# Vad ska jag ta mig till? Author: Calcifer Long story short. Jag har brutit foten nyligen och går med kryckor och stort gips plus en liten sko om jag ska ut. Jag har en matbutik som ligger typ 600m bort, tyvärr är det en låååång backe dit och det är glashalt ute. Jag har ALDRIG gått på kryckor förut och kan knappt ta mig fram i hemmet. Det hände i torsdags och jag bor fem trappor upp och när jag kom hem från akuten efter att ha röntgat och fått det gipsat så tog det mig 45(!) minuter att KRYPA upp för alla trappor för det gick inte på nåt annat vis. Jag har inte ätit sedan i torsdags för jag har ingenting hemma. Vi har ingen matbutik som kör hem mat, i så fall måste jag beställa svindyr snabbmat som jag inte ens vill ha. Jag kan helt enkelt inte gå till butiken själv. Ringde min mammas änkling som sa att han gärna hade hjälpt men tyvärr drack lite rödvin till maten. Okej, jag förstår, inga problem. Föreslog att jag skulle ringa min lillebror. Som jag gjorde. Han hade tyvärr inte tillgång till bil nu då han fortfarande bor hemma och delar bil med sin pappa och pappan är inte hemma just nu. Vad ska jag göra? Jag är så hungrig och är svag i kroppen och har ont och gråter hysteriskt och är dessutom så röksugen att jag blir vansinnig (jag vet att det inte är någon prio, men är man van rökare så är man) och funderar på om jag ändå måste försöka våga gå till affären trots att det är risk för att jag halkar och slår mig ännu värre. Jag är dessutom väldigt överviktig, så ramlar jag är det jättesvårt att bara ta mig upp. Jag har ingen annan att ringa. Är det bara att ta av sina sparpengar och beställa taxi eller? Jag kan inte sluta gråta jag känner mig så jävla hjälplös. ## Comment 1 Author: Syntium #0 Usch fy fasen vad jobbigt! Om du inte har någon affär som kör hem (det kan också bli rätt dyrt, sist jag kollade behövde jag handla för 500 minst innan de körde hem det + plus avgift för hemkörningen) så kanske taxi är det bästa alternativet. Försöker spåna, har du någon granne du kan tänka dig att be? Annars taxi är väl det jag kommer på men vet inte hur dyrt det kan bli för 600m det kanske du kan ringa och fråga eller kolla på nätet. Det är nog det bästa, istället för att gå dit själv, du måste ju bära hem allting också det är ju inte lätt med kryckor. Och om du kan åka taxi så kan du ju köpa så du klarar dig tills någon du känner kan köra. Lycka till! Jag håller tummarna för dig ## Comment 2 Author: Calcifer Jag har tyvärr inte ens någon jag kan be att gå och handla till mig. Jag har inga vänner eller knappt ens bekanta kvar i stan. Ingen som skulle ställa upp. Plus att jag faktiskt har noll aning om vad jag ska köpa. Det måste vara nåt som går fort att värma för jag kan inte gå fram och tillbaka till köket utan måste i så fall stå där medan det värms och det kan jag inte göra länge. Sen måste det komma på sådant vis att jag kan bära det i t:ex en påse med kryckorna för att kunna ens äta det. Man inser inte hur hjälplös man är fören nåt händer och man inser att man inte har någon längre... Måste ta ännu mer av mina sparpengar om jag ska kunna ta taxi, vilket suger jäkligt hårt då det är pengarna jag fick efter min mammas bortgång och jag hatar att jag måste ta av dem till saker som inte var planerade. Men får kanske göra så. Sen ska jag bara lyckas ta mig nerför fem stentrappor utan att ramla också. ## Comment 3 Author: Tarotstollan Kanske kommunen kan hjälpa dig? Hemsjukvården? Du får ringa och fråga runt. ## Comment 4 Author: Calcifer #3: Det finns tyvärr ingenstans att ringa denna tid på dygnet eller på en helg. Liten stad, med i princip noll alternativ, tyvärr. Funderar på att försöka gå ändå och hoppas på det bästa. ## Comment 5 Author: Lona #3: Ja, egentligen har du rätt till hjälp (just hemsjukvården är dock för medicinsk hjälp, tex omläggning av bandage, viss typ av medicinering mm), det *borde* sjukhuset ha kollat upp innan de släppte iväg dig men det är ju så dags nu... Kan du tänka dig att få hjälp av utomstående? Det kanske finns någon facebookgrupp för "grannhjälp" eller så? Eller rentav någon här på ifokus? Några rent praktiska tips: ryggsäck om