Det finns vissa ärftlighetsfaktorer som påverkat men man är inte helt säker på vad det är som utvecklar den

Det är en autoimun sjukdom och det forskas intensivt på den

Så det finns inget igentligt svar på din fråga

Om jag inte har fel så är det väl Diabetes typ I som är ärftlig i såfall. Typ II, åldersdiabetes kan man ju få av b.la övervikt.

Rätta mig om jag har fel…

#2 - Sant! Men anlag för övervikt finns det ju, vilket ökar riskerna för diabetes, så det är en tolkningsfråga!

Jag har diabetes typ 1. Ingen i min släkt (så långt bak vi kan komma) har haft diabetes eller varit på gränsen till det. Min mormor ligger på gränsen till typ 2, men de är inte kopplade till varandra så det har inte med saken att göra!

Men en del som har det i släkten drabbas. En del har det inte. Vem som helst kan få det, när som helst. 

#2 Det stämmer inte det med övervikten

det kan vara en liten bidragande faktor men är inte avgörande

Diabetes är och förblir en autoimun sjukdom vilket betyder att kroppen slår ut sina egna betesceller

När det gäller diabetes så är det i bukspottskörteln delet uppstår

Nan kan få diabetes typ 1 även ui högre ålder

Ärftlighetsfaktorn är bara en liten del av allt och man kan ha anlag och ändå inte få diabetes

så det är som att spela på lotteri om man får det eller ej

Det finns en del riskfaktorer som man ska undvika se artikeln om diabetes som jag har skrivit

Jag har haft diabetes 1 i över 30 år. Ingen i min närmaste släkt har det. Jag fick diabetes efter en virusinfektion ochjag är naturligtvis orolig att mina barn ska ärva sjukdomen.

ingen i min släkt har diabetes, jag har typ 1. När jag själv fick barn fick jag veta att det är lite högre risk att min son ska få typ 1 än om jag hade varit frisk.

Så det är ärftligt, men kan också dyka upp hur som helst.

Jag fick diabetes i samband med en djup depression.

Man ska nog inte oroa sig för att ens barn ska få diabetes även om det finns en förhöjd risk om bägge föräldrarna är diabetiker

Och eftersom det är en autoimun sjukdom så kabnman bli drabbad även om det inte finns känt i släkten och det kan hoppa över flera genarationer så skulle man oroa sig över allt som man kan bli deabbad av i libet skulle det bli outhärdligt

Det finns så mycket som kan inträffa och hända så det bästa är om man kan försöka att inte oroa sig för allt.

Visst kan ens barn få en sjukdom som man har men det är ju inte säkert. Då är risken att man överbeskyddar barnet och det är ju inte bra. Inte hjälper det heller för jag tror att det som ska ske det sker.

jag hade inte en tanke på att jag INTE skulle skaffa barn bara för att jag är diabetiker, inte pga arvsfaktorn iallafall, då den är ganska liten.

Däremot riskerna vid graviditeten har fått mig att fundera om det verkligen är värt att försöka igen.

Nu har  jag väldigt svårinställd diabetes och har inte haft några enkla graviditeter alls, men det är ju olika för alla.