Var och en blir salig på sin tro.
Jag tror att det spelar inte så stor roll i alla fall inte för mig som kvinna och har några kilo för mycket så är det viktigaste att äta mindre.
Många med mig går ju inte ner i vikt av att utesluta kolhydraterna.
Många med mig blir ju som jag trötta av att inte äta kolhydrater.
Men framtiden kommer säkert att utvisa vad som är bäst och medan vi väntar får vi väl äta som vi mår bra av.

Jag håller med. Är helt övertygad om att en varierad kost är det allra bästa.

Alla "dieter" passar ju olika för folk. För vissa är det perfekt med att utesluta kolhydrater och de går ner jätte mycket, medans för andra funkar det inte alls. Vi har ju alla olika behov.J

Jag har testat på GI, och det funkade verkligen för mig, MEN jag mådde inte alls speciellt bra.Sen visade det ju sig enligt forskning att de haft två testgrupper, varav ena uteslöt/minskade kolhydrater, och den andra fett.. Och i slutet hade de ändå gått ner lika mycket, bara det som var skillnaden var ju att kolhydratfobiker (hehe) kände sig mer deprimerade. Det bästa är nog ju bara att äta hälsosamt och nyttigt och träna, men inte utesluta någon "grupp" av mat en längre tid.

Lite komiskt att reklamen i tråden nu när jag skriver är för McDonalds haha

Jag följer ingen diet alls utan äter det jag känner för. Är absolut inte rädd för att använda fullstyrke grädde eller äta grekisk yoghurt med 10% fett men är heller inte rädd för att äta vitt bröd och en massa annat som LCHF undviker.

Eftersom jag personligen är så mycket piggare, gladare, har lugnare mage och håller mig mätt längre utan kolhydraterr så kan jag gladeligen kalla mig för kolhydratfobiker  Kolhydrater är ändå bara energi och det kan jag få från fett och må bättre på kuppen!

Och jag tror att alla andra med diabetes typ 2 som blivit medicinfria, de med IBS, andra tarmsjukdomar, reumatiska sjukdomar, fibromyalgi, migrän m m som mår bra och de som har lyckats gå ner i vikt med hjälp av den kostmodellen håller med mig  Det handlar alltså inte enbart om viktnedgång, åtminstone inte för alla.

Därmed inte sagt att det passar för alla och alla behöver inte ändra sin kost. Men det passar mycket bra för tusentals personer - så mycket är helt klart. För de som är friska funkar GI säkert alldeles utmärkt. Det viktiga är nog att försöka undvika halvfabrikat och konstgjorda fetter och äta så naturlig mat som möjligt.

Jag tror att jag vet vilken undersökning du pratar om (den här?) och den var inte riktigt rättvisande eftersom den bara tog med ett lite minskat intag av kolhydrater och inte ett minimerat intag. Det är en viktig skillnad om man ska få ett korrekt resultat. Om jag hänvisar till fel undersökning så vore det intressant med en länk till den du menar.

Många inom LCHF hänvisar till karlsamnsstudien och sen säger att man kan äta hur mycket fett som helst. De har nog inte läst att det var mindre kolhydrater och inte minst mindre kalorier som de åt och det kan faktiskt vara en del av lösningen.
Till och med doktor dahlqvist skriver ju nu om fett och kolesterol och hjärtinfarktrisk nu.
Det är inte så enkelt längre.

Det skulle vara intressant om sisådär en 30-40 år när man har forkning som har följt upp vad som händer med kroppar med vissa dieter.

Man kan få bra resultat eller tvärtom på kortsiktiga studier men på lång sikt så gäller det bara att vänta.

Det stämmer, man kan inte äta hur mycket fett som helst. Fettet ska ersätta energin som man tidigare fick från kolhydraterna. Och eftersom fett är så energitätt så behövs det mängdmässigt inte så mycket.

Fett håller mättnaden länge så det brukar kunna reglera fettntaget rätt bra av sig själv. För mycket fett och man blir illamående. Och det är just det som är grejen - man håller sig mätt och utan sug på färre kalorier. Inget hokuspokus alltså. Det är lättare att följa kroppens signaler.