du har någon, funkar utmärkt även inne. Ha den ev på magen så är det lättare att plocka i/ur. För att ta sig fram i trappor om man absolut inte kan gå så är det ofta lättast att sätta sig på rumpan och med hjälp av armarna och det bra benet ta sig upp/ner. Minskar definitivt risken för att trilla också. Du behöver ju hjälp NU, men ring socialkontoret direkt på måndag morgon - det är de som ska hjälpa dig. ## Comment 6 Author: Liz85 #2: Jag har tyvärr ingen lösning på matleveransproblemet. Hoppas det löser sig gör dig. Ang det för du sa om att du måste ha en påse att bära det i. Det finns möjligen vissa lösningar där. Jag bröt handleden förut och kunde inte bära så mycket åt gången. Gjorde om dockvagnen till en serveringsvagn hemma genom att ställa en bricka på den. Sen om du tycker det är jobbigt att hoppa runt på kryckor i hemmet och har en kontorsstol på hjul. Då kan man ju använda den som rullstol så får man knät ledigt att "bära" saker i om det behövs. Har du en hög stol eller pall så kan du ha den att sitta på medan du lagar mat (om du känner att du vill, kanoch orkar det nån gång). Filt kan du använda för att få med dig saker mellan rum - lägg ut filten, lägg det du vill ha med dig på den och dra åt dig filten. Tex... Man får vara påhittig ibland. 🙂 ## Comment 7 Author: Herveaux Åh, din krake! 😥 Ingen lösning här och nu men svenska kyrkan kan hjälpa till med handling och hemleverans från matbutik och apotek, tror det är diakonen man kan vända sig till? Hade jag varit du så hade jag svurit tungan svart och tagit taxi till affären. Hellre det än att spendera kvällen på akuten med fler brutna ben. 😔 Sen hade jag frågat taxichaffisen om hen skulle kunna tänka sig att hjälpa till att bära upp kassen mot lite extra dricks. ## Comment 8 Author: Calcifer Tack för tipsen för till måndag, jag ska definitivt kolla upp all hjälp jag skulle kunna få då jag tydligt behöver den. Ringde min styvfar igen och då han drack så lite och det gått tillräckligt lång tid så kommer han köpa lite smått åt mig. Jag hade ju skitsvårt att komma på nåt men blir ju nåt i alla fall. Så om en timme eller så lite drygt kommer jag äntligen få i mig mat. ## Comment 9 Author: Niklas #0: Om du berättar nästa gång ungefär var du bor kanske det finns någon här som kan hjälpa till. ## Comment 10 Author: MonicaLagerquist Har du ingen granne som kan hjälpa dig Även om man inte känner varandra då brukar det gå ändå. ## Comment 11 Author: Calcifer #10: De grannar jag har närmast kontakt med är gamla och har krämpor själva och har svårt att själva ta sig till affärer och sånt. Jag har hjälpt dem med kassor upp för trapporna många gånger när jag råkat på dem ute på gården t:ex. Så tyvärr inte. De andra grannar jag har god kontakt med är nysvenska och enda anledningen till varför det är ett problem är för att det är svårt att t:ex förklara för dem vad man vill att de ska köpa. Plus att jag vet att de själva kämpar med både det ena och det andra så känns inte rätt heller. Känner inga andra av mina grannar alls. ## Comment 12 Author: MonicaLagerquist Hur går det för dig. ## Comment 13 Author: [Borttaget] Var i landet bor du? Hade kunnat hjälpa, har bil men bor i Skåne ## Comment 14 Author: Calcifer #12: Jag ligger mest och har ont hela tiden. Funderar på att ringa i morgon och fråga om det verkligen är normalt att ha så här ont trots värktabletter (ipren och alvedon är det enda jag fått ta). Jag har inte sovit på några dygn för jag har för ont. Även när jag bara ligger i sängen med benet i högläge så gör foten nåt så fruktansvärt ont att jag bara kvider och inte kan röra mig. Blir även kallsvettig av smärtan. Mat lyckades jag få hem så har en del att äta men ingen aptit nu pga smärtan. Dricker så mycket vatten jag kan dock, för att inte få vätskebrist. ## Comment 15 Author: Calcifer #13: Jättefint erbjudande men jag bor norröver. Jag vill inte skriva detaljerat publikt, då jag gjorde det på ett annat forum en gång och det bet mig i röven med allvarliga hot över löjliga saker. Obehagligt nog för att jag ska vilja vara försiktig. ## Comment 16 Author: [Borttaget] #15: Förståeligt men det räcker att