Jag har också kräkfobi och jag har börjat stå och böja mig över toan så magen är högre än halsen, känns som att det går över fortare då. Brukar ha ett glas vatten bredvid för att kunna skölja halsen med för att bli av med den brännande känslan även om vattnet skulle komma upp igen.

Tack för tipsen! Rädd bara att det kommer ännu mer genom näsan om jag står upp så. =/
Det tar ju aldrig slut då man spyr genom näsan! Kräkas, snyta sig, kräkas ännu mer för att det var äckligt att snyta, snyta sig, kräkas, snyta!

Jo vet.. :/ Har försökt sluta hålla emot för ju mer man stretar emot desto längre tid får man lida. Jag intalar mig "bättre få det överstökat" och dricker som sagt vatten för att lugna magen lite och få bättre smak, och späda ut syran så det inte bränner så förb…

Jag har oxå spyfobi och den har hållt på hela livet. jag har tillockmed lärt mig att hålla tillbaka spyan. Även om jag är magsjuk så lyckas jag. Men det har som resultat att jag mår ännu värre och ligger och skakar på badrumsgolvet tills det dåliga bestämmer sig för att komma ut genom andra ändan istället. :-( Det kan ta flera dagar. 

De senaste gångerna har jag dock försökt öva på att spy för att jag vet att jag mår bättre och det går över snabbare då. Ett av knepen är att dricka mjölk innan och efter. Då neutraliseras magsyran och den där brännande känslan uteblir. Att äta glass eller andra laktosprodukter fungerar lika bra.

Du är inte ensam…. Hade dock kräksjuka senast 2004 och inte spytt sedan dess, så jag har klarat mig väldigt väldigt bra. Men vet inte vad jag skulle göra om jag skulle få det igen…

Jag vet att många har kräkfobi men för mig är det helt obegripligt hur man kan hålla tillbaka en kräkning? Det känns som om det är en reflex man inte kan råda över.

#6 kräkfobi är en speciell fobi och vad jag har läst och upplevt så ja har man kräkfobi så kan man hålla tillbaka kräkningar rätt länge…

har själv kräkfobi och det tar rätt många timmar innan jag kräks trots att man vet att det är magsjuka för man mår så otroligt illa har feber och jag får alltid diarrén först dessutom är det alltid folk i ens närhet som är eller har varit magsjuka när man själv blir sjuk 
och jag kräks aldrig nånsin om det inte är magsjuka det spelar ingen roll vad man utsetts för råkat se eller liknande…att kräkas det är nåt man bara inte göra
illa kan man må riktigt rejält men det stannar alltid  där

själv kan jag inte ens ta mig till toaletten det förstärker ångesten så mycket så kräkpåsar och hink funkar för mig och det är kanske ett tips 
då kan man ju sitta upp eller ligga på sidan och det kanske gör att man slipper få upp det i näsan

Jag kan förstå själva fobin. Att man undviker smitta genom att vara extra hygienisk, undvika barngrupper, folkgrupper, tvättar sig ofta osv. men jag tycker det är obegripligt att man kan hålla igen själva kräkningarna som ofta kan komma i rena kaskader.

Det låter väldigt ohälsosamt att hålla tillbaka det. Det är ju kroppens bästa möjlighet att få ut alla bakterier. Får man diarré måste smittan gå igenom hela tarmsystemet istället och det låter ju inte så bra. (Fast det ofta går hand i hand). Jag har inget problem med att kräkas själv, har blivit smått van efter senaste årets bakfyllor tyvärr… Men mysigt är det ju inte. Jag försöker hålla magen högt men huvudet lodrätt så det inte kommer upp i näsan. Det värsta jag vet är när man är tom och vill få ut mer men inte kan. Mitt bästa tips är helt enkelt att träna bort fobin och låta kroppen repa sig som den vill.

Man rår inte för att man håller tillbaka. Det är inte direkt ett aktivt val utan man blir så rädd för den hemska känslan att man gör andningsändringar och grejer. Jag måste diskutera med mig själv i huvudet jättelänge innan jag kan "få det överstökat" för det tar sån lång tid att samla mod att möta sin fobi. Det är samma ovilja att möta spindlar, höjder, och andra fobier. Man rår inte för att man inte vill gå vidare även om spindeln är microliten. Fobier är jättesvåra att vara rationell med.

Usch, jag är likadan. Livrädd för att spy. Ofta mår jag illa på morgonen, så då går jag igenom världens ångest och blir rädd för mitt liv då jag tror att jag måste tvingas spy. Så jag undviker också att spy så länge det bara går.

Jag är dock nästan mer rädd för att må illa än för att spy. När jag var gravid senast mådde jag illa hela graviditeten och spydde halva. Så det blev nästan en rutin att gå in på toan och spy direkt när jag vaknade. Det innebar inte att det var lätt för jag grät varenda gång och hade ångest. Nu är jag i ett jobbigt läge där jag vill ha fler barn  men är samtidigt så otroligt rädd för att åka på illamåendet igen. Funderar på att låta bli att försöka igen av rädsla för det där illamåendet.Det där med att hålla tillbaka spyan har jag upplevt en gång tidigare. I tonåren när jag bodde hos min storasyster och alla där åkt på magsjuka, då satt jag instängd på mitt rum hela tiden och täppte för öppningarna i dörren med något tyg och hade fönstret öppet hela tiden. När jag sen väl började må illa och blev dålig i magen for jag iaf till skolan och intalade mig själv att jag var frisk. Mådde så sjukt illa men vägrade erkänna för mig själv att jag var sjuk och behövde spy. Hulkade ibland men svalde och svalde. Tillslut kom det ju upp iaf, men jag vet att man kan med vilja hålla tillbaka ett tag iaf.