Jag blir en riktig bitch milt sagt när jag inte får äta i tid. På senare år har jag blivit bättre på att hantera det. Jag mår också illa och kräks om jag blir för hungrig även om jag äter.

Jag undviker det genom att äta på ganska exakta tider, mellan 2,5 -3 timmars mellanrum och åker jag iväg har jag alltid med mig något att äta, oftast macka eller en banan. Äter jag något med mycket rent socker så hjälper det några minuter men sen blir det värre när blodsockret dippar igen.

Jag tänker att det lika gärna kan bero på hormoner som något annat. Jag tror att du skulle ha nytta av att kolla upp det här hos doktorn, om det har kommit nyligen. Att gå från att kunna gå länge utan mat till knappt en timme är rätt drastiskt. Kan vara bra att kolla värdena och om det är blodsockret eller något annat som är boven.

Min syster är sån och har byggt upp en rutin så att hon äter innan blodsockret börjar sjunka. Blir ungefär tredje timme vad jag vet. Hon har oftast frukt, grönsaksstavar eller nötter med sig när hon ska någonstans, eller pengar att köpa yoghurt/macka eller liknande. Ibland blir det dock för långt emellan måltiderna ändå, så om jag ska någonstans med henne har jag med dextros (druvsocker) som jag ger henne om hon blir alltför sur och det inte finns möjlighet att få tag på mat snabbt. Det höjer blodsockret snabbt (men ger även en dipp efter en stund, så innan dess bör man ha ätit något ordentligare). 

Alarm på mobilen är förmodligen bra om man har en tendens att glömma bort att äta. Jag skulle även rekommendera att planera måltiderna i förväg. Då vet man vad man ska äta när, så slipper man stå där och fundera när man redan börjar bli trött/irriterad. 

Själv får jag aldrig lågt blodsocker, förmodligen delvis för att jag äter lågkolhydratskost. Äter man inte mycket kolhydrater som höjer sockret, sjunker det oftast inte lika kraftigt heller. Så det kan ju vara något att fundera/prova på om man vill slippa det helt.

Jag hade ett helvete med blodsockret och blev galen på att alltid behöva tänka på mat. Var svårt att klara jobb med möten, åka iväg spontant, resa, gå på stan. Dessutom ville jag verkligen inte hålla på och småäta hela tiden. Upplevde dessutom att det blev värre och värre.

Så småningom letade jag mig fram till lågkolhydratkost och vilken lättnad! Nu äter jag en eller två gånger om dagen, mår så himla bra, sover bättre och har energi till tusen. Känner mig faktiskt yngre och piggare nu än för tio år sedan.

Var dessutom livrädd för att få diabetes 2 som min farmor fick. Och med det jag lärt mig nu var jag antagligen på väg dit.

Jag äter allt som oftast kolhydratsnålt, men pga omständigheter så kan det inte bli fullständigt. Snart så 😊 Jo, jag glömmer hela tiden bort att äta! Jag känner mig nämligen inte hungrig alls, utan blir bara sur, svårt att känna igen och komma ihåg att äta! Får kanske bli något larm tills vidare. Ska handla hem grönsaker och frukt etc, så kanske man kan ställa i ordning små snackboxar till dagen därpå. #2 Jag kommer från en läkarfamilj, så ska ta mig ett snack med mor och höra vad hon tycker 😊

Gör som #4 Sindri, så slipper du att bli klassad som Diabetiker vilket jag tror du skapar när du kör blodsockret Max o Min. 🤔

Det är ju något du äter som triggar ditt insulin. Det är för mycket insulin i blodet som gör att du mår som du mår. Enda sättet att slippa det är att sluta äta det som triggar insulinproduktionen.

Om du lägger till en rejäl smörklick varje gång du äter kan du få ned procenten kolhydrater. Eller avsluta med te/kaffe med kokosfett.

Jag blir på riktigt dåligt humör om jag inte äter i tid. Så jag gör så gott jag kan. Varken jag eller min omgivning mår ju bra av det ;)

Friska människor har tydligen inte blodsockerfall. Hörde om detta på radion i våras och blev väldigt förvånad. Jag får ibland svaghetskänsla vilket jag alltid trott berott på lågt blodsocker, men så är tydligen inte fallet enligt läkaren, eller om det var en dietist på radion. Det är bara diabetiker som får blodsockerfall. Men jag blir också tjurig och trist att hänga med om jag inte äter regelbundet, så det är väl någon typ av energibrist det handlar om i alla fall.

Jadu - man väljer ju vad man vill tro på. Kartan eller verkligheten. De flesta läkare och dietister väljer att tro på omoderna läroböcker och har inte tagit till sig ett dugg av modern forskning och erfarenheter.

Jag sökte hjälp inom vården i många år för mina blodsockerfall och ingen enda läkare förstod någonting - jag hade ju inte diabetes.
Ändå var deras "lösning" att ständigt gå och bära på något som snabbt höjde blodsockret. Håhåjaja……

#10 Ja, jag blev verkligen jätteförvånad när jag hörde detta om blodsockerfall på radion. Själv är jag inte alls insatt på sånt här, så jag kan inte säga hur det ligger till. Men det är verkligen något jag funderat över, framförallt då jag fått mina energidippar när jag exempelvis är ute på en längre vandring. Har jag med mig något litet att äta så brukar känslan gå över rätt fort. Annars tar det 15-20 minuter innan jag känner mig okej igen. Så jag har som sagt alltid trott att det handlar om blodsockret.

Det gör det också!