. Man är hemma och glömmer eller åker iväg till stan och så blir det kanske bara 4 gånger på en dag när man ska göra 10. Man jobbar och har mycket att göra och poff så har man glömt och har lyckats göra max 6 gånger. Jag gjorde 10 en dag och halsen var riktigt ansträngd och jag hade lite svårt med rösten. Tror inte mina stämband diggar detta... Men jag vill de ska göra detta! :P

Ska till Logopeden på torsdag och då måste jag erkänna hur dålig jag har varit på att träna med detta rör. Usch... får köra lite xtra innan jag ska dit och hoppas det är ok.

Anmäl
2017-07-05 21:52 #63 av: Jaguar_

ÄNTLIGEN! ÄÄÄÄÄNTLIGEN!!! Äta glutenfritt, Rocatrol och magnesium har gett belöning Tummen upp Hörde av mig idag till kirurgmottagningen där jag funderade på om jag blivit glömd. Fick då reda på att min kirurg har försökt ringa mig?! Visas inget på min mobil att de har försökt ringa så I don't know! Men hon hade idag skrivit ett brev som ska skickas till mig. Fick det uppläst i telefonen.

Som ni vet har jag haft problem med lågt kalcium vilket har gjort att min kropp protesterat in the end. NU Ligger jag på 1.24!!!!!!!! YES!!!!!

Ska dock ta prov nästa vecka för att hålla lite koll... Glömde dock fråga om hon skrivit ut med tugg kalcium... Grr. Glömmer fan alltid något. Vilar huvudet i handen Men fick ju goda nyheter ialla fall OCH de flesta säger att om jag inte sagt att jag varit opererad så hade de inte sett ärret på halsen. Vet att jag glömt slänga upp bilden 1 år efter operationen men ska försöka göra detta!

Har börjat träna lite, ej mycket då jag inte klarar av det utan att kvävas. Så man få göra så mycket man kan. Dock har jag märkat att jag är slö i båda armar och ben... Vilket jag tycker är skumt med de lilla jag tränar och att jag aldrig känns starkare t ex i benen. Funderar på om jag har en biverkning av rocatrolen som förstör min muskeluppbyggnad.... En ovanlig biverkning är nämligen muskelsvaghet... 1 god nyhet och får en dålig. Hmm Funderar

MEN jag är glad ändå! Äntligen bättre kalkvärden!Förlägen

Anmäl
2017-07-05 21:54 #64 av: Jaguar_

Just det, har haft upplärning av en person på jobbet så en till kan köra min maskin.... Detta innebär massor av prata... Jag har stora problem med detta även om jag försöker använda röstteknik... Mycket ansträngd hals så mitt möte med min logoped idag gick sådär. Kunde inte göra mycket då jag var så ansträngd i halsen... Suck! Jag är besviken.

Hoppas jag kan lägga mer vikt och träning på mitt stämband nu när jag har semester och komma i kontakt med min diafragma och börja hjälpa min röst bättre!

Anmäl
2017-08-19 18:29 #65 av: Jaguar_

Hej alla!

Hoppas ni haft en bra semester med härligt sommarväder! Jag klagar inte på vädret alls, men det var konstigt att ha semester. Kändes som man klättrade på väggarna första veckan och sedan blev man dagvill snabbt. Men det var skönt när man väl var avslappnad och kunde sova ut.

