# Obekväm & missnöjd med min nya psykolog!!! Author: Fjärilen10 Idag gjorde jag första besöket på BUP som inte gick något vidare enligt mig. Det räckte jag kom in i väntrummet, det känndes nästan som att gå in i sin egen dödszon helt ärligt. Min psykolog är jag totalt missnöjd med & känner inte alls för att fortsätta gå hos henne. Hon är så bestämmd, ler ALDRIG, jag vet att jag inte kommer få något förtroende för henne alls! Jag mår verkligen mycket sämre när jag går till BUP, självklart vill jag bli frisk men jag kommer inte bli det genom att gå dit för att sedan må sämre?! Jag har gråtit halva kvällen för att jag verkligen inte vill gå där + att jag saknar min gamla psykolog så otroligt mycket så att jag nästan vill börja gråta. Var så nöjd med ALLT på barnmottagningen men när man kom till BUP så blev allt bara skit & jag tappa hoppet om att bli frisk igen. :( Allt jag vill nu är att få tillbaka min gamla psykolog igen, är det möjligt att man kan få det? Vad gör jag när jag bara mår sämre av att gå på BUP? Min mamma förstår mig inte alls och jag kommer få gå dit emot min egen vilja, asså min mamma kommer tvinga dit mig. Ingen förstår hur mycket sämre jag mår när jag går dit. Vad ska jag ta mig till? Tack på förhand! ## Comment 1 Author: Bara Anna Usch vad jobbigt! Personkemi är oerhört viktigt i sådana här fall kan jag tycka! Eftersom du är under 18 så är det nog tyvärr så att din mammas ord är "lag". Hon kan alltså tvinga dig tyvärr :-( Du skriver inte varför du bytte från barnmottagningen till BUP? Eller varför du bytte psykolog. Har denne slutat, flyttat? Eller är det så att man tror av någon anledning att du kan få mer kvalificerad vård hos BUP? Vet inte hur mycket bestämmanderätt du har angående byte av psykolog som omyndig. Men självklart, om du inte trivs och det finns fler psykologer att välja på borde du kunna byta, eller?Kanske du och din mamma kan mötas halvvägs? Förklara att du VILL bli frisk, kommer att gå till Bup, men att du då vill byta till en annan psykolog.... Kram o lycka till!!! ## Comment 2 Author: Fjärilen10 Jag bytte psykolog för att på barnmottagningen så det stod stilla, vi kom ingen stans i behandlingen även fast vi provat medicin. Är det möjligt att få tillbaka sin gamla psykolog? ## Comment 3 Author: Disturbed-Angel Jag tycker inte att du ska ge upp efter bara ett försök. Förändringar är jobbiga och ibland tar det tid att ställa in sig efter en förändring. Var öppen och ärlig med din mamma och berätta att du inte känner något förtroende för den nya psykologen. Du har rätt att byta om det inte fungerar! (men ge det mer än ett försök) ## Comment 4 Author: [Borttaget] Håller med #3 det kan ta tid innan det klickar, så är det med många relationer, ge det några försök. Men om du sen känner att det inte går så har du säkert rätten att få byta. Har ingen erfarenhet från denna vård, men man tycker ju att det borde vara ett val hos patienten. Om du inte kan byta tillbaka till din gamla psykolog, så finns det säkert någon annan att prova. Man måste ju känna förtroende för den man pratar med, annars blir behandlingen haltande. Men försök ge det några gånger till med öppet sinne. Förklara för din mamma att du är villig att testa igen, men om det inte fungerar efter det så vill du med största respekt byta. ## Comment 5 Author: mongu Du har varit en gång på BUP. Du ville inte gå dit utan kände det urjobbigt. Självklart att du inte tyckte att besöket gjorde nån nytta. Du måste låta det gå ett tag och testa. Dom vill hjälpa dig och du måste försöka ta emot hjälpen med alla tankar du har. Din mamma gör rätt som inte låter dig sluta direkt för att lära känna en person och se om man passar ihop måste det gå ett tag. Så var öppen för att ta emot den hjälpen. ## Comment 6 Author: [Borttaget] Jag tycker också att du ska ge den nya psykologen en chans. Första gången innebär ju att ni båda känner er för. Du är helt ny för henne/honom och hon/han behöver känna in dej. Man lär inte känna en person på mindre än en timme. Låt det åtminstone gå 3-5 gånger. ## Comment 7 Author: Fjärilen10 Jag ska gå ett par gånger så får jag se om det blir bättre men jag vill ha tillbaks min gamla psykolog som jag tyckte var grymt bra & as snäll men det lär jag väl inte få. :( Jag har soppas mkt stöttning av min omgivning så jag får väl försöka stå ut med den nya psykologen iallafall, jag har väl inget val om jag vill bli frisk. ## Comment 8 Author: mongu Nej det är så att vill du bli frisk så måste du ta emot hjälpen. Du var ju inte nöjd med din förra psykolog heller efter vad du skrivit i tråden här. Du tyckte att det inte hände nåt utan ni stod o stampade på ett ställe utan att komma längre. Det är jobbigt att komma tillrätta med problem. Det krävs hårt jobb från din sida och du får hjälp nu av BUP. Så ta den hjälpen. ## Comment 9 Author: allhealing För att uppnå den förändring man önskar är det viktigt att man är rakt igenom ärlig, dvs öppen med det man bär i sitt inre. Sina inre tankar om hur hur ditt liv fungerar och vad det är i dessa tankar som tynger ditt sinne. Om man inte släpper in psykologen hela vägen, för att man vill ha kvar hemligheter, är det inte möjligt att få den hjälp man önskar. Det är min erfarenhet när jag talar med personer att det ibland göms saker som personen ifråga tror att det inte är viktigt att berätta om. Att den jag talar med skäms över det som personen bär inom sig. Att personen ser sig som misslyckad om hen berättar om det som tynger. Det är därför viktigt att vara så ärlig man bara vågar vara mot sig själv och även dela med sig av det till psykologen som givetvis har tystnadsplikt, det är så långt man kan komma i sin egen utveckling som man har modet inom sig att dela med sig av sin inre bild av hur jag själv ser på världen. Vill man avstanna sin egen utveckling och fastna i det tillstånd man för tillfället befinner sig i, låt då bli att dela med dig av det du inte önskar. Ibland behöver man höra att man inte är ensam om att ha dessa föreställningar jag här ovan beskriver. Kanske känner du igen dig i något av det jag skriver, kanske är det jag skriver inte alls som du ser dig själv. Bara du vet. ## Comment 10 Author: Fjärilen10 #8 jag vet att jag skrev det men de var bara ETT misstag som hon gjorde men bort sätt från det så var hon jätte bra & as snäll enligt mig. Alla gör ju misstag ngn gång i livet, dessutom har jag lagt det bakom mig nu! Sen är det ju självklart att jag vill bli frisk men jag vill inte gå till någon som varken är trevlig eller glad och som får mig att må dåligt så fort man bara tänker på det! Det hade gjort så otroligt mkt om hon bara kunde le nån gång ibland! Sen är det ju rätt självklart för min del att jag kommer ge det här tid för jag vet ju att båda är nya för varandra. Men när jag träffa min första psykolog så var det precis som att vi redan kände varandra och det var en underbar känsla. #9 jag har grymt svårt för att säga till personer vad jag tycker om dem.. Det känns som att man bara vill va taskig. Men ni måste väl erkänna att ett leende gör så mkt? Om man gemför med någon som ser sträng och arg ut? Som det ser ut nu så känns det som att INGEN FÖRSTÅR MIG av alla man pratar med. Jag ligger ju & gråter på nätterna för att jag verkligen inte vill gå dit igen, ingen fattar ju hur det känns för mig. :/ Det är väl så att vill man bli frisk så får man väl lida ännu mer än vad man gjort. Jag kunde ju seriöst inte äns gå in i väntrummet utan att det kändes som att man gick rätt in i ett stort svart hål. Ingen hälsade, alla såg sura ut och ingen bra stämmning inne på BUP över huvudtaget. Då måste man ändå erkänna att det är as jobbigt att gå dit! ## Comment 11 Author: mongu Men vad har du får känsla över att få hjälpen via BUP? Tycker du att det är en aning skämmigt? Många känner så när de ska söka sig till psykiatrin som att det är sämre att behöva hjälpen från psykiatrin än från vanliga somatiska sjukvården. Men det är helt fel. Kropp och själ hänger ihop. För att man ska må bra i kroppen måste man må bra i själen. Det viktigaste är att din psykolog kan hjälpa dig ni ska inte inleda nån kompisrelation för då är ni helt fel ute. Tycker du ska försöka bortse från denna känsla du får när du går till BUP och istället försöka tänka som så att Nu kan jag äntligen få bra hjälp. För det finns väl en anledning att du fått gå över från barnmottagningen till BUP? Att det anses va mer psykiskt du behöver hjälp än somatiskt? I alla fall i nuläget. Din mamma följer väl med dig när du går till BUP? Som stöd. Sen förstår jag att din mamma inte är med inne på de samtal du har med psykologen för det är nåt mellan dig och psykologen. ## Comment 12 Author: allhealing #10, men om du vänder på tänket. Tänk om de som talar med dig hade väldigt svårt att säga till dig vad dom tycker om dig. Skulle det kännas bra för dig då att veta att de inte berättar det för dig? Att känna saker är en förmåga alla har. Att tro att det är ok att gömma sina känslor inom sig och sedan tro att det blir bra är givetvis inte sant, eller hur? Så hur sårad du än blir finns det en botten i varje känsla du bär inom dig. Vill du då gå runt och bära på känslor inom dig livet ut som alltid kommer att göra ont i ditt inre? Eller är det mer intelligent att ta tag i det som gör ont så tidigt som möjligt livet? Du behöver givetvis inte börja med den tyngst känslan inom dig. Alla psykologer kan hjälpa dig att börja med en liten känslomässigt svagt ladda rädsla/ilska/skamsenhet/"jag mår inte bra"/"jag vet inte vad det är för konstig känsla" inom mig. Tror du att det skulle kunna vara en väg att gå för dig? Att du nästa gång du besöker psykologen har som mål att berätta om en enda liten känsla inom dig som inte får dig att må bra?