Måste bara skriva av mig..
Hej!
För två år sen så blev jag väldigt dålig.. Ja, jag kollapsade när jag klev upp ur sängen (eller rättare sagt - halva jag kollapsade). Så hade jag huvudvärk och självklart hade jag ju inte telefonen i närheten av sängen.
Efter att ha släpat mig över golvet till bordet där telefonen låg lyckades jag få ner den därifrån och ringde sjukvårdsupplysningen. Hon som svarade sa att jag skulle ringa på ambulansen för att hon tyckte jag skulle åka in akut.
Det var nog det märkligaste telefonsamtalet jag någonsin haft, han på SOS sa att han skickade ambulansen på en gång. De körde in mig till sjukhuset där jag fick stanna under dagen och de gjorde alla möjliga tester och tog allehanda prov på mig samt att de röntgade skallen på mig..
Efter x-antal timmar fick jag hur som helst åka hem igen. Då hade de konstaterat att någonting var fel, men de kunde inte hitta vad och inte heller vad det berodde på.
Första tiden kunde jag knappt stå på benen och jag har inte haft någon känsel sedan dess..
Mot alla odds har jag iaf lyckats att komma igång och röra på mig igen med att både gå, cykla och träna lite smått (enligt tränings rekommendationen jag fått av min dåvarande läkare). Jag har även arbetat sedan dess.
Kämpaglöden har däremot inte lyst med sin frånvaro, utan varit där hela tiden. Jag har även uppskattat allt som livet kan erbjuda mycket mer än innan..
Vad jag däremot inte blir klok på är hur känseln bara kan försvinna och fortsätta att vara borta..
(Ursäkta mitt konstiga inlägg, men behövde dela med mig lite..)
😊 Det är bättre att fråga och verka obildad, än att vara tyst och förbli obildad. 😉
Har du ingen känsel i benen men kan både gå och cykla?
Har du inte haft någon läkarkontakt där man försökt förklara vad man gjort för undersökningar, varför och vad man kommit fram till?
Det känns som om du borde bli ordentligt utredd av någon neurolog.
/Maria
Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.
Enkelt förklarat så har jag i stort sett ingen känsel i ena sidan (från axeln och neråt) och saknar stundtals känseln i andra benet. Ja, jag kan både gå och cykla men det går inte fort och inte när jag inte känner något i något av benen.. Då brukar jag stanna och vila där jag är. Så har jag svårt att gå på för ojämnt underlag och i trappor. Att bära tungt t.ex. hem ifrån affären är bara att glömma..
Jag har varit till både allmänläkare och neurologer på både vårdcentral och sjukhus - men de vet ändå inte vad som är fel, bara vad det är blivit för symtom.. De står som en samling frågetecken.. 😕
Fast kanske skulle ta tag i det nu när jag bor i ett annat landsting? Kanske de kan komma på något?
Hoppas det inte är för virrig förklaring nu..
😊 Det är bättre att fråga och verka obildad, än att vara tyst och förbli obildad. 😉
OK. Det verkar som du är utredd ordentligt.
Hoppas man hittar någon förklaring.
/Maria
Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.
Ja, något konstigt är det ju.. Men de kanske hittar något så småningom? Hoppas kan man ju alltid..
😊 Det är bättre att fråga och verka obildad, än att vara tyst och förbli obildad. 😉
När du inte har känsel menar du att det inte känns om man sticker på huden? Hade hela benet varit bedövat hade du knappast kunnat stå på det. Det är svårt att förklara det här med känsel förstås….
/Maria
Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.
Ja, det är svårt att förklara.. Det enda jag kan komma på som kanske förklarar är att det är typ bortdomnat - fast konstant och utan att jag gjort något särskilt..
😊 Det är bättre att fråga och verka obildad, än att vara tyst och förbli obildad. 😉