veta att det är för långt. Hoppas det löser sig för dig i längden! ## Comment 17 Author: Liz85 #14: Hur kommer det sig att du bara får/kan ta de tabletterna? Låter inte helt ultimat att ha så ont hur som helst. ## Comment 18 Author: [Borttaget] #0: har själv gått med kryckor vid några tillfällen pga diverse frakturer med vänsterfoten. Senaste gången var mellan nov 2014 till mars 2015. För att lösa problemet med trappor, så höll jag bägge kryckorna i samma hand, och den andra handen höll jag i ledstången för att kunna "gå/hoppa" upp ett steg i taget. Detta var dock jobbigt i början. För att ta mig ned för trapporna så var jag alltid tvungen att sätta mig och "åka" ned. Vid handling så hade jag ryggsäck. Sedan så är det alltid jobbigast i början, då man får använda armmusklerna mer än vad man normalt brukar göra. Efter ett tag så kommer du inte att reflektera över det. ## Comment 19 Author: [Borttaget] #14: har brutit foten, och nog gjorde det ont. Dock hade jag som mest ont när jag hade fått sprickor i den. Tycker nog att du ändå bör kontakta vården. ## Comment 20 Author: Vixxen Hur går det för dig? ## Comment 21 Author: Calcifer Det har blivit lite bättre. Var på koll i tisdags och gjorde ny röntgen och pratade sedan med läkare. Hen sa att om jag ville så skulle vi kunna ta bort gipset jag hade och ersätta det med en liten sko av gips istället, som bara går över ankeln istället för hela vägen upp till knät. Eftersom jag ju brutit ett ben ovanför lilltån så var det onödigt att ha ett sånt enormt gips. Det tackade jag direkt ja till, och helsike vilken skillnad det blev direkt. Fick även alvedon 1g utskrivna mot smärtan. Eftersom gipset är mycket lättare nu så trycker det inte mot ovansidan av foten varje gång jag tar ett steg så smärtan har minskat pga det också. Det första gipset satt helt enkelt inte särskilt bra och tyngden av det gjorde att hela ovansidan av foten brände som om det slog lågor om den ibland. Det slipper jag nu också. Plus att det är bekvämare när jag ska sova vilket hjälper. Har fått hjälp av både min styvfar med skjuts till affären och senast igår min lillebror också. På vardagar kan jag dessutom ta bussen, så länge jag inte har bråttom utan kan gå i min takt till hållplatsen. Det enda som irriterar mig nu är att jag får feber varje kväll, utan undantag. Någon gång efter 16 får jag feber, exakt varje dag. Det sa läkaren absolut inte har med foten att göra, men jag vet inte vad annat det har med att göra. Testat negativt för covid många gånger och har inga andra symptom. Det är inte triggat av sömnbrist, mediciner jag tar för min psykiska ohälsa, vad jag ätit/druckit, eller något annat. Inte jättehög feber, men tillräckligt för att jag ska bli helt utslagen och jättetrött av det. Suck, är det inte det ena så är det det andra. ## Comment 22 Author: Vixxen Låter inte bra med feber. Nån sorts Covid? Skönt att det fungerar lite bättre med allt annat! ## Comment 23 Author: MonicaLagerquist Skönt att foten mår bättre men konstigt med febern. Gissar också på covidrelaterat. ## Comment 24 Author: Calcifer Har fortfarande feber enbart på kvällarna. Jag har väldigt låg normaltemp, den ligger på 36 grader. 36,1 som max. i flera veckor har jag haft en temp på över 37 grader varje kväll efter ungefär 16-17 tiden vilket för mig är feber och jag blir väldigt dåsig i huvudet av det. Den är alltid borta på morgonen. Jag har varit på sjukhuset och tagit covidtest och det var negativt precis som de hemma. De hade ingen aning om vad det kunde vara eftersom jag har noll andra symptom och jag har inte förändrat något inom min kost eller medicin förutom att jag äter alvedon om jag får riktigt ont i foten (brukar behöva ta en efter att jag gått i trapporna). De tyckte det var skumt men ja, visste inte vad annat de skulle kunna göra. Foten går det för övrigt bra med. Känner mig mer bekväm med kryckorna och nu när jag lutar på foten så gör jag det helt automatiskt bara på hälen. I början fick jag ju tänka mig för när jag gick nu gör jag det av mig själv, så det går enklare att ta mig fram. Trappor är dock som sagt fortfarande jobbigt och gör fortfarande ont