Vi har försökt renovera så mycket det går, men lite har kommit i vägen. Jag har haft mina problem. Bär man upp en till två paket med golv från bilen till övervåningen så blev min hals förstörd. Ansträngd i muskler och jag har haft jobbigt med att prata. Kan ju prata men det är så ansträngt att man mest vill hålla käft. Jag har inte tränat min röstteknik. Känner mig som ett fail. Men man får typ inte träna när man har ont och är ansträngd vilket jag var i över två veckor. Sista veckan skulle jag städa bilen och sedan ner till min mamma och på något sätt har jag stått fel och fått ont i ländryggen. Detta var så konstigt faktiskt. Det börjar med att man känner två punkter på ryggen (groparna) som om de är två blåmärken i en hel dag. Sedan går det över i att man har typ som mensvärk på heltid och ansträngd. Sedan började det vandra uppåt i ryggen. Så en hel dag var jag stel mellan skuldrorna och sedan hade jag nackspärr en dag... Sedan gick det vidare till huvudet och man var yr och konstig. Jag längtade till att åka till min mamma och ha en helg med henne... men dagen innan kände jag bara att jag vill inte. Jag mår inte bra. Men samtidigt vill jag så jag åker.... Det besöket blev väl bra men, ja, när man inte mår bra så... Kändes det som att man inte fick ut något och jag kände snarare att jag gjort mamma besviken då jag inte var så pratig. Ansträngd hals och konstig i huvudet och min ländrygg var ej ok. Bokade tid hos min naprapat, men nu känner jag att jag kanske ska boka av den tiden. Jag är bättre nu. Jag vet att det beror på att jag är muskelsvag. Men ändå har jag inte bokat av än. Lite rädd är jag att jag har låst mig. Lite tänker man att man går dit i onödan. Dessa besök kostar också. Ca 700 kr. Pengar vi måste lägga på renovering. Renoveringen är också en stress just nu. Så mycket kvar och huset ska ut i slutet av september. Min sambo fick ryggskott och vi har inte gjort något. Jag vet inte hur man gör. Känns hopplöst mycket just nu.

Jag vet att jag inte lagt upp någon bild. Får göra det via mobilen istället. Jag hade dropbox på min gamla dator och har det inte på min nya, därav så är det inte lika smidigt att lägga upp bilder längre. Men ska försöka för 3e gången!

Vad har hänt mer med mig? Mer än det ovan så har jag haft (och har fortfarande) urinvägsinfektion. En mycket konstig sådan. Måndagen kände man aj fan måste ringa läkaren snabbt s jag får medicin. Sen testkissade jag för att fastställa om jag verkligen känt rätt och då kände jag inget. Sedan gick det upp och ner hela veckan på jobbet med om jag kände eller inte kände när jag kissa. Jag blev kass på fredagen dock. Då ringde jag och ja. Denna urinvägs är helt annorlunda. En bergochdalbana. Jag kollade min medicin innan jag pratade med sjuksköterskan och ja min ena medicin , Rocatrol, har såklart detta som en biverkning. Jag fick urinvägs innan då jag blev överdoserad så det är inte konstigt om jag får det numera av medicinen. Iaf när sköterskan hörde detta tyckte hon vi skulle vänta över helgen och ta prover på måndag. Jag gick med på detta. Jag kände inte så mycket just då och tyckte what the heck. På lördagen var jag normal men sedan på eftermiddagen så brakade de lös. Så dålig var jag att jag låg i sängen och kutade till toan om vart annat resten av tiden. Söndagen var ganska ok. Måndag...Prover blev tagna! Sen väntade jag på svar ända tills på torsdag innan jag fick medicinen. Nu går jag på medicin men har märkt att jag har biverkningar. Trötthet, yrsel och lite illamående... Yey. Sover som en katt! Men det verkar hjälpa! Känner aldrig det där jobbiga och onda längre. Dock har jag haft en konstig smärta precis nedanför revbenen, först på höger sida och sedan på vänster. Hugg men bara en kort stund. Kan dock och troligt vara min ibs som reagerar på min vardagsstress. Lade in case till mjölksyrebakteriekapslar.

