Stress och Utbrändhet

Gått in i väggen?

2014-05-06 23:43 #0 av: Silversak

Hej

Jag har på den senaste tiden mått rätt så dåligt. Ljud/ljuskänslig, huvudvärk, dålig sömn (Har dock haft det nästan hela mitt 20-åriga liv), känner mig stressad över livet, kan få någon typ av ångestattack ibland då en massa dåliga tankar flödar fritt samtidigt. Det som aldrig har hänt som hände för ca 1 vecka sedan var när jag var hos min kompis och vi bara tog det lugnt, helt plötsligt får jag som lite panik och var tvungen att åka hem. När jag väl vara hemma så grät jag jättemycket och mådde dåligt. Vet inte om detta kunde bero på att vi varit ut dagen innan på krogen och ändå haft kul och att det blir som ett "bakslag" på något sätt..?

Känner mig sällan riktigt glad, det ligger alltid något och gnager i bakhuvudet. Känner att min blick också är annorlunda, lite tunnelseende och litar inte riktigt på mig själv när jag kör bil t.ex. då det känns som att mina reaktioner är så sega. Det känns som att jag blir lätt ouppmärksam ibland och om jag börjar med något "projekt" av något slag så har jag svårt att slutföra det, tappar intresset men kan ibland vilja fortsätta, men kan inte sitta still och bara göra klart något. Svårt att beskriva...

Men det jag undrar är vad detta kan vara tecken på? Man läser ju om folk som går in i väggen, utbrändhet och stress. Någon som är/har varit i samma sits?

Hela min livssituation känns så kaotisk just nu.

Anmäl
2014-05-07 08:01 #1 av: Åsa S

Det är helt normalt man nu och då känner att allt går fel och att man stressat för mycket, får ångest, sover dåligt mm. det är INTE att gå in i väggen. Tycker faktiskt man ofta kan känna så när man har för mycket fritid och börjar tänka på allt man skulle vilja ändra i sitt liv och alt man gjort fel, när man jobbar eller har annan sysselsättning har man inte tid tänka på sånt men det är hur jag funkar. Livet innebär inte att man mår bra hela tiden utan det är normalt få oro, sämnstörningar och liknande ibland. Det är mera när man har så 365dagar per året som det är onormalt.


Att gå in i väggen är något mer allvarligt för då kopplar kroppen ner helt man kan få svårt komma ihåg hur man gör vanliga saker som ex. öppna dörrar, man kan få svårt ta sig ut ur huset eller upp ur sängen, får panik av att gå ut i affärer etc. man slutar helt enkelt fungera. Hade du varit utbränd= gått in i väggen hade du inte klarat av att umgås med kompisar, festa, köra bil etc.


(Märker du dock att du har svårt med koncentration mm när du kör bil just nu så bör du dock avstå köra bil en olycka kan lätt hända och det är ens ansvar som bilförare att bara framföra fordonet ifall man känner allt är bra och att man kan klara av att koncentrera sig. Det är lika illa att framföra ett fordon trots att man vet man har problem med koncentration, är trött el dyl som det är att köra påverkad av mediciner eller droger) 

Anmäl
2014-05-07 22:41 #2 av: Silversak

Känns bra att höra, jag är ingen sådan som ser mig som sjuk jämt. Men man börjar ju fundera när det börjar gå flera månader och allt blir sämre hela tiden. Men kan tänka mig att det delvis beror på stress över jobb osv. Känns bara som att allt tär så mycket på en till slut, livet känns helt enkelt inte roligt längre typ.

Sedan skriver ju alla så olika om att gå in i väggen, att de symptomen jag har är att ha gått in i väggen eller som du säger, vilket känns lite mer troligt måste jag säga.

Frågan är ju bara hur man ska ta sig ur allt? Var börjar man liksom...?

Anmäl
2014-05-08 12:57 #3 av: Åsa S

Du kan ju börja med att prata med en husläkare och försöka få nån remiss till nån psykolog, kurator el dyl. och bara prata med och försöka hitta ett annat sätt att tänka eller hjälp att ändra ditt liv.

