# Skriva av mig lite
Author: annia1

Skriva av mig för det är så mycket så det går rundgång. 

Min bror har cancer. Han har hjärntumör, en opererades bort för ca 2 år sen och han fick strålning. Sen kom den tillbaka plus att han fick ytterligare en. Den nya har dom nu opererat bort och den "gamla" som kom tillbaka har dom strålat. han blir 58 år.

Min far hade en hjärtinfarkt för ett par år sen och fick sån där stenth eller vad det heter insatt. Han har tack och lov repat sig från den. Men nu förra månaden så var han iväg och tog bort ett födelsemärke. Visade sig vara cancer i den. Den satt så till att dom inte tog bort med marginal så han ska in igen så dom ska ta bort större område. Jag antar att dom även kommer kolla upp annat då. Sen bara vänta och se om det bara var lokalt. Han blir 77 år.

Sen min mor. I början på månaden så fick hon en liten stroke. Hon var inlagd några dar. Det mesta har gått tillbaka, är lite problem kvar. Hon har dessutom börjat få gikt.  Hon blir 78 år.

Bara ovanstående borde räcka kan man tycka, men nej då.

Min brorson är dålig. Han har tidigare råkat ut för en del olyckor, men varit på det stora hela normal. Men i början på året så gjorde han nåt som gjorde att i stort sett alla gamla skador har slagits upp igen så han fick värk. Men sen här för ett par veckor sen så börja han krampa och även börjat stamma. Det senaste jag hört är att kramperna och stamningen kommer av långvarig smärta och stress, men jag vet inte. Han har genomgått skiktröntgen och jag tycker om dom sett nåt så borde han väl fått besked. Han blir 28 år.

För bara några dar sen så fick jag reda på att min svägerskas syster har cancer och det jag fick höra då är att det går inte att göra nåt och om det stämmer som sas så har hon på flera ställen i kroppen. Hon är bara 30 år.

Själv har jag mått dåligt psykiskt under en längre tid, men jag var på väg att må bättre, men nu är jag på väg ner igen för det är för mycket och nu börjar det dessutom bli slitningar inom familjen. Jag fyller själv år om några dagar, men ingen rolig födelsedag att se fram mot.

Krasst sett så mamma och pappa är så pass gamla så man kan ju inte räkna med att dom ska finnas kvar så länge till, men de andra inte 30 ens. Min brorson vet jag ju inte vad han har förutom det jag hört hittills, men så ung och inte kan göra just nånting för tillfället.  

Jo en till. En person jag känner, träffade han på affären här och det visade sig att han också har cancer. Och han tror jag inte klarar sig för han var bara skinn och ben. Vet inte hur gammal han är. 40 års åldern nånstans.  

Om man bortser från min bror och mig själv som har varit ett tag så det som hänt bara under de första månaderna på detta år så undrar jag vart det kommer sluta. Det är för mycket som det är nu.

## Comment 1
Author: Maria

Åh fy. Det känns som det knappast kan bli värre för er.

Tänkt att saker och ting har en förmåga att hända på samma gång. Det är ju allvarliga saker och väldigt tungt att vara närstående till sjuka.

Hoppas att allt bilr så bra det bara kan.  
Försök att ta hand om dig själv så att du inte hamnar i ett mörkt hål. Har du någon att prata med?

## Comment 2
Author: annia1

Tack för svaret. Tyvärr är det väl krasst sett så att det kan bli värre sen är bara frågan om det blir det eller inte.

Ja det har blivit lite väl mycket på en gång här. Vet inte om det låter konstigt, men det är slitningarna inom familjen som är värst om jag ser till mitt psykiska mående. Tycker att man borde stötta och hjälpa varandra istället för att bli slitningar.

När det gäller mig själv. Nej jag har ingen att prata med, men jag vet ju varför jag mår som jag gör så tror inte det skulle göra så stor nytta för då skulle jag ju ha nån att prata med flera gånger om dan egentligen och det finns väl ingenstans. Om jag kommer så långt ner som till "hålet" återstår att se.