På jobbet jar jag det jobbigt!!! Med rösten då. Det är fuktigt och jag har kört typ två veckor med upplärning.... Massor av prat plus att man pratar med kollegor utanför det. Jag är så ansträngd i min stackars hals :(

Vill inte göra detta inlägg för långt men... jag är en aning deppad. Ska in nu den 22 aug och få en kamera i halsen. Det finns ingen förbättring.. Det vet jag ganska så säkert. Och jag känner nu att fan ska jag kanske börja läsa en kurs med teckenspråk? Ska jag förbereda mig på att sluta prata? Kommer jag någonsin bli bra och fatta hur man använder och utnyttjar diafragman? Jag skäms att jag inte tränat... Jag ska till logopeden i början av september och hon förvänta sig en ny röst och att jag tränat mycket på min lediga tid. Jag slösar med hennes tid! Jag har inte kunnat träna och när jag kan så glömmer jag eller så renovera vi så man kör över och är för trött. Det finns inga ursäkter för att skita i att träna röstteknik. Jag lyckas bara inte.... Jag lyckas bara inne i hennes rum. Utanför så, ja, jag tror inte magen är med och när jag använder magen så känns det bara som, ja, jag spänner musklerna men det händer inget mer. Jag får ingen hjälp ifrån min mage. Jag pratar som jag alltid gjort. Mer hals mindre mage.....Ja, jag har nog gått in i en depp period. Hur ska jag göra med mitt liv!? Jag vill kunna gå in på ett gym och köra på tills jag svettas... Det går klart inte. Då kvävs jag och får en ansträngd hals i 2 veckor pga att jag måste prata i vardagen.

Jag funderar på att gå till en PT om jag ens får ha en sådan. Eller om jag måste gå till sjukgymnast. Jag vet inte vart jag hör hemma. MEN jag måste träna! Jag vill träna! Sen jag opererades så har jag så klart gått upp. Vägde runt 55 sen lyckades jag nå 59-60 innan operationen och nu väger jag nog 62-63kg. Kanske nått kilo mer och jag måste erkänna att jag inte trivs med min kropp. Jag vill få mer muskler och mindre fett. Jag vill klara av att städa en bil eller luta mig framåt några grader utan att få problem i 1 månad efteråt. Jag är väl ett hopplöst fall och vilken läkare som helst eller PT skulle ju moonwalka ut ur rummet när jag sitter där. Men om jag ska till en PT så kanske jag kan få träning som kan ge mig något. Och de vet saker som man själv har svårt att forska fram via en dator. Naprapaten finns på samma våning och de kan få info från honom om hur min rygg är skapt. (Han är ju den som rättar till den när den låst sig vart 3e år). Jag är även sådan att jag tröttnar lätt om man ger mig något ansträngande så som de där gummirepen som man ska binda överallt för att göra olika övningar med. Hatar sådana. Jag vill ha något man inte kan tröttna på. Så som situps eller stå planka. Det är enkelt och inte massa krångel. Aja jag ska ringa dom denna fredagen tror jag. Höra mig för vart jag hör hemma. Tyvärr betalar inte mitt friskbidrag detta besöket. Jag planera att jag ska få hjälp 1 gång och sedan träna i 2 månader innan ett återbesök. Eller kanske 3 månader innan återbesök med tanke på att jag inte klarar av så mycket. Jag har ju äntligen gått med på att hänga med min sambo till en lokal träningslokal... vilket jag hatar... men för att få ordning på mig själv så måste jag nog försöka.

Ja detta blev ett långt inlägg men men. Jag måste säga att jag avundas alla er friska normala människor där ute som kan ta er an vad som utan att behöva tänka på risker. Jag ville med bli normal, såg fram emot att bli normal, men tydligen ville ödet annat.

Ha en underbar kväll och njut av sommaren som fortfarande är kvar! (Tro det eller ej)

Anmäl
2017-09-10 12:33 #66 av: Jaguar_

I fredags var jag hos min logoped... och det var jobbigt. Jag sa som det var men också lite till hur jag känner mig och allt annat i livet som påverkar mig just nu, negativt. Hon förstår mig och det blev en bra men känslosam sittning. Sedan jag lade ner att äta 5 rocatrol så har jag numera gått över från att känna inget till att känna väldigt mycket... Så när vi kom in på ämnet att jag varit för sista gången och kollat stämbanden med kamera och fått reda på att jag kommer förbli såhär resten av livet... Så började hon ta upp saker som jag försöker inte att tänka på eller inte alls tänkt på då jag försöker leva och anpassa mitt liv efter mig själv och min nuvarande situation. Jag var på väg att gråta då jag inser att detta gjort mitt liv så krångligt. Inte alls vad jag tänkt att det skulle bli från början. Jag var så inne att kunna få bli normal som alla andra, men inser att jag kommer vara värre än vad jag var när jag hade min struma. Tränings vis och när den så klart var mindre aktiv än på slutet. Då jag bara kunde vara med på gympan i 30 min max innan jag satt och skakade. Jag kan inte bära för tunga grejer, då är jag förstörd i halsen i minst 3 dagar efteråt plus att de kan förlängas om jag fortsätter eller pratar för mycket. Detta är ju en del i vardagen. Handla och bära kassar. Flytta på en soffa, ett bord, en hund som drar i kopplet. Det är oundvikliga saker. Jag måste ju göra detta. Hon fråga finns det ingen annan? Jo, jag har en sambo men han har haft ryggskott och jag kan inte lägga över allt på honom. Granne? Jo, det har jag men ska jag springa in till någon granne jag knappt har kontakt med för att fråga om de kan hjälpa mig flytta ett bord t ex... Nje... Det fungerar inte. Jag måste funka även om jag inte fungerar. Till sist tyckte hon att jag kanske även borde gå och prata med någon då, jag antar, hon ser att jag är påverkad av detta på ett negativt sätt och måste ha hjälp med att hantera det. Jag vet inte om jag vill gå och prata med någon. Man tänker är det inte lite mesigt för en sån här enkel sak? Det är ju inte cancer och jag har inte precis förlorat två ben i ett krig. En annan del av mig  tänker att om jag sätter mig ner i en stol framför någon och denna personen bara ställer frågan 'hur mår du?' så kommer jag börja storböla. Och det vill jag inte... Jag sa klart inte detta rakt ut till min logoped. Då hade jag väl börjat böla inför henne. Vi gick vidare med frågan hur vi ska gå vidare med detta. Jag valde att lägga ner just nu och ta upp vad vi på börjat nästa år igen.  Jag tog upp att det skulle vara kul och hjälpande att ha kontakt med en person eller flera som är i samma sits som jag. Så hon fick mitt medgivande och mail att se om hon kunde hitta någon. Ska bli intressant och samtidigt nervöst. Samt så tog vi upp mitt sista besök att kolla halsen då de tog upp att jag kan få läckande röst när jag bli äldre (när jag blir äldre är ett så svävande svar så vad är egentligen äldre?) och då kommer jag behöva göra en injektion i det förlamade stämbandet för att stadga upp det igen så jag kan prata. Hon skulle kontakta de på halsmottagningen om detta att de ska skriva brev till mig om ingreppet och vad de menar med äldre. Jag får snällt vänta på detta brev och hoppas det är tydligt. Vi gick även igenom att vi pratat om en röstförstärkare. Minns inte att vi pratat om det men det lät ju bra. Fick testa en äldre modell. Var lite wierd men ja, jag sa de för att kunna svara på om detta fungerar för mig så måste jag ju få testa ett tag och den måste passa med mitt jobb. Så hon skulle kolla upp detta med. Röstförstärkare gör att jag kan prata mildare själv men kan höja volymen med hjälp av högtalare. Detta kan då göra att jag inte behöver anstränga min hals så mycket som just nu. Jag väntar med spänning på vad hon hittar åt mig! Tog även upp min träning och att jag behöver hjälp där... Har inte tänkt på detta innan men det gått ju få hjälp om de tar in mig på Ryhov. De har ju bassäng. Hoppas! Hon skulle skriva till min kirurg om detta.

Aja jag måste lägga ner detta skrivande. Stressen kommer ikapp mig och jag måste hjälpa till med renoveringen.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.