# Vad säger en provtagning eller undersökning?
Author: Sindri

Till alla er med symtom och som gör ideliga undersökningar där läkarna inte hittar något. 
För det första; be alltid att få ut era journaler, det har alla rätt till. 
Man kan lära sig läkarspråket genom att googla, det är värdefullt att få veta saker om sin kropp. Det är bra att kunna följa sin värden under ett antal år och själv se om/hur de förändras.
Ofta när man t ex tar blodprover för att kolla värden så säger läkaren bara att "det ligger inom intervallet", vilket enligt mig är ett blahablaha-uttryck, för intervall är oftast en screeening man gjort av X antal personer i en befolkning och så hittat ett medelvärde som man tror är normalt. Det behöver inte alls vara så.
Vi är alla individer och det kan vara så att de flesta mår bra när de ligger inom intervallet, men många kan må väldigt dåligt av att ligga i över- eller underkant.
Jag har själv samlat mina värden under många år för att hålla koll på vart min kropp är på väg.
Jag har tjatat länge på en anhörig som enligt läkaren låg på normalvärde vad gäller sköldkörteln, men som låg i underkant och som slutligen fick hjälp och medicin efter att ha ifrågasatt läkarens bedömning.
Jag förstår att många mår så dåligt att de känner att de inte orkar ta tag i detta och att "läkaren vet bäst", men tyvärr är det inte alltid så. Att åtminstone lära känna sin kropp lite bättre och förstå vad som händer, kan vara ett sätt att få mer kontroll över sitt mående.
Jag tycker också det är bra att läsa om alla sina mediciner och läsa på om biverkningar, och sånt man inte skall kombinera läkemedlet med. Den som informerar kan missa saker och man själv kanske inte är så mottaglig om det kommer mycket information på en gång.
Läkare vet tyvärr inte allt om all kemi som hör till läkemedel. I många regioner kan man boka en tid med utbildad farmaceut på apotek och få en genomgång, de kan mer än läkarna.
Läkaren vet inte heller alltid hur kroppen fungerar eller hur allt hänger ihop. Ofta är de specialister inom ett område och "ser" inte andra saker som kan vara orsak eller verkan. När det gäller vissa saker med kroppens funktioner kan man få mer hjälp av en sjukgymnast, massör eller av en PT på ett gym.
Många är speciellt dåliga på att se hur kropp och själ hänger ihop. Förutom när de inte hittar något själva och vill avfärda ens symtom med att de är "psykiska". Det kan vara så att symtom är både fysiska och psykiska, där skulle man önska att två sorters fackmän skulle kunna samarbeta.
Jag tror på att man mår bättre ju mer man vet om vad som händer i kroppen och hur den fungerar muskulärt och ortopediskt, man får fler möjligheter att testa själv med att t ex utesluta eller börja med olika födoämnen, kostillskott, träning eller nya vanor.
Själv har jag aldrig tagit (eller gett barnen) ett enda läkemedel utan att läsa på om det.
För många kan t ex meditation vara ett sätt att komma närmare sin kropp och lära känna den och känna efter, kanske också kunna känna hur kropp och själ fungerar ihop. (Själv är jag dålig på att koncentrera mig tillräckligt för det men säger mig hela tiden att jag skall försöka komma dit)
Jo, jag vet att vissa människor kan må sämre, bli rädda och hitta alla möjliga fel ju mer de läser om sjukdomar och mediciner, men jag tror de människorna gör det ändå utan att bli uppmanade.

## Comment 1
Author: Åsa S

Jo läkare är rätt outbildade ibland speciellt när det gäller kvinnokroppar där forskar man fortfarande om det mesta man har ju mest använt män när man tagit fram medicinsk information. Just kvinnokroppen verkar för många se som nått mysterium och klimakteriet ett större mysterium ex. är det ju väldigt många som får höra du är för ung för att vara i klimakteriet eller du har ju mens du kan inte ha klimakteriebesvär etc. etc. vilket ju gör att det tas en massa prover för annat.