För mig är hälsa att man mår så bra det går, utifrån sina egna förutsättningar. Jag menar att vi är ju många som lever med någon funktionsnedsättning, men vi kan ändå leva ett bra liv med god Hälsa!

Jag har haft dålig hälsa länge. Jag har inte på år och dar kunnat göra det jag vill för att kroppen har ont. Så visst kan folk tro att lite smärta inte är så mycket. Men för mig känner jag att hälsan är på noll typ.

Jag håller med #1. Hälsa är att man mår så bra som man kan! Det finns ju de som inte är sjuka på något sätt och som ändå mår dåligt och de som har en funktionsnedsättning som ändå mår jättebra. Känslan av  hälsa är nog hälsa för mig. Att man känner sig frisk även om man kanske inte är det.

När jag var 43 så blev jag ordentligt sjuk i hjärnhinneinflammation och jag hade inte varit sjuk innan (mer än en nära-döden-upplevelse när jag som vuxen fick vattenkoppor😃) Efter inflammationen har jag råkat ut för en hel del.

Kroppsligen känner jag mig som ett vrak emellanåt och jag har ont ofta och det påverkar hela vardagen men jag skulle ändå vilja säga om nån frågade att jag har hälsan i behåll för hälsa betyder så mycket annat för mig än just det kroppsliga.

Jag lever ett bra liv med innehåll som innefattar nära och kära och det är en slags själens hälsa. Det andra kallar jag bara krämpor😉

#4 Det är vad jag kallar friskhetstecken! Precis det du beskriver är hälsa för mig också. Att man känner sig frisk. Härlig inställning tycker jag! 🙂

Instämmer med dig Maria! Det där med nära och kära är mycket viktigt också🙂

#4 klokt skrivet. Dock har min smärta tyvärr förminskat ner hela min värld. Jag jobbar och det är allt. Jag orkar inte umgås med mina nära och kära för dom bor så många mil bort. Jag anser nog att jag har förlorat hälsan helt och totalt faktiskt. För jag orkar inte ens fylla den med aktiviteter eller hobbys som är kul. Tragiskt men sant.

#7 Jag kan heller inte göra så mycket extra på min fritid. Jag jobbar och det tar en massa energi. Jag har dessutom ganska hög sjukfrånvaro vilket är jobbigt.

Saker och ting som jag gjorde förut utav bara farten funkar inte längre och jag har inga aktiviteter utanför hemmet alls. Jag vill gärna inte bestämma något eller planera för mycket för jag kan aldrig vara säker på dagsformen.

Skillnaden är nog bara att jag vägrar att se det som tragiskt utan jag har bestämt mig för att gilla läget. Det är det enda som funkar för mig. Så här är mitt liv nu…det är stor skillnad mot innan då jag hade många saker på gång och levde helt annorlunda.

#8 ja jag är väl just nu bara bitter på min kropp rent allmänt. Kanske sen att jag blir mindre arg. Men jag förstår dig absolut. Och hoppas att jag får en lika vettig och sund syn i framtiden som dig. ❤

#9 Jag vet inte om det är vettigt precis men det är enda sättet för mig att gå vidare.

#10 ja men jag känner väl mer att jag har "kravet" på mig att kunna göra allt då jag är så "ung" då jag fyller 31. Och när livet sedan blev mer och mer begränsat sedan jag var 28 så känner jag att kraven som andra har på mig att jag ska kunna allt och orka allt står mig över mitt huvud då jag inte är frisk och folk kan inte acceptera detta. Så jag slår ner på mig själv ganska hårt. Och känner att hälsa och livskvalitet är inget som jag äger eller har i detta nu. Men vill komma fram till den dagen då jag känner att Fan fast hälsan är dålig så har jag ändå en slags kvalité på livet.

#11 Usch det låter jobbigt. Hoppas du når ditt mål så småningom.

#12 Tack. Ja jag hoppas att folk slutar tjata så förbannat på mig.

#13 Varför tjatar folk på dig? oO