Annons:
Etikettersjukdom-ohälsaartiklar
Läst 14464 ggr
[Quellii]
2008-01-20 19:27

<u>Att leva med anorexi</u>

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

En tjej på fjorton år berättar om en del ur hennes liv, hur det är att leva med anorexi och vägen tillbaka.

 

"Jag tyckte jag var så ful när jag såg mej i spegeln, när jag såg mej i spegeln så såg jag bara en fet klump och ingeting var fint det jag såg..

Om nån sa att jag var ful då tog jag det så hårt att jag kunde ligga och gråta mej till sömns. Även om tio personer sa att jag var söt och en person sa att jag var ful så lyssnade jag till den som sa att jag var ful.

Till slut var mitt självförtroende så lågt att jag började banta. Först började det inte så stort, det var mest att jag bara åt mindre och rörde mej mer.

Jag slutade tillslut att växa och att gå upp eller ner i vikt jag var hellt stilla i vikten.

Jag var 164 cm lång och vägde 42 kg. Då bestämde jag mej att jag kan inte se ut så här mer, jag vill inte vara fet! Jag vill var smal och fin!
Så då började jag kräkas upp maten, först var det bara några gånger per dag till slut blev det 5-6 gånger per dag.

Jag började minska i vikt och jag gick ner till 38 kg. Och så en morgon skulle min mamma väcka mej, hon såg hur jag var ett gående skellet hon såg hur revbenen stog rakt ut. Hon såg hur blek jag var och hur jag höll på att dö.

Hon ringde till skolsyster som sen vägde och kolla min vikt, då vägde jag 36 kg. Skolsystern börja ringa runt och PUB såg till så att jag skulle få komma in till ett sjukhus.

Men ingeting hände den dagen och jag började matvägra, jag varken åt eller drack på 3 dagar.

Inne på den andra dagen började mamma att ringa till sjukhuset men dom sa att vi skulle vänta till nästa dag och se om det blev bättre.

Inne på den 3 dagen så orkade min mamma inte längre se mej ligga och dö. Vi åkte in på sjukhuset och jag fick komma in till ett rum på en gång där dom tog prover och sånt. Och så skulle jag få träffa en doktor. Men dom bestämde sig för att på en gång lägga in mej på sjukhuset. Då la dom in mej och gav mej dropp, jag fick på en gång 2 liter vätska.

Nästa dag bestämde dom sig att ta bort droppetför att sätta en sond på mej så jag skulle få mat och vätska så! Det var det värsta jag varit med om. Det gjorde fruktansvärt ont! Jag var så uttorkad på slemhinnorna att dom inte fick ner den. När dom äntligen hade fått den på plats fick jag flytta till en annan avdelning, där började dom sondmata mej.

Sen efter 2 dagars sondmatning så sa dom att jag skulle få börja äta cirka 7 mål om dagen. Det blev en klump i magen när dom sa det, dom ville att jag skulle bli fet!

Dom första dagarna så tog det cirka 1 och en halv timme att äta en liten portion. Efter nån dag så kopplade dom bort sonden. Det var mycket gråt när det var mat dags och dom fick bära mej till bords ibland. Men efter 1 vecka börja det blir bättre och det tog cirka 1 timme att äta 1 portion mat. Sen blev det bättre och bättre och min hjärna börja förstå att det är mat den vill ha.

Efter 2 veckor på sjukhuset så fick jag börja ha permissoner, över dagen. Sen fick jag från den 20 december till den 27 december "ledigt" och prova att vara hemma. Och det gick bra just nu är jag hemma, men ska till sjukhuset den andra januari för koll hur det går och förhoppningsvis blir jag utskriven.

Visst får jag återfall ibland, att jag vill stoppa fingrarna i halsen eller att jag känner mej fet. Men det går åt rätt håll och jag vill bli frisk."

_Vill du veta mer om Anorexi?
_http://www.sjukvardsradgivningen.se/artikel.asp?CategoryID=17743

Av: AlexandraK

Datum för publicering

  • 2008-01-20
Annons:
Martin
2008-01-21 15:58
#1

Tack Alexandra för en intressant artikel, och tack till den tjej som har ställt upp. Jag tycker det är strongt gjort att ställa upp och berätta om så här pass personliga och jobbiga saker, för jag är säker på att genom information och att visa vilka problem det kan vara samt hur den här tjejen själv har upplevt det, så kanske man kan förhindra att fler drabbas.

Till tjejen som lider av anorxia vill jag bara säga Lycka Till, det låter absolut som att du är på rätt väg och är du så stark så du kan berätta om det här, då är jag säker på att du med den hjälp du nu verkar ha och din egen vilja kan besegra sjukdomen.

mvh Martin

Jennie104
2008-01-25 20:33
#2

Själv så tycker jag att ajg är fet och inget är fint ;/  Blir också himlans ledsen om nån säger att jag är ful!

[Quellii]
2008-01-25 20:45
#3

#2 Har du ingen du kan prata med? Kanske skolsköterskan eller kuratorn? :/

Jennie104
2008-01-25 20:46
#4

3# hata hata kurator! Han säger bara att jag måste bättra på mitt självförtroende VÄGRAR gå dit!!!

[Quellii]
2008-01-25 21:06
#5

#4 Jobbig situation.. :/ Kanske du kan ringa till Bris då? Med dom kan man prata om det mesta.

Annons:
solblomman
2008-03-23 15:59
#7

Tack Alexandra för din fina beskrivning (hoppas att du mår bättre nu)Jag vill rekomendera Hanna Österbergs bok "VARJE DAG HAR VI EN LITEN TÄVLING"till alla med problem även annhöriga Lycka till  Många kramar från Solblomman

[Quellii]
2008-03-23 16:23
#8

#7 Jag vill påpeka att det inte är min egen berättelse.

"En tjej på fjorton år berättar om en del ur hennes liv, hur det är att leva med anorexi och vägen tillbaka."

solblomman
2008-03-23 16:52
#9

Förlåt Alexandra jag läste tydligen fel. men jag vill ändå rekomendera boken till alla med ätstörningar den är mycket läsvärd den handlar om Hanna och hennes liv att bli frisk

Alexandra13
2008-03-24 10:57
#10

Det i början stämmer med mig. Men jag har inte börjat banta… Eller för några veckor sen gjorde jag faktiskt det.. men har slutat nu.

ElinH
2008-03-24 12:50
#11

Känner igen mig lite där.. men jag har alltid varit smal och börjar nu helt plötsligt gå upp i vikten som jag igentligen borde ha,.. men det ser så fult ut.. jag passar bättre i att vara smal, och jag vill vara det. Det gäller väl bara att se upp så det inte går för långt.


/ ElinH
Medarbetare på Dressyr.ifokus

Lizzan
2008-03-25 16:25
#12

Starkt av tjejen att berätta!

Wiizy
2008-04-14 01:43
#13

Man får ju tårar i ögonen…..

Annons:
joooossan
2008-04-29 00:48
#14

Känner igen mig, har typ börjat banta.. Eller så, äter inte lika mkt, träna mkt.. Klara mig inte utan att ställa mig på vågen, men tror inte att det kommer gå så långt..

Men grymmt starkt att gå ut med sin historia..!

Josefinejumpforjoy.blogg.se

Joossse
2008-05-01 17:31
#15

starkt att berätta!

Honestyisdead
2008-07-07 15:36
#16

Tack för berättelsen. Mycket intressant läsning. Hoppas allt blir bra!

Upp till toppen
Annons: