Jag tar det vid bordet om jag har "enkla" kläder på mig, men har jag vit klänning blir det jobbigare (brukar alltid börja blöda av någon dum anledning..), då går jag in på toaletten och tar den. I vissa fall tar jag rakt igenom klänningen om den är mörk och kan dölja blodet.

Hörde en kille på min förra skola som hade suttit på McDonald's och tagit spruta när personalen hade kommit fram och lite tyst sagt åt honom: "Öh, du, man får inte knarka här inne.."

Hihi, så fel människor kan uppfatta saker! :P

#1 Dyu ska absolut inte ta det genom kläderna

det finns en risk för infektioner då som kan få katastrofala följder om det vill sig illa

#2 - Det var min läkare (flera av dem) som sa att man kunde göra det. Att det var farligt hade jag ingen aning om..

Det var märkligt att läkaren har sagt ¨så

för i och med att du sätter nålen genom tyget så följer en mikroskåpisk bit av tyget med och samtidig blir nålen trubbig vilket gör att det blir mera märken på kroppen eftersom nålen är trubbig

Man ska alltid ta nya nålar både vid blodsockermätning och omsulinijektion och alltid sticka irekt i huden

Det var det första jag fick lära mig och så syns det inte heller att jag sticker mig flera gånger varje dag

Jag är inte diabetiker men jag har svårt att se andra sticka nålar i sig eller veta om att de gör det, mår dåligt då. Så jag skulle föredra att man gick in på toa.

#4 - Jaha, skumt alla man säger olika!

#5 - Jag tar det aldrig öppet. Jag sätter mig alltid med mening längst in mot väggen och tar det diskret, tittar runt omkring så att ingen ser mig. :) Vet att andra tycker att det är obehagligt så därför döljer jag det så gott det går. Det är inte alltid toaletten är ledig, eller så är det lång kö och det är viktigt att ta sprutan i samband med maten. :)

Med dagens pennor syns det inte att det är en spruta man tar

De ser ut som vilken penna som helst så man märker nog intee alls att man tar en spruta insulin omman sköter det snyggt

Håller med om att man aldrig ska ta sprutan genom kläderna. Har aldrig hört det av nån läkare under hela tiden jag jobbat. (är sjuksköterska)

Sen med de fina hjälpmedel som finns idag så ser inte pennan ut som en spruta. Det är inte som att dra upp ur en ampull med vanlig spruta o sen ge.

Skulle aldrig ta det öppet så någon såg det. Går alltid in på toaletten. Brukar nästan aldrig berätta om min diabetes så det är många i mitt umgänge som inte vet. Vet inte varför det har blivit så egentligen.

# Vad kommer det sig att du inte berättar mera om din diabetes för dina vänner? Är inte det en trygghet att dom vet om det?

För skulle det inträffa nåt när ni är tillsammans så kan ju dom veta hur dom ska agera.

Om du skulle få lågt blodsocker och må dåligt av det.

Jag brukar ta måltidsdosen i bilen innan vi går in på resturangen. Eller så väntar jag tills jag kommer ut.

Min läkare och diabetessköterska har också sagt att man kan ta genom kläderna.

Vet inte varför jag inte vill berätta om det. Är medveten om att man ska göra det för sin egen säkerhet och även andras men ja det går liksom inte. Jag smusslar med pennorna och druvsocker om det skulle behövas och tycker att jag har klarat det bra under åren. En del vet ju om det naturligtvis, dom som jag har känt sedan flera år tillbaka och dom reagerar ju inte på det eller tycker det är märkvärdigt.

Jag tycker det är viktigt att berätta omsin diabetes så att omgivningen vet om det och för att öka förståelsen för sjukdomen bland övriga befolkningen

Omman smyger med att man har diabetes kan man ju råka ut för oväntande reaktioner

Att ta sitt måltidsinsulin ofentligt är dett bra sätt att tala om för omgivningen att det finns mäniskor med obotliga sjukdommat och att vi har samma rättigheter att leva ett fullgor liv med restaurangbesök och andra uteaktiviteter

Detta att ta insulin genoom kläderna förstår jag inte hur vårdpersonal kan rekomendera det utgör ju eninfektionsrisk

# 13 Jag håller med dig om att det är mycket konstigt att det sägs att man ska kunna ta insulinet genom kläderna. För då är ju stor risk för infektion.

Tycker också att man kan ta det offentligt. Varför ska man behöva smussla med det?

Tar man en huvudvärkstablett så går man ju inte undan.

Angående det här med att "smyga" med sin diabetes. Jag har gång på gång blivit nekad jobb på grund av min sjukdom. "Jaha, oj, har du diabetes.." och strax därefter får man beskedet "Nej, platsen är tillsatt". Så fort jag inte skrev om att jag hade diabetes i mitt CV så ploppade det upp erbjudanden, trots att det var samma jobb och ja, när de sedan fick veta det och såg att jag faktiskt hade kunnat jobba ett tag utan problem så insåg de att det inte var några problem.

#13 - Så om man sitter på middag med långklänning måste man alltså gå in på toaletten och dra av den för att ta sin spruta? Nej, de har sagt till mig att det inte är några problem.

Om du är säker på att det är på grund av din diabetes som du blir nekad arbete så tycker jag att du ska gå vidare med det. Det är diskriminering och sånt får inte förekomma.

Detta att ta insulin genom sina kläder känns inte alls som en bra metod. Enda gången skulle va om det är väldigt bråttom att få i sig det så man inte hinner dra upp tröjan eller vad man har på sig.

Dessutom så kan det ju blöda lite ibland och det är inte så bra att få det på kläderna.

Risken för infektion är stor och dessutom så ska man va försiktig med infektioner när man har diabets. Många gånger så följer dålig sårläkning med sjukdomen.

De gånger man sitter på fina middagar med långklänning så skulle jag faktiskt gå in på toaletten och dra upp klänningen i så fall. För har jag nåt riktigt fint på mig så vill jag inte sticka igenom och riskera få fläckar på den.

Att bli nekad ett arbete på grund av sin diabetes faller helt klart under diskrimineringslagen och ska anmälas

Ofta så kan det nog bero på okunskap från arbetsgivaren om det är så att man inte får ett arbete på grund av diabetesen

Man lär ju känna sin kropp och hur den fungerar. Då kan man ju känna av hur blodsockret ligger och hantera därefter. Det är klart att man ska berätta om man vill men jag tycker inte att man måste om man känner att man inte behöver. Jag har haft diabetes länge och har alltid klarat av olika situationer utan att göra så stor affär av det. Men jag måste säga att jag tycker det känns bra att kunna prata om det här.

Visst lär man känna sin kropp. Men sen kan det bli tillfällen när det inte räcker till ändå.

När man drabbats av nån infektion som stökat till det för en då kan det va svårt även för den mest noggranna person.

Även värk i kroppen påverkar insulinbehovet

Blodsokret stiger vid värk i kroppen

Ja precis det är många saker som kan påverka blodsockret.

Jag tar det öppet för det är inget att skämmas för men är det barn i närheten så brukar jag göra det mer diskret så dom ej blir oroliga!

Tar däremot aldrig det genom kläderna för det är ej bra som det skrivits om tidigare! Har typ1!

SvenA det har jag märkt att sockret stiger då man har värk! Hemskt jobbigt för mig då man kan knappt röra sig då man har som jobbigast me reumatiska värken

#22 Läste att ditt blodsocker svänger väldigt

Har du provat med em insulinpump jag har hört flera som hade de problmet och vart hjälpta av pump

#22 Självklart är det inget att skämmas över men har du inte förståelse för att andra människor (utöver barn) kan tycka det är jobbigt med nålar?

#24 Med de nya insulinpennorna så ser inte de övriga nålarna. Det är inte alls som på vanliga sprutor där nålarna är framträdande.

Inte kan man fundera över ifall omgivningen har ont av nålar när man ska ta sitt insulin.

Det är en fördel om diabetiker slipper gå undan för att ta sin medicin. Inte så många andra grupper behöver smyga för att medicinera.

# 25 Jag har svårt för nålar och det räcker att jag vet att personen sitter med en nål i magen för att jag ska må dålig (jag behöver inte se nålen) och jag vet fler med mig. Ska jag/vi gå iväg då?

Varför kan man inte respektera att andra människor kan ha ont av nålarna och dra sig undan lite?

Varför är det en fördel att ta sitt insulin framför människor man tror kan må dåligt av det?

Självklart inte om man vet om det. Men det kan också va så att du och den som har diabetes inte tillhör samma sällskap. Ska då den som behöver ta sitt insulin fråga runt om det är nån som inte tål nålar?

Jag tror inte att nån tar det inför alla för att reta eller störa nån. Utan fördel med att kunna ta det där man är, det är väl just att man inte behöver gå iväg, till toaletten eller nån annanstans utan kan få sitta kvar vid bordet.

Naturligtvis förutsätter jag att det är någon i sällskapet, inte kan man fråga hela restaurangen om det är ok.

Ibland får jag en känsla av att man månar så om sin "normalhet" (kommer inte på ett bra ord för det jag menar) att man minsann inte ska behöva ta hänsyn. Att man liksom blir förolämpad om någon ber en att ta hänsyn.

Mina föräldrar är ett bra exempel. De är båda storrökare och blev jättearga när det blev rökförbud på restaurangerna. Varför skulle de behöva ändra på sig, blev nån störd så fick väl de flytta på sig och inte mina föräldrar.

Sunt förnuft och hänsyn från båda håll brukar kunna reda ut det mesta.

Många gånger är det ju viktigt för de med nån sjukdom att få leva så normalt som det bara går. En del kanske aldrig vågar gå ut för att äta pga att man måste gå undan för att ta medicin.

Jag kan tillägga att jag tycker att om man resonerar så som mina föräldar så är man respektlös och kan gott hålla sig hemma.

# 29 Jag har svårt att förstå det, ett toalettbesök är väl inte farligt?

Man kan leva helt normalt även om man inte måste låta andra veta att man har en nål i magen. Jag sitter inte och fiser i restaurangen fast jag har magproblem, jag går på toa om jag känner att magen vill nått.

#30 varför ska vi som tar insulin gå undan när ni bara kan vända er bort om ni ser en nål ni  behöver ju inte vrålstirra om det gör er illamående! Jag kan inte sticka iväg till toa varje gång pga måste ta insulinet precis innan jag äter för att få det att fungera bra!Annars kan det bli rejäla problem för mig!

Jag tar det vid bordet när jag sitter,jag ställer mig inte upp och säger högt "titta här jag har en nål och ska ta insulin" precis! Är det nån i mitt sällskap som har problem med det så självklart får man fixa nåt sätt som funkar för alla.

Men jag tycker att det är själklart att man får ta sina mediciner utan att det ska bli värsta uppståndelsen för ska man gömma sig resten av sitt liv pga andra som inte kan förstå att det är livsviktigt när man har en sjukdom!Då är det inget liv för den som är sjuk(hoppas du förstår vad jag menar). Det går inte att ens jämnförra med rökning som är skadligt för andra, den är inte livsviktigt!Men otroligt beroendeframkallande för rökaren.

Jag kan förstå att andra är rädda för nålar men hur gör ni då det ska tas prover o annat på tex vårdcentralen?vägrar ni då för att ni blir illamående med en nål i armen?

#23 håller på och diskuterar det med diabetesteamet om en pump!

#31 Håller med dig helt och hållet. Dessutom så är den tunna lilla nål inte nåt som nån annan ser om dom inte är väldigt nyfikna och tittar hela tiden.

Tycker också det är en viss skillnad på att sitta och fisa vid bordet eller ta sin medicin. Är det tabletter som ska tas, så inte reagerar nån på det. Insulinet är livsviktigt och behöver tas i direkt anslutning till mat, för en del. Alldeles beroende på vad man har för sort och hur sjukdomen är.

De flesta av oss som tar måltidsinsulin måste ta det i samband med nåltiden och kan inte gå undan och hur hygieniskt tror ni en toalett på en ofentlig inrättning är

Jag kan lova att det är ingen son reagerar när man tar det om man tar det när man sitter vid bordet

#33 Hur kan du lova det när jag precis har skrivit att jag reagerar på det?

Tar man måltidsinsulin så gör det inget om man äter en minut efter sprutan, om det inte är en jätterestaurang så borde en minut räcka för att ta sig från toa till bordet.

Nä, offentliga toaletter är ofta inte så fräscha men du behöver ju inte lägga pennan på handfatet.

#33 - Jag vet många, många, många som tar illa upp och mår dåligt av det. Det är ju jättevanligt med sprutfobi! Jag tar det aldrig helt öppet som "titta på mig, jag tar sprutor" för jag vet själv att jag tyckte att det var jättehemskt att se på när min systers kompis tog sprutor innan jag själv fick diabetes.

Man kan inte bara ignorera människor som tycker att det är obehagligt att se på. De kan inte hjälpa att de sitter där och då tycker jag att man ska ta hänsyn till att de kan tycka att det är obehagligt.

