Har du kollat alla blodvärden som finns att göra? Det kan faktiskt vara något fyskiskt fel på dig också.

Du är 14 år. Jag gissar att det är BUP du har kontakt med. Ett tips är att skriva ner allt i dagboksform och visa din psykolog. Ungefär som du skriver här.

För ofta är det ju precis som du skriver att man mår oftast ganska OK när man är hos "doktorn" men sämre när man är ensam igen med sina tankar.

Nej jag har aldrig kollat mina blodvärden. Jag går faktiskt inte till BUP utan jag går bara till en psykolog på vård centralen. Det var en bra idé att skriva något i dagboksform, jag kanske kan göra det.

#3 Ja gör det. Det är bra för dig själv också, inte bara psykologen😉

Jag ska träffa både min läkare och min psykolog nu på onsdag så vi får väl se lite vad som händer. Dem har pratat lite om BUP men om dem skickar mig dit istället vet jag inte än. Dem har frågat om jag har känt någon skillnad sen jag började min behandling men jag har inte känt något och mamma har inte märkt skillnad heller. Men jag får väl se vad läkaren säger.

Berätta för din psykolog hur illa det faktiskt är. Depression är allvarligt.

du är 14 år .man ska  inte dö när man är 14.du kanske  har   något  fel  och behöver medicin,om du hade cancer  så  hade du   fått  medicin, det  är kanske   det  du behöver nu,man kan inte  bara  ge upp  så fort man får  en sjukdom eller att livet är jobbigt…det finns  barn  som  är födda utan  ben   men som     tycker livet är  kul  i alla fall…snälla   du  får inte  ge  upp  ,tänk   på dina  nära   och  tänk  på vad   du kanske  gör om 10 år ,då  kanske   du sítter  där  med  en   gosig  bebis   i famnen,,

kram     gå till  doktorn   så fort som möjligt

Min psykolog vet om mina självmordstankar men inte hur illa dem faktiskt är. Grejen är den att jag hade hemskt gärna velat berätta för henne men det går raka vägen till mamma, jag vill inte såra mamma mer än vad jag redan har gjort. Hon började stor gråta bara hon fick reda på att jag inte alltid ville leva. Men annars hade jag berättat det. Tack det var ett jätte bra tips att tänka 10 år frammåt. Jag ska till doktorn på ons så får väl se om jag har mod att klämma ur mig nåt.

För det första: Bra att du skriver här hur dåligt du egentligen mår.

Du behöver hjälp. Det är synd att du inte kan berätta vad som helst för din psykolog för att du är rädd för att såra din mamma. Du vill inte att hon ska bli ledsen. Men i det här fallet är Dina känslor viktigare än din mammas. Din mamma är vuxen och det är hennes ansvar att ta hand om dig. Jag kan förstå att din mamma blev ledsen när hennes älskade barn mår så dålig att hon har självmordstankar. Men det ska inte hindra din väg till att må bättre.

Du går hos en psykolog, äter du någon långtidsverkande medicin. Ibland kan det ta några månader innan känner någon effekt.

Jag tycker som #3 skriv ner dina känslor.

Tala om för läkaren att du drar dig för att berätta saker för att de berättar det vidare för din mamma. Vissa saker vill man inte dela med sig med mamma, det spelar ingen roll hur bra och förstående mamma är.

Innan du går till läkaren, skriv ner på en lapp vad du vill ha sagt det kan underlätta.

Jag tror många som vill ta livet av sig vill det för de står inte ut med hur deras liv ser ut. 

Det är nog få som hatar att leva generellt, men många avskyr och har svårt att stå ut med vissa hemska omständigheter i sitt liv.

Om jag har rätt bör man försöka ändra omständigheterna i sitt liv så man kan trivas med livet.

Rätta mig om jag har fel, men är det inte olagligt för psykologen att berätta för någon vad man säger till dom?!? I vilket fall tycker jag det är fruktansvärt fel, och den måste du genast be henne sluta. Det hindrar ditt tillfrisknande, du måste kunna våga berätta allt utan att oroa dig för att det kommer ut. I övrigt tycker jag som andra här i tråden att du borde kolla upp om du är sjukdom. Eller be om att få antidepressiva. Det är inte rätt och riktigt att du ska behöva gå runt och må dåligt hela tiden.

#13 De har rätt att berätta om de tror en minderårig far illa. Jobbigt nog.

#14 till lämpliga instanser ja. Men till föräldrarna? Det kan inte vara rätt och riktigt…

#2 var ett bra förslag, jag tänkte också på vad du sa om att du inte kunde säga allt till din psykolog för att det går direkt till din mamma, nästa gång du går till henne säg att du helt enkelt inte vill att hon ska göra det, det blir ju bara värre liksom, som psykolog så MÅSTE hon acceptera det. Jag skulle även säga att, om du har Facebook, Instagram, Twitter m.m ta bort dom.. dom kan  bara vända sig mot dig och (enligt mig) bara sänka ens självförtroende ännu mer när man ser hur "så mycket bättre hen fotar än mig" eller hur "så mycket intressantare deras liv är än ditt" för så är det oftast inte. + Har du någon hobby? något du verkligen brinner för? börja i agility med dina hundar eller, som jag verkligen skulle rekomendera, RIDNING! enligt mig så är ridning den absolut bästa sporten som finns och jag blir alltid så lycklig när jag kommer in i stallet å ser alla söta hästar! 

men iaf, när du får dessa känslor så istället för att bara låta djävulen sitta å peta på dig, gå ut! ring en kompis! ta reda på lite mer om ditt stjärntecken! ha kul helt enkelt för det är du värd! kan dock säga att det kommer inte att gå över direkt, fortsätt att vara stark för det har du redan bevisat, duhar nekat döden. 🌺

Woow alla skriver helt otroliga saker!

Du har ingen hobby? Det kan många gånger få en att må bra, speciellt om man hittar något man älskar att göra. Tex ridning, simning, träning, datorer, matlagning osv. Om du inte har någon aning om vad du skulle gilla så testa dig fram. Alla människor mår bra av att ha en hobby, något att göra istället för att gräva ner sig i tråkiga tankar. Det kanske inte löser allt men det är en god bit på vägen.

Du är så ung och ha självmordstankar det är inte normalt. I denna ålder ska man vara relativt bekymmerslös (iaf vad gäller frågor på liv och död) och leva livet. All heder till dig som vågar skriva här och du har fått många fina svar. Tänk som så att lyckan kommer inte om man själv inte är aktiv i att försöka hitta den. Många blir så olycklig och menar att de är så olyckliga pga att inget gott händer dem, men faktum är att de inte gör något för att hitta lyckan/känslan att må bra. Visst krävs det en del om man är på en mörk plats, men med stöd från familj /vänner/vården hjälper en om man är ärlig mot sig själv.

Jag tror även maten vi äter kan ha stor påverkan på hur vi mår. Tex man tror att brist på D-vitamin kan få oss att må dåligt psykiskt, man har kunnat länka bristen till bla psykiska sjukdomar såsom depressioner mm. Behöver inte alls vara så att du har något brist, men en god hälsosam kost skadar inte.

Och det kan vara en god idé att kolla upp blodvärden.

Eftersom att du skriver här så visar du att du vill leva, så var inte rädd för att be om bättre hjälp om du känner att nuvarande inte är tillräcklig.

kämpe  på  som en kille  sa till  pigge  som satt  i träd   i Thailand   och precis hade förlorat  hela sin familj i thsunamin   och var på väg att  hoppa   rakt mot döden,idag  har han en ny familj  och 2 barn…kramar  jag önskar  verkligen  allt   gott  i världen

Jag kanske får försöka hitta mig en hobby. Jag gick i fotboll förut men jag slutade för att jag mådde så dåligt hela tiden. Det hindrar mig från så mycket saker tyvärr.

simma  är bra,prova

Aa jag gjorde det när jag var mindre och det tyckte jag var kul :)

Hej på dig.

Något som kan hjälpa dig mycket förutom alla råd du redan fått, är 5Htp som är serotonin-förhöjande och helt ofarligt. Många som ätit s.k "lyckopiller" har istället gått över till dessa.

Min äldste son mådde väldigt dåligt en tid och fick då detta tips som hjälpte honom att komma tillbaka *upp* igen.

Önskar dig verkligen varmt lycka till ❤️

http://naturprodukter.se/hjarna-ogon/cytoplan-5-htp-plus-50-mg-60-kap-180-kap/

Hej! Tack så jätte mycket för tipset! Jag ska kolla med min mamma vad hon tycker.

Jag vill bara säga att du ska försöka att inte ge upp! Jag var deprimerad från redan i 11-års åldern och uppåt. Jag fick gå  terapi och kognitiv beteendeterapi.Jag ville dö i flera år men det kan faktiskt bli bättre.Men du måste få rätt stöd,kanske terapi,medicin,rätt samtalsstöd osv.Vill du skicka mejl här o prata så finns jag.Ge inte upp <3

Det är alla i min omgivning och alla som skriver peppande kommentarer som faktiskt gör att jag fortfarande kämpar för att inte ta mitt liv. Stor respekt & ett enormt stort tack till alla ni som berkligen bryr er! Det betyder så himmla mycket för mig!

<3 du är värd att må bra precis som alla andra! Som sagt det kan bli bättre,vet hur det är att leva för någon annan.Sen måste jag säga nåt som du säkert inte vill höra,men mycket handlar om tankesätt och inställning.Tyvärr är det svårt att ha en positiv inställning när man mår så dåligt.Allt blir en ond cirkel.Men om du bara kommer lite på fötter och får in små positiva känslor och tankar i ditt liv så blir det lättare att kämpa för att tänka mer positivt.Jag förstår om det känns omöjligt nu,tro inte att jag menar att det är ditt fel att du mår dåligt för att du tänker fel för så menar jag inte.Klandra inte dig själv,ta hand om dig själv och unna dig saker.Finns det något du tycker om? Ta ett varmt bad,träffa en vän? Kunde jag ta mig igenom allt så kan nog du med ska du se,jag vet inget om dig men jag tror att alla människor kan ta sig upp med rätt stöd och hjälp.

Finns det något du behöver ändra i ditt liv? Jag flyttade och det var bra för mig,få starta om.

Nej ingenting jag vet :)