Fast frågan om hokuspokus kvarstår så länge forskningen inte är långsiktig anser jag.

Det ligger mycket logik i vad du säger men samtidigt så vet man inte vad som händer med en kropp på lång sikt som är i ketos.

jag tror kort att det lönar sig att sparka ut sina största laster.. Äter man för fett så minska på det, samma om man äter för mycket kolhydrater. Balanserat är min melodi.

#10 Håller med dig

sen får vi ju inte glömma undantagen som bekräftar regeln - de som besväras av sjukdomar som hör samman med kosten. Diabetiker till exempel, och allergiker, och så vidare.

Det är främst de jag pratar om - diabetiker och övriga sjuka och kraftigt överviktiga, där sjukdomen och övervikten är kopplade till kosten. Som jag skrev tidigare så behöver inte friska äta lågkolhydratkost.

Man kan faktiskt se det hela från "andra sidan" också - vad finns det för långsiktig forskning som visar att högkolhydrat - lågfett är så nyttigt på säg 30-40 års sikt? Den mängd kolhydrater och lågfett/lightprodukter som vi äter nu och som rekommenderas har vi inte ätit speciellt länge.

Men visst, jag håller med om att mer forskning behövs. Men om rätt ska vara rätt så ska den också omfatta den nu officiellt rekommenderade kosten. Och vad ska man då äta "under tiden"? Tills dess att långsiktiga resultat kommer så väljer jag personligen den kost som i de flesta stora studier hittills har gett bäst resultat.

För den som är intresserad finns det ett fåtal långsiktiga studier  och metaanalyser faktiskt. Men visst, fler behövs! Fast trenden verkar rätt tydlig tycker jag.

Halton 2006: 82000 kvinnor, 20 års uppföljning, nya kostenkäter vart 4:e år. Någon ökad risk av lågkolhydratkost kunde inte ses. Ett högt glykemiskt load (dvs högt GI och/eller mycket kolhydrater) i kosten var tvärtom starkt kopplat till ökad risk för hjärtsjukdom.

Barclay 2008: Metaanalys av 37 prospektiva studier (4 till 20 års uppföljning) på GI/GL. Lågt GI/GL kopplat till minskad risk hjärtsjukdom, diabetes typ 2, gallsjukdom, bröstcancer.

Grieb 2008: Långtidsuppföljning av 31 personer på LCHF-kost, varav 22 mer än tre år. Riskfaktorer såsom blodfetter (HDL, TG, Kol/HDL), glukos, insulin (inkl HOMA insulinresistens) och CRP visade generellt positiva värden tydande på låg risk för hjärtsjukdom.

Jag är heller ingen diettyp, äter det jag känner för. Men bäst vet jag att jag mår på en kost som innehåller mycket fisk, kyckling, skaldjur, ägg, grönsaker, frukt samt potatis/pasta/ris och vegatabiliskt fett, men fett i ganska små mängder.

Min hy och mage och även lederna far illa om jag käkar för mycket animaliskt fett, har jag märkt.

Tycker det är trevligt när folk mår bra och tror det blir fel att generelisera.  Har ett par kompisar som ätit LCHF länge och både gåt ner i vikt mycket och får mer energi och är gladare på alla sätt o vis, då blir jag ju glad på deras vägnar. Men för det tror jag inte alls det skulle vara bra för alla! Har även flera kompisar som är vegetarianer och mår bra med den kosten.

För dom allra flesta tror jag det i längden är nyttigast att inte vara fanatisk och utesluta en massa matvaror (utom om man är allergisk förstås)

För egen del så gäller varierat kost, råvaror av bra kvalité och minimalt med tillsatser. Äter väldigt lite socker (godis,kakor, sötat bröd) men gärna fettkanten på steken, och grädde på jordgubbarna.  Det går åt mycket smör i vårat kök . Inte för att vi inbillar oss att det är nyttigt utan för att vi tycker det är gott. Mycket egenodlade grönsaker, egna potatisar, egna ägg.