Jag kan ta vid bordet, men då döljer jag det så bra jag kan. Och om det sitter någon där som inte tycker om det så går jag från bordet, in på toaletten och gör det.

#35 vi är alla olika och gör på våra sätt som passar bäst! Men visst försöke man dölja men skulle aldrig kunna ta det på toa för det är inte hyginiskt att ta det där! Tänk på alla som ej tvättar händer och hur mycket det finns i luften!

Jag vill ej ha mer problem med min kropp än all skit man har redan ju!Det är ju nåt man för in ikroppen ju och det kan bli infektioner av det om det vill sig illa!

Det riskerar jag inte, då går jag hellre till ingången/garderob o tar det så att ingen ser ju!Men då får folk säga till för man kan ju inte veta vilka som mår dåligt av det!

#36 - Fast jag förstår inte hur det kan vara ohygiensigkt.. Nu vet jag inte om ni har några speciella sprutor, men jag tar upp min spruta från väskan, sätter på en kanyl, tar min spruta och skruvar av min kanyl. Jag nuddar ju aldrig min kanyl med någonting, och har alla sakerna i väskan. Så jag lägger ju aldrig ifrån mig någonting på toalettsitsen, handfatet eller annan plats och jag har tagit sprutor på toaletten på IKEA, McDonald's, olika restauranger (fräscha och mindre fräscha) och jag har aldrig behövt nudda någonting med min kanyl.. För den drar ju inte åt sig någonting i luften eller nått så..

De som mår dåligt kan välblunda eller gå undan lika bra som ni tycker att vi som måste ta insulin ska gör

Man skriker ju inte ut att nu ska jag ta insulin man gör det bara och håller ju inte upp pennan ovanför bordskanten

Jag tycker att man ska göra som man själv vill. Självklart ska man inte skämmas över sin diabetes, men vill man inte ta sprutan offentligt finns det ingen anledning att göra det. Det är lätt att gå in på toaletten och ta den och behöver definitivt inte vara ohygieniskt.

Personligen tycker jag det är värre när folk snyter sig vid bordet än om en diabetiker tar sitt insulin offentligt. Har inga som helst problem med nålar och de som har problem med det behöver ju inte titta om dom inte vill. Insulin är livsviktigt och det är inte meningen att folk ska känna sig tvingade att gå in på dass bara för att andra som inte behöver ta sprutor för att överleva är lite finkänsliga. Däremot tar det inte död på nån att gå på dass eller åtminstone lämna matsalen för att snyta sig för det finns nog inget äckligare än att höra det där tutandet när man sitter och äter, och sen se att snytaren inte ens går och tvättar händerna efteråt Diabetes eller insulin smittar ju i alla fall inte, men det kan snorkråkor göra!

#40 Håller med dig till 100%! Det är vidrigt när folk snyter sig vid matbordet….

Själv arbetar jag med blod dagligen dvs. tar blodprover  och har inga problem med nålar, sprutor varken på mig själv eller andra men någonstans kan jag tycka att man får visa hänsyn även om detta är tämligen vanligt så finns det människor som har stor nålfobi och kan bli helt förfärade.

Jag är själv rökare och går undan med respekt för mina medmänniskor och jag vet att detta är ett dåligt exempel men jag tycker ändå att man kan tänka sig för.

Man behöver inte titta. Nej visst, men det är samma känsla för dem som har skräck för ormar, spindlar eller dylikt.

Sjukliga fobier är nästan ett lika vanligt problem som insulinbehandlad diabetes. Detta går däremot under psykiska åkommor och blir ofta lite åsidosatt som att man är överdrivet fånig.

Jag brukar se mig omkring för det mesta innan jag tar insulinnet för att se var det sitter många människor o sen ta det så dom flesta ej ser..Jag har tänkt på hur jag gör sen mina inlägg sist om hur jag tar det.. Nålen visar jag aldrig för nån utan mig själv, brukar smyga under bordet med den.. Ingen har sagt nåt till mig om dom har sett nått.. Så jag kommer fortsätta ta det vid bordet men har lärt mig att se mig omkring innan jag drar fram alla saker,sambon brukar dölja om det är mkt folk oxå..

Men jag kommer aldrig kunna ta det på toa men i en hall/garderob om det är nån som säger till att dom må dåligt av det! Toaletter är inte fräscha tycker jag,har svårt me offentliga toaletter!