(försök få samtalsterapi el dyl hellre än att läkaren skriver ut sömntabletter eller andra piller, alla mediciner har biverkningar och sliter på kroppen. Det är alltid bäst testa med nått som inte involverar mediciner först, vissa läkare tycker dock de löser problemen snabbare ifall de skriver ut tabletter till sina patienter. Byt till annan läkare ifall du inte tycker du får ett bra mottagande det finns både bra och dåliga läkare och man har alltid rätt byta)

Anmäl
2014-05-08 16:17 #4 av: SegerSims

Ja gått in i väggen har du inte gjort för då mår man betydligt sämre. Men att du inte mår bra är ju helt klart. Det kan ju var ett litet varningstecken på att du inte mår bra. Vänd dig till din vårdcentral så hjälper dom dig med hur du ska gå vidare.

Det är bra att söka hjälpen nu innan du går in i väggen.

Jag själv förstod aldrig hur dåligt jag mådde förrän allt rasade för mig, blev som ovanstående skriver, rädd för att gå ut, panikångest, kollade på tv utan ljud utan att ens märka att jag gjorde det och mycket mer.

Så ta hand om dig nu innan du hamnar där jag har hamnat för vägen tillbaka är väldigt lång i alla fall för mig.

Anmäl
2014-05-09 09:39 #5 av: Silversak

Nä tabletter vill jag då inte ens ha överhuvudtaget. Känns inte som att det löser själva problemet. 

Men får ringa och kolla vad de tycker jag ska göra.

Jo jag jag tänkte att det är bäst att göra  något nu innan det blir allt för dåligt.

Tack ska ni ha för råden!

Anmäl
2014-05-10 14:00 #6 av: VildaVittra

Något som kan vara bra om man mår som du är att resa bort ett par veckor utomlands, gärna till solen och ladda batterierna. Det hjälper mer än man tror, dock ska man ta det lugnt med sangrian.

Man kopplar bort bekymren på ett helt annat sätt när man byter land. 

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

Anmäl
2014-05-10 15:45 #7 av: Silversak

Ja alltså jag kollar resor hur mycket som helst och vill åka bort. Känns som att det hade varit bra! 

Anmäl
2014-09-05 09:01 #8 av: Candela

Hur mår du nu, några månader senare?

Om du fortsätter att leva vardagen på samma sätt så finns nog risken att du faktiskt går in i väggen förr eller senare. Så försök bryta mönstret redan nu Hjärta

Anmäl
2014-09-07 21:58 #9 av: Silversak

Jag mår lite bättre faktiskt. Fixade så jag fick ett sommarjobb som jag kände att jag kunde jobba med som inte var inom äldreomsorgen. Så undvek bilkörande för min egen säkerhet då jag fick typ tunnelseende.

Jag har även flyttat och börjat skolan nu den sista augusti. Så känns rätt bra att börja om lite osv.

Åkte även utomlands med min bästa vän 1 vecka till Rhodos i början på Juni, gjorde väldigt mycket även fast det var riktigt tungt att komma hem igen. Men nu efter ca 3 månader så känner jag att det var väldigt bra även fast jag saknar stället grymt mycket.

Tog kontakt med min läkare men hon kunde i princip inte hjälpa mig alls. Eftersom att det var precis innan semester så kan man inte få tider till någon. Så ja, under sommaren är det allt bäst att må bra helt enkelt, för hjälp är inte det lättaste att få då min läkare inte ens gav mig någon att kontakta eller så... 

Fick helt enkelt ta tag i allt själv så gott jag kunde. Men nu flydde jag staden och började plugga så haha. Känns då bra än så länge. :)

#8 Tack så mycket för att du frågade hur det är. Blev ett långt inlägg men haha. :)

Anmäl
2014-09-07 22:39 #10 av: Zepp

Grattis.. du har blivit vuxen.. sådär ser det ut för de flesta av oss.. en himla massa stress o sen blir det bara värre när man skaffar familj och samtidigt skall göra karriär, skaffa radhus, Volvo, vovve o hela kittet!

Såå.. det handlar mer om att lära sig att hantera saker och ting, för den ena påfrestningen efter den andra kommer i en lång följd!

En del tar till mediciner, andra droger eller alkohol.. för de flesta går det faktist rätt bra.. utan de hjälpmedlen!

Så länge man gör egna och medvetna val.. men det kräver att man vet vem man är och vilka tillkortakommanden man har att hantera.

Man behöver tillfällen och ställen där man får lov att återhämta sig, samla kraft till de ansträngningar som vuxenlivet innebär.

Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.