efteråt, tyvärr. Men inte extremt, utan bara så jag måste vila någon timme efteråt och ta alvedon. Den 19e blir jag av med gipset om allt läkt som det ska! Måste ha stabila skor sen i fyra veckor, men ja, slippa gips ska bli skönt. Ah, att kunna ta en dusch eller ett bad utan att oroa sig för att behöva hålla foten torr. xD ## Comment 25 Author: Vixxen #24: Postcovid? Har du kollat UVI? Jag får sådan feber du beskriver när jag har urinvägsinfektion. ## Comment 26 Author: Calcifer #25: Jag var sjuk för inte så länge sedan och hade en massa förkylningssymptom så tog naturligtvis covid tester då som också var negativa och läkare sa att det förmodligen var influensa eftersom jag var sjuk så länge. UVI har jag haft massor med gånger i mitt liv pga lite problem och har aldrig haft feber då utan enbart problem med kisseriet, smärta, kissat ofta, osv. Har inga sådana symptom nu alls. Om det inte försvinner snart måste jag ju se om det är något, men som det är nu sa läkaren jag träffade att det inte var så mycket att göra. Sen tog de mig nog inte så seriöst heller för enligt dem är 37.5 inte feber. Även efter att jag förklarade vad min normaltemp är. Jag VET när jag har feber, jag har haft låg normaltemp hela livet. Shit vad många gånger som ung och tonåring jag blev skickad till skolan med feber för mamma kollade tempen och den visade lite över 37 vilket ju är vad de flesta har i vanliga fall... ## Comment 27 Author: [Borttaget] #26: Ahh, men det låter likt det jag hade 2008-2009. Jag hade just varit ganska ordentligt sjuk och sen blev jag frisk. MEN, stegring hade jag varje dag i två månader utan att jag visste vad det berodde på. Det försvann till sist men som sagt, vete tusan vad det var. Jag har också en normal temp på 36 grader så det känns verkligen då jag får 37 grader. Tror dock att du inte kan göra så mycket åt det utan det är bara att vänta ut det och hoppas att det blir bättre så småningom! ## Comment 28 Author: Calcifer #27: Skönt att höra ändå om någon som haft liknande problem tidigare. Och någon som dessutom också har låg normaltemp. Jag känner mig inte oroad eller så, utan mest förvirrad. ## Comment 29 Author: oh-la Det är inte så att du blivit uppmärksam på kroppens tenperaturfluktationer över dygnet? Man har som lägst temperatur från ungefär 3 på natten, sedan ökar kroppstemperaturen långsamt till att vara som högst på eftermiddagen och kvällen. Från lägst till högst kan temperaturen skilja upp till en hel grad. Jag har exempelvis oftast runt 36,4 på morgonen, och upp emot 37,6 på kvällen. Du ha ju haft en tuff period nu, med gips och problem att få vardagen att fungera och då kan det ju vara så att situationen ger dig sjukdomssymptom som trötthet, men temperaturen är egentligen inom ett normalspann över dygnet? Det är ju verkligen inget konstigt om situationen du är i ger symptom i kroppen menar jag. ## Comment 30 Author: Calcifer #29: Nej jag har sedan jag blev vuxen och insåg att jag har låg normaltemp alltid haft stenkoll på min temp. Så det är inte så att jag har mer koll nu utan den har aldrig gått upp sådär pass mycket på någon tid under dygnet. Snarare när jag har min lägsta temp ligger den runt 35.6 etc. ## Comment 31 Author: Calcifer Tänkte bara uppdatera att jag varit gipsfri nu sedan den 19:e. Är hur skönt som helst bara att kunna ta ett bad eller dusch utan plastpåse och trassel. Går fortfarande med kryckor om jag ska gå långt eftersom jag fortfarande inte får stödja på hela foten och har fortfarande specialskon på mig ute också. Har dock fått hem hunden vilket känns underbart. Vi går inte så långa sträckor då jag inte kan ta med kryckorna när vi är ute, men kastar pinnar eller boll och gör tricks och sånt istället så hon ändå får rusa av sig. Har inte särskilt ont längre, utom när jag haft en lång dag där jag behövt gå mycket. Men det är ju mest för att man sträcker ju en massa olika muskler man inte vanligtvis använder när man haltar. Jag kan t:ex få sjukt ont i friska foten efter att ha varit och handlat för den får ta mer tyngd. Några veckor till måste jag använda kryckorna men lagom till sommaren bör jag kunna gå som folk igen.