Vi kan ju inte veta vem som mår dåligt av nålar,det syns ju inte på dom utanpå så att säga.. Men om nån kommer fram o säger till mig så skulle jag självklart ta mer hänsyn men det ska vara lika tycker jag.. Inte bara vi diabetiker som ska gå undan utan det kan ju dom som är nålrädda kan ju oxå gå undan om dom ser nån som tar fram  sina diabetesprylar eller att säga till…

Jag såg för ett tag sen en full kvinna på bussen som tog fram sin blodsockermätare o kolla sockret o som smeta blodet över allt där hon satt,på sättet,stången man håller sig i o på sina byxor..Det tyckte jag va vidrigt o sa till men hon va för full för att fatta..Det fanns barn o andra vuxna i närheten,nån såg blek ut av det..

#43 Tyvärr är det ju så att många hinner inte gå undan förrän "skadan redan är skedd" så att säga.

Fast jag menar absolut inte att man ska behöva gå in på en toalett utan sprutan kan tas diskret vid bordet utan att någon behöver se.

Däremot har jag råkat ut för de mer "demonstrativa" som snarare vill väcka uppmärksamhet. "Jag har en sjukdom och ska banne mig få leva precis som alla andra" Då kan jag bli lite irriterad.

Självklart ska vi ta hänsyn till varandra åt alla håll.

De flesta är nog så diskreta de bara kan när de tar insulin. En kompis i gymnasiet tog sin spruta utanför matsalen, medans en annan på skolan var lite mer öppen och hade pennan liggandes på bordet varje lunchrast. Var nog inte nån som tittade två gånger. Ingen av dom ställde sig upp och ropade precis heller

Tycker fortfarande att många har för lite respekt gentemot diabetiker som ju faktiskt måste ta insulin för att överleva. Man ska inte behöva smyga med nåt sånt!

Däremot är det inte livsnödvändigt att snyta sig vid bordet, utan de med rinnäsa får för min del gärna gå någon annanstans och tuta. Finns en på jobbet som verkligen snyter sig varje lunchrast och låter som en elefant, inte långt ifrån att jag bara ställer mig upp snart och ropar ut: Har du tänkt smitta ner hela företaget med svininfluensan eller! Eller helt enkelt bara rapa så högt jag bara kan, och jag kan lova att det är högt!

En insulinpenna är tyst, förutom lite klickljud. Och det är inget som smittar. Så jag fattar inte varför folk klagar egentligen. Som ickediabetiker eller iaf inte insulin beroende diabetiker så kan man ju försöka tänka på hur man själv skulle vilja bli behandlad om man själv var tvungen att ta sprutor i samband med måltider.

Själv har jag inget problem med nålar eller att folk tar sina insulinsprutor i närheten av mig, men av ren respekt så tittar jag åt ett annat håll för jag vet hur jobbigt många känner att det är när folk stirrar.

Jag har varit svår nålfobiker för en del år sedan, och det räckte med att man pratade om blod eller nålar så blev jag svimfärdig. Men även om jag upplevt starkt obehag av att se sprutor så har insulinpennorna varit lättare. De är så diskreta och tysta så man märker dem knappt om man inte tittar efter någon som använder dem.

Jag anser att det är okej om sprutan tas diskret vid bordet, ingen tvingar mig att titta. Det är exempelvis varken roligt för en fobiker att se en spruta på matbordet eller för en diabetiker att känna sig tvingad att gå undan för att ta sitt insulin, som ju är livsnödvändigt.

Om man sköter det snyggt och inget säger så är det ok att ta insulinet vid bordet. Har haft många till bords som har gjort detta utan att jag märkt något..

Lite OT: Något jag inte vill se när jag äter är ammande.. Jo, jag vet, det är naturligt, men jag vill ialla fall inte se det. Det finns andra utrymmen för det.

Jag har inte diabetes men hade en mycket kär vän som hade det.Hon tog sin dos vid bordet och aldrig störde det mig eller folk runtomkring, de flesta märkte det inte ens.En enda gång blev personalen lite uppjagad,det var på Kanarieöarna.De trodde säkert att min vän var narkotikamissbrukare,men det bjöd vi på! Hoppas de lärt sig något.Jag tycker inte att man ska behöva smyga undan.

FRÅGAR DE ANDRA RUNT BORDET OM DET ÆR OK, GÅR ANNARS OCH TAR SPRUTAN PÅ TOALETTEN